Finska myndigheter varnar om skuldsättningsgrad

[AndersG]

I Finland håller denna på att närma sig 80-90%, dvs nivån under de "galna åren" i slutet på 80-talet. Skulle tro av diskussionerna här att förhållandet är samma i Sverige.

Skuldsättningsgrad = %% av disponibel inkomst som används till räntor & amorteringar.

 

[chili]

Skulle finnarna lägga 80-90% av sin disponibla inkomst på räntor o amorteringar ??? Hur får de då råd med all sprit de sätter i sig ;D

 

[Åttioettan]

Kan det verkligen stämma att den genomsnittlige finnen just nu spenderar 80-90% av sin disponibla inkomst på räntor och amortering? :-/

Jag känner en hel del finnar (boende i Finland ja ) och ingen av dem är skuldbesatta till den graden!

 

[AndersG]

För de som inte prenumererar på Hufvudstadsbladet:
"Var tionde bolån over 150000 euro"
"Bostadslånestocken har ökat med 16% och är nu uppe i 44,7 miljarder euro"
Källor uppges som Finansministeriet och Statistikcentralen.

Man oroas inte bara över köparna, utan även för bankerna.

 

[AndersG]

För de som inte prenumererar på Hufvudstadsbladet:
"Var tionde bolån over 150000 euro"
"Bostadslånestocken har ökat med 16% och är nu uppe i 44,7 miljarder euro"
Källor uppges som Finansministeriet och Statistikcentralen.

Man oroas inte bara över köparna, utan även för bankerna.

(Husis fredag 19 aug, 2005)

 

[David]

Den angivna procentsatsen låter mycket. Men att var 10:e bolån är över 150.000 Euro är väl inte så farligt? I Sverige får man inte så mycket för den summan.

Läste förresten att genomsnittssparandet hos amerikanen nu ligger på 0%.

mvh
David

 

[AndersG]

Nja. Rent traditionellt har man brukat förvänta sig att man skall ha litet egna pengar oxå

Sedan är det litet annorlunda i Finland rent generellt:
- Topplån/bottenlån existerar ej. Man får lån och huset borgar till max 75% av sitt värde
- Försumbar fastighetsskatt
- Räntan avdragsgill upp till ett visst maxbelopp

Nåväl:

Finland drabbas inte hårdast när bubblan spricker, men det kan vara en klen tröst.

Bostadsbubblan växer

Allt fler familjer tar allt större bostadslån, skrev Hbl i fredags i en artikel om riskerna med en eventuell prisbubbla på bostadsmarknaden. Finländarnas sammanlagda bostadslån har ökat med 16 procent på ett år.
Artikeln och varningarna kunde lika väl ha publicerats i Spanien, Belgien eller USA; ja nästan var som helst i den rika världen. Aldrig förr har realpriset på hus, tomter och fastigheter stigit så snabbt och så länge i så många länder samtidigt.
Den brittiska tidskriften The Economist kalkylerade för en tid sedan att värdet på industriländernas bostadsegendom nästan fördubblats på fem år. Aldrig, skriver tidskriften, har bubblan vuxit så snabbt; inte under 1990-talets IT-uppgång, inte före den stora depressionen i slutet av 1920-talet, aldrig.
I två års tid har Economist förutspått att bostadsbubblan snart spricker, men så har inte skett än.
Finland ligger någonstans i mitten, mellan de länder där bostadsmarknaden är smått hysterisk (som Spanien) och de länder som präglas av stiltje på grund av lågkonjunktur (som Tyskland). På åtta år har bostadspriserna hos oss stigit med drygt 50 procent i medeltal, lika mycket som i Kanada och Danmark. I USA har ökningen varit 73 procent, medan rena kalabaliken har rått i Spanien, Irland och Storbritannien där prisuppgången på åtta år har överstigit 150 procent.
För tomternas del håller Finland dock på att glida över i den hysteriska klubben, för tomtpriserna har gått upp med 90 procent på åtta år.
Varken hos oss eller på annat håll beror prisstegringen och de växande lånen på att bostadsbehovet är större nu än förr. Finland var trångbott i början av 1980-talet och behoven stora också då. Bankernas låneransonering och maximala amorteringstider kring 10 år dämpade ivern på marknaden.
Sedan släpptes kapitalmarknaden fri, bostadsmarknaden överhettades och priserna sköt i höjden. Kring 1990 kom kraschen som under några år ledde till ett 40-procentigt prisfall. Och så började priserna stiga igen.
Uppsving och prisfall hör till bostadsmarknadens natur. Enligt en studie i 14 länder som gjorts av Internationella valutafonden IMF förekom det åren 1971-2000 hela 20 krascher då bostadspriserna föll med runt 30 procent.
Prisfall är en risk varje bostadsköpare borde beakta innan affären slås fast och låneavtalet tecknas på.
De senaste årens internationella uppsving beror framför allt på de låga räntorna och den rikliga tillgången på kapital. Bankerna utvecklar nya lockande lånealternativ såsom allt längre lånetider.
Bankerna bjuder gärna ut så stora lån som möjligt, bostadsförmedlarna vill maximera antalet affärer för provisionens skull och de som styr penningpolitiken i Euroland gör det utgående från övergripande makroekonomiska inflationssiffror.
Bostadsköparen står rätt ensam inför sitt livs stora beslut.

