Hur kan jag säkra mitt arv utan att göra min 'styvmor' bostadslös?

[Nilsson i Boda]

Jag har varit med om en situation där ett särkullbarn fick mer i arv än ett icke särkullbarn. Hela arvsmassan (om man kan kalla det så) minskade dramatiskt mellan särkullsbarnets arv och det icke särkullsbarnet. Det var i förhållande 1:10, dvs det "riktiga" barnet fick bara ut 10% av vad särkullsbarnet fick ut.

 

[PixieEddie]

För att jag tyvärr är en mespropp som har svårt att stå emot när hon ringer och gråter.

Om hon är en så trist person som du säger finns det ingen anledning att låta henne styra. Du har barn och behöver pengarna (jag antar att du inte är miljonär?), pengar som din far slitit ihop. Du är absolut inte "mesig" utan en varmhjärtad person med då hon inte tycks vare sig fatta det eller bry sig kan du med gott samvete strunta i henne! Pengarna åt dina barn och deras framtid!

 

[em72]

I morse ringde jag bouppteckningsmannen och frågade om det i detta läge var möjligt att ändra i bouppteckningen ifall jag skulle gå in som ägare av 25% av fastigheten. Han sa då att han ännu inte skickat in vare sig bouppteckningen eller lagfartsändringen, så det är lätt att ändra. Sedan ringde jag fars fru och erbjöd henne att jag tar över 25% av huset mot 25% av värdet, så att hon då får 140 kSEK att täcka sina kostnader. Märktes tydligt att hon blev besviken att henne vädjan förra veckan inte gav större utdelning, dvs hon lever fortfarande kvar i förhoppningen att jag ska avstå mitt arv, vilket jag inte kommer göra. Och som vanligt så får man inte minsta tack för att man försöker hjälpa henne. Hon började genast att beklaga sig över att huset behöver målas och andra saker fixas. Jag gick inte in i diskussion utan sa bara att detta är så långt jag kan sträcka mig och att hon får tänka över saken. Jag kommer absolut inte betala för renovering. Uppmuntrade henne att tänka över noga om hon tror att hon kommer orka bo i huset själv. Hon kommer få några dagar på sig att tänka över saken men om hon börjar strula så faller erbjudandet.
Jag förstår att detta kanske inte är det smartaste beslutet, men då kan jag åtminstone slippa de värsta skuldkänslorna.
Övriga pengar, plus pengarna från när vi säljer bilen kommer investeras till barnen.

 

[D_Anders]

Hon har egentligen inte råd att bo kvar. Flyttar hon till en lägenhet redan nu så får hon ju i alla fall lite pengar över och kan leva drägligt. Om något år finns betydligt mindre pengar, troligen ett hus i sämre skick och plötsligt kan hon knappt ens få tag i ett annat boende. Det bästa är om du kan få henne att inse detta.

 

[Ciligie]

Ta ut arvet, få det överstökat!

Ta ut arvet omedelbart. Som man bäddar får man ligga. Din styvmor kan belåna huset eller sälja det. Testamentera bort det om hon får behålla det. Pengarna kommer att försvinna. Ta tjuren vid hornen. Har du tur testamenterar hon husrt till dej men det vet man aldrig. Lycka till.

 

[bjorwen]

Jag har hamnat i en komplicerad situation och behöver råd om möjliga vägar framåt. Min far gick bort för ett tag sedan och nu när bouppteckningen är klar och undertecknad av både min fars fru och mig så hör hon av sig och hävdar att hon inte kommer att ha råd att bo kvar om jag tar ut mitt arv. Jag är normalt en generös person och hade först tänkt avstå majoriteten av mitt arv till henne (jag har dock aldrig sagt detta till henne) men det var ett par saker som fick mig att ändra mig. Nu undrar jag om det finns något sätt för mig att skydda mitt arv utan att ställa henne på bar backe? Finns det tex något 'vattentätt' kontrakt man kan skriva?

