Ursäkta att jag kanske verkar näsvis men 1 civilekonom + 1 civilingenjör och ni fixar inte att räkna på om ni har råd att bygga hus? Är själv civilingenjör och vi fick lära oss göra rimlighetskalkyler vilket detta borde vara och n borde själva kunna svara på den.
Frågan ni ställt är dock intressant. Men om inte ni har råd, vem har då råd? Måste man dessutom bo i Stockholm med de priserna? Vad kostar det att pendla in?
Själv bor jag med havsutsikt över Skälderviken i ett korsvirkeshus från 1907. Pendlar till Malmö (19 mil per dag) vilket tar 55 minuter i varje riktning. Hos oss kostar 70-tals normhusen cirka 2.2 MSEK. Då måste man dock ha 2 bilar. Men samtidigt har man 3 MSEK att använda till annat än att köpa hus för. Måste dock erkänna att vi idag skulle få cirka 4 MSEK för vårt hus (Nyrenoverat, 240 m², poolhus, tomt 1500m²)
Frågan ni ställt är dock intressant. Men om inte ni har råd, vem har då råd? Måste man dessutom bo i Stockholm med de priserna? Vad kostar det att pendla in?
Själv bor jag med havsutsikt över Skälderviken i ett korsvirkeshus från 1907. Pendlar till Malmö (19 mil per dag) vilket tar 55 minuter i varje riktning. Hos oss kostar 70-tals normhusen cirka 2.2 MSEK. Då måste man dock ha 2 bilar. Men samtidigt har man 3 MSEK att använda till annat än att köpa hus för. Måste dock erkänna att vi idag skulle få cirka 4 MSEK för vårt hus (Nyrenoverat, 240 m², poolhus, tomt 1500m²)
Ursäkta om JAG verkar näsvis, men ett nyrenoverat hus 19 mil från storstan för 4 miljoner och 2 timmars resa till jobbet varje dag tyder ju på att vi alla har olika värderingar...anders64 skrev:
Vi blir OT nu men det var trots allt en bra illustration på hur det kan funka. Även i 08-området kan man om man har arbetsplatsen på rätt ställe, dvs nära fjärrinfrastrukturen, bo många mil från jobbet men ändå ha lika lång pendlingstid som de som bor i närförorterna.HusByggarTomten skrev:
Samtidigt kan inte alla bo "på landet" eftersom det inte direkt kryllar av intressanta arbeten där, speciellt inte när staten har en förmåga att även placera sina myndigheter i 08 med motiveringen att man inte får tag i tillräcklig mängd kvalificerat folk utanför storstadsregionerna. (ja, jag vet att det är väldigt förenklat av mig)
Vaddå trädgård för 200,000? Grävmaskinisten gjorde ett jättebra jobb när han lade tillbaka schaktmassorna. Sedan fixade Gud, eller vem det var, de så kallade "gräs"mattorna. Fina och gröna året om. Kostnad för "trädgården": En gammal Stiga-klippare med en trogen Briggs&Stratton made in USA, och en Stihl kedjesåg är vad som behövs. That's it (big laugh)!!Whynot skrev:
Jag vill bara säga vad jag tycker (sedan har alla rätt att tycka vad de vill) om detta med barn. Jag tycker inte att barn är något man väntar med under tiden man håller på att förverkliga sig själv. Om det känns rätt, så är det rätt oavsett omständigheterna. Visst är det jobbigt att ha barn rännande runt fötterna när man ska planera ett hus, jag är själv i den situationen att vi ska bygga och har två barn, varav ett med ett mildare handikapp, och ytterligare ett på väg. Men jag vet också hur jobbigt det är att *skaffa* barnen. Det är ju inte som att köpa en bil - "Äh, vi väntar till våren, innan dess behöver vi den inte..." Det kan ta *åratal* att bli med barn. Vill man ha barn så ska man skaffa dem, inte bara som en pryl att pryda sitt nya hus med, utan för att man vill ge och få värme och kärlek från en individ som man har ett alldeles särskilt ansvar för. Vaddå om det stör studierna, eller kommer olämplig just när man ska påbörja ramen?? Det är aldrig lämpligt att få barn ur det perspektivet. Kan någon säga ett lämpligt tillfälle? Nä, trodde inte det. Det är snarast så att det alltid är lämpligt oavsett annat.
Jag önskar att vi hade kunnat få barn tidigare, och att nr. 2 inte skulle ställt till det så att nr. 3 nu kommer vid 38 års ålder. Fasen, jag är ju nästan sextio bast när hon (jo det är en hon) går ut gymnasiet, och om hon är lika sen så är det inte säkert att jag får uppleva några barnbarn från henne. Sug på den!
Men det är klart att alla är olika och skaffar barn av olika skäl. Jag respekterar andra synsätt, men för guds skull se dem inte som prylar man kan skaffa när man vill. Grymt OT!
Jag önskar att vi hade kunnat få barn tidigare, och att nr. 2 inte skulle ställt till det så att nr. 3 nu kommer vid 38 års ålder. Fasen, jag är ju nästan sextio bast när hon (jo det är en hon) går ut gymnasiet, och om hon är lika sen så är det inte säkert att jag får uppleva några barnbarn från henne. Sug på den!
Men det är klart att alla är olika och skaffar barn av olika skäl. Jag respekterar andra synsätt, men för guds skull se dem inte som prylar man kan skaffa när man vill. Grymt OT!
Dyrt med trädgård? Nja, 200 Kkr motsvarar ett litet gästhus med åretruntstandard eller ett ordinärt garage. Eller 500 kubik matjord`eller 500 arbetstimmar à 400 Skr. Eller 300-400 timmar traktor.
Vad får man gjort på 500 timmar? Som vanligt gäller regeln att proffs jobbar snabbare och bättre än vi amatörer. Men låt oss anta att vi jobbar bara hälften så duktigt som yrkesfolk: Då har en amatör "jobbat ihop" 200 Kkr på 1000 timmar. Att klippa en liten villagräsmatta tar kanske en halvtimma totalt. Att skotta snö lika mycket. Räfsa löv kan ta en halv dag. Driftbudget för en liten trädgård beräknar man sällan. De flesta gör nämligen jobbet själva. Det finns till och med de som tycker det är SKOJ! Inte dessto mindre motsvarar detta arbete ett ekonomiskt värde på tiotusentals kronor om året.
Och så tar vi itu med vår investeringsbudget: Om vi för 200 Kkr får en väl anlagd trädgård, besparar vi oss också en massa framtida vardagligt slit. En hårdgjord, snyggt stenlagd infart är lättare att snöröja än en lerig "grusväg". Väl anlagda och stenkantade borders och gräsmattor är lättare att rensa, vårda, ansa och hävda än ett enda töcken av gräs, ogräs och diverse självspridda plantor. Konstbevattning spar massor av arbetstid, men kostar också en slant.
Slutsats 1: NEJ! Det är inte alls nödvändigtvis "olönsamt" med en stora trädgårdsinvesteringar. Men det lönar sig att fundera igenom dem. Slutsats 2: JA! Den som hyr in folk räknar snabbast av alla in hur vettigt det är med en väl planerad och lättskött trädgård. Slutsats 3: JODÅ! En trädgård som är från början "färdigvuxen" är ren lyx jämfört med att ordna sina egna plantors "kindergarten". Och riktigt överdådigt vräkigt är det att inte alls ha en aning om vad man vill ha...
Vad får man gjort på 500 timmar? Som vanligt gäller regeln att proffs jobbar snabbare och bättre än vi amatörer. Men låt oss anta att vi jobbar bara hälften så duktigt som yrkesfolk: Då har en amatör "jobbat ihop" 200 Kkr på 1000 timmar. Att klippa en liten villagräsmatta tar kanske en halvtimma totalt. Att skotta snö lika mycket. Räfsa löv kan ta en halv dag. Driftbudget för en liten trädgård beräknar man sällan. De flesta gör nämligen jobbet själva. Det finns till och med de som tycker det är SKOJ! Inte dessto mindre motsvarar detta arbete ett ekonomiskt värde på tiotusentals kronor om året.
Och så tar vi itu med vår investeringsbudget: Om vi för 200 Kkr får en väl anlagd trädgård, besparar vi oss också en massa framtida vardagligt slit. En hårdgjord, snyggt stenlagd infart är lättare att snöröja än en lerig "grusväg". Väl anlagda och stenkantade borders och gräsmattor är lättare att rensa, vårda, ansa och hävda än ett enda töcken av gräs, ogräs och diverse självspridda plantor. Konstbevattning spar massor av arbetstid, men kostar också en slant.
Slutsats 1: NEJ! Det är inte alls nödvändigtvis "olönsamt" med en stora trädgårdsinvesteringar. Men det lönar sig att fundera igenom dem. Slutsats 2: JA! Den som hyr in folk räknar snabbast av alla in hur vettigt det är med en väl planerad och lättskött trädgård. Slutsats 3: JODÅ! En trädgård som är från början "färdigvuxen" är ren lyx jämfört med att ordna sina egna plantors "kindergarten". Och riktigt överdådigt vräkigt är det att inte alls ha en aning om vad man vill ha...
Gratulerar. Alla har vi olika referenser om hur en trädgård kan se ut.drlomo skrev:
Vi kan räkna och vi har gjort väldigt nogranna budgetar och vi ser som sagt att det går ihop men min fråga gällde snarare om man "borde". Månadskostnaden ser bra ut men det är ändå ett väldigt stort lån man drar på sig och jag var nyfiken på hur andra ser på det och hur mycket pengar andra har kvar och vad det ger för livskvalitet.Visst jobbar jag som ekonom men jag sitter inte och håller på med boendekalkyler hela dagarna. Forumet är väl till för att lufta idéer och få tips av andra?
Som jag skrev så är det inte en tomt i Stockholm city vi pratar om utan utanför stan så det blir en pendling så klart men det har vi idag också då vi bor ca 20 min med pendeltåg utanför stan. Dock tycker jag inte att det är livskvalitet att pendla många timmar varje dag och den som bor i Stockholmsområdet vet att pendeltåget strular en del med lövhalka och snökaos och annat. Vi kanske skulle tjäna några hundra tusen till på att flytta ÄNNU längre ut men hus och markarbeten och sånt tillkommer i alla fall så superbilligt blir det ju inte ändå.
Som jag skrev så är det inte en tomt i Stockholm city vi pratar om utan utanför stan så det blir en pendling så klart men det har vi idag också då vi bor ca 20 min med pendeltåg utanför stan. Dock tycker jag inte att det är livskvalitet att pendla många timmar varje dag och den som bor i Stockholmsområdet vet att pendeltåget strular en del med lövhalka och snökaos och annat. Vi kanske skulle tjäna några hundra tusen till på att flytta ÄNNU längre ut men hus och markarbeten och sånt tillkommer i alla fall så superbilligt blir det ju inte ändå.
anders64 skrev:
Glöm inte bort att med i beräkningen hur otroligt kul det är att bygga sitt eget hus! Livet består av ett antal projekt, med hus, barn, resor, etc, och husbyggande är definitivt en av höjdarna, särskilt om ni ritar ett eget och sköter bygget själva. Jobbigt? Visst, men väldigt lärorikt och kul!
Jag och min fru höll också på att disputera (inom tekniska ämnen) för ett antal år sedan och oroade oss lite för vad som skulle hända efter disputationen och om vi skulle få jobb etc, och valde därför att avvakta med husbygge.
Självklart är det lätt att vara efterklok, men ekonomiskt var det inget bra beslut att vänta med bygget. Å andra sidan så fick frun ett jobb på annan ort och tvingades pendla, vilket öppnade nya möjligheter gällande tomtmarknaden. Nu bygger vi i samma stad som hon jobbar och jag blir den som får pendla till jobbet, men vi fick tag på vår drömtomt!
Inget lätt beslut, men som sagt, om inte ni skulle fixa det ekonomiskt, vilka skulle då klara det?
Jag och min fru höll också på att disputera (inom tekniska ämnen) för ett antal år sedan och oroade oss lite för vad som skulle hända efter disputationen och om vi skulle få jobb etc, och valde därför att avvakta med husbygge.
Självklart är det lätt att vara efterklok, men ekonomiskt var det inget bra beslut att vänta med bygget. Å andra sidan så fick frun ett jobb på annan ort och tvingades pendla, vilket öppnade nya möjligheter gällande tomtmarknaden. Nu bygger vi i samma stad som hon jobbar och jag blir den som får pendla till jobbet, men vi fick tag på vår drömtomt!
Inget lätt beslut, men som sagt, om inte ni skulle fixa det ekonomiskt, vilka skulle då klara det?
Gris skrev:
Myckrt pengar
d
Tänk på att kolla upp sjukförsäkringar som täcker inkomstbortfall från ´lön ned till 17-18 per månad.
