99 227 läst ·
343 svar
99k läst
343 svar
Hur har alla råd?
bra-byggare.
Jag finner däremot ingen skillnad alls mellan person 1 och 2 efter 20 år.
Den ene amorterar och minskar sin låneskuld.
Den andre sparar i stället motsvarande belopp som amorteringarna på sparkonto. Samtidigt betalar han låneränta på ursprungligt lån. Men eftersom det är möjligt att få samma ränta på sparkonto som på lånet jämnar de räntorna ut sig.
Förmögenhetsmässigt är de lika.
Jag finner däremot ingen skillnad alls mellan person 1 och 2 efter 20 år.
Den ene amorterar och minskar sin låneskuld.
Den andre sparar i stället motsvarande belopp som amorteringarna på sparkonto. Samtidigt betalar han låneränta på ursprungligt lån. Men eftersom det är möjligt att få samma ränta på sparkonto som på lånet jämnar de räntorna ut sig.
Förmögenhetsmässigt är de lika.
Redigerat:
Ja, du har rätt om man sparar istället för att amortera. Jag utgick från den delen av mr_byggs inlägg där personen konsumerade pengarna istället för att spara. Men det borde jag förstås skrivit.-MH- skrev:
Jag har blivit lite avtrubbad i dessa diskussioner om amorteringar, jag tolkar implicit in "inte amortera" till att mena "inte amortera och inte spara utan konsumera istället" eftersom jag inte gör någon större skillnad mellan att amortera till banken eller att spara motsvarande belopp på t.ex. bankkonto.
Redigerat av moderator:
Jag utgick från att Personen som inte amorterar inte heller sparar motsvarande amorteringsbelopp utan konsumerade pengarna istället, dvs i mr_byggs inlägg där "person 2 kommer att sälja med en skuld på 300 000:-. " eftersom han inte amorterat och då utgick jag från att person 2 konsumerade amorteringsbeloppet och inte sparade undan det på bankkonto. Men det borde jag förstås skrivit.Henri skrev:bra-byggare.
Jag finner däremot ingen skillnad alls mellan person 1 och 2 efter 20 år.
Den ene amorterar och minskar sin låneskuld.
Den andre sparar i stället motsvarande belopp som amorteringarna på sparkonto. Samtidigt betalar han låneränta på ursprungligt lån. Men eftersom det är möjligt att få samma ränta på sparkonto som på lånet jämnar de räntorna ut sig.
Förmögenhetsmässigt är de lika.
Med:
Så utgick jag ifrån att Person 2 inte sparade amorteringspengana för då borde det inte vara någon skillnad efter 5 år.mr_bygg skrev:
Jag kan tycka att diskussionen om att spara vs. amortera är lite ointressant eftersom man inte förändrar storleken på sin balansräkning då, man flyttar bara omkring i den och vinsterna med det har debatterats rätt mycket redan här på forumet.
Men handlar det om att konsumera istället för att amortera/spara så blir skillnaderna på lång sikt oftast större och påverkar ens ekonomi på ett helt annat sätt än om man bara funderar på skillnaden mellan att spara på bankkonto eller att amortera till banken.
Redigerat av moderator:
OK, men säg att du är riktigt duktig och amorterar av hela ditt lån på 30 år så när du går i pension så har du inga lån. Vad har du uppnått då? En billig månadskostnad, ett stort utrymme för att nu belåna fastigheten och börja konsumera på ålderns höst eller helt enkelt att göra arvingarna glada med att strunta i att belåna kåken och njuta av att vara lånefri tills man trillar av pinnen?
Jag antar att du jämställer det med den som varit duktig och sparat istället för att amortera och också har billig månadskostnad och ett stort kapital att ta av och börja konsumera på ålderns höst eller låta arvingarna bli glada av? För det är väl ungefär samma sak tycker jag mig att kommit fram till i diskussionerna..mr_bygg skrev:OK, men säg att du är riktigt duktig och amorterar av hela ditt lån på 30 år så när du går i pension så har du inga lån. Vad har du uppnått då? En billig månadskostnad, ett stort utrymme för att nu belåna fastigheten och börja konsumera på ålderns höst eller helt enkelt att göra arvingarna glada med att strunta i att belåna kåken och njuta av att vara lånefri tills man trillar av pinnen?
