287 882 läst ·
1 732 svar
288k läst
1,7k svar
Hur har ”alla” råd att köpa hus?
Jag gjorde endast en förtydligande uträkning på ditt påstående för att visa att tidigare skribents påstående om att spara i huset är bäst är helt tokigt. Så vi är på samma spår. (Om det hade funnits ett sparkonto med 4% säker ränta hade jag hoppat på det tåget så fort att det inte ens behövt stanna för mig)S SL85 skrev:Jag tror att vi menar samma sak...?(Eller menar du att det finns faktiska sparkonton som håller en ränta på 4 %, och att ett "vanligt sparkonto" därför vore att föredra framför att investera i fonder/aktier?) Kanske börjar bli för off topic - men olika sätt att spara är ju något som leder till att vissa har råd med mer hus än andra.
Här är det strutsmetoden som gäller, "Kan inte hända" och ner med huvudet i sanden ...L Husjakt2021 skrev:
För det har väl aldrig tidigare hänt i historien att räntorna gått upp dramatiskt samtidigt som huspriserna sjunkit drastiskt pga tvångsförsäljning av överbelånade hus som innehavarna inte längre kan betala för.
Med dom här superlåga bostadsräntorna har man nu en historisk chans att avskaffa alla sjuka räntebidrag (som göder priserna ännu värre), men det är nog ingen politiker som vågar ta tag i den biten, bättre att göra som strutsen då
Som flera redan påpekat, hart ni den ekonomin så är ni enormt privilegierade, köp nu, det blir inte billigareL Husjakt2021 skrev:
Det många gärna glömmer bort är att ränta på lån inte är en statisk siffra. När man planerar framåt, måste man även ta med situationer med kanske 8% eller 14% ränta ( har själv haft 14% ) och då fundera vad som händer. Att då kanske behöva flytta från sitt hus och ändå ha en del skulder kvar är ju inte någon trevlig situation. Jag tycker att jag och min familj gjorde det rätta, som köpte ett hus för 4 * vår gemensamma bruttoårsinkomst, levde lite knapert ett tag, men amorterade allt på 30 år ( var ett krav då). Idag har vi en bostad, som i kronor räknat är värd 10 ggr mer och fortfarande motsvarar c:a 8 årslöner, men boendekostnaden är ju liten ( = mindre än hälften av en något mindre hyreslägenhet kostar ). Om nu inflationen och därmed ränteläget, av någon anledning skulle dra iväg, så kommer det inte att påverka vår bostadssituation speciellt mycket och husets värde kommer ju troligen att följa inflationen någorlunda lika, om man räknar över en lite längre tid ( det kan ju bli ett stort pristapp, just när krisen kommer).
Nyckeln är kontantinsats, har man bara det och två arbetar med en "vanlig" lön så får man låna mycket. Sen är det bara använda pengarna som blir över varje månad till att köpa saker, inte ha buffert eller något. Detta är det som lönar sig i längden, att vara extremt naiv och leva på gränsen.
Jag skulle aldrig köpa ett gammalt hus för 3.5, ni får ju ett alldeles nytt hus för dom pengarna. Enda orsaken skulle kunna vara läget eller om huset är riktigt fint, annars titta på huspriser från tex Älvsbyhus.
Med prisutvecklingen de senaste 15-20 åren kan du inte spara pengar snabbare än husprisernas ökning.P Prodigys skrev:
Vad folk gjort är köpt, insett att deras tidigare 90% lån nu är 50% pga prisökningar, och därefter lånat upp mot 85 genom SUVar, fyrhjulingar och diverse.
Förvisso, börsen är ju ett alternativ. Vet inte hur den står sig mot huspriser sett på de senaste 10 åren, men du kan ju inte bo i börsen.
Det kan säkert vara så att ni inte skall köpa hus om det känns som en enorm uppoffring att bara ha 20 000kr kvar i månaden när allt är betalt.L Husjakt2021 skrev:
G
gone_fishing
Husägare
· Stockholm
· 2 913 inlägg
gone_fishing
Husägare
- Stockholm
- 2 913 inlägg
Gick in på banken 1991 och frågade, hur funkar det när man köper hus? Fick svaret, men de ju ingen som köper hus nu! Då sa jag, just det! Jag tänkte långsiktigt. Nån som minns 1991? Priserna hade störtdykigt. Villor som nyss kostade 1,5 miljoner va värda 50% mindre runt Stockholm. Min mor gick i borgen, jag hade lite egen kontantinsats, va timmanställd men köpte ett hus. Tänkte nu blir det hundår och det blev det! Mesta av min lön till banken de första åren. Nu avbetalt, billigt boende och värde ca 10ggr högre. Sen har vi förvisso hållt på med renovering alla dessa år och blir aldrig färdiga, i början va det mest att med så lite pengar som möjligt rädda tex fönster, täta tak. Numera får det ju kosta lite mer...
Nu pekar jag inte finger åt dig men jag och sambon har ut tillsammans ca 40.000 kr efter skatt och har ett tvillingpar till ungar och vi klarar oss, nej några 10.000 kr efter ALLT är betalat har vi absolut inte men hade inte klagat eller oroat mig om vi hade så mycket "över" varje månadL Husjakt2021 skrev:Jag har senaste månaderna börjat fundera på det här med husköp och priserna.
Vet inte om jag övertänker eller om det är
Alla andra som inte tänker alls ;-)
de flesta hus är i vårt område går Upp 700.000-1.000000 i budgivning. Så priserna hamnar runt 3.5 för ett hyfsat fint hus. Om man inte har superhöga inkomster utan tjänar lite som medel här i denna stad så tjänar nog de flesta runt 35.000/mån.
jag och min man har räknat på vår inkomst nu när vi kollat på hus, om vi skulle köpa hus för runt 2,7 så skulle vi ha ca 10.000kr/person kvar i månaden efter att vi betalat Boendekostnader, mat, övriga räkningar.
Jag tycker det känns som Väldigt lite pengar för man kanske vill spara pengar också och sen handla saker typ kläder, inredning köpa ute lunch osv.
är det normalt att ha så lite pengar kvar ? Eller är det så att många har mycket mindre pengar kvar i månaden för att de är så högt belånade?
Förstår att det blir annorlunda om man har mycket högre inkomst men jag räknar på en medelinkomst nu. Budgivningarna är helt galna och jag funderar bara på hur alla har råd att bo? Tänk om räntan stiger på 1,5%? Om
Man blir av med jobbet eller blir sjuk eller ska vabba extra mycket?
men samtidigt känner jag att med mitt tankesätt kommer vi aldrig kunna köpa ett hus. Vet inte om vi är för fega i vårt tankesätt men det tar liksom emot lite att bara kasta sig in i den galna bostadsmarknad som är nu. Samtidigt så tror jag inte att huspriserna kommer gå ner heller så....
Vi som har hus och är lite till åldern minns det väl. Men dom som inte var med då och som idag köper hus och skuldsätter sig över skorstenen invaggas i någon konstig tro att räntorna aldrig kan gå upp igen, att man aldrig behöver betala tillbaka lånen.G OMathson skrev:
Men det kommer att hända igen ... personligen är jag helt skuldfri, sommarställe och villa betalda, så jag kan sova lugnt, men det blir inte något roligt uppvaknande för alla dom som måste lämna sina hus, dessutom med stora skulder i kappsäcken ...
Samtidigt förstår jag dilemmat, ska man kliva in på bostadsmarknaden idag så är det bara att blunda och skuldsätta sig långt mer än förnuftet säger
Du får gärna tipsa om några specifika lågriskplaceringar, jag har massor av pengar på ett vanligt sparkonto med nollränta just för att jag inte hittat någon bra lågriskplacering.S SL85 skrev:Fast valmöjligheterna är ju inte bara "amortera" eller "vanligt sparkonto"; ingen använder väl vanliga sparkonton till något annat än akutbuffertar (dvs. där man måste kunna få ut pengarna direkt, om något t.ex. går sönder hemma)?Om du inte omfattas av krav på att amortera, och måste välja mellan amortering och att spara pengarna så är det med dagens ränteläge vettigare att investera pengarna, t.ex. på ett ISK (investeringssparkonto). Avkastningen på ex. 100 kr sparade i ett ISK överstiger vida den "avkastning" man får genom en amortering på 100 kr, just pga. ränta på ränta som du nämner. (Krasst, och mycket förenklat, kan man väl säga att det t.o.m. vore värt att belåna en fastighet så högt det går utan att amorteringskraven kickar in och sedan investera de pengarna - idag är låneräntan på bolån omkring 1-2 %, medan avkastningen på t.o.m. en blygsamt presterande balanserad portfölj av fonder är långt högre än så.)
Sen är förstås amortering mycket bättre än "vanligt sparkonto", speciellt då det uppstår utrymme i pantbreven att låna mer om något akut behov skulle uppstå.
Och såklart - även en lågriskplacering utgör alltid ett visst risktagande, om än ofta försvinnande litet, så valet mellan amortera och "spara" (dvs. investera) handlar ju i slutändan också om hur pass riskaversiv man är.
Jag håller visserligen med dig i sak, men jag tycker inte man ska tona ner risken på det sätt du gör, särskilt inte i dagens börsklimat.
(Fonder är inte lågriskplaceringar i min värld, åtminstone inte de som har "långt högre avkastning än 1-2%". Och trygga räntefonder visades sig ju inte vara särskilt trygga vid den här tiden för ett år sedan.)
Att ta lån på en tv känns efterblivet. Har man inte råd att dra kortet DEBIT på elgiganten så ska man inte ha någon heller.Staffan2000 skrev:
Framförallt är inte husen, bilarna, båtarna, resorna, TV:apparaterna osv. något "folk" köper/äger. De hyr dem av en bank. Stor skillnad. Själv var jag tvungen att vänta med husköp tills bostadsbubblan 1995. Då sjönk priserna med mellan 30 och 50%. Då slog jag till på ett hus för den svindlande summan av 420.000. Lånade 300.000 till en ränta på 8,5 och 11%. Numera är kåken sedan länge betald och har ett ca:värde på 4.000.000. Total driftkostnad ligger på ca: 3.500/månaden. Skulle jag vara dum nog att köpa mig en ny bil, skulle jag kunna göra det utan bankbesök. Så det krävs både tur och återhållsamhet för att ha en god ekonomi. Men framförallt krävs det en god hälsa.
20.000. i leksakspengar per månad, är mycket. Jag förstår faktiskt inte hur det är möjligt att slösa bort så mycket pengar på bara en månad. Även om ni är två mycket energiska slarvrar.
Staffan
Hus, bil möjligtvis husvagn/husbil om det är ens stora hobby känns mer legit att låna. Men de kostar lite mer än 5000 kr med.
Jag ser absolut inga problem att hämta ut en ny bil om man har råd med avbetalningarna, jag hade med gjort det om jag inte var så förbannat snål på sådana saker bara
Jag är inte benägen att hålla med om att många skuldsätter sig högt, tror att räntorna aldrig går upp och att man inte behöver amortera.Mats-S skrev:
Vi som har hus och är lite till åldern minns det väl. Men dom som inte var med då och som idag köper hus och skuldsätter sig över skorstenen invaggas i någon konstig tro att räntorna aldrig kan gå upp igen, att man aldrig behöver betala tillbaka lånen.
Men det kommer att hända igen ... personligen är jag helt skuldfri, sommarställe och villa betalda, så jag kan sova lugnt, men det blir inte något roligt uppvaknande för alla dom som måste lämna sina hus, dessutom med stora skulder i kappsäcken ...
Samtidigt förstår jag dilemmat, ska man kliva in på bostadsmarknaden idag så är det bara att blunda och skuldsätta sig långt mer än förnuftet säger![]()
Verkligheten skulle jag vilja säga är den motsatta - det ställs höga krav för att få huslån just nu. Fasta anställningar, 15% egen insats, kalkylen ska gå ihop även med rätt hög ränta (7-8%) och det ställs tydliga krav på amortering. Bara när vi köpte vårt förra hus för 10 år sedan upplevde jag kraven som mycket lägre än nu.
Många husköpare och också med sig en "bra vinst" från tidigare boende som insats samt buffert och olika försäkringar, t ex inkomstförsäkringar, sjukförsäkringar o s v gör att många klarar sig bra även om det blir tuffare ekonomi under några år.
Däremot förstår jag TS - 20 kkr kvar till "nöjen" idag försvinner snabbt om man kombinerar husköp med barn. Boendekostnaden blir säkert högre om man räknar med kostnader för underhåll och renovering men framför allt är det "dyrt" att ha barn om man räknar med föräldraledighet, VAB, deltid samt direkta kostnader för barnen. Så högre boendekostnad och barn gör snabbt att mycket av dessa 20 kkr försvinner.
Med det sagt skulle jag ändå rekommendera TS att köpa hus
/Krille
Nä, när jag diskuterat eventuella ränteökningar får jag tydligt förklarat för mig att räntan går bara åt ett håll och det är nedåt, så har det alltid sett ut, med tillfälliga uppgångar... Så ränteökningar är inget man ska behöva ta sikte på...Mats-S skrev:
Här är det strutsmetoden som gäller, "Kan inte hända" och ner med huvudet i sanden ...
För det har väl aldrig tidigare hänt i historien att räntorna gått upp dramatiskt samtidigt som huspriserna sjunkit drastiskt pga tvångsförsäljning av överbelånade hus som innehavarna inte längre kan betala för.
Med dom här superlåga bostadsräntorna har man nu en historisk chans att avskaffa alla sjuka räntebidrag (som göder priserna ännu värre), men det är nog ingen politiker som vågar ta tag i den biten, bättre att göra som strutsen då
Som flera redan påpekat, hart ni den ekonomin så är ni enormt privilegierade, köp nu, det blir inte billigare![]()
Har dock inte helt fått klart för mig vad som händer när räntan slår 0-strecket, men det är klart att då kan ju alla ha råd att köpa hus i alla fall
Och nu när förstagångsköparna, alltså de som inte har något att sälja med fin vinst efter att ha bott något år, börjar få problem att spara ihop till kontantinsatsen så har även staten reagerat och funderar på att underlätta lån så att även förstagångsköpare ska kunna driva på prisutvecklingen.
Redigerat:
