Före detta sambo krånglar vid försäljning av bostad

[Skumpe]

Svårt att ta det du säger på allvar när du använder öknamn som "aset". Är man så känslomässigt involverad som du verkar vara så är det ofta svårt att se saker klart.

Först består kontrollerandet av hot om försäljning, för att i nästa andetag vara tvärtom, där kontrollerandet består i att inte sälja. Vad hindrar henne från att bo kvar? Varför ska hon bekosta ett till boende när hon har ett hus att bo i tills vidare?

Jag tror man måste gå via tingsrätten om den ena parten inte går med på en försäljning, precis som du själv skriver.

Låter rimligt och adekvat både att vara känslomässigt engagerad och att kalla honom "aset".

 

[va bra de går]

Hon kan väl bo kvar där sålänge. Han får väl betala hälften av kostnaderna så länge som han ill ha det kvar.

Läs lite vad ts har skrivit, det verkar som att hon vill flytta...

 

[kortis]

Hallå,
En anhörig till mig är i en jobbig situation med sitt ex. En riktigt eländig kontrollerande typ. För ett år sedan lyckades hon avsluta förhållandet och få honom att flytta ut från gemensamma bostaden, där hon sen bott kvar med två tonåringar. Exet, låt oss kalla honom aset, har under gångna året använt huset för att fortsätta kontrollera min vän, bland annat genom att ständigt hota med att tvinga fram en försäljning.

Nu ska huset säljas och en mäklare är anlitad. Mäklaren rekommenderar ett utgångspris på 2 miljoner, vilket jag tror är fullt rimligt. Just innan huset ska läggas ut ringer aset till mäklaren, självklart i fyllan, och skäller ut stackaren och meddelar att han aldrig kommer att sälja under 2.8 miljoner. Till min anhöriga säger han att att "du får väl bo kvar tills vi får det jag vill ha". Hon har inga möjligheter att bekosta ett till boende innan huset är sålt, vilket aset förstås förstår. Han vill helt enkelt fortsätta kontrollera hennes liv.

Vad gör man i denna situation? Jag vet att man kan vända sig till tingsrätten och begära att huset ska säljas på auktion, men det låter inte som någon snabbfil för att komma till avslut. Min tanke är att det gäller att få ut huset på marknaden, med ett realistiskt utgångspris, och få ett vettigt bud från en spekulant. Då borde det för en normalbegåvad framstå som självklart att antingen acceptera högsta bud eller löser ut min anhöriga med det högsta budet som värdering. Tyvärr saknas antagligen både vilja och ekonomi för det senare.

Vas gör man? Kanske någon med erfarenhet av liknande situationer som har några tips?

*Aset heter något annat i verkligheten.
Edit: Bostaden är en villa

Många experter finns men mitt absoluta råd är att gå till en familjerättsadvokat bums.

 

[Danne824]

Hon kan väl bo kvar där sålänge. Han får väl betala hälften av kostnaderna så länge som han ill ha det kvar.

Tyvärr inte, snarare tvärtom. Därför så viktiga att kvarvarande flyttar så fort som möjligt.

Att tvinga fram en försäljning är inte svårt eller långdraget men troligen en ekonomisk förlust för båda parter.

Försäljning kommer att administreras av kronofogden efter Dom i TR.

 

[Danne824]

Många experter finns men mitt absoluta råd är att gå till en familjerättsadvokat bums.

Håller med dig!

 

[Kalbygge]

Vi kan nog komma överens om att män och kvinnor som brutalt misshandlar sina partners bör begravas under valfritt fängelse.

Och sen finns det ett oräkneligt antal män och kvinnor som behandlar sina partners som skit utan att direkt misshandla dem. Och det är helt okej att säga att de är *diverse öknamn*, men samtidigt måste man ta ansvar för vem man bildar familj med. Oavsett om man har barn ihop eller ej, så jag förstår inte riktigt när du säger att din anhöriga inte bildat familj med sin sambo...

Om man blir ihop med ett giftmonster (oavsett kön) så måste man vara vuxen nog att ta ansvar för det. Erkänna att man gjorde fel, helt enkelt, och vara beredd att betala priset för sitt misstag.

Välja partner är inte det samma som välja bil eller annat dött ting. Den man valt att vara tillsammans med kan vara hur bra som helst i början men efter något år vänder det tvärt. Jag har sett flera fall där partnern varit en riktig ylleperson och "svärmorsdröm" som alla gillar, men efter något år har dessa personer inte minst partnern fått ett helvete i sina liv. Man kan inte säga att man får ta ansvar för sina val eftersom den man väljer inte är samma person efter något år. Psykopater är mästare på att dölja vem de egentligen är. Ansvaret ligger helt hos psykopaten. Vi har massor av domar i Sverige där bara en av ett par dömts för olika brott, dvs rätten ger den dömde hela ansvaret.

 

[Göran.W]

Problemet är att Kurre har betydligt starkare ekonomi än Astrid. Det är inte självklart att han prioriterar ekonomi över att jävlas så mycket det går med Astrid.

Vis av erfarenhet så kommer han använda starkare ekonomi för att förstöra Astrid ekonomi.
Min fru har ett x som försökte det genom att bråka om vårdnaden om barnen, uppskattningsvis så la han ner 500 000 kr ur egen ficka för han fick inte rättshjälp.
Han missade bara att min fru inte har någon inkomst, så vi la bara ut knappt 5000 kr på otaliga rättegångar och annat.
I dag är det han som sitter i ekonomisk knippa utan umgänge alls.

En möjlig väg att gå är kanske att kontakta banken och förklara att Astrid bara klarar betala sin del av lånet om hon i dag betalar hela lånet.
Om hon bara betalar sin del så kommer dom jaga honom på resten.
Kanske blir han då motiverad att sälja huset,
Jag vill bestämt minnas att man kan gå till kronofogden för att tvinga fram en tvångsförsäljning.

Mitt råd är att kontakta en jurist som är kunnig inom området.
Jag tror en kontakt med kronofogden med kan vara lämplig, för dom ska ha koll på detta iom det är dom som i slutändan verkställer en tvångsförsäljning.

 

[GlennB]

Jag har ju forskat lite på ämnet då jag var i en situation för några år sedan som hade vissa likheter.

Jag ägde ett hus 50/50 med min dåvarande sambo, vå hade båda chippat in insatsen men jag hade betalat lånen och alla utgifter i de ~8 åren vi bott där.

Plötsligt fick hon för sej att flytta, och vi kan ju lämna hela den krångliga delen därhän, men just flytten var väl kanske bra såhär i efterhand, men hon flyttade till en lägenhet och eftersom hon inte vill jobba så skulle hon ju (som brukligt i sverige) ha bidrag, vilket hon ju inte fick eftersom hon ägde en halv fastighet.

Jag sa att jag ville lösa ut henne och bo kvar, hon ville inte ha huset, däremot trodde hon det var värt väldigt mycket pengar. Jag tog dit en mäklare som för en ganska väl tilltagen peng gjorde en detaljerad värdering som sa en summa som var betydligt mer än vi köpte det för, men betyrligt lägre än vad som passade henne.

Det blev ett jämrans tjafs här, och hon hotade med att ta in en bodelningsman och tvinga fram en försäljning av huset, vilket jag tyckte skulle bli onödigt dyrt. Just då fattade jag inte varför det plötsligt var så bråttom, men det var ju förstås pga att hon inte kumnde snika till sej bidrag annars framkom det senare.

Jag i min tur kunde ju inte få lån på en så hög summa, så jag ville ha ner den till runt vad mäklaren värderat, men han hade fel enligt henne, och hon ville inte bekosta en till mäklare.. (gissningsvis förstod hon att han skulle säga samma sak ?) och jag ville inte helelr göra det när jag redan bekostat en värdering som jag tyckte vsr i par med vad jag tyckte huset var värt.

Jag pratar med flera advokatfirmor i detta läget och dom säger att hon kan begära en bodelningsman för att lösa problemet, och att hans kostnader (som kan bli rätt höga) isåfall betalas av oss båda..

Det blev ett jäkla tjafsande fram och tillbaka och tillslut insåg hon väl att hon förlorade mest på att dra ut på allt (noll bidrag och pengar låsta i huset) så vi kommer överens om att jag betalar henne det som mäklaren värderat huset för, med sedvanliga minus för belåningen och skatt osv, plus löjligt mycket för lösöret (säkert uppåt 5ggr egentligt värde) men i det läget orkar jag inte längre och vill bara få slut på allt och veta att jag har ett hem. (För om värdet på huset hade blivit det hon tyckte hade jag inte fått ta lån på det beloppet ensam och tvingats flytta)

VI kom med andra ord överens utan att behöva använda bodelning då båda (tillslut) kom fram till att det vore bortkastade pengar.

..Jag hoppas att TS väninna också kommer överens, mitt råd är att försöka få honnom att inse hur mycket pengar som kommer att kastas bort om man går den andra vägen..

(Som epilog kan man säga att strax efter detta började fastighetspriserna i området gå upp kraftigt, vilket hon många gånger har gnällt om efteråt.. så i efterhand var det nog en bra sak för mej att jag accepterade det i mitt tycke dåliga budet)

 

[Danne824]

Jag har ju forskat lite på ämnet då jag var i en situation för några år sedan som hade vissa likheter.

Jag ägde ett hus 50/50 med min dåvarande sambo, vå hade båda chippat in insatsen men jag hade betalat lånen och alla utgifter i de ~8 åren vi bott där.

Plötsligt fick hon för sej att flytta, och vi kan ju lämna hela den krångliga delen därhän, men just flytten var väl kanske bra såhär i efterhand, men hon flyttade till en lägenhet och eftersom hon inte vill jobba så skulle hon ju (som brukligt i sverige) ha bidrag, vilket hon ju inte fick eftersom hon ägde en halv fastighet.

Jag sa att jag ville lösa ut henne och bo kvar, hon ville inte ha huset, däremot trodde hon det var värt väldigt mycket pengar. Jag tog dit en mäklare som för en ganska väl tilltagen peng gjorde en detaljerad värdering som sa en summa som var betydligt mer än vi köpte det för, men betyrligt lägre än vad som passade henne.

Det blev ett jämrans tjafs här, och hon hotade med att ta in en bodelningsman och tvinga fram en försäljning av huset, vilket jag tyckte skulle bli onödigt dyrt. Just då fattade jag inte varför det plötsligt var så bråttom, men det var ju förstås pga att hon inte kumnde snika till sej bidrag annars framkom det senare.

Jag i min tur kunde ju inte få lån på en så hög summa, så jag ville ha ner den till runt vad mäklaren värderat, men han hade fel enligt henne, och hon ville inte bekosta en till mäklare.. (gissningsvis förstod hon att han skulle säga samma sak ?) och jag ville inte helelr göra det när jag redan bekostat en värdering som jag tyckte vsr i par med vad jag tyckte huset var värt.

Jag pratar med flera advokatfirmor i detta läget och dom säger att hon kan begära en bodelningsman för att lösa problemet, och att hans kostnader (som kan bli rätt höga) isåfall betalas av oss båda..

Det blev ett jäkla tjafsande fram och tillbaka och tillslut insåg hon väl att hon förlorade mest på att dra ut på allt (noll bidrag och pengar låsta i huset) så vi kommer överens om att jag betalar henne det som mäklaren värderat huset för, med sedvanliga minus för belåningen och skatt osv, plus löjligt mycket för lösöret (säkert uppåt 5ggr egentligt värde) men i det läget orkar jag inte längre och vill bara få slut på allt och veta att jag har ett hem. (För om värdet på huset hade blivit det hon tyckte hade jag inte fått ta lån på det beloppet ensam och tvingats flytta)

VI kom med andra ord överens utan att behöva använda bodelning då båda (tillslut) kom fram till att det vore bortkastade pengar.

..Jag hoppas att TS väninna också kommer överens, mitt råd är att försöka få honnom att inse hur mycket pengar som kommer att kastas bort om man går den andra vägen..

(Som epilog kan man säga att strax efter detta började fastighetspriserna i området gå upp kraftigt, vilket hon många gånger har gnällt om efteråt.. så i efterhand var det nog en bra sak för mej att jag accepterade det i mitt tycke dåliga budet)

jag förstår dig

 

[kentaann]

Oj vad jobbigt. Hoppas din vän finner nån lösning. Aset låter som en narcisst. De är banne mig specialister att vrida och vända på nästan allt.
Lycka till!

 

[jimmyv]

Astrid bör även veta att om hon kör igång en bodelning så bör hon vara beredd på att det inte bara är huset som delas upp. Allt som köpts för gemensamt bruk ska delas.

Bil/tv/möbler o.s.v.

Det är en riktigt tråkig situation. Jag har en kompis som gick ifrån sitt ex som hade noll förmåga att hantera pengar. Han hade fått bekosta allt i hela lägenheten. Men i och med att det hade köpts för gemensamt bruk så hade hon fortfarande rätt till hälften av det.

 

[hempularen]

Stämmer det verkligen, vid ett samboförhållande? Det är väl just bostaden som delas upp oavsett vem som har betalt mer eller mindre? Sedan kan det givetvis vara så att var och en har betalat exakt 50% vardera (och kan bevisa det) av ex. besticken i kökslådan. I så fall äger man 50/50. Men det vanliga är nog att inköp även av ex. bilen står en av de samboende för.

Skillnad mot om man är gifta. DÅ delas alla ägodelar 50/50, såvida de inte explicit är enskild egendom (ex. genom äktenskapsförord).

 

[Daniel 109]

Ja, det gäller även bohag. Soffor, bestick och annat som skaffats för gemensamt bruk. Det gäller inte saker som skaffats innan relationen inleddes.

 

[LMDNA]

Hej!

Jag är själv i samma sits som din anhörig. Tro mig, den enda vägen, om hon inte vill gå sönder fullkomligt är att anlita en bodelningsförättare. Det är dyrt men kommer att vara värt vart enda öre. Finns behov kan bodelningsförättaren ta in en opartisk värderare av huset. Din anhörig kan be att få bo kvar i huset och köpa ut exet till det pris som bodelningsförrättaren bestämmer. Som sagt dyrt, men kostnaden delas mellan de båda. Har din anhörig skulder kan hon också ansöka om att få värdet av dessa avdragna från huset. Förutsatt att hon inte har tillgångar att täcka skulderna med. Läs på ordentligt om sambolagen alternativt kan det ibland vara värt att anlita en advokat. En advokat kan ibland ingå i hemförsäkringen, inte hela kostnaden men åtminstone en stor del av kostnaderna.

Jag lider med er! Lycka till!

 

[Kaptenz]

Vi kan egentligen kalla honom vad som helst. Hans största merit som människa är att inte verkar ta till fysik misshandel, utan nöja sig med att bryta ner sina offer psykiskt.

Det som hindrar henne från att bo kvar är ständiga psykiska misshandel hon får genomlida. För att bli av med Aset behöver hon bryta alla band, vilket innefattar att sluta äga hus tillsammans.

Dessutom är det Aset som krävt att huset ska säljas. Något han hotat med under året. Att faktiskt genomföra försäljningen skulle dock innebära att han förlorar det maktmedel han har över henne, vilket antagligen inte är planen från hans sida.

Om hon vill bryta måste väl huset säljas?
Menar det du skriver att han krävt att huset ska säljas? Tror som många skriver, sluta ha kontakt med personen, skicka en sista chans till A…, ge mäklare uppdraget annars.. Tingsrätten. Då kan hon ju bjuda själv på huset ( finns det förbud mot det någon?) Trist läge, ganska typiskt försök till behålla kontrollen