Jag tycker det finns många parametrar att ta hänsyn till under resans gång, t.ex. när man vill gå i pension, i förtid eller kanske t.o.m. senare än 65 år? Vill man tvunget bo kvar, eller kan man tänka sig att flytta till något billigare? Hur ser inkomstsituationen ut, finns det skattemässiga fördelar med det ena eller andra alternativet? Räknar man med förändrad inkomst framöver? Hur ser man på sina arvingar? Hur ser man på konsumtion nu jämfört med senare?
För min egen del ser jag fördelar i att spara/amortera jämfört med att konsumera nu. Just nu är mina barn för små för att varken barnen eller vi föräldrar ska kunna njuta fullt ut av långväga resor eller dyra renoveringar. Vi anser att det är bättre att skjuta på sånt tills dess att hela familjen kan dra mer nytta av det och under tiden spara pengarna och få ränta på ränta. För mig är tid också mycket mer värt än prylar så jag planerar för att ha valfriheten att kunna pensionera mig före 65 års ålder. Jag tycker också om låga månadskostnader för att jag vill kunna ta ledigt så mycket som möjligt utan att känna mig tvingad att arbeta varje dag i månaden för att få in pengar till räntor och andra dyra månadskostnader.
Hur jag kommer se på min tillvaro senare när jag blir pensionär vet jag ännu inte, därför vill jag se till att jag har valfrihet att bestämma själv och vill därför inte sitta med gigantiska obetalda lån och inga pengar på banken när den tiden kommer.
Det låter som du delar Göran Perssons uppfattning: Den som är satt i skuld är inte fri.bra-byggare skrev:
Njae, inte bara skulder. Låga månadskostnader gäller inte bara räntor, även TV, bredband och teleabonnemang, försäkringar, prenumerationer, uppvärmningskostnader, resor, bilar och allt annat. Med låga menar jag nog inte låga utan snarare inte onödigt höga (vad som är högt och lågt är såklart individuellt).Henri skrev:
Nu har den här tråden precis som många andra utvecklat till sig en tråd angående att amortera eller inte. För mig som har lån på 4 miljoner så känns det rätt meningslöst att amortera. Om jag ska vara skuldfri till pensionen så måste vi amortera ca 10 000 kr i månaden och då skulle det också vara 10 000 mindre varje månad att spara till buffert och att köpa saker som gör vårt liv bättre. Jag känner mig inte rädd för sjunkade priser för vi planerar inte att flytta. Jag känner mig inte rädd för arbetslöshet eller sjukdom då vi kommer att klara oss även med en inkomst + a-kassa. Vi har också en ordentlig buffert så om det skulle vara så att vi måste sälja så behöver vi inte göra det i panik.
Man kan ju också argumentera för att man inte ska låna så mycket, men hur ska man då kunna köpa ett hus om man inte är född rik eller gjort bostadskarriär? Och då menar jag inte att alla har rätt till ett hus, men om man har 2 hyfsade inkomster och vill ha ett hus så måste man ju anpassa sig till marknaden och betala vad det kostar.
Man kan ju också argumentera för att man inte ska låna så mycket, men hur ska man då kunna köpa ett hus om man inte är född rik eller gjort bostadskarriär? Och då menar jag inte att alla har rätt till ett hus, men om man har 2 hyfsade inkomster och vill ha ett hus så måste man ju anpassa sig till marknaden och betala vad det kostar.