Först lite bakgrund. Jag är min fars enda barn, sk särkullebarn, och har därmed rätt att få ut mitt arv direkt. Hon är min fars tredje fru (min mamma var hans första fru) och hon kom in i bilden när jag var ca 18 år och redan flyttat hemifrån. Hon och jag har inte haft någon nära relation, dels för att vi aldrig har bott tillsammans (annat än lov/semestrar) dels för att hon är en väldigt egoistisk och självcenterad person, dessuom missunsam och skadeglad, pratar illa om allt och alla osv. Hon är oförmögen att visa tacksamhet, inte ens om jag ger henne en present eller gör henne en tjänst så säger hon det minsta tack.

Den viktigaste anledningen varför jag vill ta ut mitt arv är att jag har två barn med flera funktionsnedsättningar, och barnen kommer inte kunna ha ett normalt arbete utan leva på en låg aktivitetsersättning eller liknande. Arvet skulle därmed kunna göra stor skillnad framöver för barnen även om de inte är någon jättesumma.

Min 'styvmor' är barnlös och har sagt att hon kan tänka sig att låta mig ärva henne om jag låter henne sitta i orubbat bo, men problemet är att jag inte tror det kommer finnas något att ärva efter henne eftersom hon har höga omkostnader men låg pension pga att hon valt att jobba så lite som möjligt (min far har försörjt henne till stor del). Jag har ingen arvsrätt efter henne, och även om hon skulle skriva ett testament så kan hon riva det när som helst, tex om hon blir sur på mig.

Som ni förstår så är detta ingen person som jag gillar det minsta, men jag har ändå svårt att tvinga någon att sälja sitt hem för att jag ska få ut mitt arv. Enligt bouppteckningen så ska jag få drygt 600.000 kr plus en min fars bil (50.000). Hon får huset med lösöre, en hyfsat ny bil samt ett par andra fordon, och ca 25.000 kr. Huset är värt ca 560.000 kr och obelånat.

Hon säger att hon inte har råd att bo kvar om jag tar ut mitt arv, dvs hon behöver mina 600.000 kr för omkostnader. Jag har funderat på en kompromiss, att jag får halva huset mot att det belopp jag ska få minskar med halva husets värde. Den dagen hon säljer huset får jag då ut resten av mitt arv. Min tanke är att skriva ett kontrakt där detta framgår, samt att hon måste stå för alla driftskostnader (inkl försäkring) eftersom det är hon som bor där. Då riskerar jag visserligen att delar av mitt arv minskar (hon kommer garanterat inte underhålla huset det minsta, huset ligger på landet och har endast en liten tomt och kan bli svårsålt särskilt om det inte underhålls). Men på detta vis så slipper jag tvinga henne att flytta. Tror ni att det är möjligt att skriva en sådant kontrakt på rimligt vis? Eller ser ni andra möjliga vägar? Tacksam för råd och hjälp av er kunniga.

Värt att lägga till är att min far var medveten om arvssituationen men trots det valde att inte skriva ett testamente till fruns fördel, för att även han var orolig för sina barnbarns framtid.

PS. Ber om ursäkt för stavfel, jag stavar som en kratta och hittar ingen stavningskontrollfunktion. DS.

Soory för klarspråk, men 600tusen är ju ingenting.. men du har två val. Döda det dag 1. Eller ta hjälp av en jurist och skriv ett "orubbat bo" avtal med din svärmor

 

[paulfritzsche]

Jag har hamnat i en komplicerad situation och behöver råd om möjliga vägar framåt. Min far gick bort för ett tag sedan och nu när bouppteckningen är klar och undertecknad av både min fars fru och mig så hör hon av sig och hävdar att hon inte kommer att ha råd att bo kvar om jag tar ut mitt arv. Jag är normalt en generös person och hade först tänkt avstå majoriteten av mitt arv till henne (jag har dock aldrig sagt detta till henne) men det var ett par saker som fick mig att ändra mig. Nu undrar jag om det finns något sätt för mig att skydda mitt arv utan att ställa henne på bar backe? Finns det tex något 'vattentätt' kontrakt man kan skriva?

Först lite bakgrund. Jag är min fars enda barn, sk särkullebarn, och har därmed rätt att få ut mitt arv direkt. Hon är min fars tredje fru (min mamma var hans första fru) och hon kom in i bilden när jag var ca 18 år och redan flyttat hemifrån. Hon och jag har inte haft någon nära relation, dels för att vi aldrig har bott tillsammans (annat än lov/semestrar) dels för att hon är en väldigt egoistisk och självcenterad person, dessuom missunsam och skadeglad, pratar illa om allt och alla osv. Hon är oförmögen att visa tacksamhet, inte ens om jag ger henne en present eller gör henne en tjänst så säger hon det minsta tack.

