Har Subban som bruksbil, fantatisk 4WD med ganska kraftig överstyrning om man gasar så lite bakhjulsdriven känsla, sen en Avensis som är det tråkigaste som finns men alltid funkar men rätt dålig i snö samt en 740 när man vill sladda omkring. Hade några Citroener tidigare , några XM och en Xantia Activa. Helt otroliga körmaskiner men kanske inte topnotch på kvaliteten.P Per Mattsson skrev:
Och där har vi det. Med dagens kostnad.O olsjo skrev:
Nej. Om 6000 skulle vara förödande lever man på gränsen med dagens kostnad. Och det jag menar är att du verkar tro att alla lever på gränsen med dagens kostnad och inte skulle klara en höjning.Alebaleportocale skrev:
Yes, och precis som banken gjorde när du köpte din BR så räknar även banken med en kalkylränta på 7% när man köper ett hus. Fördelen, ekonomiskt sett, som jag kan se med hus är att du kan påverka dina kostnader, vilket är i princip omöjligt i en BR eftersom du inte äger lägenheten. Jag kan bestämma mig för att detta året ska vi hålla nere kostnaderna och värma huset och varmvattnet med ved. Jag kan ha timtaxa på elen och tvätta på nätterna. Jag kan sortera soporna lite bättre än jag gör idag och gå över till månadstömning istället för 14-dagars. Jag kan snabbduscha, duscha varannan dag, varannan vecka
. Man kan göra mängder med saker i eget hus som man som BR-innehavare inte påverka för 5 öre. Man har sin avgift, den har föreningen bestämt, punkt!Vad som är bäst för barn? Jag kan enbart se det ur min synvinkel, bodde min första 8-9 år i lägenhet, en trea, delade rum med mitt syskon. Sedan flyttade vi till hus, eget rum, vi hade 2 tv-rum så vi kunde ha mängder med kompisar hemma utan att det störde våra föräldrar. Det var en fantastisk tid, jag saknade inte lägenhetsboendet.
När vi bodde i lgh så var morsan konstant orolig när vi var ute och lekte för det buskördes med mopeder utanför porten och i området så fanns det ett par socialfall och pundare. En typ av människor som jag i princip aldrig sett i villaområdet dit vi flyttade, kanske inte så konstigt. Rent generellt så är väl stereotypen för en pundare bosatt i lgh än i en villa, så. Sedan frihetskänslan att ha en egen gräsmatta att lira boll på, leka med kompisar osv. istället för att gå till områdets plan där det bara var att packa ihop när dom äldre grabbarna kom och sa "stick".
Nu bor jag själv i hus, ger mina barn den fördelen redan från födseln. Dom har egna rum, vi har ett separat "gamingrum" där dom kan spela med sina kompisar och jag och frugan får ha vardagsrummet ifred. Pojken kör in moppen i garaget så den slipper bli stulen. Själv slipper jag hyra p-plats till mig o frugan, båtarna ligger prydligt vinteruppställda på tomten. Vi har egen pool, insynsskyddat, som håller 32gr från maj-sept.
Nej jag tror faktist inte mina barn är sugna på att flytta till lgh
Men visst, på en annan plats i livet så sitter jag/vi kanske där igen, även om jag själv sa att när vi flyttade ifrån sista lägenheten "ALDRIG IGEN!". Jag var så less på lägenhet det sista. Grannarnas ytterdörrar lät som pistolskott i våran lägenhet, på andra sidan väggen där vi hade sänggaveln hade grannarna sitt kök. Naturligtvis skulle diskmaskinen tömmas varje kväll när man hade somnat precis.
Nä det kommer nog krävas en ganska stor livsomvälvande sak innan jag flyttar till lgh igen. Men jag har full respekt för folk som inte vill/kan/har intresse av att bo i hus.
Ah du uppfattade det så. Nej, jag tror inte att alla har det så. 2000,6000,12000, siffran var inte det viktiga. Däremot tror jag att det är nog inte många som tänker på hur det blir om det slår fel, för det har inte slagit fel länge. Och då blir det lätt att man slänger med ett par 100.000 till i en budgivning. För utgångsfrågan är ”hur har folk råd att köpa hus”.O olsjo skrev:
tror du helt ärligt att alla har råd att klara 7%? Kalkylen från banken är väldigt schablonartad, inte många som kommer att gå från att vara dyr villa, märkeskläder människor till att strösa runt i HM och äta köttbullar med makaroni. Så där kanske har vi olikheten i utgångspunkten: jag vill nog behålla min levnadsstandard med allt vad det innebär (inkl sparande) oavsett räntor osv, och då har jag kommit fram till det att jag inte har råd med 6000 extra. Men andra värdesätter helt annorlunda, och andra behöver inte bry sig ett dugg, men vi pratar inte om dem nu
Låt oss ta ett exempel från här i Sverige där medianlönen var ca 31700 kr 2019. Det blir efter skatt drygt 21000. Om man är två som har den lönen så har man 42000 efter skatt. 1/3-del är 14000. Nu var det länge sedan jag bodde i hyreslägenhet men jag inbillar mig att man kan klara boende och mat plus lite till på 14000 i månaden för två personer.S Strontus skrev:
Om man då tänker sig det enligt herr Malmberg icke-socialdemokratiska Kanada så borde möjligheterna vara ännu bättre att klara sig bra på en eller två medianlöner. Jag klarade både boende (i allmännyttans lägenhet), mat, sparande och hade kul på 7000 i månaden 9 månader om året när jag var student. När jag och dåvarande tjejen flyttade ihop och kunde dela på kostnader hade vi det riktigt gott ställt på två studiemedel och studielån. Trots att man bara fick dem 9/12-delar av året.
Det finns dessutom en ökande skara människor som klarar att spara över hälften av inkomsterna och klarar både boende, mat, mm och att ha kul för resten.
Nu var min poäng inte att alla skall leva efter det konceptet utan jag ville bara förmedla ett sätt som uppenbart har fungerat väldigt väl. Iofs i ett annat land och för en specifik person, men ändå.
Har en polare med 6 barn varav 2 tvillingsystrar, efter att deras mopeder blev stulna för andra gången(första gången fick dom tillbaka dom med ytterst lite skador) så gav tjejerna upp. Trist så klart men polaren var helnöjd att dom inte åkte moppe längre, han var alltid orolig när dom var ute och då kunde han då säga att det här funkar inte.M Markarbetaren skrev:
"Oavsett räntor" är ändå svårt, man måste ju sätta någon sorts rimlig nivå på marginalerna i privatekonomin. Den marginalen är, på befolkningsnivå, rekordstor idag. Räntebetalningar som andel av inkomsten har inte varit så låg sen typ 60-talet, runt 4%.Ah du uppfattade det så. Nej, jag tror inte att alla har det så. 2000,6000,12000, siffran var inte det viktiga. Däremot tror jag att det är nog inte många som tänker på hur det blir om det slår fel, för det har inte slagit fel länge. Och då blir det lätt att man slänger med ett par 100.000 till i en budgivning. För utgångsfrågan är ”hur har folk råd att köpa hus”.
tror du helt ärligt att alla har råd att klara 7%? Kalkylen från banken är väldigt schablonartad, inte många som kommer att gå från att vara dyr villa, märkeskläder människor till att strösa runt i HM och äta köttbullar med makaroni. Så där kanske har vi olikheten i utgångspunkten: jag vill nog behålla min levnadsstandard med allt vad det innebär (inkl sparande) oavsett räntor osv, och då har jag kommit fram till det att jag inte har råd med 6000 extra. Men andra värdesätter helt annorlunda, och andra behöver inte bry sig ett dugg, men vi pratar inte om dem nu
Jag ställer mig skeptisk till det, förhoppningsvis ser vi aldrig svaret men jag är helt säker på att när räntan stiger till 7% kommer många tvingas sälja. En sån förändring kommer inte själv, det kommer med påverkan på priserna i övrigt, vilket banken inte räknar med.K Kallens skrev:
Så bankerna kan inte räkna och folk förstår inte vad lån är. Anar jag möjligen ett visst mått av avundsjuka?
Erfarenhet. Skulle jag kalla det.T tanaris skrev:
Staffan