Mer blir det inte om man inte har extra sjukfösäkring , obs vissa extra sjuk försäkringar faller ordentligt med tiden.
det finns bokvar försäkringar som kostar en del och blir dyrare med tiden.
då blr det knepigt med barn stora lån, bil, semester, god mat osv.
mycket att kolla innan man sätter ner spaden
Jag hade idagens läge byggt så litet som möjligt men sett till att kunna bygga ut på siktl men det kräver diskusion med byggnad ingenjör ex. mer platta bivå skillnader mennan hus och till byggnad...
puh,lätt att köra i diket
För mig o min sambo så valde vi att pendla för att ha råd. Vi är båda vad jag tror skulle kallas höginkomsttagare med löner en bit över 35kkr/pp. Hade även en del att lägga in i huset pga bra bostadsrättsaffärer innan hus. Trots detta så har vi inte stora maginaler idag. Delvis pga att man med barn oftast joobar deltid en person vilket drar ner inkomsten, föräldraledighet som innebör en rejäl sänkning av en lön och efter Dr. examen har man en stor osäkerhet att hitta rätt jobb.
Om man är osäker så skulle jag göra som vi, dvs titta längre ut! pendlig på köpet så räkna in bil/tåg eller vad det nu blir. Vi räknade på 12% ränta och en arbetslös och vi ville då fortfarane inte tvingas gå från hus o hem. alla de vi kännde tyckte vi var helt over the topp på att ta i med marginaler. nu är vi väldigt glada att vi gjorde det. Snart kanske vi tom har råd att åka på semester på sparade pengar. *hehe*
Jag har också doktorerat o jobbar nu i läkemedelsindustrin som "välbetald" Farmacie Dr. I sverige tjänar man oftast inte ekonomiskt på högre utbildning på den nivån. Jag klagar absolut inte på min lön men hade jag bra "grunutbildat" mig i 5år tiill Apotekare och stannat där hade jag sannorlikt tjänat betydligt mer. Att dokotera innebär sällan ofantligt hög lön, roligare jobb kanske, snabbare löneutvecklig? färre jobb pga att man är så specifik? snarare....
//Å
Om man är osäker så skulle jag göra som vi, dvs titta längre ut! pendlig på köpet så räkna in bil/tåg eller vad det nu blir. Vi räknade på 12% ränta och en arbetslös och vi ville då fortfarane inte tvingas gå från hus o hem. alla de vi kännde tyckte vi var helt over the topp på att ta i med marginaler. nu är vi väldigt glada att vi gjorde det. Snart kanske vi tom har råd att åka på semester på sparade pengar. *hehe*
Jag har också doktorerat o jobbar nu i läkemedelsindustrin som "välbetald" Farmacie Dr. I sverige tjänar man oftast inte ekonomiskt på högre utbildning på den nivån. Jag klagar absolut inte på min lön men hade jag bra "grunutbildat" mig i 5år tiill Apotekare och stannat där hade jag sannorlikt tjänat betydligt mer. Att dokotera innebär sällan ofantligt hög lön, roligare jobb kanske, snabbare löneutvecklig? färre jobb pga att man är så specifik? snarare....
//Å
Redigerat:
Besserwisser
· Västra Götalands
· 11 232 inlägg
Det är väl att hårddra det vi som pratat om barn och doktorandstudier har sagt. För att sammanfatta; småbarn och doktorandstudier går inte ihop något vidare (tro mig, jag har försökt). Om man "skaffar"/adopterar/köper/hyr/tillverkar eller på annat sätt förvärvar ansvaret för småbarn samtidigt som man försöker doktorera så får man kallt räkna med att det inte blir någon doktorsexamen. Det är en högst reell risk och en man måste ta med i beräkningen. Detta naturligtvis beroende på hur mycket den andra föräldern täcker upp (både fysiskt och psykiskt).Angel_of_Death skrev:
Lägger man dessutom till stressen av att köpa hus första gången (något jag slapp, vi bodde fortfarande i hyreslägenhet då) så kan jag med 99% garantera att det skiter sig. Notera att det är avsaknaden av doktorsexamen jag poängterar, inte avsaknaden av barn.
Sedan så får folk skaffa hur många barn och hus de vill, när de vill, när de är upptagna av vad det månde vara. De lägger jag mig inte i. Att vara medveten om de möjliga eller sannolika konsekvenserna är däremot alltid av godo.