Jag tror en övervägande majoritet på detta forum antingen är väldigt händiga så de därav kan bo billigt och få pengar över till annat eller har relativt gott ställt, då forumet fokuserar på byggnation och renovering av hus. Har man riktigt kass ekonomi så har man nog fullt upp med annat än att renovera - om det inte handlar om att på allra billigaste sätt laga den kåk man bor i för att det är akut.S swirve skrev:
Många jämför ju med hur det var på 90-talet, räntenivåer då, priser då. Det går ju inte. Man kan ju inte vrida tillbaka klockan. Vill man bo i hus nu får man ju tyvärr acceptera priserna, hur fel man än tycker de är. Alternativet är att flytta till mindre ort, men det är väl inte alltid så lätt om man har hela kontaktnätet och jobbet nära en storstad.
Om räntan skulle bli 15% så skulle många stockholmare få betala ca 750.000 om året i räntekostnader (jag antar att hyggligt många har 5MSEK i lån, då medelvillan väl kostar 7.5 nu) och även om folk tjänar bra så tror jag hyggligt få har råd att pynta in 60 papp i månaden på bara räntor... Låt oss hoppas detta inte sker. Samtidigt tycker jag själv räntan är FÖR låg för att det ska vara nyttigt, då riskerna ökar med de enorma priser som det leder till. Problemet är ju också att pga den historik som varit så har vissa med hjälp av omständigheter ingen kan råda över lyckats betala av hela sitt lån medan andra inte har en chans att göra det överhuvudtaget. Det handlar i princip bara om när man köpt.
Själv tror jag på att reglera lånen ännu hårdare (jag är normalt mot regleringar) men att titta på den egnahemstrend som funnits historiskt. Att "nya" på marknaden kan få köpa en (1 st, inte flera i spekulation) tomt med ett statligt lånköp samt låna till husbygget med någon form av extremt fördelaktiga lån. Då kan man stimulera nybygge och hålla nere kostnaderna för de som är nya på marknaden och minska byggbolagens täljande i guld när de är de enda som får köpa tomtmark.
Mja, en sanning med modifikation. Av erfarenhet (takbyte) så går det bra att lösa detta via internetbanken, förutsatt att man har amorterat. Allt upp till 85% brukar gå att låna upp igen utan något vidare krångel. Har priserna sjunkt i området kan det iofs kanske vara andra bullar.S DanielF skrev:
Banken måste ändå godkänna lånet. Egna besparingar bestämmer du själv över. Förändrade lånregler, lagar och marknad kan lätt förändra hur banken ser på saker och ting när du vill ha lån, även om du tidigare haft ett större lån.Ramnemark skrev:
Det ena utesluter ju inte det andra. Vi både amorterar och investerar. Fördelen med att bara ha en halv mille kvar i lån när vi flyttade sist var att det inte var några som helst problem att köpa ett dyrare hus först och sälja det gamla sen. Trots att det råkade segla upp en pandemi mellan.S DanielF skrev:
Står kvar vid min ståndpunkt eftersom alla pengar du har amorterat har jag så fall investerat med en avkastning på betydligt mer än dina 1,5% i ränta som du sparat in på.T tanaris skrev:
Skulle jag vilja så skulle jag kunna amortera lånet med alla dessa pengar eller påvisa för banken att jag har x hundra tusen på mitt sparkonto vid eventuellt bostadsbyte vilket gör att mitt nya lån blir mindre.
Ja, det finns nog en del som lägger 4k på sport och hobbies som inte är häst och motor också. Särskilt om man har ett par tre barn. Hämta, lämna, utrustning, avgifter osvS DanielF skrev:
Visst är det en stor sannolikhet att du får bättre avkastning på din investering, men du kan även förlora allt och få lämna huset. En idé kan ju vara att använda avkastningen till att amortera.S DanielF skrev:
Redigerat:
Ja, fast jag kanske har fått bättre avkastning på mitt sparkapital än du eftersom jag valt en högre risknivå på grund av tryggheten med lägre lån. Återigen, du har i princip rätt i sak, men jag vänder mig mot att du (och många) får det att låta så enkelt och i princip riskfritt. Att amortera är helt riskfritt.S DanielF skrev:
Det verkar vara mer jäktigt, stressigt och orosamt i storstan, jämfört med att bo på landet.
Kan inte vara bra för själen på sikt.
Poeten Bengt Berg sa: Det är dyrt att leva, frågan är om det är värt besväret.
Nu bor han visserligen granne med mig.
Här i djupa Värmländska skogarna, kan man leva både billigt och avskilt.
Billigt jämfört med en som har storstadslön, vilket vi inte har här.
Kåkarna ligger väl i spannet 1-2 miljoner. Nya såklart lite dyrare.
Lönerna, är överlag lägre.
Så när allt är betalt i månaden, så har vi nog samma levnadsstandard.
Kan inte vara bra för själen på sikt.
Poeten Bengt Berg sa: Det är dyrt att leva, frågan är om det är värt besväret.
Nu bor han visserligen granne med mig.
Här i djupa Värmländska skogarna, kan man leva både billigt och avskilt.
Billigt jämfört med en som har storstadslön, vilket vi inte har här.
Kåkarna ligger väl i spannet 1-2 miljoner. Nya såklart lite dyrare.
Lönerna, är överlag lägre.
Så när allt är betalt i månaden, så har vi nog samma levnadsstandard.
KnegareM MetteKson skrev:Ursäkta den kanske dum fråga (och kanske OT).
Ni som definierar er själv som ”knegare” eller skriver att man är ”vanliga arbetare”, vilka yrkeskategorier avse ni då? Och vad är en ”arbetares” löneläge?
Hantverkare
Lagerarbetare
Enklare kontorsarbete
Vägarbetare
Butiksbiträde
Transportsektorn
Sjukhuspersonal under läkare
Personal på skola och dagis
Polis, väktare och annan personal inom säkerhet och larm.
Inte knegare
Chef i någon nivå
Högutbildad så som ingenjör, juridik, läkare eller liknande.
Egen företagare med minst 10 anställda.
Arbetslösa
Husägare
· Västerbottens län
· 775 inlägg
Ja, kanske är så. Om en sådan utgift är svår att finansiera direkt ur egen ficka.T Taxture skrev: