För att köpa en kåk för 78mille så krävs oftast en ganska stor inkomst. Gissningsvis betalar man skatt på denna inkomst. Inte alltför sällan driver folk med stora inkomster framgångsrika företag..som (pling) betalar skatt på sina vinster.G Guzzen1 skrev:
Resonemanget att "flytta om det inte passar" känns lite förlegat. Försök tänk lite längre istället. En människa i en 78-miljoners kåk betalar nog indirekt en knivsudd mer i skatt än mig iaf. (ska inte uttala mig om din inkomst). Jag kan tänka mig att det föreligger ett visst underhåll osv. med en 78-miljoners kåk, blir nog ett par personer som uppbär lön för att underhålla stället.
Nu är jag inte lagd åt den politiska inriktningen att jag tycker att rika människor ska belastas skattemässigt mera för sin rikedom. Jag tyckte förmögenhetsskatten var helt åt helvete när den fanns, även om jag inte själv låg i skottlinjen. Lyckligtvis så insåg man från politikens sida att det kanske fanns vissa fördelar med att vara lite måttligare med skatteuttaget för förmögna så dom stannar kvar i landet och betalar lite (eller fler än dom allra flesta) skatt mot ingen alls.
Grattis...B Boende45 skrev:
VA???B Boende45 skrev:
Ehh, jag tror inte du förstår vad jag far efter här.Anna_H skrev:
Ett CSN-lån är väl ändå trivialt att särskilja från andra lån?
Men om jag t.ex. lånar några miljoner av min rika farmor, hur skall skatteverket veta om det är ett bolån eller något annat?
JohanLun skrev :"Att ni äldre hade räntor på 15% kompenserades med att objekten var, sett till lönen, MYCKET billigare. Boendekostnaden var kanske hög, men inflationen och förmånliga skatteregler "amorterade" huset utan att ni för den delen betalade så mycket mer. Jag säger inte att äldre generationer är elaka pga de hade dessa förutsättningar, men att slå sig för bröstet och säga att ni var smartare eller bättre är fel. Ni hade mer tur."
Då ska jag ge dig ett exempel på "turen":
Köpte hus 1978 för c:a 400.000:-. Får idag c:a 3,5 Mkr och inflationen är c:a 10 ggr! Tilläggas kan också att Barnomsorgen då kostade 2700:- per månad vilket då idag motsvarar 25-30 tusen kronor.
Lånet skulle avbetalas på 30 år!
Om jag idag säljer huset, så blir ju skatten stor om ingen indexuppräkning sker av inköpspriset.
Hade vi mer tur ?
Då ska jag ge dig ett exempel på "turen":
Köpte hus 1978 för c:a 400.000:-. Får idag c:a 3,5 Mkr och inflationen är c:a 10 ggr! Tilläggas kan också att Barnomsorgen då kostade 2700:- per månad vilket då idag motsvarar 25-30 tusen kronor.
Lånet skulle avbetalas på 30 år!
Om jag idag säljer huset, så blir ju skatten stor om ingen indexuppräkning sker av inköpspriset.
Hade vi mer tur ?
Ni överdrivet du allt https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/prisomraknaren/HasseTeknik skrev:
2500 kr 1978 motsvarar 12300 kr idag.
Och med tanke på hur mycket bättre barnomsorgen var då hade jag med glädje betalt samma idag för mina barn.
Då måste du lyckats göra en rätt dålig husaffär... De hus jag vet om som kostade 3-400k på 70-talet kostade 3-4MSEK på 90-talet, kostar 15-20MSEK nu. Ett hus för 1MSEK 90-talet -> 6-8MSEK idag.
Och är det inte så att barnomsorgen inte hade ett tak som nu, så att de med bra inkomst betalade väldigt mycket. Jag har hört det gnällas om detta av äldre. Så här är det alltid att det är olika villkor för olika generationer. Du kunde ju skaffa egen barnomsorg, barnflicka tex. Det hade varit smartare isåfall?
Jag vill bara säga att folk inte var smartare 1978 än 2018. Det var andra villkor som slog annorlunda.
Man kan ha tur med tajmingen, men att säga att man ska vara smart är svårt om man var barn när "man skulle ha köpt".
Det tycks som inflation / KPI och huspriser följt varandra från 1980 talet fram till 2000, där huspriserna dragit ifrån rejält.
Så huset som kostade 400 1978 följde nog inflationen. Men som jag förstår var ju inflationen hög, räntan hög men avdragsrätten också mycket generös. Så den reella kostnaden för bostaden var inte så hög.
Om jag inte ser snett har altså relativt KPI (som jag kan anta "ungefär" följt löneutvecklingen) huspriserna blivit 12ggr dyrare medan KPI bara dubblats. Om du hade 15% ränta som du dessutom hade ränteavdrag på så att det kanske blev hälften och man idag har 5% ränta så kommer altså dagens ungdomar att få amortera 6ggr så mycket för att bli av med lånet och betala iofs kanske 40% av räntan du betalade fast på ett 6ggr högre belopp. Det vill säga styvt dubbelt upp för räntan och i realiteten amortera oändligt mycket långsammare för att betala av lånet.
Jag själv har bara varit med på bostadståget i 10 år, så jag kan inte klaga mot ungdomarna idag, men samtidigt kan jag varken klappa mig själv på axeln eller säga att de som köpte hus på 70-talet skulle varit så mycket smartare än mig. Det jag själv ångrar är att jag inte köpte lägenhet när jag pluggade. Då hade jag varit med på en mycket större uppgång...
Så huset som kostade 400 1978 följde nog inflationen. Men som jag förstår var ju inflationen hög, räntan hög men avdragsrätten också mycket generös. Så den reella kostnaden för bostaden var inte så hög.
Om jag inte ser snett har altså relativt KPI (som jag kan anta "ungefär" följt löneutvecklingen) huspriserna blivit 12ggr dyrare medan KPI bara dubblats. Om du hade 15% ränta som du dessutom hade ränteavdrag på så att det kanske blev hälften och man idag har 5% ränta så kommer altså dagens ungdomar att få amortera 6ggr så mycket för att bli av med lånet och betala iofs kanske 40% av räntan du betalade fast på ett 6ggr högre belopp. Det vill säga styvt dubbelt upp för räntan och i realiteten amortera oändligt mycket långsammare för att betala av lånet.
Jag själv har bara varit med på bostadståget i 10 år, så jag kan inte klaga mot ungdomarna idag, men samtidigt kan jag varken klappa mig själv på axeln eller säga att de som köpte hus på 70-talet skulle varit så mycket smartare än mig. Det jag själv ångrar är att jag inte köpte lägenhet när jag pluggade. Då hade jag varit med på en mycket större uppgång...
Redigerat:
¤ milj är nog en del såvida man har tänjkt på att lånet skall betalas tillbaka samt räntekostnaderna.H HenrikHuslöse skrev:
Räknar man enbart med att inte äga sitt hus utan "hyra av banken" så är det mindre. Dock så tycks de flesta jag känner vilja betala av hela summan på sina hus och håller lånen så låga som det är möjligt.
Bolånetorskar lånar så mycket de bara kan, köper resor, maskiner ,bilö och annat för sina lånade pengar och "hyr" sedan huset av banken.. Men då äger man aldrig sitt hus.
Gissningsvis har läget, läget och läget viss betydelse för prisutvecklingen. Ett nyproducerat hus i Örjäng (hypotetisk småort) som kostade 300k att köpa till produktionskostnad 1970 har nog inte gjort ägaren till miljonär. Men byggde man samma hus i storstadsregionerna 1970 så kan man nog i många fall ha gjort en trevlig resa.J JohanLun skrev:
Jag refererar till Uppsala där jag växte upp och vet ungefär vad föräldrar, släktingar och deras bekanta betalade för hus och vad de är värda idag. Jag vet också att huset jag växte upp i skulle mina föräldrar med "vanliga jobb" aldrig haft en chans att köpa idag. Tyvärr sålde de det huset innan uppgången på bilden skedde ungefär på all time low där faktiskt huspriserna var under KPI. Då var det höga räntor, fastighetsskatt osv så det var nog ett rimligt beslut där och då med den kunskap man hade.M Markarbetaren skrev:
Känns som att du lever i nån form av bubbla med den inställningen! Det finns ingen vettig ekonomiskt tänkande människa som ser det som ett livsmål att sitta med ett kontant betalt boende värt miljoner på dödsbädden.D droopy skrev:
Idag kan du ha 1m i lån och det kostar dig under 500kr i månaden, netto (låna till 4,5% ränta och få 4% på ett fasträntekonto). För dina 4166kr/mån i amortering i 20 år får du 500kr i månaden billigare boende vid pensionen.