Du har nog alldeles rätt!Sir Duke skrev:
Och jag känner mig naturligtvis träffad, lantis som jag är
Som jag fattat händelseförloppet:
1) Grannen och TS kommer muntligen överens om att uppföra en gemensam stenmur på grannens tomt.
2) TS och grannen bidrar med material, TS står för arbetskraften.
3) Grannen väljer senare att ensidigt ta bort den gemensamt ägda stenmuren och frakta bort materialet.
1) Grannen och TS kommer muntligen överens om att uppföra en gemensam stenmur på grannens tomt.
2) TS och grannen bidrar med material, TS står för arbetskraften.
3) Grannen väljer senare att ensidigt ta bort den gemensamt ägda stenmuren och frakta bort materialet.
Vad får du det där med 'gemensamt ägda' ifrån?pelpet skrev:
Trådskaparen hjälper grannen att samla ihop lite sprängsten, som ligger utspridd på grannens tomt, och trava upp stenen på grannens tomt till något som liknar en mur.
(Jag skall inte avslöja vad jag tycker om sprängstensmurar)
Hur blir trådskaparen delägare i "muren" menar du?
Ja det låter ju som en massa arbete som inte reglerades på något sätt dvs se det som gratisarbete, går ju inte att ta betalt för det nu. Om inget finns skriftligt kommer ingen myndighet tvinga fram en ny mur, knappast annars heller utan det blir privat tvist i domstol. Grannsämja / viljor / idéer förändras över tid, bara att gilla läget. Alltså jag skulle vara ruggigt missnöjd med att tanten bara rev det hela utan förvarning, men det hanteras nog bäst nu genom att bara släppa och gå vidare och konstatera att man inte är lika goda grannar längre.
Jag uppfattar det som att TS genom sitt bidrag i form av framförallt arbete, men även stenar, anser sig blivit delägare i muren.KnockOnWood skrev:
Det är tänkbart att en duktig advokat skulle kunna få det till att han blivit delägare i muren. Och i så fall har grannen ju förstört gemensam egendom.
Men resonemanget känns väldigt långsökt, och att polisen skulle utreda detta seriöst är (förhoppningsvis) otänkbart. Jag är förvånad över att de inte lagt ner ärendet inom minuter. Bara en sådan sak som att leda i bevis att grannen med uppsåt förstört gemensam egendom lär ju vara omöjligt, dvs. det är väldigt långsökt att grannen skulle vara medveten om att muren var gemensam egendom (om den verkligen är det).
Ja sådant måste man ha koll på! Stenkolllobbin skrev:
Redigerat:
TS och grannen hade ju, enligt TS uppfattning, byggt en gemensamt ägd mur på grannens mark.
Problemet är ju att överenskommelsen var muntlig. Vilket innebär att det ät svårt att i efterhand bevisa vad som överenskommits. Och då har grannen trumf på hand i och med att muren stod på hennes mark.
Frågar man grannen så kanske hon har uppfattat situationen annorlunda, och istället ansåg att TS hjälpte henne att fixa till sin mur eftersom han då slapp bygga en egen.
Problemet är ju att överenskommelsen var muntlig. Vilket innebär att det ät svårt att i efterhand bevisa vad som överenskommits. Och då har grannen trumf på hand i och med att muren stod på hennes mark.
Frågar man grannen så kanske hon har uppfattat situationen annorlunda, och istället ansåg att TS hjälpte henne att fixa till sin mur eftersom han då slapp bygga en egen.
Det låter som en högst rimlig tolkning av situationen, utifrån det lilla vi faktiskt vet.pelpet skrev:
Vare sig dotterns pojkvän är bipolär eller inte
EPILOG OCH UPPLÖSNING
Tanten dog innan jag hann få ärendet avgjort.
- Därmed avskrev polisen ärendet.
- Eftersom det var en civilrättslig fråga och man inte kan stämma en död människa så gick det inte att dra i domstol.
Här skulle det kunna ha tagit slut. Men...!
Efter tantens bortgång valde dottern, som var den ende arvingen, att sälja huset. De klarade inte av underhållet, trivseln var inte "på topp" och de hade börjat få riktigt dåligt rykte. Och då öppnades en ny möjlighet!
Jag informerade mäklaren om den bakomliggande tvisten och att tanten sänt in en anmälan om svartbygge som vållat mig. "Nu tänker jag göra samma sak, lägga en motanmälan - om jag inte får ett skadestånd för den förstörda muren!". De hade nämligen dels olagliga utbyggnader (för stor yta - svårt att hantera), dels ett olagligt avlopp (primitiv infiltration utan föregående slamavskiljning). Bara att anlägga nytt avlopp skulle säkert kosta 150.000:-.
Säljarna stod nu inför hotet att få en besvärlig anmälan om svartbygge att hantera just under ett känsligt försäljningsskede. En anmälan från mig skulle kosta pengar och besvär, ta tid att hantera och leda till stora ingrepp på tomten. Och den skulle agera frånstötande för spekulanter.
Inför detta hot föll säljaren (tantens dotter) till föga och gick med på att betala ett skadestånd motsvarande vad det skulle kosta för mig att anlita hantverkare för att återskapa muren. Beloppet var 35.000:-. Jag krävde (och fick) ett skuldebrev "att betala senast i samband med fastighetsöverlåtelse och reglering av köpeskillning".
Och hör och häpna - jag fick pengarna!
"Alltid något sa kärringen som fick se Åmål"
Tanten dog innan jag hann få ärendet avgjort.
- Därmed avskrev polisen ärendet.
- Eftersom det var en civilrättslig fråga och man inte kan stämma en död människa så gick det inte att dra i domstol.
Här skulle det kunna ha tagit slut. Men...!
Efter tantens bortgång valde dottern, som var den ende arvingen, att sälja huset. De klarade inte av underhållet, trivseln var inte "på topp" och de hade börjat få riktigt dåligt rykte. Och då öppnades en ny möjlighet!
Jag informerade mäklaren om den bakomliggande tvisten och att tanten sänt in en anmälan om svartbygge som vållat mig. "Nu tänker jag göra samma sak, lägga en motanmälan - om jag inte får ett skadestånd för den förstörda muren!". De hade nämligen dels olagliga utbyggnader (för stor yta - svårt att hantera), dels ett olagligt avlopp (primitiv infiltration utan föregående slamavskiljning). Bara att anlägga nytt avlopp skulle säkert kosta 150.000:-.
Säljarna stod nu inför hotet att få en besvärlig anmälan om svartbygge att hantera just under ett känsligt försäljningsskede. En anmälan från mig skulle kosta pengar och besvär, ta tid att hantera och leda till stora ingrepp på tomten. Och den skulle agera frånstötande för spekulanter.
Inför detta hot föll säljaren (tantens dotter) till föga och gick med på att betala ett skadestånd motsvarande vad det skulle kosta för mig att anlita hantverkare för att återskapa muren. Beloppet var 35.000:-. Jag krävde (och fick) ett skuldebrev "att betala senast i samband med fastighetsöverlåtelse och reglering av köpeskillning".
Och hör och häpna - jag fick pengarna!
"Alltid något sa kärringen som fick se Åmål"
Jag gillar lyckliga slut!
Framförallt när man får höra slutet!
Framförallt när man får höra slutet!
Haha fan va kul!!
Grattis
Grattis