Jag tycker är det är lite lustigt. Man får lätt uppfattningen att många anser att kvinnan i förhållandet inte får någonting alls, och att mannen inte bidrar. Ehhh, han bidrar ju med ett boende, som han dessutom har ganska lite i lån på, vilket jag misstänker att kvinnan blir gynnad av och att hon bara betalar hälften av driften?
Vidare skriver hon att hon inte skulle ha råd att betala ett lån på 50% av husets värde. Så hon bor på ett slott men betalar idag för en koja, och slottet skulle hon inte ha råd att köpa in sig i med 50% andel i belåning?
Det känns lite som att "jag har inte råd att köpa den där BMW'n men min man låter mig köra den och betalar lånet på den".
Jag vill inte verka otrevlig eller dryg men jag får intrycket av att TS bor i ett hus som hon inte skulle haft råd att bo i om hon tvingades betala hälften av lånet på fastigheten ur egen ficka. Jag får inte riktigt några medkänsla-vibbar här tyvärr.
Vidare skriver hon att hon inte skulle ha råd att betala ett lån på 50% av husets värde. Så hon bor på ett slott men betalar idag för en koja, och slottet skulle hon inte ha råd att köpa in sig i med 50% andel i belåning?
Det känns lite som att "jag har inte råd att köpa den där BMW'n men min man låter mig köra den och betalar lånet på den".
Jag vill inte verka otrevlig eller dryg men jag får intrycket av att TS bor i ett hus som hon inte skulle haft råd att bo i om hon tvingades betala hälften av lånet på fastigheten ur egen ficka. Jag får inte riktigt några medkänsla-vibbar här tyvärr.
Moderator
· Stockholm
· 57 836 inlägg
Det blir lite Off Topic.B busholle skrev:
JO enskild egendom påverkar effekten av ett dödsfall.
Därför att vid dödsfallet gör man först en bodelning där all enskild egendom och hälften av giftorättsgodset tillfaller dödsboet. Den efterlevande får alltså bara hälften av giftorättsgodset.
Därefter ärver den avlidnes arvingar det som finns i dödsboet. Och eftersom det bara finns särkullsbarn, inga gemensamma barn, så ärver dessa särkullsbarn allt i dödsboet. Den efterlevande är inte arvinge om det finns barn. Hade det bara funnits gemensamma barn, så ärver de tillgångarna i dödsboet, men då går den efterlevande in och får ärva med förfoganderätt före sina barn, så i fallet med gemensamma barn spelar enskild egendom ingen praktisk roll. Men I detta fall där det inte finns gemensamma barn så ärver den efterlevande ingenting efter sin make. Utan det är tom. så att särkullsbarnen ärver hälften av den efterlevandes tillgångar, för de räknas som giftorättsgods.
Hade det inte funnits enskild egendom, så hade den efterlevande fått sig tilldelat hälften vid bodelningen, eftersom det då hade varit giftorättsgods. Därefter hade själva arvsdelen hanterats lika som ovan, dvs. särkullsbarnen ärver allt i dödsboet.
Administrator
· Skåne
· 8 670 inlägg
Har raderat osakliga personliga påhopp.
/Moderator
/Moderator
Eh... ? Ska ts man behöva skänka henne 1-2 miljoner (!) för att få förbli gift? Håller inte med.Staffan2000 skrev:
Vad jag reagerar på är
1 att ts har betala en massa för ett boende som inte är hennes.
2 att det är barn inblandade.
Barn är olika känsliga för att bryta upp och behöva flytta. Det är också olika känsligt i olika åldrar. Ts har satt sina barn i en dålig sits iom det här. Alla föräldrar har en skyldighet att prioritera sina barn i 1:a hand. Handlar det bara om att ha en "passionerad het fru" som Staffan framställer det (eller man) så behöver man inte dra in barnen i det hela anser jag.
Det är ju mer hett med fruar och kvinnor överlag som inte behöver försörjas. Om det krävs att man ska ge bort massa ekonomiska medel för att frun ska känna sig het och passionerad kan man ju fråga sig om det verkligen är en fru man har?
Tillvägagångssättet är jag helt med på och i första steget är vi överens men jag hävdar fortfarande att makan har del i dödsboet. Det är bara i det första steget den enskilda egendomen har betydelse.H hempularen skrev:
Men är det verkligen så? Du läser att hon betalar mer än halva driften? Jag fick uppfattningen att hon bodde i ett hus som hon under andra omständigheter inte hade haft råd att bosätta sig i. Mao. så är min uppfattning att hon betalar mindre än hon hade gjort under andra omständigheter. Hon betalar för en kaka men äter en semla.MissMuffet skrev:
Jag fattar inte, barnen? Menar du att hon ska bo kvar med man och barn om dom skiljer sig? Vid skillsmässa brukar man flytta isär, ur vilket perspektiv är det då bättre om hon skaffar en lägenhet redan nu eller vad det var du skrev innan?
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 239 inlägg
Känns som om vi kommit väldigt långt från TS ursprungliga fråga: hur kan hon ekonomiskt och känslomässigt få hemmet att kännas även som hennes?
Om de ekonomiska omständigheterna är såsom vi antagit borde ni skriva ett nytt äktenskapsförord, så att ni har delad ekonomi. Alltså så att även din egendom blir din enskilda. Acceptera vidare att huset inte ekonomiskt är ditt, utan sikta istället in dig på att påverka hur det är och hur det ser ut. Det är kanske läge att tapetsera om, renovera kök, bygga uteplats, skaffa nya möbler – vad vet jag. Se då till att påverka, och få din smak och dina preferenser med i valen. Se bara till att han betalar det som är värdehöjande. Du kan ju vara med och betala lite underhållsgrejer, men stora grejer är hans sak om det är hans hus.
Det finns många människor som inte äger sitt boende men ändå kan göra det till sitt. Ibland kanske man då lägger lite pengar man vet att man inte får tillbaka, men det gäller även den som äger – alla ens val är inte värdehöjande, utan vissa är bara för att man vill ha det så, för sig själv.
Så gaska upp dig lite och se till att få påverka, men släpp idén om delägarskap, den verkar svåruppnåelig.
Om de ekonomiska omständigheterna är såsom vi antagit borde ni skriva ett nytt äktenskapsförord, så att ni har delad ekonomi. Alltså så att även din egendom blir din enskilda. Acceptera vidare att huset inte ekonomiskt är ditt, utan sikta istället in dig på att påverka hur det är och hur det ser ut. Det är kanske läge att tapetsera om, renovera kök, bygga uteplats, skaffa nya möbler – vad vet jag. Se då till att påverka, och få din smak och dina preferenser med i valen. Se bara till att han betalar det som är värdehöjande. Du kan ju vara med och betala lite underhållsgrejer, men stora grejer är hans sak om det är hans hus.
Det finns många människor som inte äger sitt boende men ändå kan göra det till sitt. Ibland kanske man då lägger lite pengar man vet att man inte får tillbaka, men det gäller även den som äger – alla ens val är inte värdehöjande, utan vissa är bara för att man vill ha det så, för sig själv.
Så gaska upp dig lite och se till att få påverka, men släpp idén om delägarskap, den verkar svåruppnåelig.
Dilemmat är att TS känner sig som ett fattighjon gentemot sin make, och får bo i det stora fina huset lite på nåder. Det hon vill är att bli en jämlike. Men maken vill ha det ekonomiska övertaget!
Eller? Har jag inte fattat något?
Staffan
Eller? Har jag inte fattat något?
Staffan
TS betalar hälften av driften, men har inga planer på att betala hälften av underhåll, varför då? Att värdehöjande förändringar (t.ex tillbyggnad, installation av bergvärme etc.) ska bekostas av fastighetsägaren är givet, men underhåll såsom renoveringar är ju en del av driftskostnaderna och bör delas mellan de som bor i huset. Givetvis kan man komma överens om något annat, t.ex pga. att man har olika hög inkomst, men utgångspunkten normalt sett är att även renoveringskostnader ska delas. Speciellt då huset byggts av paret, det är skillnad om det var ett gammalt ruckel som man skulle renovera upp till nyskick.
Dock låter det ju märkligt att TS betalat en del av huset som hon sedan inte är delägare i. Det måste givetvis justeras. Vad säger maken om det?
Dock låter det ju märkligt att TS betalat en del av huset som hon sedan inte är delägare i. Det måste givetvis justeras. Vad säger maken om det?
Det är väldigt vanligt att mammor tar ett större ansvar för barn genom att vara ledig mer från jobbet och sköta allt hemma. Det är helt ok (tycker jag) om man har gemensam ekonomi. Då bidrar bägge vuxna lika mycket fast på olika sätt.
Har de vuxna inte gemensam ekonomi måste mammor inse att de inte kan vara hemma och serva lina mycket. Mammor måste ut och dra in en inkomst! Då måste man dra ner på viss "mystid, "service" till familjen, annars går ekvationen inte ihop.
Det tokiga i ts fall är att inte Äktenskapsförord et gäller även hennes tillgångar. Jag hoppas också inte ts lägger tid på att ta hand om makens barn för då utnyttjas hon faktiskt bara som gratis barnvakt.
Ts och många mammor måste inse att de måste jobba mer. Då har ts inte tid att underhålla huset också. Sån't får man vänta med tills barnen är vuxna. Föräldrar måste prioritera både sin tid och ekonomi rätt.
Har de vuxna inte gemensam ekonomi måste mammor inse att de inte kan vara hemma och serva lina mycket. Mammor måste ut och dra in en inkomst! Då måste man dra ner på viss "mystid, "service" till familjen, annars går ekvationen inte ihop.
Det tokiga i ts fall är att inte Äktenskapsförord et gäller även hennes tillgångar. Jag hoppas också inte ts lägger tid på att ta hand om makens barn för då utnyttjas hon faktiskt bara som gratis barnvakt.
Ts och många mammor måste inse att de måste jobba mer. Då har ts inte tid att underhålla huset också. Sån't får man vänta med tills barnen är vuxna. Föräldrar måste prioritera både sin tid och ekonomi rätt.
Faktum är ju att hon själv valt att gifta sig med en "rik" man, hon visste väl själv att hon var fattigare än honom när hon gjorde valet att gifta sig, han ska självklart inte behöva ge bort hälften av allt han kämpat sig till, han har kanske gjort väldigt stora uppoffringar för att få det han nu har, hon kanske gjort andra val i livet... Hon är inte beroende av honom på något sätt, om hon väljer att lämna honom sitter hon i exakt samma sits som hon gjorde när hon gick in i förhållandet... Som du säger själv får hon faktiskt bo i det stora fina huset hon inte kunnat bo i annars, jag förstår inte hur det kan vara något negativt. Och om det nu är så att hon tycker det är negativt kan hon bara säga till sin man att hon hellre vill att dom bor i en trång liten lägenhet tillsammans så hon kan äga hälften. Men jag kan inte förstå varför man skulle vilja bo sämre och samtidigt ha högre utgifter för att man vill ha ett litet papper i sin hand som säger att man äger halva bostaden. Ekonomiskt övertag är det väl alltid någon som har det är väl inget att hänga upp sig på? Men självklart får man sänka sin levnadsstandard vid eventuell skilsmässa men om det är partnerns högre lön/tillgångar som möjliggjort den högre levnadsstandarden är det ju något man fått gratis och då kan man väl inte förvänta sig att fortfarande ha tillgång till det efter att förhållandet är över. Om du hade gift dig med en rik brud som bjöd dig på lyxliv med sina hårt förtjänta pengar hade du då begärt att du ska ha hälften av hennes tillgångar också så du kan känna dig som hennes jämlike?
Jag hade som din man inte eftergett halva fastigheten.
Han sitter i princip på hela risken vid en separation om du äger halva som han eftergett
Anser inte att man gifter sig till kapital.
Att stycka av och du lånar upp halva är en variant men låt oss säga att Du t ex vill sälja men inte han och du begär en tvångsförsäljning.
Han har en fastighet som han i princip kan bli tvingad att lämna och sedan ha en helt ny granne i eller invid sin skogsfastighet om den styckas av.
Förstår känslan för ägande men ibland får man hitta balansen på andra sätt min mening där du drar andra fördelar.
T ex
Bo billigare eller tillgång till ett hus eller skog som är få förunnat.
Du kanske har haft en önskan att bo i hus men har inte inkomst för att genomdriva det och är i princip hänvisad till hyreslägenhet etc
Givetvis så ska du inte bli utnyttjad men ägde han fastigheten innan dig och kanske en resurs som är ihopsparade i många generationer så kanske man får ställa sig in på att man inte juridiskt får äga hälften.
En indirekt fördel är att era gemensamma barn kommer att ha andra fördelar även om du inte tar del av dom. Likaså ärver du honom om han skulle avliva.
Idag håller tyvärr inte många förhållanden på gott och ont så man bör kalkylera med detta om man är den som äger något.
Har många bekanta som blivit av med hälften efter några års förhållande.
Hoppas ni hittar en lösning som passar er båda.
Han sitter i princip på hela risken vid en separation om du äger halva som han eftergett
Anser inte att man gifter sig till kapital.
Att stycka av och du lånar upp halva är en variant men låt oss säga att Du t ex vill sälja men inte han och du begär en tvångsförsäljning.
Han har en fastighet som han i princip kan bli tvingad att lämna och sedan ha en helt ny granne i eller invid sin skogsfastighet om den styckas av.
Förstår känslan för ägande men ibland får man hitta balansen på andra sätt min mening där du drar andra fördelar.
T ex
Bo billigare eller tillgång till ett hus eller skog som är få förunnat.
Du kanske har haft en önskan att bo i hus men har inte inkomst för att genomdriva det och är i princip hänvisad till hyreslägenhet etc
Givetvis så ska du inte bli utnyttjad men ägde han fastigheten innan dig och kanske en resurs som är ihopsparade i många generationer så kanske man får ställa sig in på att man inte juridiskt får äga hälften.
En indirekt fördel är att era gemensamma barn kommer att ha andra fördelar även om du inte tar del av dom. Likaså ärver du honom om han skulle avliva.
Idag håller tyvärr inte många förhållanden på gott och ont så man bör kalkylera med detta om man är den som äger något.
Har många bekanta som blivit av med hälften efter några års förhållande.
Hoppas ni hittar en lösning som passar er båda.
Moderator
· Stockholm
· 57 836 inlägg
Jag håller med om att man kan välja att behålla eventuella ingående tillgångar som enskilda. när man gifter sig eller flyttar ihop.
Men om maken låter frun köpa in sig i bostaden, ev. genom en skuldförbindelse. Så löper han ingen eller mycket liten risk, OM frun vid en separation vill sälja, så blir ju den nettobetalning maken måste göra, bara halva värdeökningen. Och en av finesserna med att båda äger, är ju att båda därmed är likställda i sin bostadskarriär.
Det är enkelt att vid bildande av ett förhållande se att "min blivande fru" saknar tillgångar, arbetar i ett låglöneyrke, hon har ingen bostadskarriär, och kommer inte att få någon karriär. Men även de som börjar både yrkeskarriär och bostadskarriär väldigt lågt, kommer oftast relativt mycket längre i sitt liv, så länge de inte trycks tillbaka in i en hemafrutillvaro.
Det finns åtskilliga exempel på både ministrar och stora företagsledare som började sitt vuxna liv utan både bostad, pengar och utbildning.
Men om maken låter frun köpa in sig i bostaden, ev. genom en skuldförbindelse. Så löper han ingen eller mycket liten risk, OM frun vid en separation vill sälja, så blir ju den nettobetalning maken måste göra, bara halva värdeökningen. Och en av finesserna med att båda äger, är ju att båda därmed är likställda i sin bostadskarriär.
Det är enkelt att vid bildande av ett förhållande se att "min blivande fru" saknar tillgångar, arbetar i ett låglöneyrke, hon har ingen bostadskarriär, och kommer inte att få någon karriär. Men även de som börjar både yrkeskarriär och bostadskarriär väldigt lågt, kommer oftast relativt mycket längre i sitt liv, så länge de inte trycks tillbaka in i en hemafrutillvaro.
Det finns åtskilliga exempel på både ministrar och stora företagsledare som började sitt vuxna liv utan både bostad, pengar och utbildning.