För att barnen ska få kontinuitet och inte behöva bryta upp när de kanske behöver plugga som mest för att få bra betyg.P Palleee skrev:
För att barnen ska få närmare till sitt umgänge och slippa riskera att flytta ifrån sitt nätverk under den skänsliga puberteten.
För att barnen ska förstå pengars värde.
För att barnen inte ska präglas av vuxnas ojämlika maktbalans.
Kort sagt: För barnens skull.
Här kan jag inte hålla med dig...MissMuffet skrev:
En separation och flytt behöver inte störa barnens studier om man sköter det snyggt.
Bara för att man flyttar behöver man inte flytta till andra sidan landet, man kan köpa en liten lägenhet i samma samhälle och därmed kan barnen behålla sitt umgänge och fortsätta gå på samma skola osv.
Att barnen inte skulle kunna lära sig förstå pengars värde vet jag inte hur du menar?
Det tycker jag är upp till föräldrarna att lära sina barn och förstår inte vad som i detta fallet skulle hindra föräldrarna att kunna göra det?
Att en människa har mer pengar än en annan är inget som automatiskt ger den människan makt över den andra, som jag förstår det klarar TS av att överleva på egen hand så hon är inte beroende av sin make på något sätt... Det är mycket möjligt att TS har mer att säga till om där hemma än sin make, detta är inget varken du eller jag kan veta. Alla förhållanden har en ojämlik maktbalans, det är alltid en som är mer dominant än den andra och det behöver inte nödvändigtvis vara den som har mest pengar. Finns många människor som har det gott ställt här i världen som blir uttnyttjade också...
Ett scenario jag var med om var att jag köpte ett hus. Började bygga om etc
Under byggtiden träffar jag en tjej och förhållande inleds.
Hon har betydligt sämre ställt och jag står för fiolerna. Inget större bekymmer med det.
Huset står på mig. Hon har ingen möjlighet att låna för att köpa in sig och jag har ingen lust att ge bort en miljon.
Vi skaffar ett barn och hon har ett sedan tidigare.
Vi väljer efter va 9 år att separera.
Jag äger huset och bor kvar.
Bostadssituationen är riktigt hemsk och hon får svårt att hitta ett boende. Jag hjälper givetvis till att leta, kolla med kontakter etc
Hon blir inneboende hos en vännina. Hon får senare en skitlägenhet som senare döms ut av räddningstjänsten. Ut i bostadslösheten igen och flyttar in hos en vännina.
Efter många om och men så får vi kommunen till att lösa boendet. Men det där är ingen lätt match. Tack vare att det fanns barn med i bilden gav dom med sig. Men de hänvisade länge till vandrarhem som är tokdyrt och det innebär att du ger alla dina pengar till kommunen och sen betalar dom sig vandrarhemmet och mat.
Hade nu båda stått på huset så hade det inneburit att båda i princip blivit bostadslösa. Barnen hade fått det ännu värre än det var men nu fanns det en trygg plats för dom hos mig och jag kunde hjälpa deras mamma med jakten på boende.
Jag bodde tidigare med en tjej i gbg som träffade en ny och stack. Bostadsrätten ägde båda och den gick till försäljning.
När det var ca 3-4 veckor till att jag och vovven var bostadslös så köpte jag ett gammalt fritidshus på telefon. Ren flyt. Ett dödsbo som skulle säljas snabbt så visningar ställdes in och jag skrev kontrakt omgående.
För att summera så insåg där risken med att inte ha kontroll över sitt boende och jag kommer för barnens skull inte låta någon köpa in sig i min fastighet.
Ibland är det bättre att man vet innan hur landet ligger och vem som flyttar vid en separation. Det kan göra en skilsmässa etc betydligt mindre dramatisk.
Under byggtiden träffar jag en tjej och förhållande inleds.
Hon har betydligt sämre ställt och jag står för fiolerna. Inget större bekymmer med det.
Huset står på mig. Hon har ingen möjlighet att låna för att köpa in sig och jag har ingen lust att ge bort en miljon.
Vi skaffar ett barn och hon har ett sedan tidigare.
Vi väljer efter va 9 år att separera.
Jag äger huset och bor kvar.
Bostadssituationen är riktigt hemsk och hon får svårt att hitta ett boende. Jag hjälper givetvis till att leta, kolla med kontakter etc
Hon blir inneboende hos en vännina. Hon får senare en skitlägenhet som senare döms ut av räddningstjänsten. Ut i bostadslösheten igen och flyttar in hos en vännina.
Efter många om och men så får vi kommunen till att lösa boendet. Men det där är ingen lätt match. Tack vare att det fanns barn med i bilden gav dom med sig. Men de hänvisade länge till vandrarhem som är tokdyrt och det innebär att du ger alla dina pengar till kommunen och sen betalar dom sig vandrarhemmet och mat.
Hade nu båda stått på huset så hade det inneburit att båda i princip blivit bostadslösa. Barnen hade fått det ännu värre än det var men nu fanns det en trygg plats för dom hos mig och jag kunde hjälpa deras mamma med jakten på boende.
Jag bodde tidigare med en tjej i gbg som träffade en ny och stack. Bostadsrätten ägde båda och den gick till försäljning.
När det var ca 3-4 veckor till att jag och vovven var bostadslös så köpte jag ett gammalt fritidshus på telefon. Ren flyt. Ett dödsbo som skulle säljas snabbt så visningar ställdes in och jag skrev kontrakt omgående.
För att summera så insåg där risken med att inte ha kontroll över sitt boende och jag kommer för barnens skull inte låta någon köpa in sig i min fastighet.
Ibland är det bättre att man vet innan hur landet ligger och vem som flyttar vid en separation. Det kan göra en skilsmässa etc betydligt mindre dramatisk.
Redigerat:
Medlem
· Västerbotten
· 872 inlägg
Jag tror inte att likvärdig rikedom gör det hela bättre för ungarna när det blir tal om skilsmässa.
Gör det bästa av situationen, eventuella barn kommer ändå inte bli glada när en skilsmässa är på G om det inte är barn som flyttat hemifrån. I bästa fall kanske äktenskapet håller minst så länge i alla fall.
Gör det bästa av situationen, eventuella barn kommer ändå inte bli glada när en skilsmässa är på G om det inte är barn som flyttat hemifrån. I bästa fall kanske äktenskapet håller minst så länge i alla fall.
Tror du missar en sak.P Palleee skrev:
De är gifta.
Dvs vid en skilsmässa ska de dela på giftorättsgodset...
Eftersom de har ett äktenskapsförord (eller motsvarande) som stipulerar att hans fastighet och all avkastning därifrån är hans enskilda egendom och han inte har några andra inkomster, innebär det att giftorättsgodset består till 100% av det hon haft med sig, köpt, pch sparat.
Vem är det som gar tagit en risk i det förhållandet?
Naturligtvis kan ingen här veta, mer än ts (om de inte känner paret).H Hutton skrev:
Men som det framställs i diskussionen är det en inte orimlig gissning. Han kan självklart ha ett annat orelaterat kapital som inte härrör till avkastning från fastigheten, precis som att hon kan ha en del i den ärvda sommarstugan i stockholms skärgård.
Men som nån sa - se till att reglera era ekonomiska mellanhavanden på ett för båda parter godtagbart sätt. Tex genom ömsesidigt äktenskapsförord.
Men miss muffet. Om du och din man skiljer er med ägandeförhållandet 33/67 på allting, hur löser ni det med barnen? Ska dom bo 33/67 av tiden hos endera parten också då? Det blir ju ganska omjämnställt om ena parten bara har köpt 33% av tallrikar och bestick och ni sedan ska dela på vårdnaden säg 50/50. Det blir ju en ganska orättvis nyttjandegrad isf.MissMuffet skrev:
Jag tycker du och din man ska försöka hitta en 50/50-lösning. Att äga 33/67 känns inte okej ur jämställdhetssynpunkt.
Tror någon fått något om bakfoten här...S sunqan skrev:
"Avkastning från hans företag" är INTE detsamma som pengarna han tar ut i lön genom sitt företag. Och lön tar han ju bevisligen ut då han tydligen bl.a betalar halva driftkostnaden för huset (antar att han måste ha mat också som vi andra dödliga).
All lön han tar ut från sitt företag är inte "avkastning från företaget" och därmed delar dom såklart även på hans privata pengar och saker han köpt för dom vid separation.
Om han inte är helt bakom flötet tar han säkert ut så mycket som möjligt utan att behöva betala statlig skatt om nu företaget går tillräckligt bra för det och därmed kommer TS vara den som "tjänar" på en separation (låter iaf på henne som att hon inte tjänar speciellt mycket pengar) hon kommer dock inte få något av hans företag, något han köpt med sitt företags pengar eller hans fastighet.
Nu får du nog förklara hur TS skulle "tjäna" på detta! 3:12 reglerna gör väl varken till och från för TS?P Palleee skrev:
Det viktiga i fallet med ts fall är att de inte har gemensamma barn. Ts ska inte ha växelvis boende med sin nuvarande man om de separerar för han är inte far till hennes barn. Barnen bor lika otryggt som ts, eller rättare sagt otryggare eftersom barnen inte kan påverka om de vuxna separerar eller ej.M Markarbetaren skrev:
Dessutom är äktenskapsförordet skrivet så att ts behöver dela med sig av allt sitt vid en separation vilket kommer göra det mer knapert även för hennes barn efter en separation. Vad var och en vill göra med sitt eget liv är upptill dem men jag tycker inte ts ska sätta sina barn i den här sitsen.
Vad behöver du ha förklarat för dig?KnockOnWood skrev:
Jag har inte nämnt 3:12 reglerna dom har inget med löneuttag att göra.
Jag har sagt att om han tar ut en högre lön än vad TS gör vilket han så klart gör om han har ett företag som går bra, och TS har det väldigt knapert. Då är det TS som "tjänar" ekonomiskt vid en eventuell separation.
Varför TS skulle tjäna på separationen bara för att maken har högre lön.P Palleee skrev:
Hon får ju ingen del av hans lön efter en eventuell separation.
Förklara bättre tack, för jag begriper inte hur du menar.
För övrigt har 3:12 väldigt mycket med löneuttag och skattesats att göra för en egen-/fåmansbolagsföretagare.
TS make verkar ha en enskild firma eller skogsfastighet som i praktiken fungerar på samma sätt. Då är 3:12 ovidkommande.
Är det i stället ett aktiebolag som äger skogsfastigheten (och det finns det väldigt lite som tyder på) så kan 3:12 vara relevant. Utdelning genom 3:12 kan beskattas som både inkomst av kapital eller tjänst.
Bara för att man råkar ha varit gifta så kan man ju inte räkna med att man ska dela lika på inkomst ad infinitum vid en skilsmässa.
Misstaget du gör är att du inte skiljer på begreppen.
Enligt TS får hon inte ta del av avkastning från sin makes firma.
Avkastning är vinst, det har inte med lön att göra.
Alltså får TS fortfarande ta del av sin makes pengar när dom skiljer sig för han måste ta ut pengar från sitt bolag i form av lön för att kunna betala sina privata saker, man kan ju inte springa och handla mat på ica för sitt bolags pengar.
3:12 har inte med lön att göra nej, 3:12 handlar om utdelning från bolaget och utdelning är inte samma som lön, utdelning får du även när du äger aktier i ett bolag om bolaget väljer att ge utdelning. Om du har aktier och får utdelning på dom har du väl inte fått dom pengarna som lön?
Redigerat: