- Status
Tror ev drulle är den enklaste vägen att gå för att få igen deb ekonomiska skadan.
1. Har man kalas så bör man åtminstone ha en vuxen per 4 barn och inte 20 barn och två vuxna eller något liknande. Det går alltid att ta hjälp av några föräldrar.
2. Kan man inte ryta till så en klass med 9-åringar kissar på sig så bör man nog inse sina begränsningar i att kontrollera en hord med ungar.
3. Tar man vatten över huvudet så får man stå sitt kast tycker jag. Skulle det bara varit en isolerad händelse där ett barn avsiktligt förstört något så borde någon annan stå till ansvar. Men låter man hemmet demoleras i flera timmar så får man stå sitt kast som sagt...
2. Kan man inte ryta till så en klass med 9-åringar kissar på sig så bör man nog inse sina begränsningar i att kontrollera en hord med ungar.
3. Tar man vatten över huvudet så får man stå sitt kast tycker jag. Skulle det bara varit en isolerad händelse där ett barn avsiktligt förstört något så borde någon annan stå till ansvar. Men låter man hemmet demoleras i flera timmar så får man stå sitt kast som sagt...
Det är nog naturligt att förväntningar om barnens uppträdande är starkt färgade av ens egna barn, konstigt vore det väl annars. Det verkar vara lite av en "kulturkrock" som skett här. Men ta det för vad det är, det handlar mer om känslor än om det faktiska värdet. Eller?
Jag håller med DIY_freak om att båda "sidor" kunnat agera annorlunda. Hemmet skulle förberetts för barnkalas, men att be om ursäkt och erbjuda sig att betala för skador hör till normalt folkvett! Det är dessutom helt riskfritt för vi svenskar säger ändå "Det gör inget"
Nu hjälper inte det den uppkomna situationen, men jag får en känsla av att dessa pojkar har en del bekymmer i sina liv. Pappan har rätt i att barn blir uppspelta,men inte desto mindre ska de göra som vuxna säger. Något som jag inte tror dessa föräldrar lyckats uppfostra sina barn med.
Så för deras barns skull tycker jag ni ska ha prata med berörda, och säg precis som det är; att ni är besvikna på att ni inte ens fått en ursäkt. Och använd inte mail.
Jag håller med DIY_freak om att båda "sidor" kunnat agera annorlunda. Hemmet skulle förberetts för barnkalas, men att be om ursäkt och erbjuda sig att betala för skador hör till normalt folkvett! Det är dessutom helt riskfritt för vi svenskar säger ändå "Det gör inget"
Nu hjälper inte det den uppkomna situationen, men jag får en känsla av att dessa pojkar har en del bekymmer i sina liv. Pappan har rätt i att barn blir uppspelta,men inte desto mindre ska de göra som vuxna säger. Något som jag inte tror dessa föräldrar lyckats uppfostra sina barn med.
Så för deras barns skull tycker jag ni ska ha prata med berörda, och säg precis som det är; att ni är besvikna på att ni inte ens fått en ursäkt. Och använd inte mail.
Göran.W
Verktygstokig
· skåne Tomelilla
· 3 125 inlägg
Göran.W
Verktygstokig
- skåne Tomelilla
- 3 125 inlägg
Usch så tråkigt.
Hade mina barn betett sig så hade jag skämts och ersatt skadan och inte kommit med en massa ursäkter för det är brist på uppfostran och inget annat.
Hemförsäkringen är väl rätt väg att gå om dom inte vill ersätta det.
Polis anmälan är kanske lite långt att gå för barnen har ju inte "förstått" bättre.
Dock hade jag väldigt tydligt talat om för föräldrarna att det är bristande uppfostran som skapat situationen eftersom dom inte respekterar andras saker eller ett nej.
Dock så borde TS avstyrt det tidigare genom att ringa föräldrarna och be dom hämta barnen.
Hade mina barn betett sig så hade jag skämts och ersatt skadan och inte kommit med en massa ursäkter för det är brist på uppfostran och inget annat.
Hemförsäkringen är väl rätt väg att gå om dom inte vill ersätta det.
Polis anmälan är kanske lite långt att gå för barnen har ju inte "förstått" bättre.
Dock hade jag väldigt tydligt talat om för föräldrarna att det är bristande uppfostran som skapat situationen eftersom dom inte respekterar andras saker eller ett nej.
Dock så borde TS avstyrt det tidigare genom att ringa föräldrarna och be dom hämta barnen.
Jag skulle ta skadan på hemförsäkringen och kräva föräldrarna på självrisken, och vara mer selektiv med vilka som bjuds på kalas framöver.
Naturligtvis skall man inte komma drämmandes med stora släggan och hoppa på andra föräldrar, men på samma sätt som de har sin uppfattning om att man får tåla lite, att du varit ovarsam med att inte plocka undan, så har du naturligtvis inte en orealistisk inställning om att det inte ska behövas en sanering av allmäna ytor från ömtåliga prylar för att barn ska ha kalas i ert hus.
Alltså skulle jag meddela avvikande åsikt från pappan, förklara att kostnaderna på skador uppgått till si och så mycket, att du har lärt dig en läxa, men inte kan acceptera att deras barn ignorerat direkta uppmaningar och tillsägelser att låta bli t ex fiolen, att det inte under några omständigheter är acceptabelt med barn som svingar med krattor och klättrar på glasbord oavsett om han nu tycker att man får räkna med det, och som gäst i ert hem, och med skador för ansenliga belopp så förväntar du dig ersättning för det du inte kan få ersatt på hemförsäkringen, eftersom du inte ska behöva stå som ersättningsskyldig för vad någon annans barn orsakat.
Sen behöver du ju som sagt var inte nämna att du aldrig kommer släppa in dessa barn i ditt hus utan koppel igen, om du inte vill bli riktigt osams...
Edit: Jag måste säga att jag slås av hur många här som tycker att det är TS som ska ta det hela som "läropengar".
Må så vara att Kerstin (?) ifråga har en väsensskild uppfostringsstil från vissa av de gästande barnens föräldrar, och helt enkelt inte kunde föreställa sig den klart livligare och mindre lyhörda och avsaknaden av respekt för vuxna som åtminstone jag utläser av Kerstins text skedde. Allt går såklart att extrapolera åt både det ena och andra hållet och nog framstår även Kerstin som väl flat, men om man nu aldrig behövt höja rösten åt sitt eget barn, hur ska man då förväntas förstå vad som krävs gentemot barn som är vana att kunna provocera och köra på till det ryts rejält? Varför ska DET vara normen helt plötsligt?
Det huvudsakliga tycker jag är att Kerstin m fl har sagt åt barnen vad som är okej och inte, och saker i deras hem har förstörts. Som förälder är man ansvarig för sitt/sina barn. Om de orsakar skada, oavsett om det är av vårdslöshet, oaktsamhet eller direkt uppsåtligt för att de inte fått lära sig sakers värde tycker jag är helt ointressant. Som förälder är det direkt skamligt att inte ersätta de skador som uppstått, jag skulle skämmas ögonen ur mig om mitt barn förstört något hemma hos någon annan om det inte var uppenbart att det var en olyckshändelse, och oavsett vad så ersätter man ju skadan, något annat finns liksom inte!
Naturligtvis skall man inte komma drämmandes med stora släggan och hoppa på andra föräldrar, men på samma sätt som de har sin uppfattning om att man får tåla lite, att du varit ovarsam med att inte plocka undan, så har du naturligtvis inte en orealistisk inställning om att det inte ska behövas en sanering av allmäna ytor från ömtåliga prylar för att barn ska ha kalas i ert hus.
Alltså skulle jag meddela avvikande åsikt från pappan, förklara att kostnaderna på skador uppgått till si och så mycket, att du har lärt dig en läxa, men inte kan acceptera att deras barn ignorerat direkta uppmaningar och tillsägelser att låta bli t ex fiolen, att det inte under några omständigheter är acceptabelt med barn som svingar med krattor och klättrar på glasbord oavsett om han nu tycker att man får räkna med det, och som gäst i ert hem, och med skador för ansenliga belopp så förväntar du dig ersättning för det du inte kan få ersatt på hemförsäkringen, eftersom du inte ska behöva stå som ersättningsskyldig för vad någon annans barn orsakat.
Sen behöver du ju som sagt var inte nämna att du aldrig kommer släppa in dessa barn i ditt hus utan koppel igen, om du inte vill bli riktigt osams...
Edit: Jag måste säga att jag slås av hur många här som tycker att det är TS som ska ta det hela som "läropengar".
Må så vara att Kerstin (?) ifråga har en väsensskild uppfostringsstil från vissa av de gästande barnens föräldrar, och helt enkelt inte kunde föreställa sig den klart livligare och mindre lyhörda och avsaknaden av respekt för vuxna som åtminstone jag utläser av Kerstins text skedde. Allt går såklart att extrapolera åt både det ena och andra hållet och nog framstår även Kerstin som väl flat, men om man nu aldrig behövt höja rösten åt sitt eget barn, hur ska man då förväntas förstå vad som krävs gentemot barn som är vana att kunna provocera och köra på till det ryts rejält? Varför ska DET vara normen helt plötsligt?
Det huvudsakliga tycker jag är att Kerstin m fl har sagt åt barnen vad som är okej och inte, och saker i deras hem har förstörts. Som förälder är man ansvarig för sitt/sina barn. Om de orsakar skada, oavsett om det är av vårdslöshet, oaktsamhet eller direkt uppsåtligt för att de inte fått lära sig sakers värde tycker jag är helt ointressant. Som förälder är det direkt skamligt att inte ersätta de skador som uppstått, jag skulle skämmas ögonen ur mig om mitt barn förstört något hemma hos någon annan om det inte var uppenbart att det var en olyckshändelse, och oavsett vad så ersätter man ju skadan, något annat finns liksom inte!
Redigerat:
Ta det på drulleförsäkringen (om ni har en) försök sedan få föräldrarna till barnen som levde rövare att dela på självrisken.fusion skrev:
Porta sedan de ungarna från alla kalas så länge de lever och en vecka till
Du tycker inte att punkt 1 och 2 är en anings motsägelsefulla?DanielF skrev:
Till TS skulle jag vilja säga att man nog kan förvänta sig bättre uppförande av 9-åringar. Dock är det nog stor skillnad på tjejer och killar. Har själv en 9-årig grabb som har två vilda kompisar, gemensamt för dom är trassliga hem/frånvaro av föräldraskap.
Ang själva skadegörelsen skulle jag bita i det sura äpplet och stå för det själv ist för att driva det vidare mtp er dotter framförallt. Sen tycker jag att det är för jäkligt att föräldrarna inte ersätter er, skulle vara självklart för egen del.
Föräldrarna till de stökiga barnen verkar inte fåt all information. TS har ju endast nämnt och begärt ersättning för skada på en fiol som hängde på väggen. Föräldrarna vet mao inte om den övriga skadegörelsen. Då är det kanske inte konstigt att TS får ett svar som "plocka undan sådant som har ett materiellt, eller annat, högt värde". För en del människor så är 4000 inte småpengar så det kan vara en annan anledning till att man pekar på "underlåtelse att plocka undan sådant som har ett materiellt, eller annat, högt värde".
Om det var min pojke som förstört något på ett kalas skulle jag skämmas och ersätta skadan. Men... samtidigt är det den som ordnar kalaset som tar över ansvaret för barnen under den tiden som kalaset varar. Om man är osäker på att man kan hålla koll på alla ungar så kan man bjuda in föräldrar eller andra vuxna som kan stötta upp. Jag skulle personligen aldrig ta ansvar för en hel skolklass. Och om ingen vuxen finns i rummet när en olycka inträffar hur kan man då veta vad som hänt och vem som gjort vad?
Jag har själv två pojkar och de vet vad som är rätt och fel. Samtidigt kan de bli uppspelta och dras med i vilda lekar. Om inte en vuxen finns närvarande kan jag lätt se hur det kan gå överstyr. Betyder det att jag framöver inte ska låta dem gå på kalas med risk för att få en saftig nota efteråt?
Jag har själv två pojkar och de vet vad som är rätt och fel. Samtidigt kan de bli uppspelta och dras med i vilda lekar. Om inte en vuxen finns närvarande kan jag lätt se hur det kan gå överstyr. Betyder det att jag framöver inte ska låta dem gå på kalas med risk för att få en saftig nota efteråt?
Jag tänkte sticka ut hakan lite men såg att DanielF hann före. OM man har bjudit hem ungar på kalas då har man själv tagit över ansvaret för vad barnen gör om inte föräldrarna är på plats, tänk på att dom litar på att ni klarar av att hantera deras barn när ni har bjudit in dom.
Jag tycker snarare att detta speglar er ledarroll i situationen. Barn i den åldern testar gränser och då måste man klara av att handskas med situationen.
Jag tycker snarare att detta speglar er ledarroll i situationen. Barn i den åldern testar gränser och då måste man klara av att handskas med situationen.
Stort tack till er alla för synpunkter.
f91jsw skrev: "Att man ska behöva plocka undan känsliga saker på ett 9-årskalas är inte rimligt, såvida man inte vet att det kommer barn med bokstavsdiagnoser."
HakanS skrev: "Har dessa barn visat sådana tendenser tidigare?"
mexitegel skrev: "jag får en känsla av att dessa pojkar har en del bekymmer i sina liv."
Tack, ni kan peka på en viktig punkt där. Såhär i efterhand kan man tro att det är fullt möjligt att de aktuella pojkarna faktiskt har någon form av diagnoser, men det är (självklart) inget vi har blivit informerade om. Eftersom jag hela mitt yrkesverksamma liv jobbat med hjärnforskning, tycker jag mig, trots att jag bara har träffat dessa killar under ca 2 timmar, se att de avviker kraftigt i beteende från "vanliga" barn, bl a vad gäller impulskontroll, fokus och planeringsförmåga.
Jag måste säga att jag har viss medkänsla för de vållande barnens föräldrars svåra situation (även om jag ändå tycker att de kunde ha visat mer ryggrad!), och kan ha viss förståelse för att föräldrar till vissa faktiskt barn inte alltid KAN "styra" eller "uppfostra" dem.
Först efter kalaset har vi ryktesvägen via andra föräldrar fått höra att de aktuella pojkarna tydligen tidigare varit inblandade i en rad allvarliga incidenter på skolan. Vad av allt detta som är sant och vad som är lösa rykten kan vi inte bedöma. Den ene pojken sägs av några föräldrar vara "hyper" (vad som nu avses med detta) och skall enligt uppgift stå på ständig medicinering (amfetamin?). Den andre har bevisligen delat ut medicintabletter till flera andra barn så att de kollapsat och akut fått föras med ambulans till sjukhus. Därtill kommer åtskilliga smärre incidenter, såsom att de bråkat så mycket under skolans bussresor så att skolans busskort enligt uppgift nu riskerar att dras in osv. Till detta kommer småsaker i långa rader.
Man bör ju inte fästa för stor vikt vid delvis obekräftade rykten som dessa, men någon typ av diagnoser skulle kunna förklara pojkarnas ovanliga beteende och att inte heller vi kunde styra dem genom tillsägelser (läs rytande).
Man kan givetvis inte kräva att föräldrar informerar andra om så känsliga och sekretessbelagda saker som sina barns psykiatriska diagnoser, men denna diskretion leder onekligen till problem, inte minst för den omgivning som drabbas...
f91jsw skrev: "Att man ska behöva plocka undan känsliga saker på ett 9-årskalas är inte rimligt, såvida man inte vet att det kommer barn med bokstavsdiagnoser."
HakanS skrev: "Har dessa barn visat sådana tendenser tidigare?"
mexitegel skrev: "jag får en känsla av att dessa pojkar har en del bekymmer i sina liv."
Tack, ni kan peka på en viktig punkt där. Såhär i efterhand kan man tro att det är fullt möjligt att de aktuella pojkarna faktiskt har någon form av diagnoser, men det är (självklart) inget vi har blivit informerade om. Eftersom jag hela mitt yrkesverksamma liv jobbat med hjärnforskning, tycker jag mig, trots att jag bara har träffat dessa killar under ca 2 timmar, se att de avviker kraftigt i beteende från "vanliga" barn, bl a vad gäller impulskontroll, fokus och planeringsförmåga.
Jag måste säga att jag har viss medkänsla för de vållande barnens föräldrars svåra situation (även om jag ändå tycker att de kunde ha visat mer ryggrad!), och kan ha viss förståelse för att föräldrar till vissa faktiskt barn inte alltid KAN "styra" eller "uppfostra" dem.
Först efter kalaset har vi ryktesvägen via andra föräldrar fått höra att de aktuella pojkarna tydligen tidigare varit inblandade i en rad allvarliga incidenter på skolan. Vad av allt detta som är sant och vad som är lösa rykten kan vi inte bedöma. Den ene pojken sägs av några föräldrar vara "hyper" (vad som nu avses med detta) och skall enligt uppgift stå på ständig medicinering (amfetamin?). Den andre har bevisligen delat ut medicintabletter till flera andra barn så att de kollapsat och akut fått föras med ambulans till sjukhus. Därtill kommer åtskilliga smärre incidenter, såsom att de bråkat så mycket under skolans bussresor så att skolans busskort enligt uppgift nu riskerar att dras in osv. Till detta kommer småsaker i långa rader.
Man bör ju inte fästa för stor vikt vid delvis obekräftade rykten som dessa, men någon typ av diagnoser skulle kunna förklara pojkarnas ovanliga beteende och att inte heller vi kunde styra dem genom tillsägelser (läs rytande).
Man kan givetvis inte kräva att föräldrar informerar andra om så känsliga och sekretessbelagda saker som sina barns psykiatriska diagnoser, men denna diskretion leder onekligen till problem, inte minst för den omgivning som drabbas...
Det finns gränser för allt, säger jag då.xdigger skrev:
Utan att förringa era känslor kan vi sluta resonera pengar. En normal parkeringsskada kostar mer. Det hjälper inte om ett försäkringsbolag ersätter, eller att föräldrar (med eller utan gräl) betalar och sopar upp. Vad jag menar är att barnen lär sig lika lite, oavsett om deras föräldrar betalar de förstörda grejorna eller ej. Det viktiga är att barnen -
1. lär sig förstå orsak och verkan
2. får en chans att ångra sig
3. bereds chansen att ställa tillrätta, och
4. når försoning och får beröm för att de lär sig.
Hur det ska se ut? Vet ej! Men det finns inga genvägar. Och nu är det tyvärr så att vuxna människor ofta är fegare än sina barn. Föräldrarna intar automatiskt försvarsposition om andra vuxna påvisar att deras barn gjort något dumt. De vill skydda sina barn, vilket istället leder till att barnen berövas sina möjligheter till försoning och förståelse. I värsta fall drabbas föräldrarna av de konsekvenser barnen inser att de själva borde burit. Nej, de är klokare än man tror. Men när det når så långt som till vuxnas krig räcker det utom deras förmåga att hantera.
1. lär sig förstå orsak och verkan
2. får en chans att ångra sig
3. bereds chansen att ställa tillrätta, och
4. når försoning och får beröm för att de lär sig.
