Då huset inte kan belånas om han har alla pantbrev så måste hon ju försöra huset för att TS inte skall få tillbaka något.Dowser4711 skrev:
Lånar hon en massa SMS lån så går värdet från fastigheten ändå 100% till TS (upp till pantbrevsvärdet) innan SMS låneföretaget får något.
Jag tror som @Ossian K Olsson skrev, lös det snabbt så det inte kan uppstå problem på samma sätt!
Vill du ändå föröska hitta en lösning så gör som @AG A skrev och hyr ut. Dock vet du inte vad för problem det kan innebära, säg att något går sönder ska du hantera det då? Du kommer få problemet med att behöva städa ur troligen efter henne också vilket inte behöver vara en "lätt sak" beroende på förutsättningar. Så fundera på vad det innebär att hyra ut innan du sätter dig i den sitsen.
Vill du ändå föröska hitta en lösning så gör som @AG A skrev och hyr ut. Dock vet du inte vad för problem det kan innebära, säg att något går sönder ska du hantera det då? Du kommer få problemet med att behöva städa ur troligen efter henne också vilket inte behöver vara en "lätt sak" beroende på förutsättningar. Så fundera på vad det innebär att hyra ut innan du sätter dig i den sitsen.
Ta ut ditt arv och säg upp bekantskapen med människan.em72 skrev:
Riktigt snällt av dig att ha medkänsla och omtanke om denna person, som du inte ens gillar.
Men det låter som om det skulle kunna bli väldigt många problem med avtal hit och dit. Massa oro och sömnlösa nätter för dig de år som hon har kvar. Hon kan nog leva loppan på pengarna som tillslut skulle ha gått till dina barn. Hon kan säkert hitta en väg att bränna allt, så det finns 0 kvar när hon dör. Detta istället för att pengarna sitter på en indexfond i 15 år och ger dina barn en miljon.
Ta bara arvet och klipp bandet!
Värdera dina barn högre än den där tanten du inte ens gillar.
Jag är helt för empati och att man tar hand om varann. Men det hon gör är nog bara ensidigt.
Men det låter som om det skulle kunna bli väldigt många problem med avtal hit och dit. Massa oro och sömnlösa nätter för dig de år som hon har kvar. Hon kan nog leva loppan på pengarna som tillslut skulle ha gått till dina barn. Hon kan säkert hitta en väg att bränna allt, så det finns 0 kvar när hon dör. Detta istället för att pengarna sitter på en indexfond i 15 år och ger dina barn en miljon.
Ta bara arvet och klipp bandet!
Värdera dina barn högre än den där tanten du inte ens gillar.
Jag är helt för empati och att man tar hand om varann. Men det hon gör är nog bara ensidigt.
TS misstänker ju själv att hon inte tänker sköta något underhåll och att huset kommer vara svårsålt, kombinera det med miss-skötsel och en tömd ekonomi i övrigt så blir det inte mycket över.Attitudeswe skrev:
Dessutom så har ju pantbrev en inbördes prioritetsordning, så om det finns några tidigare pantbrev uttagna och ägarna av dem inte är sugna på eftergift av det (vilket de inte kommer vara) så blir situationen ännu tristare för TS barn.
. . . Om inte inflationen äter upp värdet först . . .
Om du mot all förmodan skulle välja något annat än att ta arvet och gå, tänk då på att du tar en risk som du/dina barn rimligen bör ha bra betalt för. Du kan till exempel köpa huset och hyra ut till henne, men då betala kanske 400 000 kr för huset. Och dessutom göra upp en avbetalningsplan så att du betalar månadsvis. Allt beror på hur länge hon kan tänkas leva också. Om hon är under 80 år med god hälsa känns det helt galet att göra något annat än att ta arvet och gå.
Hon har tillräckligt med pengar för att köpa en lägenhet lita inte på att du får någonting .kräv din rätt ta in advokat behöver inte kosta så mycket , jag gjorde det i en liknande situation och det fungerade fastän motparten också tog en advokat (annars hade mitt arv försvunnit)
Har inte orkat läsa hela tråden men om hon inte har råd att bo i ett skuldfritt boende utan att du ska försörja henne så är det väl läge att flytta. Känns orimligt att hon har så lite pengar mer troligt en för dyr livsstil. Ta dina pengar direkt
På det sättet du beskriver, så skulle jag tagit arvet och avslutat kapitlet med denna personen helt.
Vad får du ut av att ha den här personen i ditt och dina barns liv? Låter som det kommer bli problem om du väljer att vara snäll med tanke på hur du beskriver personen.
Hjälp till med en flytt till en lägenhet som är anpassad för personens nya liv möjligvis.
Räkna med problem och sätt tydliga gränser.
Vad får du ut av att ha den här personen i ditt och dina barns liv? Låter som det kommer bli problem om du väljer att vara snäll med tanke på hur du beskriver personen.
Hjälp till med en flytt till en lägenhet som är anpassad för personens nya liv möjligvis.
Räkna med problem och sätt tydliga gränser.
Tack för alla svar och råd. Ska försöka svara på några av de frågor som kommit.
Inser att ta över hela huset och sedan hyra ut det till henne inte kommer att funka, Främst beroende på att jag bor 144 mil från henne, om diskmaskinen går sönder eller något annat som man som hyresvärd är skyldig att fixa så blir det väldigt jobbigt. Dessutom så tror jag inte hon kommer att ha råd att bo kvar även om jag så skulle ta 0 kr i hyra eftersom hon hitintills inte lyckats att få ekonomin att gå ihop utan börjat knapra på summan som skulle gå till mig. Det är dyra driftkostnader, huset är dåligt isolerat och ligger i norra norrland så elräkningarna är skyhöga.
Jag har bestämmt mig att inte avstå mitt arv till henne, det ska investeras till barnens framtid. Jag kommer först och främst försöka övertyga henne om att hon måste flytta till ett billigare och mer lättskött boende, tex en lägenhet. Hon är 82 och har varken kraft eller kunskap att sköta om ett hus. Om det inte funkar så kommer jag att erbjuda mig att justera bouppteckningen så att jag tar över 25% av huset mot att hon får 140 kSEK (25% av 560 kSEK), eller snarare vi drar av 140 kSEK från de drygt 600 kSEK som igentligen ska överföras till mig. Då kan hon åtminstone bo kvar ett år och fundera på hur hon vill lösa boendet, längre än 1 år lär hon inte ha råd att bo kvar men då får hon tid att inse hur svårt det är att bo i hus på egen hand. Eftersom hon i så fall äger 75% av huset så har hon ett egnintresse att se till att huset hålls i åtminstone ok skick för annars drabbar det henne själv när huset säljs. Och eftersom jag då kommer stå med på lagfareten kan hon inte skänka bort huset till någon annan. Jag har bekanta i närheten som kan hålla koll och meddela mig ifall det förfaller och då kan jag tvinga fram en försäljning. Visserligen riskerar jag att värdet kan minska, men då förlorar jag inte så mycket. Dessutom så löser det problemet med att hela den summa som jag ska ha inte längre finns kvar på kontot. Vattenfall har för ca 1 år sedan informerat om att de ev kommer lösa in husen i området, och då till marknadsvärde (plus lite till), och om det sker så måste hon flytta iaf.
Logiskt förstår jag att det bästa vore att ta arvet och springa men känslomässigt så klarar jag inte det. Har diskuterat detta med min man och han håller med om mitt beslut. Dessutom så har hon i alla fall en god egenskap, hon hälsar på en ensam släktning til mig då och då för en fika, det är något jag inte kan göra pga avståndet, och det är jag tacksam för att hon gör.
Tack för att jag fick ventilera mitt dilemma, jag var rädd att alla skulle tycka att jag är hemsk person som inte vill avsäga mig mitt arv även om det innebär att hon måste flytta. Efter att ha läst era kommentarer så inser jag att det är ok att inte vilja avsäga mig arvet.
Inser att ta över hela huset och sedan hyra ut det till henne inte kommer att funka, Främst beroende på att jag bor 144 mil från henne, om diskmaskinen går sönder eller något annat som man som hyresvärd är skyldig att fixa så blir det väldigt jobbigt. Dessutom så tror jag inte hon kommer att ha råd att bo kvar även om jag så skulle ta 0 kr i hyra eftersom hon hitintills inte lyckats att få ekonomin att gå ihop utan börjat knapra på summan som skulle gå till mig. Det är dyra driftkostnader, huset är dåligt isolerat och ligger i norra norrland så elräkningarna är skyhöga.
Jag har bestämmt mig att inte avstå mitt arv till henne, det ska investeras till barnens framtid. Jag kommer först och främst försöka övertyga henne om att hon måste flytta till ett billigare och mer lättskött boende, tex en lägenhet. Hon är 82 och har varken kraft eller kunskap att sköta om ett hus. Om det inte funkar så kommer jag att erbjuda mig att justera bouppteckningen så att jag tar över 25% av huset mot att hon får 140 kSEK (25% av 560 kSEK), eller snarare vi drar av 140 kSEK från de drygt 600 kSEK som igentligen ska överföras till mig. Då kan hon åtminstone bo kvar ett år och fundera på hur hon vill lösa boendet, längre än 1 år lär hon inte ha råd att bo kvar men då får hon tid att inse hur svårt det är att bo i hus på egen hand. Eftersom hon i så fall äger 75% av huset så har hon ett egnintresse att se till att huset hålls i åtminstone ok skick för annars drabbar det henne själv när huset säljs. Och eftersom jag då kommer stå med på lagfareten kan hon inte skänka bort huset till någon annan. Jag har bekanta i närheten som kan hålla koll och meddela mig ifall det förfaller och då kan jag tvinga fram en försäljning. Visserligen riskerar jag att värdet kan minska, men då förlorar jag inte så mycket. Dessutom så löser det problemet med att hela den summa som jag ska ha inte längre finns kvar på kontot. Vattenfall har för ca 1 år sedan informerat om att de ev kommer lösa in husen i området, och då till marknadsvärde (plus lite till), och om det sker så måste hon flytta iaf.
Logiskt förstår jag att det bästa vore att ta arvet och springa men känslomässigt så klarar jag inte det. Har diskuterat detta med min man och han håller med om mitt beslut. Dessutom så har hon i alla fall en god egenskap, hon hälsar på en ensam släktning til mig då och då för en fika, det är något jag inte kan göra pga avståndet, och det är jag tacksam för att hon gör.
Tack för att jag fick ventilera mitt dilemma, jag var rädd att alla skulle tycka att jag är hemsk person som inte vill avsäga mig mitt arv även om det innebär att hon måste flytta. Efter att ha läst era kommentarer så inser jag att det är ok att inte vilja avsäga mig arvet.