Hur har ”alla” råd att köpa hus?

[ARJU]

Jag hakar på den här tråden då jag har lite samma funderingar. Hur har alla råd? Det här är lite av en rant, så ber om ursäkt i förväg.

Jag har levt mitt liv som många andra. Rest runt, sett mig om, ströjobbat och levt för dagen. Efter det följde en period när jag jobbade ideellt under några år i ett projekt som hjälper unga människor som hamnat fel.

Sen tyckte jag att det var dags att tjäna lite strålar. Jag har jobbat några år nu och är höginkomsttagare. Men trots det är det nästan omöjligt att spara några större pengar när man som jag måste bo centralt och dessutom ha bil (pga jobb)

För mig är det HELT omöjligt att få låna pengar. Jag skulle bli utskrattad om jag gick till banken. Trots att jag har prickfri ekonomi, stabil och hög inkomst. Det är så j*vla frustrerande och nedslående. Min dröm är att ha ett litet hus utan grannar, nära natur och vatten. Jag vill absolut under inga omständigheter bo på någon färdigavstyckad sophög. De rimligt prissatta tomterna som säljs skulle jag inte vilja bo på ens om jag fick betalt. Och de tomter som faktiskt är fina kostar helt sjukt oseriöst mycket.

Jag bor i en av Sveriges största städer. Husen en timme utanför staden går på 3-5 miljoner. Jag kan inte ens köpa ett "renoverings objekt" för folk har ju blivit helt dumma i huvudet och betalar miljoner för hus som är i så dåligt skick att det består mer av jord och mögel än hus. Köpa tomt och bygga hus? I Sverige är det f*n snudd på omöjligt att köpa en fin skogsfastighet, stycka av och få bygglov. Det är en oändlig väntan på att olika myndigheter och kommunpolitiker ska få tycka och oja sig. Plus hundratusentals kronor i avgifter. Och till råga på det är virkespriserna helt astronomiskt höga.

Det är som att någon har bestämt att det ska vara omöjligt för mig att bo som jag vill. Som sagt, hyfsat nedslående.

Vad kan du kompromissa med?

Vill du bo kompromisslöst så tjänar du tydligen inte tillräckligt för området du för tillfället letar bostad i.

 

[Satsuki]

Min mormor brukade säga ”Det är inte inkomsterna man blir rik på utan utgifterna”.
Visst, en kliché men det finns ett korn av sanning i det. Ffa beror det på hur man prioriterar och vad man prioriterar.

Jag har en bekant som betalade av hela sitt studielån på några få år när han började jobba. Han levde väldigt snålt och fokuserade helt på att spara för att bli av med studielånet. Det var hans prioritering. Skönt så klart, men kanske också en smula trist att inte hänga med kompisar ut, alltid äta medtagen macka till lunch osv.

Väljer man att resa och jobba ihop pengar för just det ändamålet isf att spara etc, är det gissningsvis för att man prioriterar upplevelsen och friheten.

Allt handlar om prioriteringar, visst kan man i efterhand fundera på om man gjorde rätt, men….
Att ha hus i storstad är ingen mänsklig rättighet. Man får helt enkelt anpassa sig efter de förutsättningar man har. Konstigare än så är det inte.

 

[Hybro]

Räcker med att man röker, så har man inte råd att laga bilen, eller läckan i huset, jag vet, får ofta hjälpa fattiglappar i familjen när de läcker i deras hus pga av deras värdelösa livsstil.

Fel... Det är oftast plånboken som läcker!

 

[AndersS]

Har betalat barnens grundinsatts, sedan får de betala resten själva via lån. Bättre som förtida arv när behovet fanns än om de senare får pengar med stabil ekonomi.
Jag vet, även skiljer förutsättningar.

 

[Stuff]

Jag hakar på den här tråden då jag har lite samma funderingar. Hur har alla råd? Det här är lite av en rant, så ber om ursäkt i förväg.

Jag har levt mitt liv som många andra. Rest runt, sett mig om, ströjobbat och levt för dagen. Efter det följde en period när jag jobbade ideellt under några år i ett projekt som hjälper unga människor som hamnat fel.

Sen tyckte jag att det var dags att tjäna lite strålar. Jag har jobbat några år nu och är höginkomsttagare. Men trots det är det nästan omöjligt att spara några större pengar när man som jag måste bo centralt och dessutom ha bil (pga jobb)

För mig är det HELT omöjligt att få låna pengar. Jag skulle bli utskrattad om jag gick till banken. Trots att jag har prickfri ekonomi, stabil och hög inkomst. Det är så j*vla frustrerande och nedslående. Min dröm är att ha ett litet hus utan grannar, nära natur och vatten. Jag vill absolut under inga omständigheter bo på någon färdigavstyckad sophög. De rimligt prissatta tomterna som säljs skulle jag inte vilja bo på ens om jag fick betalt. Och de tomter som faktiskt är fina kostar helt sjukt oseriöst mycket.

Jag bor i en av Sveriges största städer. Husen en timme utanför staden går på 3-5 miljoner. Jag kan inte ens köpa ett "renoverings objekt" för folk har ju blivit helt dumma i huvudet och betalar miljoner för hus som är i så dåligt skick att det består mer av jord och mögel än hus. Köpa tomt och bygga hus? I Sverige är det f*n snudd på omöjligt att köpa en fin skogsfastighet, stycka av och få bygglov. Det är en oändlig väntan på att olika myndigheter och kommunpolitiker ska få tycka och oja sig. Plus hundratusentals kronor i avgifter. Och till råga på det är virkespriserna helt astronomiskt höga.

Det är som att någon har bestämt att det ska vara omöjligt för mig att bo som jag vill. Som sagt, hyfsat nedslående.

Skulle nog rekomendera att i alla fall ta ett möte med banken. Då kan då få hjälp med att veta var du står ekonomiskt, hur ditt låneutrymme ser ut och eventuellt en plan för hur mycket du måste spara ihop till insats för att kunna köpa ditt drömhus.
Släpp rädslan för att bli utskrattad. Blir du utskrattad eller inte får hjälpsamma svar så boka ett möte med en annan bank.

För övrigt så finns det ju en rätt ohälsosam trend där det är jättelätt att låna pengar idag och många tar verkligen chansen att låna massor och plöja ner det i ett hus som är exakt så dyrt man har råd med. Har sett många exempel på vänner i bekantskapskretsen som redan i unga år köper stora nyproducerade och lyxiga hus med gigantiska lån. Det känns som att det vanligare förr att man fick göra bostadskarriär genom att börja med något mindre och/eller äldre, renovera och sälja för att sen när man är 45-50 år kan kosta på sig att bygga det nyproducerade drömhuset. Nu hoppar man direkt dit och köper rätt dyra instegshus. Ska bli spännande att se vad som händer när räntorna börjar röra sig.

Själv sitter jag i ett hus värt 3-3,5 miljon belånat till ca 30%. Äter inte ostron men skulle mycket väl kunna börja med det även om räntorna skulle gå upp till 10+%
Själv ligger

 

[Hybro]

Man skall kunna strössla även

Vad då... Ska kunna strössla?

Är det en rättighet, eller?

Nä, gubbs... Sätt ett tydligt mål i stället, så kommer du kunna köpa dig det du vill.

Finns ingen tomte!

 

[Hybro]

Hoppas att räntorna stiger rejält inom något år, så ska jag byta upp mig, både vad gäller båt och hus.

 

[Anna_H]

Enligt Maggan Andersson alla som tjänar över 20k i månaden. Hon sade i någon intervju att hennes benchmark för hennes "vanligt folk" var 20k. Vilket är lite roligt då snittlönen i Sverige är 37k eller liknande,.

Låginkomsttagare är under 17-20 000 nånting. Höginkomsttagare är betydligt högre. Jag har 30 000 är definitivt INTE höginkomsttagare.

 

[Villaägarenr1]

Vad då... Ska kunna strössla?

Är det en rättighet, eller?

Nä, gubbs... Sätt ett tydligt mål i stället, så kommer du kunna köpa dig det du vill.

Finns ingen tomte!

Rättighet och rättighet, livet är väl lite roligare med marginaler

 

[Villaägarenr1]

Fel... Det är oftast plånboken som läcker!

Så att röka o snusa är ingen läcka ?

 

[Jonasdzm]

Nu vet jag inte tidshorisonten men att komma in på bomarknaden nu utan ha haft ett tidigare ägt boende är nästan omöjligt i många städer.

Priserna är absurda, påeldat i flera år med låg ränta och att bankerna blivit frikostiga med sin utlåning, även här i Norrbotten börjar det skena, ett renoveringsobjekt ute nu för nästan 1.9miljoner.

För några år sedan skulle jag gissa att det kommit ut för 800.

Anekdot - när jag för 10-12 år sedan letade hus så budade jag på ett dödsbo, låg ett bud på 390 och utgång var 490.

Var med och budade upp till 550 och det blev senare sålt för 640. Idag hade det börjat på närmare 2 miljoner i samma skick som då. Galet är ordet.

Vad som är galet är att våra löner inte har följt med den övriga utvecklingen.

En ny mazda 3 kostar ca 120 000 mer än den gjorde för ca 10 år sedan.

Varje år får vi ca 500 kr mer i lönehöjning på jobbet (per månad). Detta har varit konstant i 20 års tid.

På 10 år har jag fått 60000 kr mer i lön. (Jobbar för samma bolag)

Höj medellönen så den kommer upp över den generella prisutvecklingen.

 

[AndersMalmgren]

Så då har du sparat 5 mille då

I wish. Just nu har jag tappat sjuka pengar på börsraset.

 

[Bästerortarn]

Jag hakar på den här tråden då jag har lite samma funderingar. Hur har alla råd? Det här är lite av en rant, så ber om ursäkt i förväg.

Jag har levt mitt liv som många andra. Rest runt, sett mig om, ströjobbat och levt för dagen. Efter det följde en period när jag jobbade ideellt under några år i ett projekt som hjälper unga människor som hamnat fel.

Sen tyckte jag att det var dags att tjäna lite strålar. Jag har jobbat några år nu och är höginkomsttagare. Men trots det är det nästan omöjligt att spara några större pengar när man som jag måste bo centralt och dessutom ha bil (pga jobb)

För mig är det HELT omöjligt att få låna pengar. Jag skulle bli utskrattad om jag gick till banken. Trots att jag har prickfri ekonomi, stabil och hög inkomst. Det är så j*vla frustrerande och nedslående. Min dröm är att ha ett litet hus utan grannar, nära natur och vatten. Jag vill absolut under inga omständigheter bo på någon färdigavstyckad sophög. De rimligt prissatta tomterna som säljs skulle jag inte vilja bo på ens om jag fick betalt. Och de tomter som faktiskt är fina kostar helt sjukt oseriöst mycket.

Jag bor i en av Sveriges största städer. Husen en timme utanför staden går på 3-5 miljoner. Jag kan inte ens köpa ett "renoverings objekt" för folk har ju blivit helt dumma i huvudet och betalar miljoner för hus som är i så dåligt skick att det består mer av jord och mögel än hus. Köpa tomt och bygga hus? I Sverige är det f*n snudd på omöjligt att köpa en fin skogsfastighet, stycka av och få bygglov. Det är en oändlig väntan på att olika myndigheter och kommunpolitiker ska få tycka och oja sig. Plus hundratusentals kronor i avgifter. Och till råga på det är virkespriserna helt astronomiskt höga.

Det är som att någon har bestämt att det ska vara omöjligt för mig att bo som jag vill. Som sagt, hyfsat nedslående.

Jag tror att det just är det fetstilta som gör dig nedslagen. Du förutsätter att alla har råd att bo som dom vill vilket är att förenkla det en aning. Det är nog regel snarare än undantag att husköpare måste kompromissa med något. Du måste nog inse att det inte går att båda äta kakan och ha den kvar. Om du är höginkomsttagare så har du betydligt bättre möjligheter än väldigt många andra att köpa hus. Sannolikt dock inte där du vill bo.

Även om jag har mycket åsikter om politiken och fattar hur bostadsmarknaden ser ut i dom största städerna så är det fortfarande så att hela livet består av kompromisser, för alla! Jag skulle vilja bo i en villa vid Edsviken men det är inte realistiskt p.g.a. ekonomi. Och jag skulle även vilja flytta till mitt fritidshus i Jämtland och säga upp hyresrätten i Sthlm men det är inte realistiskt p.g.a. min jobbsituation.

Kanske övertolkar jag ditt inlägg och det är svårt att formulera detta på ett sätt som inte låter otrevligt men jag tror att den primära anledningen till att du tycker det känns nedslående är du själv. För det första får många kämpa länge innan dom har möjlighet att köpa hus och för det andra så är det väldigt få som inte behövt kompromissa med något alls gällande husköpet. Du har ett välbetalt jobb och någonstans att bo, kämpa ett tag till (du låter inte direkt lastgammal) och framförallt var beredd att kompromissa så kan du ha ett hus snabbare än du tror. Men som sagt, då måste du släppa sargen.

 

[Peter_Bromma]

Jag har inte lagt 5 miljoner på krogen under pandemin

prolemet idag (och ganska länge) är att många som köper inte tittar på de 5 miljonerna, utan räknar vad den räntan kostar extra just nu. 4-5k i månaden. det är det nog väldigt många som sparat bara på thailandsresor.
hittils har de ju kommit undan med det, för det har gått upp och upp. men med den galna tillväxten senaste året... vem vet om det håller i sig eller om det kommer ett litet bakslag snart

 

[AndersMalmgren]

prolemet idag (och ganska länge) är att många som köper inte tittar på de 5 miljonerna, utan räknar vad den räntan kostar extra just nu. 4-5k i månaden. det är det nog väldigt många som sparat bara på thailandsresor.
hittils har de ju kommit undan med det, för det har gått upp och upp. men med den galna tillväxten senaste året... vem vet om det håller i sig eller om det kommer ett litet bakslag snart

Jo, Men man får ju heller inte lån på hur mycket som helst. Även om du har bra sparat. Jag kan tex lägga in över 50% på en villa på 20 miljoner. Men får ändå inte låna det beloppet för banken tycker det är för högt för våra löner. Och då har bankmannen sagt att hon räknar in min utdelning i det (Egenföretagare).