Hur det ska se ut? Vet ej! Men det finns inga genvägar. Och nu är det tyvärr så att vuxna människor ofta är fegare än sina barn. Föräldrarna intar automatiskt försvarsposition om andra vuxna påvisar att deras barn gjort något dumt. De vill skydda sina barn, vilket istället leder till att barnen berövas sina möjligheter till försoning och förståelse. I värsta fall drabbas föräldrarna av de konsekvenser barnen inser att de själva borde burit. Nej, de är klokare än man tror. Men när det når så långt som till vuxnas krig räcker det utom deras förmåga att hantera.
DIY_freak skrev: "Tycker nog att barnkalaset för hela klassen var en dålig idé"
Ja, det skulle ju sedermera visa sig vara en riktigt dålig idé, men vi hade inte något val. På klassens föräldramöten har det genomdrivits gemensamt beslut på att samtliga barn måste bjudas in på allas kalas, dels för att ingen skall känna sig utanför, dels för att det inte skall bli könsuppdelat i tjej- resp killkalas. Jag vet att många tjejföräldrar brutit mot denna "regel" och bara bjudit in alla tjejerna, men vi tänkte att vi lojalt skulle följa de regler som föräldrarådet gemensamt satt upp. Vi kommer dock inte att följa denna regel framöver, utan kommer att bryta mot den genom att bara bjuda in de barn vi känner.
DIY_freak skrev: "Man undrar ju även hur kalaset kan ha rasat iväg med så mycket händelser innan någon satt ner foten och kört ut alla i trädgården?"
Ja, din fråga är berättigad, men det är nog svårt för en utomstående att förstå hur situationen såg ut. Vi var bara två vuxna, och vi kunde helt enkelt inte vara överallt samtidigt. Jag förstår inte vad mer vi kunde ha gjort. Våra skarpa tillsägelser, så småningom rena utskällningar, hade helt enkelt ingen effekt alls (vilket ingav en lätt surralistisk yrselkänsla)! Vi kunde ju inte rent fysiskt HÅLLA FAST 4-5 pojkar samtidigt! Vårt hus har flera våningar, vår trädgård har en separat fram- och baksida, pojkarna var överallt samtidigt! Alla dessa händelser utspelade sig på knappt en timme (hela kalaset var 2 timmar långt)!
När t ex en kille jagade några andra barn över gräsmattan med en stor järnspade höjd över deras huvuden sprang vi ut, slet spaden ifrån honom och sade till på skarpen att det var livsfarligt och absolut förbjudet att slåss med trädgårdsredskap. Sedan fick vi genast kasta oss iväg för att ta hand om nästa incident som inträffade någon annanstans. Jag satt och tröstade ledsna flickor som dragit sig tillbaka på övervåningen, och såg då genom fönstret hur samma kille återigen, efter bara 2 minuter, ånyo jagade barn över gräsmattan - denna gång med en spetsig järnkratta i ögonhöjd. Jag öppnade fönstret och gallskrek "Stopp! Sluta omedlebart! Det är livsfarligt!", men han brydde sig icke det minsta. Hur skulle jag hinna springa nerför trapporna och handgripligen ta tag i barnen innan en allvarlig olycka skedde? Min man, som sett samma sak från nedervåningen, kastade sig ut och slet krattan ifrån pojken, men tvingades ju därigenom istället lämna de barn som just höll på att hoppa på soffbordet etc, etc.
(Man frågar sig ju varför Hitchcock inte gjorde något på temat "Barnen" istället för "Fåglarna"...?)
DanielF skrev: "Har man kalas så bör man åtminstone ha en vuxen per 4 barn och inte 20 barn och två vuxna."
Det är möjligt att detta krävs för vissa typer av barn med speciella problem. På fritids är de dock 2 vuxna på 50 barn. Bevisligen har det vid våra tidigare kalas räckt alldeles utmärkt med 2 vuxna på 20 barn. Man borde även kunna förvänta sig att 9-åringar nått en viss grad av mognad.
BiFuel skrev: "Markerade ni tydligt att det inte var OK?"
DanielF skrev: "Men låter man hemmet demoleras i flera timmar så får man stå sitt kast"
Se även svaret till DIY_freak ovan: Vi röt förvisso, men det hade förvånande nog ingen effekt. Alla dessa händelser utspelade sig på knappt en timme (hela kalaset var 2 timmar långt)!
Ja, det skulle ju sedermera visa sig vara en riktigt dålig idé, men vi hade inte något val. På klassens föräldramöten har det genomdrivits gemensamt beslut på att samtliga barn måste bjudas in på allas kalas, dels för att ingen skall känna sig utanför, dels för att det inte skall bli könsuppdelat i tjej- resp killkalas. Jag vet att många tjejföräldrar brutit mot denna "regel" och bara bjudit in alla tjejerna, men vi tänkte att vi lojalt skulle följa de regler som föräldrarådet gemensamt satt upp. Vi kommer dock inte att följa denna regel framöver, utan kommer att bryta mot den genom att bara bjuda in de barn vi känner.
DIY_freak skrev: "Man undrar ju även hur kalaset kan ha rasat iväg med så mycket händelser innan någon satt ner foten och kört ut alla i trädgården?"
Ja, din fråga är berättigad, men det är nog svårt för en utomstående att förstå hur situationen såg ut. Vi var bara två vuxna, och vi kunde helt enkelt inte vara överallt samtidigt. Jag förstår inte vad mer vi kunde ha gjort. Våra skarpa tillsägelser, så småningom rena utskällningar, hade helt enkelt ingen effekt alls (vilket ingav en lätt surralistisk yrselkänsla)! Vi kunde ju inte rent fysiskt HÅLLA FAST 4-5 pojkar samtidigt! Vårt hus har flera våningar, vår trädgård har en separat fram- och baksida, pojkarna var överallt samtidigt! Alla dessa händelser utspelade sig på knappt en timme (hela kalaset var 2 timmar långt)!
När t ex en kille jagade några andra barn över gräsmattan med en stor järnspade höjd över deras huvuden sprang vi ut, slet spaden ifrån honom och sade till på skarpen att det var livsfarligt och absolut förbjudet att slåss med trädgårdsredskap. Sedan fick vi genast kasta oss iväg för att ta hand om nästa incident som inträffade någon annanstans. Jag satt och tröstade ledsna flickor som dragit sig tillbaka på övervåningen, och såg då genom fönstret hur samma kille återigen, efter bara 2 minuter, ånyo jagade barn över gräsmattan - denna gång med en spetsig järnkratta i ögonhöjd. Jag öppnade fönstret och gallskrek "Stopp! Sluta omedlebart! Det är livsfarligt!", men han brydde sig icke det minsta. Hur skulle jag hinna springa nerför trapporna och handgripligen ta tag i barnen innan en allvarlig olycka skedde? Min man, som sett samma sak från nedervåningen, kastade sig ut och slet krattan ifrån pojken, men tvingades ju därigenom istället lämna de barn som just höll på att hoppa på soffbordet etc, etc.
(Man frågar sig ju varför Hitchcock inte gjorde något på temat "Barnen" istället för "Fåglarna"...?)
DanielF skrev: "Har man kalas så bör man åtminstone ha en vuxen per 4 barn och inte 20 barn och två vuxna."
Det är möjligt att detta krävs för vissa typer av barn med speciella problem. På fritids är de dock 2 vuxna på 50 barn. Bevisligen har det vid våra tidigare kalas räckt alldeles utmärkt med 2 vuxna på 20 barn. Man borde även kunna förvänta sig att 9-åringar nått en viss grad av mognad.
BiFuel skrev: "Markerade ni tydligt att det inte var OK?"
DanielF skrev: "Men låter man hemmet demoleras i flera timmar så får man stå sitt kast"
Se även svaret till DIY_freak ovan: Vi röt förvisso, men det hade förvånande nog ingen effekt. Alla dessa händelser utspelade sig på knappt en timme (hela kalaset var 2 timmar långt)!