Det är ju just det som är felet i tänket att tvingas amortera istf att tvingas ha ett till bostaden bundet buffertspar. Att jag amorterar av 10% på mitt stora Stockholmslån gör inte att jag kommer ha råd att betala räntan om den sticker och jag och sambon blir arbetssökande eller långtidssjukskrivna. Det som gör att jag har råd att bo kvar är den buffert jag har skapat mig. Det är den filosofin min familj lever efter.Stringfellow Hawke skrev:
Tyvärr är det för många ekonomer som bestämmer utan insikt i pengarnas värde, som saknar förståelse för att siffran i kalkylen motsvarar något reellt, nåt riktigt. Jag förstår att det makroekonomiskt är av vikt att minska lånebördan och totalsamhällets sårbarhet för förändringar samhället inte rår på men för den enskilda personen tror jag amorteringskravet och hetsen att amortera snarare än att få en sund ekonomisk planering är av ondo.
När samhället är stressat över enskilda familjers lånesituation och vill ta över kontrollen från människan tycker jag man även ska se till alla dessa miljonprogramområden ägda av kommunala hyresbolag som nu står inför en enorm utmaning med att totalrenovera dåliga hus med eftersatt underhåll och mycket liten ekonomisk buffert vilket gör att många kommer få se sina hyror öka markant.
Självbyggare
· Stockholm
· 8 591 inlägg
Som sagt, 8%, det är inte orimligt räknat.pelpet skrev:
Men självklart är det dock en risk man tar, för att hamna på 8% behöver man inte ta en massa risk (index räcker ju som sagt), tar man mer risk så kan man säkert få upp det mycket mer...
Att amortera på sitt bolån är ju en riskminimering, som förvisso kostar en del pengar, men ändå kan vara värt det, det får man nog avgöra från person till person. Men räkneexemplet som tas upp i länken är reellt och jämför om man hade gjort på en eller andra sättet unmder den tidsperioden iaf...
Lite av båda är nog min filosofi....
/K
Precis, aldrig alla ägg i samma korg. På samma sätt som man inte bör lägga hela familjens kapital på börsen (och väl där något enstaka bolag), så bör man inte heller lägga precis allt på bostaden.pelpet skrev:
En avvägning mellan amortering, investering i huset, som får det att behålla eller öka i värde, och/eller samtidigt minskar driftkostnaderna. Vid sidan av det en del riktigt långsiktigt sparande (tänk pension, inte nästa semestertripp eller bilköp).
Sen får man labba lite med hur man ska fördela sparandet på dessa områden, beroende på var i livet familjen (och bostaden) befinner sig.
Men att med lagar reglera ett tvångssparande genom amortering för att svensken generellt är dålig på detta, vilket i sin tur troligen beror på att staten tagit för stort ansvar för individen tidigare. Är väl ingen långsiktig lösning utan bara mer av samma som medicin satt oss i denna sits. Någon gång måste vi väl börja ta eget ansvar för våra liv.
mortimer skrev:Den där Henrik Schyffert verkar vara en klok man....
hahahaHar inget lån längre, men när jag amorterade så la jag ca 15.000 - 20.000kr i månaden för att snabbt bli av med lånen. Tog en jävla massa år men klart värt det nu när man är skuldfri
Redigerat:
Jo det är möjligt att det blir ett nollsummespel, men jag tänker på om man blir arbetsoförmögen och den biten. Då är det nog bättre med pengar på kontot så man hinner fundera på hur man ska reda upp situationen. Lägger man alla pengar på amortering så kan man ju inte direkt gå till banken och dom gladeligen beviljar en ny kredit om man är betalningsoförmögen.AndersS skrev:
Jo jag är väl rädd för att det är så. I den bästa av världar så hade vi inte behövt en regering som hade gått in och lagstiftat om amorteringStringfellow Hawke skrev:
Okej, mitt resonemang baserar sig på hur det ser ut i och omkring storstäderna. Jag har vanlig svenneinkomst och ser inte i dagsläget hur en amortering på några tusenlappar per månad skulle göra nån nytta. Detta i relation till värdeökningen i snitt per år. Om mitt hus ökar med 500.000 i värde på ett år så känns en amortering på 40-50.000 under samma period som rätt meningslös.pelpet skrev:
Sedan har jag den sjuka egenheten att mitt största intresse är aktier och ekonomi. Då faller det sig ganska naturligt att jag tycker att investera/amortera i boendet till 1,46% avkastning är ganska uselt. Men vill jag tillägga, jag har naturligtvis full respekt för att andra tänker olika. Även om jag har lite svårt att förstå varför man ser det som sitt livsmål att amortera av huset innan man dör.
Exakt. Jag köpte en bil idag istället för att amortera motsvarande summa. Helt sjukt. Vart är landet på väg egentligen? Och varför köpte jag inte en pinne i skogen att bo under, för samma pengar, det vore ännu bättre.Sir Duke skrev:
Men jag håller med. Det är inte amorteringar eller placeringar som är problemet, det är konsumtion för lånade pengar som är problemet (resor, tv, bilar och annat nödvändigt).
Medlem
· Stockholm
· 1 397 inlägg
Ökar värdet 500k/år varje år? Ägde du inte din bostad 2008?Markarbetaren skrev:
Håller helt med om att man inte skall lägga alla ägg i samma korg. Det är viktigt att ha en rejäl buffert innan man går all in på amortering. För amorterade pengar är inte det samma som pengar på ett sparkonto, har man amorterat för mycket och blir arbetslös så kan man behöva sälja huset i värsta fall om man plötsligt måste göra en dyr renovering eftersom banken då kan neka dig låna tillbaka en del av det man amorterat.
En stor buffert är även bra att ha ifall vi under en period skulle drabbas av hög inflation och extrema räntor, då kan man överleva på bufferten istället för att behöva flytta.
Risken är dessutom stor att allt man amorterar äts upp av inflation då har man snålat helt i onödan under många år, sedan är det inte heller alla som överlever fram till pensionen och alla kanske inte vill snåla 30 år för att sedan plötsligt bli skuldfri pensionär med många miljoner i tillgångar men för trött för att ha skoj för dom pengarna.
Blir rätt intressant att se vad som händer nu med marknaden för nya bilar/sommarstugor/renoveringar när bostadsbankomaten är stängd. Landet har snurrat på kredit och det är inte bara bomarknaden som kommer att kollapsa.
En stor buffert är även bra att ha ifall vi under en period skulle drabbas av hög inflation och extrema räntor, då kan man överleva på bufferten istället för att behöva flytta.
Risken är dessutom stor att allt man amorterar äts upp av inflation då har man snålat helt i onödan under många år, sedan är det inte heller alla som överlever fram till pensionen och alla kanske inte vill snåla 30 år för att sedan plötsligt bli skuldfri pensionär med många miljoner i tillgångar men för trött för att ha skoj för dom pengarna.
Blir rätt intressant att se vad som händer nu med marknaden för nya bilar/sommarstugor/renoveringar när bostadsbankomaten är stängd. Landet har snurrat på kredit och det är inte bara bomarknaden som kommer att kollapsa.
Det är inte bra för landet att snurra på kredit skulle jag säga. En dålig situation man inte borde ha gett sig in i. Sen tycker jag det är mer än en fråga om vad som är bäst för en personligen, det är också en fråga vad som är bäst för samhället, vad som är bäst för nästa generation. Jag vill inte leva loppan på lånade pengar och lämna en krashad ekonomi åt mina barn att reda upp. Man bygger inte ett samhälle bara genom att tänka på sig själv.
