Helt rätt. Sälj och flytta in till stan igen. Vi byggde hus ute på landet och bodde där ca 1,5 år. Båda kände att det inte var något för oss - så vi sålde och flyttade tillbaka. Vi gjorde en förlust på 250K men det spelar ingen roll hur vi mår är det absolut viktigaste. Pengar finns det gott om iaf. Helt klart det bästa vi gjort så trivs man inte så är det bara att flytta. Lycka till!
Renoveringsnovis
· Nacka
· 123 inlägg
Inte nödvändigtvis. Du kan ju, om du längtar bort så intensivt, låta henne få en så stor andel av försäljningspriset att hon klarar sig utan att "dras ner i skiten" och själv ta den ekonomiska smällen. Man måste inte dela 50/50.L Lopil skrev:
Föreslår att du fortsätter den tröttsamma diskussionen i den här minst lika tröttsamma tråden istället för att att låta även denna förfalla:S S-foot skrev:
https://www.byggahus.se/forum/threads/han-hon-eller-hen-korrekt-anvaendning.487036
L Lopil skrev:
Välkommen till forumet för relationsproblem. Skämt o sido. Blir bara mest förvånad att problemet hamnar här. Men o andra sidan så finns här många kloka människorL Lopil skrev:
Att bo i en förort/ landet vs stan är ju en stor skillnad. Det finns för o nackdelar med allt.
Jag tror att det är inte bara att du vill bo i stan som är problemet, utan din relation.
Rannsaka dig själv. Om du älskar din partner då bor du kvar.
Är huset attraktivt för ett bostadsbyte?
Alltså att ni tar en/några veckor i ett annat boende och helt sonika byter mot en lägenhet eller centralt radhus eller vad det må vara.
Används mest under semesterveckor men det kanske kan räcka för att antingen få lite ny energi eller för att testa andra boenden o se om man passar bättre i den miljön.
bostadsbyte kan man göra globalt, så ett radikalt förslag kan vara att byta till ett nedköp och då kanske inse hur bra man har det.
om ni kan jobba på distans så finns väl inga hinder för att bostadsbyta oftare än under semesterveckorna.
lycka till!
Alltså att ni tar en/några veckor i ett annat boende och helt sonika byter mot en lägenhet eller centralt radhus eller vad det må vara.
Används mest under semesterveckor men det kanske kan räcka för att antingen få lite ny energi eller för att testa andra boenden o se om man passar bättre i den miljön.
bostadsbyte kan man göra globalt, så ett radikalt förslag kan vara att byta till ett nedköp och då kanske inse hur bra man har det.
om ni kan jobba på distans så finns väl inga hinder för att bostadsbyta oftare än under semesterveckorna.
lycka till!
Skit i alla moralpoliser här, ta ett beslut och lev med det. Ett alternativ skulle kunna vara att hyra ut huset i två år tills marknaden eventuellt återhämtat sig lite.
Ni kommer kanske få nöja er med två mindre lägenheter än ni är vana med under perioden, men bättre än att leva olycklig i en relation som inte fungerar.
Ni kommer kanske få nöja er med två mindre lägenheter än ni är vana med under perioden, men bättre än att leva olycklig i en relation som inte fungerar.
Försök fokusera på det som är kul. Ge allt en chans.
Vad säger folk som flyttat från lägenhet till hus är så förbannat viktigt och skönt? Lyssna in på det och genomför 5 grejer av det som nämns. Du kanske blir omvänd? Kanske nåt du kan göra/skapa med din sambo? Vad är och har varit viktigast i er relation?
Just nu låter det som ond bråd död. Det är sällan så om man inte vill tro det.
Upp med hakan. Sträck på dig. Försök lite till. Skapa en målbild. Gå i parterapi.
Suger livet lika illa i höst. Det blev ingen kul sommar. Sambon ville inte gå i terapi. Du är gräsallergiker. Ni har invasiva arter i trädgården. Grannen är en dryg jävel. Kräng skiten och hoppa på ett nytt tåg i livet.
Vad säger folk som flyttat från lägenhet till hus är så förbannat viktigt och skönt? Lyssna in på det och genomför 5 grejer av det som nämns. Du kanske blir omvänd? Kanske nåt du kan göra/skapa med din sambo? Vad är och har varit viktigast i er relation?
Just nu låter det som ond bråd död. Det är sällan så om man inte vill tro det.
Upp med hakan. Sträck på dig. Försök lite till. Skapa en målbild. Gå i parterapi.
Suger livet lika illa i höst. Det blev ingen kul sommar. Sambon ville inte gå i terapi. Du är gräsallergiker. Ni har invasiva arter i trädgården. Grannen är en dryg jävel. Kräng skiten och hoppa på ett nytt tåg i livet.
Då undrar jag om det var en eventuell värdeökning som gjorde att du köpte huset? När du nu inser att det inte går att sälja lika lätt som för ett par år sedan får du ångest över ditt fattade beslut? Frågan är väl snarare när du insåg att du inte vill leva med din sambo längre, före eller efter köp?L Lopil skrev:
Har inte för avsikt att "trycka ner" dig på något sätt men du är ju vuxen och kan fatta egna beslut eller tvingade din sambo dig till detta? Tyvärr har du satt dig i en sits som bara du själv kan lösa, separera eller stanna. Har du bestämt dig, flytta och ta förlusten. Kan du vänta, gör då det och stå för att du fattat ett beslut som faktiskt berör en annan person, nämligen din sambo.
Ditt problem har i dagsläget en absolut lösning, sök hjälp där NI behöver det, nämligen parterapi el dyl. Har du bestämt dig för separation söker du ekonomisk rådgivning för att göra förlusten så liten som möjligt. I mina öron låter det som om du köpt huset i tron att förhållandet ska hålla/repareras men en sådan affär är aldrig lösning på relationsproblem.
Har du pratat med din sambo eller började du här? Det är i så fall ytterligare ett svek mot henne som ingen här kan lösa åt dig. Du är vuxen och har fattat ett dyrt och felaktigt beslut, lös det tillsammans med din sambo och någon professionell gällande relationsproblem!
Din sista kommentar tyder på att du låter din ångest över ekonomin färga hur du ser på din relation. Er relation kommer du/ni aldrig kunna lösa i ett forum på nätet. Du har redan fått rådet att inte ta några förhastade beslut; vare sig när det gäller relationen eller huset. När det gäller huspriset så finns det ingen som vet hur det kommer utvecklas, men ser man över ett längre perspektiv har bostadspriserna stigit (om länken funkar kan du se prisutvecklingen sedan 2005. Kan ni sitta lugnt i båten ett tag till kommer priset säkert stiga igen. Väljer ni att separera kanske det går att hyra ut huset i en period till priserna stigit?L Lopil skrev:
Bostadspriser - Ekonomifakta
Det är ju så här livet är, i Sverige, nu. Men måste det vara så?
Många avstår från att köpa på grund av riskerna men ännu fler tar risken och lever i (svag eller stark) känsla av att vara inlåst. Har man tur så är känslan av lycka (i relationen och/eller husköpet) större. Om man verkligen är inlåst så är det väl vanligaste att förtränga det och göra det bästa av situationen. Men oftast vet man ju inte om det går att sälja och till vilken förlust, förrän man testat.
Vad gör det med oss alla, att för att få ett bra boende måste du investera ett livskapital? Lika stort beslut som att ta över släktgården eller investera i ett familjeföretag. På sätt och vis större eftersom man här står helt ensam med sin mer eller mindre okända partner. Ingen uppbackande familj eller släkt som kan hyra in sej om nåt strular.
Naturligtvis är det inte samma att hyra ett hus som att äga det. För väldigt många skulle det dock passa mycket bättre att dela ansvaret för huset, eller lägenheten, med en ägare. För hus borde det finnas en mycket bättre hyresmarknad. Mäklare borde ha som rutin att leta efter hyresgäster för hus som är svårsålda. Man borde få provbo några år innan man binder upp sig. Både i relationen och boendet. Men nu har vi vant oss vid känslan att det alltid går att sälja med vinst. En känsla som har präglat hela vårt samhälle.
I min dröm finns en försäkring man kan ta, som gör att man kan överlåta huset på försäkringsbolaget, med hanterbar förlust, om man ångrar sig men inte kan sälja
Många avstår från att köpa på grund av riskerna men ännu fler tar risken och lever i (svag eller stark) känsla av att vara inlåst. Har man tur så är känslan av lycka (i relationen och/eller husköpet) större. Om man verkligen är inlåst så är det väl vanligaste att förtränga det och göra det bästa av situationen. Men oftast vet man ju inte om det går att sälja och till vilken förlust, förrän man testat.
Vad gör det med oss alla, att för att få ett bra boende måste du investera ett livskapital? Lika stort beslut som att ta över släktgården eller investera i ett familjeföretag. På sätt och vis större eftersom man här står helt ensam med sin mer eller mindre okända partner. Ingen uppbackande familj eller släkt som kan hyra in sej om nåt strular.
Naturligtvis är det inte samma att hyra ett hus som att äga det. För väldigt många skulle det dock passa mycket bättre att dela ansvaret för huset, eller lägenheten, med en ägare. För hus borde det finnas en mycket bättre hyresmarknad. Mäklare borde ha som rutin att leta efter hyresgäster för hus som är svårsålda. Man borde få provbo några år innan man binder upp sig. Både i relationen och boendet. Men nu har vi vant oss vid känslan att det alltid går att sälja med vinst. En känsla som har präglat hela vårt samhälle.
I min dröm finns en försäkring man kan ta, som gör att man kan överlåta huset på försäkringsbolaget, med hanterbar förlust, om man ångrar sig men inte kan sälja
Vi köpte vårt hus av en man som köpt huset några månader innan oss som en överraskning till sin sambo. När han kom hem och berättade att han gjort detta och att de skulle flytta längre ut utanför staden så gjorde hon slut. En mycket olycklig situation men kanske gjorde han detta för att försöka rädda förhållandet och det back fired. Hur som helst. Vi hade sett huset på Hemnet några månader innan och hade tänkt gå på visningen men sen försvann det på Såld innan visning. Vi blev besvikna såklart. När det sedan dök upp igen ringde vi mäklaren direkt och fick komma på visning. Vi fick köpa huset för samma pris som mannen innan oss köpt det för, plus hans mäklararvode. Vi fick ändå huset till ett bra pris och han kände sig nöjd på en plus-minus affär. Så det behöver inte bli helt dåligt med att sälja huset på samma marknad ni nu köpt det på. Lycka till!
Medlem
· Väster götaland
· 417 inlägg
Flytta till ett hus nära eller i stan så kan ju han få husgrejen men ni har ändå kvar citylivet.? Så/därför valde jag själv ett hus centralt i Göteborg