99 227 läst ·
343 svar
99k läst
343 svar
Hur har alla råd?
Medlem
· Stockholm
· 1 397 inlägg
Du tänker fel, du får betydligt mer pengar att konsumera senare i livet om du snabbt betalar av dina lån. Du förlorar lite köpkraft idag, men får betydligt bättre ekonomi redan om 10 år och sen resten av livet.HusByggarTomten skrev:
Jag "konsumerar" hellre nu än när jag är pensionär. Jag är övertygad om att både mina små barn och vi som föräldrar har större glädje av det..Stringfellow Hawke skrev:
Hur får du bättre ekonomi om 10 år när lånet ska betalas på 30 år!?
Betalar du bara ränta (5%) så blir det 105.000 om året efter skatteavdrag.
Lägger du på 100.000 om året i amortering så blir det 205.000 första året och 103.500 år 30...
Med ditt tänk så är det alltid bättre att "spara till senare".
Redigerat:
Medlem
· Halland
· 4 505 inlägg
Vi har fortfarande en lågkonjunktur för många grupper i samhället, men alla lågkonjunkturer kan fixas genom att sänka räntan. När räntan är nere på noll ger man bidrag så räntan blir negativ. För eller senare kommer man dock till punkten att huspriserna inte kan växa snabbare än BNP, eftersom räntekostnaderna är större än lönen.HusByggarTomten skrev:
Poängen med mitt argument var alltså att bostaden skall vara åtkomlig för alla och att man inte skall skuldsätta sig upp över öronen. Även om 5 mille är lite (ha ha ha...) pengar idag så kostar en bostad i slutet av nästa högkonjuktur 7-8 mille, sen kommer lågkonjunkturen som den alltid gör och du är skyldig några milllar (=bonded labor som det kallas i Pakistan). Vi behöver alltså en politik där bostaden är åtkomlig för alla och byggs för att fylla ett socialt ändamål och inte för att underhålla ett kedjebrev.
Mitt ideal vore att man kan betala av en bostad på en livstid och att den sedan är värd rimliga summor, inte 5 eller 100 miljoner utan så man har till att betala ålderdomshemmet.
Det finns många trådar här om ekonomi, status, köksrenovering, lyxiga badrum, men garanterat inga om hur ett bostadsområde utvecklas socialt med lyckliga skuldfria människor.
/Anders
Medlem
· Stockholm
· 1 397 inlägg
Med "bättre ekonomi" kanske jag lite slarvigt avsåg helheten, att du redan då har en enorm buffert på ditt bolån vilket gör att du har skapat alternativ. T.ex. vid en extrem lågkonjunktur där kanske både du och din partner förlorar jobbet.HusByggarTomten skrev:Jag "konsumerar" hellre nu än när jag är pensionär. Jag är övertygad om att både mina små barn och vi som föräldrar har större glädje av det..
Hur får du bättre ekonomi om 10 år när lånet ska betalas på 30 år!?
Betalar du bara ränta så blir det 105.000 om året efter skatteavdrag.
Lägger du på 100.000 om året i amortering så tar det inte 10 år innan det blir ett billigare boende.
Redan efter 20 år är "boendekostnaden" lika hög, och då har du en enorm buffert i ditt huslån. Om 20 år är i alla fall inte jag pensionär, och dessutom har du ingen aning om vilken ålder du kommer gå i pension eller om det kommer några pensionspengar från staten över huvud taget. Att amortera är att skapa möjligheter.
Ränteavdraget räknar jag aldrig som en intäkt eller sänkt kostnad, det ser jag som en bonus som kan försvinna när som helst...
(Självklart kan man spara pengar i stället för att amortera, men för de flesta börjar de klia i fingrarna redan vid några 100 000 på kontot, vilket gör det mer "osäkert"...
Anders_Nilsson skrev:
Jag ser hellre att folk får bygga vad dom vill åt sig själva (eller åt andra), sälja till vem dom vill och för hur mycket dom vill eller rättare sagt vad andra är beredda att betala.
Bostaden är sedan länge något mycket mer än bara ett socialt ändamål eller tak över huvudet och det får man tycka vad man vill om men så är fallet. Ska statsmakten se till att "vi behöver" ett annat typ av levnadssätt är vi inne på rätt läskiga grejer.
Om man är i det skarpa läget i en extrem lågkonjuktur och tidigare har amorterat kraftigt blir ju räntan att betala ännu lägre än den annars skulle vara, vilket underlättar. Då bör det ju även finnas utrymma att låna mer.-MH- skrev:
Gjorda amorteringar kan väl aldrig upplevas som fel, förutsatt att man även har en likviditet som innebär en viss handlingsfrihet
Jag håller med dig om att amortera sällan är skadligt, men ibland får man uppfattningen om att det innebär skillnaden mellan total misär och kronofogden eller ett liv i lycka om man amorterat duktigt vilket sällan är fallet.
Ett enkelt exempel som varit uppe tidigare
2 personer lånar 3MKR till varsin villa, räntan har båda låst på 5 år och är på 5%.
Person. 1 amorterar 5000:- per månad
Person. 2 amorterar ingenting
Efter fem år är skillnaden 875:- mindre per månad.
Jag tror knappast det är skillnaden mellan att kunna bo kvar eller att behöva flytta. Om nu familjen måste sälja av någon anledning och priserna samtidigt rasat så att huset är värt 2 700 000:- har Person 1 redan sparat ihop till förlusten medan person 2 kommer att sälja med en skuld på 300 000:-. Visst det är aldrig kul med en skuld. Men kanske har person 2 sparat/placerat 300 000:- istället och kan leva av det kapitalet tills situationen rett ut sig medan person 1 som visserligen har 875:- mindre i månaden i kostnader pga flitigt amorterande inte klarar av månadskostnaderna eftersom sparandet är eftersatt och det mesta gått till amortering. Banken vill inte låna ut några pengar eftersom familjens situation är osäker så Person 1 är tvingad att sälja för att inte gå i konkurs medan person 2 kan lugnt leva på sina besparingar och bo kvar.
Natruligtvis är det ett tillspetsat exempel och allt är inte svart och vitt, men amortering är inte det som avgör om man klarar ett husköp utan det beror på den övriga ekonomin och vilka ytterligare utgifter man har. Det som är viktigt är vilka marginaler man har och vad man är beredd att satsa på boendet. Prioriterar man nya bilar, elektronik, utlandssemestrar, fritidshus, dyra fritidsvanor, etc. så får man helt enkelt budgetera mindre till boendet om man inte har en bra lön så man har råd med bägge. Prioriterar man boendet så kan man satsa mer på det . En intressant tråd som var uppe tidigare var hur mycket man betalade för boendet och med tanke på svaren så minns jag inga som betalade några vansinniga delar av sin inkomst till boendet även om räntan gick upp vilket visar att de flesta troligen har marginaler i sin ekonomi även om räntorna går upp eller om någon skulle bli arbetslös i hushållet.
Ett enkelt exempel som varit uppe tidigare
2 personer lånar 3MKR till varsin villa, räntan har båda låst på 5 år och är på 5%.
Person. 1 amorterar 5000:- per månad
Person. 2 amorterar ingenting
Efter fem år är skillnaden 875:- mindre per månad.
Jag tror knappast det är skillnaden mellan att kunna bo kvar eller att behöva flytta. Om nu familjen måste sälja av någon anledning och priserna samtidigt rasat så att huset är värt 2 700 000:- har Person 1 redan sparat ihop till förlusten medan person 2 kommer att sälja med en skuld på 300 000:-. Visst det är aldrig kul med en skuld. Men kanske har person 2 sparat/placerat 300 000:- istället och kan leva av det kapitalet tills situationen rett ut sig medan person 1 som visserligen har 875:- mindre i månaden i kostnader pga flitigt amorterande inte klarar av månadskostnaderna eftersom sparandet är eftersatt och det mesta gått till amortering. Banken vill inte låna ut några pengar eftersom familjens situation är osäker så Person 1 är tvingad att sälja för att inte gå i konkurs medan person 2 kan lugnt leva på sina besparingar och bo kvar.
Natruligtvis är det ett tillspetsat exempel och allt är inte svart och vitt, men amortering är inte det som avgör om man klarar ett husköp utan det beror på den övriga ekonomin och vilka ytterligare utgifter man har. Det som är viktigt är vilka marginaler man har och vad man är beredd att satsa på boendet. Prioriterar man nya bilar, elektronik, utlandssemestrar, fritidshus, dyra fritidsvanor, etc. så får man helt enkelt budgetera mindre till boendet om man inte har en bra lön så man har råd med bägge. Prioriterar man boendet så kan man satsa mer på det . En intressant tråd som var uppe tidigare var hur mycket man betalade för boendet och med tanke på svaren så minns jag inga som betalade några vansinniga delar av sin inkomst till boendet även om räntan gick upp vilket visar att de flesta troligen har marginaler i sin ekonomi även om räntorna går upp eller om någon skulle bli arbetslös i hushållet.
Det är svårt att låna när man är arbetslös.Henri skrev:
Tja, det är ju likviditeten som kan rädda dig i extrema - kortvariga - situationer. Tex arbetslöshet. Men har man likviditeten att klara sig igenom några svåra år, så spelar det kanske inte så stor roll. Däremot tror jag många unserskattar likviditetens inverkan på livskvalitet.
I en tidigare tråd kunde flera enas om att person 2 var i en bättre sits i en extrem lågkonjunktur och vid arbetslöshet. Men förutsättningen var att han i stället för att amortera hade placerat pengarna på ett bra sparkonto. Därmed hade han större handlingsfrihet än den som amorterat. Som MH anfört kan det vara svårt att låna när man är arbetslös.mr_bygg skrev:
Båda alternativen innebär naturligtvis samma grad av "uppoffring" genom att avstå konsumtion.
Slutsatsen är egentligen att man ska ha bra koll på sin ekonomi oavsett om man amorterar, sparar eller slösar om man nu har råd med det också.
I många fall är det rätt ointressant att diskutera vad man lånar eller för den delen amorterar utan att ha den hela ekonomiska bilden klar för sig. Jag kan tycka att man många gånger fokuserar på absoluta summor när det gäller lån utan att ta hänsyn till inkomsterna eller för den delen utgifterna för de som tar lånen.
I många fall är det rätt ointressant att diskutera vad man lånar eller för den delen amorterar utan att ha den hela ekonomiska bilden klar för sig. Jag kan tycka att man många gånger fokuserar på absoluta summor när det gäller lån utan att ta hänsyn till inkomsterna eller för den delen utgifterna för de som tar lånen.
Jag kan tycka tvärtom, att det fokuseras för mycket på månadskostnaderna och för lite på de aboluta beloppen.mr_bygg skrev:
Efter 20 år har Person 2 (den som inte amorterar) betalat 400 000 kr mer i räntor än Person 1, det är inte kattskit. Om Person 1 också sparar de minskade ränteutgifterna till 3% ränta har hon fått ihop 100 000kr yterliggare. Person 1 har därtill 1 200 000kr i låneutrymme (eller sparat på banken om man valt att spara på bankkonto istället för att amortera till samma ränta som låneräntan). Person 1 har m.a.o. efter 20 år 1,7 milj kr större ekonomiska möjligheter än Person 2.
bra-byggare, nu tänker du väl konstigt? Det där 1 200 000 kr har ju Person 2 också kvar, i och med att person 2 inte amorterat. Och om person 2 har sparat tde minskade amorteraingarna till 3% ränta, så blir det ytterligare X kr, beroende på hur mycket man kunnat spara på att inte amortera.