Den enskilda människan eller familjen måste avgöra sin bostadsaffär utgående från den egna livssituationen. Att tveka i tider av stigande priser kan vara lika riskabelt som att satsa stort, för ingen vet om bubblan spricker i morgon eller först om tre år. Den som väntar för länge går miste om värdestegringen.
Det kan ligga i bostadsköparens intresse att hellre köpa för stort än för litet. Men för samhället blir situationen ohållbar när alltför många enskilda köpare lockas att satsa stort i en tid då lån på över 200 000 euro med 30 års återbetalningstid inte längre är ovanliga i Finl.
Slutresultatet är just det fenomen vi upplever i dag: en global överhettning på bostadsmarknaden. Då behövs åtgärder på politisk nivå.
Regeringen diskuterar vissa åtgärder för att komma till rätta med tomtbristen. Den diskussionen är oerhört viktig, men risken för överhettning på bostadmarknaden kräver mer än så. På politiskt håll borde man även överväga att stegvis avskaffa avdragsrätten för bolåneräntor. På den tiden då räntan var hög var avdragsrätten motiverad, men i tider av låga räntor är det inte klokt att subventionera bostadsägandet.
Det är också av största betydelse att öka andelen lån som tas till fast ränta. Det senaste året har 96 procent av de nya lånen i Finland knutits till korta räntor, vilket är exceptionellt mycket internationellt sett. Också om sådana lån är förmånliga i början utgör de en stor risk om lånetiden är 20 år och räntorna börjar stiga.
Om den internationella bostadsbubblan spricker faller priserna troligen mer på många andra håll än hos oss. Men om räntorna stiger kraftigt kommer de finländska låntagarna att drabbas särskilt hårt på grund av förkärleken för rörliga räntor.

BJöRN SUNDELL

09-1253 231, [email protected]

 

[chili]

Såg den här artikeln i DN härom dagen angående lån i Finland:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1353&a=453277

Liiite anmärkningsvärt är det ju med en bank som övertalar en artonåring att gå i borgen för sina föräldrar.

 

[rofr]

Skuldsättningsgrad = %% av disponibel inkomst som används till räntor & amorteringar.

Kan detta verkligen stämma? Inom företagsekonomin anger skuldsättningsgraden förhållandet mellan skulder och eget kapital och beteckas S/E. Det är ett annat sätt att se på soliditeten, helt enkelt.

Översatt till privatekonomi tolkar jag därför en skuldsättningsgrad på 90% att man själv äger 10% av sina tillgångar och att långivarna äger resten.

Och sen kan man undra vilka tillgångar utöver fastigheter som ingår i kalkylen...

 

[AndersG]

Men företag är en annan sak. Här pratar vi om privatpersoner.

 

[ordain]

Jag antar att den finska "skuldsättningsgraden" innebär detsamma som vi i Sverige kallar skuldkvot. Skuldkvoten är: Skuld i procent av disponibla inkomsten. Alltså inte räntor & amorteringar i procent av inkomsten, utan skuld. I Sverige låg denna i slutet av 80-talet på ca 130%.

80-90% är inte särskilt alarmerande. Där låg den i Sverige på 70-talet, före låneboomen.

Läste förresten att genomsnittssparandet hos amerikanen nu ligger på 0%.

Detta handlar om sparkvoten, det vill säga nysparandet. 0% sparkvot innebär att man lånar upp lika mycket som man nysparar. I USA har den i princip aldrig varit så låg som den är nu förut.

I Sverige dock är vi lite mer vilda vad gäller att spendera. I slutet på 80-talet låg vår sparkvot på ca -5% av den disponibla inkomsten. Och 5% är en enorm skillnad i dessa sammanhang.

Sedan ska man inte fastna för mycket vid sparkvot. 80-talets sparande var givetvis alldeles för lågt, men man missar att exempelvis investeringar i sitt hus som höjer dess värde och minskar ens kostnader också är något som bidrar till ens ekonomiska buffert.