Den viktigaste anledningen varför jag vill ta ut mitt arv är att jag har två barn med flera funktionsnedsättningar, och barnen kommer inte kunna ha ett normalt arbete utan leva på en låg aktivitetsersättning eller liknande. Arvet skulle därmed kunna göra stor skillnad framöver för barnen även om de inte är någon jättesumma.

Min 'styvmor' är barnlös och har sagt att hon kan tänka sig att låta mig ärva henne om jag låter henne sitta i orubbat bo, men problemet är att jag inte tror det kommer finnas något att ärva efter henne eftersom hon har höga omkostnader men låg pension pga att hon valt att jobba så lite som möjligt (min far har försörjt henne till stor del). Jag har ingen arvsrätt efter henne, och även om hon skulle skriva ett testament så kan hon riva det när som helst, tex om hon blir sur på mig.

Som ni förstår så är detta ingen person som jag gillar det minsta, men jag har ändå svårt att tvinga någon att sälja sitt hem för att jag ska få ut mitt arv. Enligt bouppteckningen så ska jag få drygt 600.000 kr plus en min fars bil (50.000). Hon får huset med lösöre, en hyfsat ny bil samt ett par andra fordon, och ca 25.000 kr. Huset är värt ca 560.000 kr och obelånat.

Hon säger att hon inte har råd att bo kvar om jag tar ut mitt arv, dvs hon behöver mina 600.000 kr för omkostnader. Jag har funderat på en kompromiss, att jag får halva huset mot att det belopp jag ska få minskar med halva husets värde. Den dagen hon säljer huset får jag då ut resten av mitt arv. Min tanke är att skriva ett kontrakt där detta framgår, samt att hon måste stå för alla driftskostnader (inkl försäkring) eftersom det är hon som bor där. Då riskerar jag visserligen att delar av mitt arv minskar (hon kommer garanterat inte underhålla huset det minsta, huset ligger på landet och har endast en liten tomt och kan bli svårsålt särskilt om det inte underhålls). Men på detta vis så slipper jag tvinga henne att flytta. Tror ni att det är möjligt att skriva en sådant kontrakt på rimligt vis? Eller ser ni andra möjliga vägar? Tacksam för råd och hjälp av er kunniga.

Värt att lägga till är att min far var medveten om arvssituationen men trots det valde att inte skriva ett testamente till fruns fördel, för att även han var orolig för sina barnbarns framtid.

PS. Ber om ursäkt för stavfel, jag stavar som en kratta och hittar ingen stavningskontrollfunktion. DS.

Omöjligt att råda i en sådan situation. Men av vad jag kan läsa av din beskrivning, låter det som att hon kommer att göra sig av med arvet innan du får chans.

Du har två barn med funktionsnedsättning och det är här jag kan råda lite känner jag. Jag träffade en tjej som jag idag lever med får lite drygt 5 år sedan, med på köpet fick jag en 10-årig tjej som var gravt CP-skadad och behövde hjälp dygnet runt av assistenter. Vi fick bra med hjälp av försäkringskassa och sjukvård, men trots detta kostar det en del för aktiviteter, special-leksaker, en bil med ramp för rullstol samt 1-2 assistenter mm mm..

Din familj kommer alltid först. Hade jag varit i din situation, hade jag tagit ut arvet. Vid behov hade jag naturligtvis hjälp "styvmor", men familjen kommer alltid först!

 

[Stefan_R]

Jag tror att det snällaste du kan göra mot din styvmor är att ta reda på hur det går till att få kontakt med rätt person i hemkommunen för att få hjälp med att hitta äldreboende, servicelägenhet, eller vad det heter, dvs en lägenhet där det finns tillgång till service om/när damen behöver det. Om damen inte har råd med boendet så tror jag att kommunen kan berätta om det finns möjlighet till bidrag till boendet.

Vill du vara extra snäll så är du med under den första kontakten med kommunen (men det finns risk för att det skapar "prejudikat" så att damen förväntar sig att du ska vara mellanhand i framtiden).

Fördelarna för henne blir närhet till service, trygghet i att någon håller koll på att medicinering etc fungerar, umgänge med andra ensamna i samma situation, regelbundna aktivteter/underhållning, och att slippa bry sig om inköp, snöskottning, gräsklippning och allt annat underhåll.

 

[Ceril]

Så, hennes och din fars gemensamma tillgångar (giftorättsgods) uppgick till runt 1.2 miljoner?

Om ja, så har du endast laglig rätt att få ut din sk. laglott nu. Laglotten är hälften av arvslotten.

Makar ärver inte varandra, så din pappas del av 1.2 miljoner utgör din arvslott (om du är enda barnet, och det inte finns testamenten eller andra avtal, etc.). Arvslotten är alltså 600 tusen, och din laglott är därmed 300 tusen. Detta är "allt" du kan kräva att få just nu.

Tanten har inte formellt rätt att exv. testamentera bort eller ge bort resterande 300 av din arvslott, men det finns (i princip) ingenting som skyddar dig från att hon slösar bort pengarna på andra vis. Exempelvis kam de användas för att betala hennes omkostnader, supas/knarkas upp, eller vad som helst. Sol-och-vårande är även det vanligt, speciellt om det rör sig om stora summor.

Räkna därför inte med att få ut mer än 300 tusen. Kräver du pengarna nu blir tanten förmodligen arg, och kan medvetet öka slösandet som hämnd.

Detta är min analys. Att vara särkullbarn innebär alltid en risk att bli lurad på vad som egentligen är "ditt", tyvärr. Din situation "suger", som kidsen säger, och detta borde din far ha reglerat tidigare, kan tyckas.

EDIT: Ovanstående var en förhastad slutsats. Det verkar, som du säger, vara så att du har rätt till hela ditt arv nu direkt, om det inte finns testamente som kräver annat. Om det senare har du rätt till hälften nu.

Men stämmer detta verkligen? Om det hade funnits ett testamente som gett svärmor allt så hade em72 endast fått laglotten, dvs hälften.

Nu finns det dock ingen testamente och endast ett särkullsbarn. Då ärver väl särkullsbarnet hela sin fars andel av giftorättsgodset?

Någon som är juridiskt skolad får gärna rätta mig här.

 

[Bygggumman]

I morse ringde jag bouppteckningsmannen och frågade om det i detta läge var möjligt att ändra i bouppteckningen ifall jag skulle gå in som ägare av 25% av fastigheten. Han sa då att han ännu inte skickat in vare sig bouppteckningen eller lagfartsändringen, så det är lätt att ändra. Sedan ringde jag fars fru och erbjöd henne att jag tar över 25% av huset mot 25% av värdet, så att hon då får 140 kSEK att täcka sina kostnader. Märktes tydligt att hon blev besviken att henne vädjan förra veckan inte gav större utdelning, dvs hon lever fortfarande kvar i förhoppningen att jag ska avstå mitt arv, vilket jag inte kommer göra. Och som vanligt så får man inte minsta tack för att man försöker hjälpa henne. Hon började genast att beklaga sig över att huset behöver målas och andra saker fixas. Jag gick inte in i diskussion utan sa bara att detta är så långt jag kan sträcka mig och att hon får tänka över saken. Jag kommer absolut inte betala för renovering. Uppmuntrade henne att tänka över noga om hon tror att hon kommer orka bo i huset själv. Hon kommer få några dagar på sig att tänka över saken men om hon börjar strula så faller erbjudandet.
Jag förstår att detta kanske inte är det smartaste beslutet, men då kan jag åtminstone slippa de värsta skuldkänslorna.
Övriga pengar, plus pengarna från när vi säljer bilen kommer investeras till barnen.

Om du äger 25% har hon ju hållhake på dig och kommer fortsätta tjata att du ska renovera. Sälj huset nu och se till att du får tillbaka pengarna hon redan förbrukat. Vad hon sen gör med huset är inte ditt problem. Du ska väl inte behöva betala att styvmodern hälsar på din släkting, denna släkting förstår att du inte kan hälsa på då du bor så långt bort.

 

[caxpalm]

Nej men alltså nu måste du försöka tuffa till dig! <3 Jag är styvmamma utan gemensamma barn, och skulle aldrig tänka tanken att försöka ”sno åt mig” en del av sambons pengar ifall han går bort, och då har båda mina bonusbarn som det låter bättre förutsättningar att försörja sig själva än dina barn. Din far var fullt medveten om reglerna, och valde att inte skriva ett testamente till hennes fördel. Det hade räckt för mig. Och hade jag haft barn hade jag prioriterat deras framtid alla dagar i veckan, även om deras morfar inte tänkt så. För 600 000 kr kan du flyga dit ibland och fika med släktingen under flera år, och det blir ändå en slant över till dina barn. Något slags hyresavtal avråder jag från, av egen praktisk erfarenhet. Det spelar ingen roll hur rätt du har juridiskt. Det blir alltid problem i praktiken med sådana människor. Ta pengarna, låt henne flytta till lägenhet, och minns med kärlek hur din far tänkte på sina barnbarns framtid! Det eventuellt dåliga samvetet kommer att gå över. Lycka till!

Håller med föregående. Du har bara ansvar för dina barn! Ta inte på dig hennes egna ansvar för sitt egna framtida boende.

 

[Anne K-N]

I morse ringde jag bouppteckningsmannen och frågade om det i detta läge var möjligt att ändra i bouppteckningen ifall jag skulle gå in som ägare av 25% av fastigheten. Han sa då att han ännu inte skickat in vare sig bouppteckningen eller lagfartsändringen, så det är lätt att ändra. Sedan ringde jag fars fru och erbjöd henne att jag tar över 25% av huset mot 25% av värdet, så att hon då får 140 kSEK att täcka sina kostnader. Märktes tydligt att hon blev besviken att henne vädjan förra veckan inte gav större utdelning, dvs hon lever fortfarande kvar i förhoppningen att jag ska avstå mitt arv, vilket jag inte kommer göra. Och som vanligt så får man inte minsta tack för att man försöker hjälpa henne. Hon började genast att beklaga sig över att huset behöver målas och andra saker fixas. Jag gick inte in i diskussion utan sa bara att detta är så långt jag kan sträcka mig och att hon får tänka över saken. Jag kommer absolut inte betala för renovering. Uppmuntrade henne att tänka över noga om hon tror att hon kommer orka bo i huset själv. Hon kommer få några dagar på sig att tänka över saken men om hon börjar strula så faller erbjudandet.
Jag förstår att detta kanske inte är det smartaste beslutet, men då kan jag åtminstone slippa de värsta skuldkänslorna.
Övriga pengar, plus pengarna från när vi säljer bilen kommer investeras till barnen.

Vem är viktigare för dig, din styvmor eller dina barn? Din styvmor har en dold agenda och hon vet att hon kan få sin vilja genom. Varför gör du inte som din far skrev? Du behöver inte sörja över om hon blir bostadslös. Hon kommer inte renovera något i huset, det kostar stora pengar idag.

 

[sommarglass]

Snabbt scrollat igenom tråden men såg inte om detta varit uppe?

- Tänk om något mot förmodan skulle hända dig? (T ex en bilolycka och du avlider innan den gamla tanten gjort det?)

Om du har ett komplicerat juridiskt samägande med tanten, så blir det mer komplicerat för dina efterlevande att hantera och lösa arvssituationen efter dig.

 

[Louiseforssell]

Självklart ska du ta ut ditt arv enligt bouppteckningen. Du väljer ju i princip mellan den här kvinnan som du inte ens gillar, och dina barns framtida trygghet. Låt henne inte sätta sprätt på ditt och dina barns arv genom att vänta med att ta ut det. Du berättar också att din far hade koll på arvsreglerna, så det är ju tydligt att detta var din fars önskan. Din plan är dessutom att bryta med henne efter detta. Helt bostadslös kommer hon inte att bli, så låt dig inte manipuleras. Att hyra ut hus m.m. kan skapa mer krångel än man tror. Ni har aldrig haft någon relation och hon kommer aldrig att tacka dig. Du har faktiskt inget att ha dåligt samvete för, däremot får du det förmodligen gentemot dina barn senare om du inte prioriterat dem i det här fallet. Allt annat verkar ju helt fel. ❤

 

[NyVästkustbo]

Jag har hamnat i en komplicerad situation och behöver råd om möjliga vägar framåt. Min far gick bort för ett tag sedan och nu när bouppteckningen är klar och undertecknad av både min fars fru och mig så hör hon av sig och hävdar att hon inte kommer att ha råd att bo kvar om jag tar ut mitt arv. Jag är normalt en generös person och hade först tänkt avstå majoriteten av mitt arv till henne (jag har dock aldrig sagt detta till henne) men det var ett par saker som fick mig att ändra mig. Nu undrar jag om det finns något sätt för mig att skydda mitt arv utan att ställa henne på bar backe? Finns det tex något 'vattentätt' kontrakt man kan skriva?

Först lite bakgrund. Jag är min fars enda barn, sk särkullebarn, och har därmed rätt att få ut mitt arv direkt. Hon är min fars tredje fru (min mamma var hans första fru) och hon kom in i bilden när jag var ca 18 år och redan flyttat hemifrån. Hon och jag har inte haft någon nära relation, dels för att vi aldrig har bott tillsammans (annat än lov/semestrar) dels för att hon är en väldigt egoistisk och självcenterad person, dessuom missunsam och skadeglad, pratar illa om allt och alla osv. Hon är oförmögen att visa tacksamhet, inte ens om jag ger henne en present eller gör henne en tjänst så säger hon det minsta tack.

Den viktigaste anledningen varför jag vill ta ut mitt arv är att jag har två barn med flera funktionsnedsättningar, och barnen kommer inte kunna ha ett normalt arbete utan leva på en låg aktivitetsersättning eller liknande. Arvet skulle därmed kunna göra stor skillnad framöver för barnen även om de inte är någon jättesumma.

Min 'styvmor' är barnlös och har sagt att hon kan tänka sig att låta mig ärva henne om jag låter henne sitta i orubbat bo, men problemet är att jag inte tror det kommer finnas något att ärva efter henne eftersom hon har höga omkostnader men låg pension pga att hon valt att jobba så lite som möjligt (min far har försörjt henne till stor del). Jag har ingen arvsrätt efter henne, och även om hon skulle skriva ett testament så kan hon riva det när som helst, tex om hon blir sur på mig.

Som ni förstår så är detta ingen person som jag gillar det minsta, men jag har ändå svårt att tvinga någon att sälja sitt hem för att jag ska få ut mitt arv. Enligt bouppteckningen så ska jag få drygt 600.000 kr plus en min fars bil (50.000). Hon får huset med lösöre, en hyfsat ny bil samt ett par andra fordon, och ca 25.000 kr. Huset är värt ca 560.000 kr och obelånat.

Hon säger att hon inte har råd att bo kvar om jag tar ut mitt arv, dvs hon behöver mina 600.000 kr för omkostnader. Jag har funderat på en kompromiss, att jag får halva huset mot att det belopp jag ska få minskar med halva husets värde. Den dagen hon säljer huset får jag då ut resten av mitt arv. Min tanke är att skriva ett kontrakt där detta framgår, samt att hon måste stå för alla driftskostnader (inkl försäkring) eftersom det är hon som bor där. Då riskerar jag visserligen att delar av mitt arv minskar (hon kommer garanterat inte underhålla huset det minsta, huset ligger på landet och har endast en liten tomt och kan bli svårsålt särskilt om det inte underhålls). Men på detta vis så slipper jag tvinga henne att flytta. Tror ni att det är möjligt att skriva en sådant kontrakt på rimligt vis? Eller ser ni andra möjliga vägar? Tacksam för råd och hjälp av er kunniga.

Värt att lägga till är att min far var medveten om arvssituationen men trots det valde att inte skriva ett testamente till fruns fördel, för att även han var orolig för sina barnbarns framtid.

PS. Ber om ursäkt för stavfel, jag stavar som en kratta och hittar ingen stavningskontrollfunktion. DS.

Hej!

Är ditt arv pengar som finns tillgängliga?
Om det är på det viset så ska du ta ut arvet nu.

Att din styvmor får ett obelånat hus och lösöret och en bil är bra nog.
Med låg pension kan man söka bostadstillägg.
Och ett obelånat hus har ju relativt låga kostnader.
En fantastisk deal för henne ju!
Och vill hon ha ut pengar så får hon sälja huset.