Redan efter EN månad så blir det en differens. Den är inte stor, men låser man sin månadskostnad på 13750kr (räknat inkl skatteavdrag) så är lånet betalt efter 29 år, trots att amorteringstakten från början byggde på 50år. Amorteringsdelen ökar hela tiden, och räntekostnaden sjunker. Ränta på ränta gäller inte bara när man man sparar pengar, utan också när man är skyldig pengar.mr_bygg skrev:
Visst kan det bli lite jobbigt till en början att klara amorteringarna, men eftersom man förhoppningsvis har en inkomstutveckling som ligger på i vart fall inflationstakten över tiden så blir det successivt lättare och lättare att klara av det. Och skulle man drista sig till att öka på sin månadskostnad med 2% per år och följa inflationstakten så är lånet betalat på 21,5år.
Bankerna tycker naturligtvis att det är mycket bättre att man dels betalar ränta på sina lån hela livet, och helst investerar det man skulle ha kunnat amortera i diverse fonder som de tar en rundhänt avgift för att förvalta.
Är rätt glad för att vi köpt ett förhållandevis billigt gammalt hus.
Tyckte väl iofs det var rätt dyrt ändå (1 350 000) men inget mot vad många har hus för.
Sen kostar det förvisso mer i uppvärmning,underhåll,renovering,reperation än ett nytt men det kan man styra lite mer än räntan på lånen.
Skulle vi köpt/byggt ett för 4-5 miljoner så skulle vi behövt sälja det när vi går i pension.
Då vi inte hade haft pengar till mer än ränta och knäckebröd om ens det med ett så dyrt hus även om vi jobbar och det hade ju känts lite sådär.
Så jag tycker helt klart man ska ha som mål att va skuldfri ifall man skulle bli så gammal att man kan gå i pension.
Den lär ju förvisso höjas efterhand så vi stackare som arbetar får nog snällt fortsätta tills vi är åttio eller mer.
Eller så kör man andra racet och lånar på och låter banken äga en för evigt och konsumerar och ser glad ut med sin solbränna och stora TV.
Jag förstår bägge lägren
Tyckte väl iofs det var rätt dyrt ändå (1 350 000) men inget mot vad många har hus för.
Sen kostar det förvisso mer i uppvärmning,underhåll,renovering,reperation än ett nytt men det kan man styra lite mer än räntan på lånen.
Skulle vi köpt/byggt ett för 4-5 miljoner så skulle vi behövt sälja det när vi går i pension.
Då vi inte hade haft pengar till mer än ränta och knäckebröd om ens det med ett så dyrt hus även om vi jobbar och det hade ju känts lite sådär.
Så jag tycker helt klart man ska ha som mål att va skuldfri ifall man skulle bli så gammal att man kan gå i pension.
Den lär ju förvisso höjas efterhand så vi stackare som arbetar får nog snällt fortsätta tills vi är åttio eller mer.
Eller så kör man andra racet och lånar på och låter banken äga en för evigt och konsumerar och ser glad ut med sin solbränna och stora TV.
Jag förstår bägge lägren
Här tycker jag det slirar lite. Så länge man sparar till buffert så kan man ju anse att man "amorterar" eftersom man får ränta på sina buffertpengar och därmed minskar sina månadskostnader, fine det har redan avhandlats. Men "sakerna som gör livet bättre" får man kanske inte avkastning på vilket är att konsumera istället för att amortera och det är någon helt annat än att spara/amortera. Visst, lägger man pengarna på energibesparande åtgärder, en bil för att kunna ta ett bättre betalt jobb i grannkommunen, utbildning som höjer ens lön eller liknande "saker som gör livet bättre" så kan det öka den disponibla inkomsten. Men köpa skidutrustning till hela familjen och en alpresa under sportlovet ger inte samma effekt på hushållsekonomin som att amortera/spara till buffert.byggankan skrev:Nu har den här tråden precis som många andra utvecklat till sig en tråd angående att amortera eller inte. För mig som har lån på 4 miljoner så känns det rätt meningslöst att amortera. Om jag ska vara skuldfri till pensionen så måste vi amortera ca 10 000 kr i månaden och då skulle det också vara 10 000 mindre varje månad att spara till buffert och att köpa saker som gör vårt liv bättre.
Redigerat av moderator:
Men jag gör hellre livet bättre med dyra råvaror till middagen och de glasögon jag tycker är snyggast och inte de som är till bäst pris och en segelbåt att semestra i än att jag har 4 miljoner på banken när jag går i pension. Några hundratusen är bra att ha men utöver det så tycker jag det är bättre att investera i ett bra liv. Hade jag varit äldre och närmare pension så hade läget varit annorlunda men jag tror inte det är orimligt att tro att det man har i lön när man är 30 är ungefär vad man kan få i pension. Och som pensionär tycker jag att man ska sluta spara och leva upp sina pengar.
Kan man leva och slösa samt även spara undan till pensionen och ovanpå det få en bra pension är det givetvis det bästa.byggankan skrev:Men jag gör hellre livet bättre med dyra råvaror till middagen och de glasögon jag tycker är snyggast och inte de som är till bäst pris och en segelbåt att semestra i än att jag har 4 miljoner på banken när jag går i pension. Några hundratusen är bra att ha men utöver det så tycker jag det är bättre att investera i ett bra liv. Hade jag varit äldre och närmare pension så hade läget varit annorlunda men jag tror inte det är orimligt att tro att det man har i lön när man är 30 är ungefär vad man kan få i pension. Och som pensionär tycker jag att man ska sluta spara och leva upp sina pengar.
Säg, är du politiker?
byggankan skrev:Men jag gör hellre livet bättre med dyra råvaror till middagen och de glasögon jag tycker är snyggast och inte de som är till bäst pris och en segelbåt att semestra i än att jag har 4 miljoner på banken när jag går i pension. Några hundratusen är bra att ha men utöver det så tycker jag det är bättre att investera i ett bra liv. Hade jag varit äldre och närmare pension så hade läget varit annorlunda men jag tror inte det är orimligt att tro att det man har i lön när man är 30 är ungefär vad man kan få i pension. Och som pensionär tycker jag att man ska sluta spara och leva upp sina pengar.
Det behöver inte vara svart eller vitt. Det behöver inte stå mellan att leva supergott innan pensionen och kyrkråtta efteråt eller tvärtom. Leva hyfsat gott innan pensionen och leva hyfsat gott efter pensionen är också ett alternativ. Men det kräver att man ser både långsiktigt och kortsiktigt. Ett superduper kök som man renoverat när man är 30 kommer antagligen behöva renoveras två gånger till innan man blir pensionär. Använder man strategin med amorteringsfria lån finns det kanske mindre utrymme till nästa renovering och troligen ännu mindre utrymme till den tredje gången om man har lån kvar från de första två renoveringsomgångarna som man betalar räntor på och samtidigt då man blir pensionär sänker sin lön tillbaka till nivån man hade när man var 30.
Frågan var om jag minns rätt, hur har man råd?
För mig så ändrade fokus lite i vad man prioriterar.
Själva boendet har nog gått upp en del jämfört med lägenhet. Inte faktiska boendekostnaden, men borelaterade utgifter!
Vad menar jag då med ändrat fokus? Jo, krogen och sånt lockar inte längre, jag har ju en massa projekt att fixa!!!!!!!
Trivs som fasiken med det här, jag känner mig som värsta designern/snickaren/grovjobbaren och så vidare.
Slutsats: Boendet kostar mer, men ändå så har jag kvar mer pengar varje månad att stoppa undan.
Nu ska jag surfa lite mer E-bay efter nästa "måste-maskin" :wow:
För mig så ändrade fokus lite i vad man prioriterar.
Själva boendet har nog gått upp en del jämfört med lägenhet. Inte faktiska boendekostnaden, men borelaterade utgifter!
Vad menar jag då med ändrat fokus? Jo, krogen och sånt lockar inte längre, jag har ju en massa projekt att fixa!!!!!!!
Trivs som fasiken med det här, jag känner mig som värsta designern/snickaren/grovjobbaren och så vidare.
Slutsats: Boendet kostar mer, men ändå så har jag kvar mer pengar varje månad att stoppa undan.
Nu ska jag surfa lite mer E-bay efter nästa "måste-maskin" :wow: