Känns som det är typ tionde gången ungefär samma scenario med omgift, arv och försök till olika fördröjningar. Ingen går lottlös i detta scenario om ni följer lagstiftning. Scenario två att vänta ut hennes frånfälle eller möjligt försök att bränna allt, kanske bli utmätt av fogde mm mm. Nej ordna efter lagstiftning nu.
Nej, det gör du inte. Du har rätt till halva arvslotten, om du väljer att inte låta henna sitta kvar i orubbat bo (dvs hälften nu, hälften när tanten dör). Annars behåller hon alla pengar, och du får ut ditt arv först när hon dör (om det finns något kvar).em72 skrev:
EDIT: Eller jag har nog fel. Ovan gäller endast om din far försökt testamentera bort pengarna till någon annan, exv till frun. Annars har du rätt att, som du säger, kräva hela din arvslott nu direkt.
Redigerat:
Rent krasst så kan du inte få till ett vattentätt avtal som skyddar dig/dina barn.
Visst, du kan ju få till något juridiskt som säkerställer en hel del. Men, om du pratar om något som gäller fram tills dess att hon dör kan hon ju i princip sälja av allt och spendera alla pengar och låta dig försöka stämma ett tomt dödsbo...
Vill du få lite lindrigare samvete:
Välj att efterskänka de monetära delarna av arvet (eller vad du nu tycker är rimligt) till dina barn.
Då är det ju ännu tydligare för alla, både inblandade och externa parter att du inte försöker sko dig på henne.
Och kan du verkligen med att riskera deras framtida pengar i ett avtal mot henne?
(Jag och syrran fick merparten av arvet efter farfar i form av varsin fond som vi inte fick tillgång till förrän vi blev 21, men på den tiden fanns ju gåvoskatt, så då var det viktigare att det hanterades juridiskt korrekt. Nu kan du hantera det där betydligt mer flexibelt utan skattesmäll)
Visst, du kan ju få till något juridiskt som säkerställer en hel del. Men, om du pratar om något som gäller fram tills dess att hon dör kan hon ju i princip sälja av allt och spendera alla pengar och låta dig försöka stämma ett tomt dödsbo...
Vill du få lite lindrigare samvete:
Välj att efterskänka de monetära delarna av arvet (eller vad du nu tycker är rimligt) till dina barn.
Då är det ju ännu tydligare för alla, både inblandade och externa parter att du inte försöker sko dig på henne.
Och kan du verkligen med att riskera deras framtida pengar i ett avtal mot henne?
(Jag och syrran fick merparten av arvet efter farfar i form av varsin fond som vi inte fick tillgång till förrän vi blev 21, men på den tiden fanns ju gåvoskatt, så då var det viktigare att det hanterades juridiskt korrekt. Nu kan du hantera det där betydligt mer flexibelt utan skattesmäll)
Med ett pantbrev i handen har man väl förtur mot alla utom skatteverket?
Betalar hon? Verkar ju inte som hon är ekonomiskt lagd. Bättre att hon hyr någon annanstans. Du kommer att ha det hängande över dig hela tiden annars.
Redigerat:
Du har två barn som inte kommer att kunna försörja sig på egen maskin, någonsin. Vi har ett världsläge där vi öser lånade pengar i Ukraina. När kriget är slut skall vi skyffla igen hålen med nya lånade pengar, samtidigt som "klimatet" slukar resten av våra tillgångar. Och det tar ju inte slut med det, för Tyskland som köpte mycket av vår export håller på att kväva sig själva och USAs statsskuld, den vara växer och växer tills ...💥.
Då kan dina barn skratta sig lyckliga att deras far ordnat en buffert åt dom. För några pengar från statens tomma kassakista lär de inte få.
Så -ut med kärringen!
Då kan dina barn skratta sig lyckliga att deras far ordnat en buffert åt dom. För några pengar från statens tomma kassakista lär de inte få.
Så -ut med kärringen!
Det hela kokar ner till vilken relation du har och vill ha till tanten. För hennes del är det nog det bästa som kan hända att hon måste anpassa sin bostad efter plånboken. Att bo i hus själv och dessutom inte ha råd är ingen bra lösning. Blev själv tvungen att kasta ut min mamma ur mitt barndomshem för att jag såg att boendet inte var hållbart. Ångrar bara att jag inte tagit diskussionen tidigare. Även om man är pigg idag betyder det inte att man är det om sex månader, hälsan kan förändras oerhört snabbt när man blir äldre och när det sker är det lite för sent att hitta ett lämpligare boende. Hade flera äldre grannar i vår bostadsrättsförening som hade samma åsikter. Dom hade alla lämnat hus för ett enklare boende. Är man dessutom ensamstående så behöver man inte 4 sovrum. Lämna huset till någon familj som behöver utrymmet.
Det är viktigt att ta hand om sina medmänniskor och hjälpa dem till bättring där de har brister. Det ÄR jobbigt att behöva ta sitt sociala ansvar ibland och det är helt OK att tycka det är jobbigt.
Det låter som att den här personen är i skriande behov av din hjälp för att inse vad som händer om man är en egoistisk, slösaktig latmask som lever på andra och vägrar visa någon tacksamhet.
Jag vet att det kan ta emot, jag förstår att det är tufft att behöva göra, men det bästa för hennes utveckling är att du tar ut ditt arv utan att avstå ett korvöre och ser till att sparka ut kärringen så fort det går. Det är på tiden att hon lärde sig stå på egna ben och ta ansvar för sin egen ekonomi.
Det låter som att den här personen är i skriande behov av din hjälp för att inse vad som händer om man är en egoistisk, slösaktig latmask som lever på andra och vägrar visa någon tacksamhet.
Jag vet att det kan ta emot, jag förstår att det är tufft att behöva göra, men det bästa för hennes utveckling är att du tar ut ditt arv utan att avstå ett korvöre och ser till att sparka ut kärringen så fort det går. Det är på tiden att hon lärde sig stå på egna ben och ta ansvar för sin egen ekonomi.
Väldigt många tycker att det bara är och skita i svärmodern. Även om man personligen inte gillar sin svärmor så kan man av respekt till sin far som antagligen älskade henne se till att hon får det så bra som möjligt. Men många här verkar bara tänka på sig själv.
Ja, dettta är något som många missar. Det bästa man kan göra för någon är att få dem att bli självständiga. Om det innebär att leva något sämre, men inom sina ramar, så är det bara bra.torparavgrund skrev:
Man ska ju tänka på att 600 000 kanske inte är en förmögenhet, men investerat så är det om 5-10 år en miljon.
Jag säger som många andra, dina barn är ditt ansvar och din prio och kommer vara så även när de är vuxna (funktionsnedsättningar eller ej)! En annan vuxen människa har ansvar för sig själv! Ta pengarna och avsluta detta, det är inte bara pengar utan även tid och välmående du kommer få offra annars.
Samtidigt så är det en vuxen kvinna som måste lära sig att klara sig själv.L lbgu skrev:
Är det sonens ansvar till hennes döde man som ska ta det ansvaret??
Om hennes döde make velat ha det annorlunda varför har inte han ordnat det isåfall.
Bevisligen visste han ju om hennes fel och brister och har lämnat arvet efter sig som han har gjort.
Hon går ju inte lottlös men har problem att klara sig, hur kan det bli någon annans problem?
Medlem
· Västernorrland
· 2 366 inlägg
Om man ska ha en bo-kvar-lösning så skulle jag lägga upp det så du äger huset och hon får sin del av arvet i pengar.
Med tanke på vad du säger om er relation och hennes ekonomiska sinne skulle jag endast acceptera en lösning där du heläger huset. Därmed kan du ansvara för att skötseln inte fallerar för mycket på viktiga punkter, även om du inte servar henne med vardagligheter som gräsklippning och annat som går att fixa till inför en senare försäljning.
Beror på hur nära du bor och hur gammal hon är om det är en bra plan över tid.
Och om du tror det kan fungera med en hyresrelation mellan er. Tror du däremot att hon kommer ha levt upp alla pengar om två år så du blir tvungen att vräka henne då är det kanske inte en bra ide. (skulle en genomgång av matematiken hur länge pengarna räcker och en enkel ekonomisk plan vara hjälpsam eller meningslös?)
Om pengarna du ska ha inte ens finns måste ju ändå något ändras med fördelningen av det skälet. Försök att hellre ändra på bodelningen än att göra en försäljning som utlöser skatter och avgifter.
Ja, men vad hjälper det om det inte finns något av värde kvar att fördela?Attitudeswe skrev: