Hobbyelektriker
· Värmland, Molkom
· 26 155 inlägg
Man ansluter stolpen, som är skyddsjordad, till ett jordtag i marken. Då kan det inte bli någon farlig beröringsspänning vid kortslutning mellan fas och stolpen.
I sammanfattning beror kraven på att man vill undvika att en PE ansluten("jordad" via PE/PEN-ledning) apparat blir spänningsförande när en fasledare kortsluter mot "apparathöljet"/eller nåt.
Se bilaga!!: Om säkringen inte löser ut kommer apparathöljet att få en spänning som bestäms av den spänningsdelare som uppkommer som resultat av fasens och jordledningens impedanser.
Utlösningsvillkoret ger därför ett krav på fassäkringen, att den skall utlösa efter en viss tid, vid kortis mot jord. Finns jordfelsbrytare kommer denna att bryta oavsett säkringsstorlek, så då blir det inget problem att fylla kraven på brytning.
Och , undrar någon, hur kan man då få kortslutning utan att en säkring löser ? Jo om lednigarna är tillräckligt långa &/eller klena kommer dessas impedans att begränsa strömmen, så att den underskrider säkringens utlösningspunkt.
I normalfallet talar vi här om åtskilliga meter ledning, men om redan nätoperatörens system har stora impedanser i ledningar och trafo, kan man ligga på gränsen i värsta fall..
ca 14,8milliohm/meter är resistansen i vanlig 1,5mm2 FK Reaktansen är
0,168 milliohm/meter. Impedansen består av båda dessa men för enkelhets skull räknar
jag resistivt 15 mohm/m
För att lyckas begränsa strömmen till tex 15A, vilket borde ta ett bra tag för en vanlig 10A diazed att lösa på, krävs ett "R" på 230/15 = 15 ohm. Vilket då blir 1000m 1,5mm2 ledning,
Dvs 500m om man ser till att ledningen består av både fas och jord. Att då börja prata om någon meter hit och dit för tändtråd blir "felräkningspengar"....
(Hillbillymetod: Kortslut fasen till jord hos föärbrukaren och mät tex hur lång tid det tar innan säkringen löser....:wow
Se bilaga!!: Om säkringen inte löser ut kommer apparathöljet att få en spänning som bestäms av den spänningsdelare som uppkommer som resultat av fasens och jordledningens impedanser.
Utlösningsvillkoret ger därför ett krav på fassäkringen, att den skall utlösa efter en viss tid, vid kortis mot jord. Finns jordfelsbrytare kommer denna att bryta oavsett säkringsstorlek, så då blir det inget problem att fylla kraven på brytning.
Och , undrar någon, hur kan man då få kortslutning utan att en säkring löser ? Jo om lednigarna är tillräckligt långa &/eller klena kommer dessas impedans att begränsa strömmen, så att den underskrider säkringens utlösningspunkt.
I normalfallet talar vi här om åtskilliga meter ledning, men om redan nätoperatörens system har stora impedanser i ledningar och trafo, kan man ligga på gränsen i värsta fall..
ca 14,8milliohm/meter är resistansen i vanlig 1,5mm2 FK Reaktansen är
0,168 milliohm/meter. Impedansen består av båda dessa men för enkelhets skull räknar
jag resistivt 15 mohm/m
För att lyckas begränsa strömmen till tex 15A, vilket borde ta ett bra tag för en vanlig 10A diazed att lösa på, krävs ett "R" på 230/15 = 15 ohm. Vilket då blir 1000m 1,5mm2 ledning,
Dvs 500m om man ser till att ledningen består av både fas och jord. Att då börja prata om någon meter hit och dit för tändtråd blir "felräkningspengar"....
(Hillbillymetod: Kortslut fasen till jord hos föärbrukaren och mät tex hur lång tid det tar innan säkringen löser....:wow
Stora förimpedanser till vanliga "hus" är nog mest ett problem för gamla lokalnät (Typ 6mm2 ärgad blanktråd på stolpe och flera hundra meter till trafon). I nyare landsbygdsnät har man Grova isolerade Al-kablar mellan stolparna , och jordtag i stolpen där servis-säkringen sitter..
Det är ok med vilket som, i de protokoll jag själv använder på jobbet kryssar man i om det är uträknad eller uppmätt impedans och kortslutningsström man använder sig av. Vi har för skoj skull räknat hos kunder med egen trafo och sen jämfört med vad fluken får och det stämmer oftast väldigt bra. I vanlig villa installation kör jag endast med fluken, dels för att kolla elverket så man fått rätt förimpedans av dem (inte alltid de har hundra koll på detta) och det är ju rätt skönt att slippa räkna.
Följdfråga: Om vi nu föreställer oss att utlösningsvillkoret inte skulle vara uppfyllt. Har jag då förstått saken rätt om det inte hjälper med att bara montera en extra säkring längre ut på ledningen och nära förbrukaren. Utan att anledningen till lösningen med undercentral i vissa större hus fungerar, är att matningen av undercentralen har en grövre ledningsarea, som i och för sig hade varit tillräcklig (men osmidig) att ha som gruppledning?
RE 305: Nej, fler säkringar löser inte eventuella problem med utlösningsvillkoret, däremot att sätta in "mindre" säkringar (Alltså som löser vid lägre ström) eller sätta in jorfelsbrytare eller öka matande kabelarea eller lokaljorda närmare förbrukaren.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 10 752 inlägg
Jag är ju fascinerad av "gör det själv" metoder för bla mätning så jag var bara tvungen att prova. Kopplade in vattenkokaren "direkt" i centralen (ja, dvs på ett vutt som sitter direkt under) och mätte med en billig plugin "effektmätare". "Tomgångsspänning" 224.7 V. Sjönk till 222V vid 7.7A. Och fick då (enligt R = dU/di, dvs delta-U/delta-i) 0.091 mOhm. Jag har ännu inte fått tag på Gbg-energi för att höra vad de säger. Jag bor i villa "i stan".mycke_nu skrev:
Så frågan är är detta ett rättvisande värde? Eftersom jag inte kunde garantera att huset inte drog någon annan effekt under tiden jag mätte så undrar jag. Jag kan inte få det till annat än att man egentligen måste mäta minst två punkter för att hitta lutningen på kurvan om man inte kan garantera att den första mätningen (alltså "tomgångsspänningen") inte sker då strömmen är noll i kretsen. Om någon annan förbrukare skulle dra en liten ström då så får jag för många obekanta för att kunna lösa ut ekvationen. Och jag skulle alltså i det fallet jag räknade efter tendera att underskatta värdet på förimpedansen. (Som jag väl dessutom approximerar med förresistansen?) (Det skall dessutom påpekas att jag inte litar på "instrumentet" det slog ganska kraftigt, lite mer medelvärdesbildning hade inte skadat).
Hjälper det fö att ta flera värden på spänning-ström för att hitta lutningen (dvs resinstansen) om man har andra parallelkopplade förbrukare? (Jag orkar inte skissa upp det och tänka över det just nu, har fått en förkylning på förkylningen
)
Redigerat:
Hmm, jag kan inte se annat än att det räcker med en (extra) belastning för att sen mäta på en (extra) spänningssänkning.lars_stefan_axelsson skrev:Jag är ju fascinerad av "gör det själv" metoder för bla mätning så jag var bara tvungen att prova. Kopplade in vattenkokaren "direkt" i centralen (ja, dvs på ett vutt som sitter direkt under) och mätte med en billig plugin "effektmätare". "Tomgångsspänning" 224.7 V. Sjönk till 222V vid 7.7A. Och fick då (enligt R = dU/di, dvs delta-U/delta-i) 0.091 mOhm. Jag har ännu inte fått tag på Gbg-energi för att höra vad de säger. Jag bor i villa "i stan".
Så frågan är är detta ett rättvisande värde? Eftersom jag inte kunde garantera att huset inte drog någon annan effekt under tiden jag mätte så undrar jag. Jag kan inte få det till annat än att man egentligen måste mäta minst två punkter för att hitta lutningen på kurvan om man inte kan garantera att den första mätningen (alltså "tomgångsspänningen") inte sker då strömmen är noll i kretsen. Om någon annan förbrukare skulle dra en liten ström då så får jag för många obekanta för att kunna lösa ut ekvationen. Och jag skulle alltså i det fallet jag räknade efter tendera att underskatta värdet på förimpedansen. (Som jag väl dessutom approximerar med förresistansen?) (Det skall dessutom påpekas att jag inte litar på "instrumentet" det slog ganska kraftigt, lite mer medelvärdesbildning hade inte skadat).
Hjälper det fö att ta flera värden på spänning-ström för att hitta lutningen (dvs resinstansen) om man har andra parallelkopplade förbrukare? (Jag orkar inte skissa upp det och tänka över det just nu, har fått en förkylning på förkylningen
Dvs jag tror inte att en grundlast av något slag förändrar värdet. Det enda som är viktigt är att ingen belastning slog till eller ifrån momentant mellan de två späningsmätningarna.
Hobbyelektriker
· Värmland, Molkom
· 26 155 inlägg
0.091 mOhm i förimpedans är få förunnat (om nu någon skulle vilja ha de kortslutningsströmmar som blir aktuella...).
Jag får det till ( 224.7-222 ) /7.7 = 0.35 Ω vilket är ett mer rimligt värde.
Jag får det till ( 224.7-222 ) /7.7 = 0.35 Ω vilket är ett mer rimligt värde.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 10 752 inlägg
Det är ju helt riktigt. Det står precis så på mitt papper, men sedan står svaret 0.0909, vet inte hur jag fick fram det. OK, så 0.35 är ett helt rimligt värde om man bor i "stan". Finns det några tabeller, standarder eller dylikt? (Du som brukar vara bra på det. )
)Det beror på storleken på transformatorn (dess impedans) matarledningarnas längd och grovlek och slutligen servisens längd och grovlek.lars_stefan_axelsson skrev:OK, så 0.35 är ett helt rimligt värde om man bor i "stan". Finns det några tabeller, standarder eller dylikt? (Du som brukar vara bra på det.
Så, nä, ingen standard eller tabell ... :S
Men i städer och tätbebyggt brukar transformatorer vara större, kraftigare matarledningar kortare avstånd. Så i städer brukar Zför vara lägre än ute på vischan.
0.35 låter lite högt, vi har 0.25 här på bonnlandet. Å andra sidan har vi nästan 1 MW vindkraft 1 km uppströms 10 kV ledningen, så nätet kanske är ovanligt starkt här.
Zför anges till mätarskåpet, inte centralen, eller är det samma ställe i ditt fall?
Zför anges till mätarskåpet, inte centralen, eller är det samma ställe i ditt fall?