ToRy, du verkar vara en mycket klok människa 
När jag bodde i lägenhet - spelade jag musik på 89,5dB fram till 21:59 varje kväll för att det var min "rätt"? Låter jag nu i villa mina ungar leva fan och skrika konstant när grannen har mysfika? Klippar jag gräset med min bensinrotorklippare på midsommarafton? Skulle jag bli glad om grannen förädlade upp 4m thuja som gjorde min södergräsmatta till norrläge?
Nej självklart inte. Vad som är ok enligt lag är ju fånigt, när vi egentligen borde tala om allmänt hyfs och förståelse för varandra.
TS - mitt förslag är att du bjuder över grannen till dig på en altanfika. Gärna under tiden grannbarnen härjar. Förklara sedan hur ni tycker att det nu inte är lika fridfullt för er del. Nämn att ni förstår att de har "rätten" på sin sida, MEN att ni har ett trevligt förslag.
Förslag: NI flyttar gemensamt ställningen till andra sidan tomten, där den har VINDSKYDD av ett garage. Du BEKOSTAR bygget av ett vindskydd/plank om garaget inte är gott nog.
Om det möter nobben - ja då har du idiot till granne och du får själva avgöra vad som är värt vad. Du kan ju bita i gräset och vara tyst (och sakta känna att du blir uppäten inifrån) eller nämna din plan att börja med en vedkapningsverksamhet med vidareförsäljning av björkved. Ja just, bredvid tomtgränsen.
Nej självklart inte. Vad som är ok enligt lag är ju fånigt, när vi egentligen borde tala om allmänt hyfs och förståelse för varandra.
TS - mitt förslag är att du bjuder över grannen till dig på en altanfika. Gärna under tiden grannbarnen härjar. Förklara sedan hur ni tycker att det nu inte är lika fridfullt för er del. Nämn att ni förstår att de har "rätten" på sin sida, MEN att ni har ett trevligt förslag.
Förslag: NI flyttar gemensamt ställningen till andra sidan tomten, där den har VINDSKYDD av ett garage. Du BEKOSTAR bygget av ett vindskydd/plank om garaget inte är gott nog.
Om det möter nobben - ja då har du idiot till granne och du får själva avgöra vad som är värt vad. Du kan ju bita i gräset och vara tyst (och sakta känna att du blir uppäten inifrån) eller nämna din plan att börja med en vedkapningsverksamhet med vidareförsäljning av björkved. Ja just, bredvid tomtgränsen.
Läser och förundras över hur fort man verkar glömma.
Glömma hur det var att vara barn, glömma hur det var att vara förälder.
Men det är klart, har man inget jobb att sköta och, som i mitt fall, 3 stycken grabbar att hålla efter så har man väl tid att irritera sig på sina grannar.
Fortsätter läsa tråden...
Glömma hur det var att vara barn, glömma hur det var att vara förälder.
Men det är klart, har man inget jobb att sköta och, som i mitt fall, 3 stycken grabbar att hålla efter så har man väl tid att irritera sig på sina grannar.
Fortsätter läsa tråden...
Jag tror att det förhåller sig så att det ofta är samma personer som i familjebildningstid tycker att grannen inte skall klaga på att ungarna härjar, för att sedan själva vilja att grannbarnen lägger pussel tyst när de egna barn är utflugna. Det är dåligt med förståelse i bägge fallen, det är den gemensamma nämnaren ..
GeBe skrev:
Som jag upplevt problemen med detta i villaområden är ju oftast att det är ett fåtal familjer som låter sina barn göra hur som hellst och när som hellst.
Värsta jag skådat var väl när grannens 6åring sprang uppe på taknocken naken och fick får sig att pinka på taket.
Farsan står nedanför med en öl i handen och ropar att han ska klättra ner...
Av ca 10 barnfamiljer i området där jag bodde sist så var det egentligen bara 2 familjer som stod för allt sköns skit som dök upp, så fort nått inträffa så visste man direkt vilka som var de skylldiga.
Sen är det ju så att allt handlar ju om att ge och ta, vissa föredrar ju dock att enbart ta och inget ge.
Som någon annan sa i tråden, nyttja tiden när ungarna för väsen till att själv göra saker som väsnas.
Hur många gånger har man inte råkat ut för att man drar fram gräsklipparen och när man själv är halvvägs så är det redan 2-3 grannar igång och klipper med.
Värsta jag skådat var väl när grannens 6åring sprang uppe på taknocken naken och fick får sig att pinka på taket.
Farsan står nedanför med en öl i handen och ropar att han ska klättra ner...
Av ca 10 barnfamiljer i området där jag bodde sist så var det egentligen bara 2 familjer som stod för allt sköns skit som dök upp, så fort nått inträffa så visste man direkt vilka som var de skylldiga.
Sen är det ju så att allt handlar ju om att ge och ta, vissa föredrar ju dock att enbart ta och inget ge.
Som någon annan sa i tråden, nyttja tiden när ungarna för väsen till att själv göra saker som väsnas.
Hur många gånger har man inte råkat ut för att man drar fram gräsklipparen och när man själv är halvvägs så är det redan 2-3 grannar igång och klipper med.
Tja, eller så får man ta det onda med det goda.
Jag har en granne som ofta klipper gräset nån gång runt 22-23.
Samma granne har också flera gånger oombedd skottat vår uppfart då vi varit borta nån vecka på vintern.
Jag tycker mest det är roande, att klippa gräs är inte det jag tänker på vid den tiden en vardagkväll.
Nån nytta har väl även ni av era störande grannar?
Jag har en granne som ofta klipper gräset nån gång runt 22-23.
Samma granne har också flera gånger oombedd skottat vår uppfart då vi varit borta nån vecka på vintern.
Jag tycker mest det är roande, att klippa gräs är inte det jag tänker på vid den tiden en vardagkväll.
Nån nytta har väl även ni av era störande grannar?
Jag har fullt upp med mina egna och har ingen som helst lust att uppfostra andras barn genom att behöva påpeka för grannbarnen när de gått över gränsen. Det är enligt min åsikt ren slapphet av föräldrar att "tillåta" grannarna säga till ens barn om de blir för högljudda. Det betyder att föräldrarna kan ligga inne på soffan och se på fotboll medan grannarna ska vara de som lär ungarna hur man uppför sig, vad man får och inte får göra och hur mycket man får låta.
Nej tack, föräldrarna är de som ska se till att grannarna inte blir störda och är de som ska hålla koll på sina barn och vara de som ska stoppa sina barn helst innan de går över gränsen. Att säga till grannarna att "de är bara att säga åt våra barn ifall ni blir störda" är att inte ta ansvar och istället lägga över det ansvaret på någon annan som varken ska ha eller vill ha det ansvaret.
Nej tack, föräldrarna är de som ska se till att grannarna inte blir störda och är de som ska hålla koll på sina barn och vara de som ska stoppa sina barn helst innan de går över gränsen. Att säga till grannarna att "de är bara att säga åt våra barn ifall ni blir störda" är att inte ta ansvar och istället lägga över det ansvaret på någon annan som varken ska ha eller vill ha det ansvaret.
Redigerat av moderator:
Att be grannarna säga till barnen när dom blir störda kanske inte är helt fel ändå.bra-byggare skrev:
Alla vi människor har ju olika gränser för ljud/oljud och det som föräldrarna tycker är normalt kan ju vara hemskt för grannarna.
Det kan ju vara ett sätt att fortfarande kunna hålla sams med grannar , alternativet är att grannen går in till föräldern varje gång gränsen är nådd och ber dom säga åt barnen.
Problemet är i alla fall att vi människor uppfattar saker och ting olika och därför finns det ingen bra lösning .
Medlem
· Västerbottens län
· 18 047 inlägg
Det "tar" så mycket bättre när någon annan säger till barn. Barn blir lite immuna mot föräldrar. Så har det varit för oss.
Protte
Protte
Alla mina vänner är av samma åsikt som mig, dvs det tar mycket bättre när någon annan säger till barnen att dom gör fel.
Dessutom så kan ju barnen komma hem innan oss från skola eller så kanske jag sitter på muggen eller vad som helst som gör att jag inte har 100% uppmärksamhet på barnen.
Att säga till andras barn när dom stör ser jag inte som att uppfostra, det är att ta ansvar för sitt eget välbefinnande. Om ungarna råkar uppfostras på kuppen är bara en bonus.
Dessutom så kan ju barnen komma hem innan oss från skola eller så kanske jag sitter på muggen eller vad som helst som gör att jag inte har 100% uppmärksamhet på barnen.
Att säga till andras barn när dom stör ser jag inte som att uppfostra, det är att ta ansvar för sitt eget välbefinnande. Om ungarna råkar uppfostras på kuppen är bara en bonus.
Alternativet kan istället vara att föräldrarna ser till att barnen inte går över gränsen. Ifall man har olika nivåer så kan föräldrarna lära sig var grannarnas gräns går och sedan säga till sina barn när de tror att grannens gräns är nådd så slipper grannarna riskera konflikter.Micro skrev:
Om föräldrarna tycker grannens gräns är för lågt satt så borde föräldrarna tala med grannarna om detta men då är det en annan typ av diskussion.
Att det tar bättre när någon annan säger till tycker inte jag är någon ursäkt för att inte säga till sina barn. Grannarna kanske inte alls har någon lust att vara någon stand-införälder utan att ha blivit tillfrågade.4nders skrev:
Visst kan det finnas undantag och saker kan hända, men i princip tycker jag att föräldrarna ansvarar för att ens barn inte stör omgivningen för mycket och ska inte outsourca det ansvaret på andra människor som inte blivit tillfrågade.4nders skrev:
Ännu bättre är det om föräldrarna uppfostrar sina egna barn så blir det ännu mer välbefinnande för grannen.4nders skrev:
Jag är av åsikten att det är föräldrarna ansvar generellt att ens barn inte stör andra. På samma sätt är det också föräldrarna ansvar att se till att ens barn inte tränger sig före andra i köer. "oskyldiga" ska inte behöva uppfostra andras barn att ställa sig i kö och vänta på sin tur. Jag ser ibland hur föräldrar tyst ser på när deras barn tränger sig i liftköer, på nöjesfält och i alla möjliga andra sammanhang och det är först när andra i kön blir förbannade och säger till barnen som föräldrarna reagerar och tillrättavisar sina barn. Oerhört irriterande och slappt av föräldrarna tycker jag.
Bra-byggare; jag förstår helt och fullt din tanke i det här och håller med, ansvaret ligger självklart hos föräldrarna att uppfostra sina barn, det är ju grundtanken. Jag tror alla håller med om det och gör man det inte så blir man ingen bra förälder. Däremot så håller jag även med dem som anser att man som ickeförälder (till just de aktuella barnen) ska kunna prata med, förmana eller tillrättavisa ett barn, oavsett vad det gäller, utan att barnet eller föräldern ska tycka det är något konstigt med det. Därmed inte sagt att ickeföräldern har ansvaret för barnet utan att den KAN om den VILL. Det betyder att om jag på något sätt blir störd av ett barn, på ett sätt som jag tycker strider mot någon slags social regel om vad som är godkänt, så kommer jag förmodligen ge den eventuellt närvarande föräldern chansen att tillrättavisa sitt eget barn. Om det inte sker, eller om föräldern inte är närvarande just då, så gör jag det själv. Inte för att det är mitt ansvar utan för att det gynnar mig.
Som andra har varit inne på; det är ju inte säkert att jag och barnets föräldrar har samma gränser. Ett barn - och alla föräldrar - måste lära sig det också. Kanske framförallt föräldrar... Man kan ju dra en parallell med besök hemma. En kompis/släkting kommer på besök med sitt barn. Hemma hos sig själv är barnet vant vid att få stöka ner, väsnas, dra hunden i svansen och vad det nu kan vara, hemma hos mig/dig är det inte okej. Vad gör du då när barnet plågar din hund, sitter i soffan och käkar rinnande glass och målar streckgubbar på väggarna? (Lite överdrifter jag vet...) Väntar du på att föräldern ska säga något eller gör du det? Jag hade definitivt gjort det. Både barnet och föräldern måste lära sig att i mitt hus gäller mina regler, jag skiter i om barnet får skrika sig hes hemma, hos mig håller inte det, punkt. Det är inte mitt ansvar att lära barnet det men jag kan ju inte förvänta mig att en förälder som inte kan mina gränser ska säga något.
Lite annorlunda blir det kanske i exemplet med barn som tränger sig i liftkön och liknande. Det är ju (för de flesta av oss) ett rätt uppenbart exempel på hur man inte beter sig. Där kan man ju förvänta sig att en eventuell förälder säger till sitt barn och jag hade blivit rätt sur om de inte gjort det. Samtidigt hade jag inte tvekat att göra det själv, och har gjort det vid ett flertal tillfällen. Ibland får man blickar som säger "Va! Pratar gubben med mig? Har aldrig hänt förut..." Då börjar man ju undra...
Jag tror de flesta som sagt är överens om att föräldrarna har ansvaret. Jag tror även de flesta är överens om att andra, exempelvis grannarna, ska ha möjligheten att säga till. Det betyder inte att man outsourcar ansvaret eller att man förväntar sig att grannarna ska vara stand-införäldrar utan bara att man tycker det är okej att andra tillrättavisar ens barn näår man själv inte har möjligheten eller uppmärksamheten. Tycker man inte att andra ska få säga till ens barn när det stör så har man i min mening själv problem med sitt sätt att tänka, man gör barnet en stor björntjänst. Det gynnar ju barnet också att förstå att andra än föräldrarna har något att säga till om om vad de gör. Det breddar deras värld om inte annat.
Som andra har varit inne på; det är ju inte säkert att jag och barnets föräldrar har samma gränser. Ett barn - och alla föräldrar - måste lära sig det också. Kanske framförallt föräldrar... Man kan ju dra en parallell med besök hemma. En kompis/släkting kommer på besök med sitt barn. Hemma hos sig själv är barnet vant vid att få stöka ner, väsnas, dra hunden i svansen och vad det nu kan vara, hemma hos mig/dig är det inte okej. Vad gör du då när barnet plågar din hund, sitter i soffan och käkar rinnande glass och målar streckgubbar på väggarna? (Lite överdrifter jag vet...) Väntar du på att föräldern ska säga något eller gör du det? Jag hade definitivt gjort det. Både barnet och föräldern måste lära sig att i mitt hus gäller mina regler, jag skiter i om barnet får skrika sig hes hemma, hos mig håller inte det, punkt. Det är inte mitt ansvar att lära barnet det men jag kan ju inte förvänta mig att en förälder som inte kan mina gränser ska säga något.
Lite annorlunda blir det kanske i exemplet med barn som tränger sig i liftkön och liknande. Det är ju (för de flesta av oss) ett rätt uppenbart exempel på hur man inte beter sig. Där kan man ju förvänta sig att en eventuell förälder säger till sitt barn och jag hade blivit rätt sur om de inte gjort det. Samtidigt hade jag inte tvekat att göra det själv, och har gjort det vid ett flertal tillfällen. Ibland får man blickar som säger "Va! Pratar gubben med mig? Har aldrig hänt förut..." Då börjar man ju undra...
Jag tror de flesta som sagt är överens om att föräldrarna har ansvaret. Jag tror även de flesta är överens om att andra, exempelvis grannarna, ska ha möjligheten att säga till. Det betyder inte att man outsourcar ansvaret eller att man förväntar sig att grannarna ska vara stand-införäldrar utan bara att man tycker det är okej att andra tillrättavisar ens barn näår man själv inte har möjligheten eller uppmärksamheten. Tycker man inte att andra ska få säga till ens barn när det stör så har man i min mening själv problem med sitt sätt att tänka, man gör barnet en stor björntjänst. Det gynnar ju barnet också att förstå att andra än föräldrarna har något att säga till om om vad de gör. Det breddar deras värld om inte annat.
Redigerat: