Fy tusan vad fint skrivet. Jag håller med om detta helt och hållet.Kilrain skrev:
Relationstips på nätet är ungefär som sand i Sahara, det finns i överflöd och har noll värde.
Och med det sagt, problemet är inte huset utan ert förhållande. I ett stabilt förhållande gör man allt för att hålla ihop. Man fokuserar på vad som håller er samman, och gör allt för att släta över sånt som skulle kunna sära på er.
Problemet är inte huset, utan din (er?) inställning till ert förhållande.
När jag och frugan gifte oss var vi överens om att det var för evigt. Skilsmässa var och är helt enkelt inte ett alternativ. Vi måste hålla tag i varandra, även om det bara är för att få en bättre sving.
@Lopil
Först och främst, red ut om ni vill ha en relation eller ej.
Annars får hon lösa ut dig alternativt får ni sälja med ev förlust.
Prova sälj och se om ni lyckas få tillbaka pengarna.
Mäklaren bör ju inte ta alldeles för stor provision.
Först och främst, red ut om ni vill ha en relation eller ej.
Annars får hon lösa ut dig alternativt får ni sälja med ev förlust.
Prova sälj och se om ni lyckas få tillbaka pengarna.
Mäklaren bör ju inte ta alldeles för stor provision.
Det är väl ett bra första steg att vända sig till ett forum man känner viss relation till för att vädra tankar. Ser det som positivt. Kan mycket väl förstå att det kan kännas jobbigt med allt vad det innebär att skaffa hus, inte minst detta med det ska renoveras det första man gör.
Detta med renoverande kan ta knäcken på de bästa av förhållanden och det funkar sällan i verkligheten som i alla dessa klämkäcka hyfsat snabbt avklarade projekt man ser på tv. Eller, för den delen, i olika trådar här på byggahus, allt verkar så enkelt även stora projekt.
Lätt att man tycker hela idén med en "egen kåk" kan bli ett fängelse och att det går ut över förhållandet när man har olika åsikter om vad som ska prioriteras.
Lyssna noga på varandras förväntningar och önskemål, ta det lugnt med renoveringsivern tills ni är överens om vad som behöver göras först. Ett steg i taget, små steg det räcker långt och skapar fina förutsättningar för er att trivas, inklusive detta med att hålla kontakt med vänner i city och vad man vill ha ut av det.
Önskar er varmt lycka till!
Detta med renoverande kan ta knäcken på de bästa av förhållanden och det funkar sällan i verkligheten som i alla dessa klämkäcka hyfsat snabbt avklarade projekt man ser på tv. Eller, för den delen, i olika trådar här på byggahus, allt verkar så enkelt även stora projekt.
Lätt att man tycker hela idén med en "egen kåk" kan bli ett fängelse och att det går ut över förhållandet när man har olika åsikter om vad som ska prioriteras.
Lyssna noga på varandras förväntningar och önskemål, ta det lugnt med renoveringsivern tills ni är överens om vad som behöver göras först. Ett steg i taget, små steg det räcker långt och skapar fina förutsättningar för er att trivas, inklusive detta med att hålla kontakt med vänner i city och vad man vill ha ut av det.
Önskar er varmt lycka till!
Det är nog det sämsta man kan göra när man gör dumma köp när man ändå inte vill bo i huset.J Jerald Stuartson skrev:Gör som många andra när förhållandet går knackigt, skaffa barn eller hund.
För jössenam, ts ska inte ha barn med sin sambo om de inte redan har det.
Hade jag varit så dum och flyttat till ett ställe jag inte vill bo i och känner som ts så hade jag sålt. Tagit skulden och lärt mig läxan.
Du har inga problem med den löpande ekonomin. Du bor med en kvinna du älskar. Det är ett bra utgångsläge. Du kommer att hitta en lösning.
Jag skulle reda i vad det är som tilltalar med hus för din sambo. Att bo i ett litet samhälle, att odla, att kunna fixa och dona, att ha gott om utrymme, avskildhet, eller något helt annat?
Kanske går hennes behov att kombinera med din önskan om närhet till stan och att vara en främling bland många.
Är det en tillflykt hon söker kan sommarstuga vara en väg att gå. Är det istället du som behöver en tillflykt kanske en övernattningslägenhet i stan är av intresse. Är det att rota sig i ett litet samhälle kanske särbo är en framkomlig väg. Är det odling kan en kolonilott eller bostadsrätt nära stan vara en mellanväg.
Handlar allt egentligen om oro för ekonomisk förlust har du redan köpt. Du kan inte ändra det nu. Det enda du kan göra är att ta nya beslut, behålla eller sälja. Till dess att du vet mer kan du alltid låtsas som att du inte äger huset, utan bara hyr. Det är inte du som tar den ekonomiska smällen utan hyresvärden. Men han är säkert en vresig gammal stofil ändå, så det kan han gott ha.
Jag skulle reda i vad det är som tilltalar med hus för din sambo. Att bo i ett litet samhälle, att odla, att kunna fixa och dona, att ha gott om utrymme, avskildhet, eller något helt annat?
Kanske går hennes behov att kombinera med din önskan om närhet till stan och att vara en främling bland många.
Är det en tillflykt hon söker kan sommarstuga vara en väg att gå. Är det istället du som behöver en tillflykt kanske en övernattningslägenhet i stan är av intresse. Är det att rota sig i ett litet samhälle kanske särbo är en framkomlig väg. Är det odling kan en kolonilott eller bostadsrätt nära stan vara en mellanväg.
Handlar allt egentligen om oro för ekonomisk förlust har du redan köpt. Du kan inte ändra det nu. Det enda du kan göra är att ta nya beslut, behålla eller sälja. Till dess att du vet mer kan du alltid låtsas som att du inte äger huset, utan bara hyr. Det är inte du som tar den ekonomiska smällen utan hyresvärden. Men han är säkert en vresig gammal stofil ändå, så det kan han gott ha.
Mycket tråkigt. Det är en hel del som ”tvingas” hyra ut sina boenden nu pga läget med höga räntor och sjunkande priser istället för sälja. Eller bo tillsammans fast man bestämt sig gå skilda vägar, bara pga dagens ekonomi.Håller inte med om att man alltid köper så förnuftigt sitt boende. Första br vi köpte sålde vi innan inflytt för samma pengar. Detta eftersom 98% av alla andra som skulle flytta
in i den nya föreningen var äldre och vi m småbarn. Något som inte framkom direkt. Var ytterst nära köpa hus för 2 år sen..dyrt. Men blev central br i stället. Är snart bara jag och frun och ingen av oss har vare sig tid eller lust hålla på med husskötsel och kommer inte att behöva stora ytor. Så glad det inte blev av. Vi hade inte trivts i hus ensamma.
Ja, du måste helt enkelt ta upp situationen med sambon. Bättre det än att det ska sakta gnaga och tära inom dig. Ni bör tillsammans finna en lösning. Det här är något man som 18-30 åring inte alltid tänker på när man skaffar en partner. Att den ene kanske är lantisen som vill ha flera djur, odla, projekt och gå på vandring med ryggsäck. Å den andre helst går på restaurang, konserter, gillar stadens liv och rörelse. Så klart man kan ha vissa skilda intressen och få partnern upptäcka nya men bara till en viss grad. Har en kompis som köpte sommarstuga till hans dåvarande frus ogillande. Även om hon sydde gardiner dit. Hon var inte alls intresserad av stuga och naturliv. Slutade med att han bor med ny partner i stugan och hon lgh i stan. De köpte också hus mindre än ett år efter de träffats. För snabbt tycker jag. Hursomhelst, er situation löser sig inte utan samtal. Kan dröja flera år innan räntor går ner och bopriserna stiger.
Citat: ”Men, nu känner jag att hus inte är något för mig och att jag vill bo i stan, något min respektive inte alls vill. Jag är därför något inställd på att separera för att leva mitt liv på mina villkor.” Just den här ordalydelsen säger att det finns stora kommunikationsproblem i er relation. Kan det rent av vara så att din partner varit översvallande positiv över detta hus från början och du ryckts med i situationen utan att tänka på vad du själv vill? Å vad jag önskar du haft grubbel från början å då kunnat säga: Vet du, jag är osäker om hus och liv utanför staden är rätt för mig. Vi kan väl börja med att hyra ett ställe och se hur det funkar å kompromissa, bestämma oss vad som passar oss bägge.
in i den nya föreningen var äldre och vi m småbarn. Något som inte framkom direkt. Var ytterst nära köpa hus för 2 år sen..dyrt. Men blev central br i stället. Är snart bara jag och frun och ingen av oss har vare sig tid eller lust hålla på med husskötsel och kommer inte att behöva stora ytor. Så glad det inte blev av. Vi hade inte trivts i hus ensamma.
Ja, du måste helt enkelt ta upp situationen med sambon. Bättre det än att det ska sakta gnaga och tära inom dig. Ni bör tillsammans finna en lösning. Det här är något man som 18-30 åring inte alltid tänker på när man skaffar en partner. Att den ene kanske är lantisen som vill ha flera djur, odla, projekt och gå på vandring med ryggsäck. Å den andre helst går på restaurang, konserter, gillar stadens liv och rörelse. Så klart man kan ha vissa skilda intressen och få partnern upptäcka nya men bara till en viss grad. Har en kompis som köpte sommarstuga till hans dåvarande frus ogillande. Även om hon sydde gardiner dit. Hon var inte alls intresserad av stuga och naturliv. Slutade med att han bor med ny partner i stugan och hon lgh i stan. De köpte också hus mindre än ett år efter de träffats. För snabbt tycker jag. Hursomhelst, er situation löser sig inte utan samtal. Kan dröja flera år innan räntor går ner och bopriserna stiger.
Citat: ”Men, nu känner jag att hus inte är något för mig och att jag vill bo i stan, något min respektive inte alls vill. Jag är därför något inställd på att separera för att leva mitt liv på mina villkor.” Just den här ordalydelsen säger att det finns stora kommunikationsproblem i er relation. Kan det rent av vara så att din partner varit översvallande positiv över detta hus från början och du ryckts med i situationen utan att tänka på vad du själv vill? Å vad jag önskar du haft grubbel från början å då kunnat säga: Vet du, jag är osäker om hus och liv utanför staden är rätt för mig. Vi kan väl börja med att hyra ett ställe och se hur det funkar å kompromissa, bestämma oss vad som passar oss bägge.
Redigerat:
1. Du har INGEN aning om att det faktiskt skett en värdeminskning på just den fastighet ni köpte. Vad en mäklare tror är inte facit, dom tittar på statistik och saker som brukar påverka ett slutpris. För att veta vad marknaden är villig att betala måste det läggas ut till försäljning. Fastigheten är värd det någon är beredd att betala, varken mer eller mindre. Är du normalhändig finns det mycket man kan göra för att förbättra chansen till ett högre slutpris.L Lopil skrev:
Att ha ångest över något du inte har en aning om bör du försöka få hjälp med. Jag menar inget illa. Men att leva med ångest över något du inte kan veta är ingen bra förutsättning att kunna hantera någon situation.
2. Prata med din partner. Att känna som du gör och inte säga något är klart mer elakt än att vara ärlig.
3. Försök bli bättre på ekonomi. Med risk för att jag helt misstolkar det du skrivit (i så fall ber jag om ursäkt). Men min känsla är att du tänker på pengar på ett "mindre optimalt" sätt. Det finns många som är betydligt bättre än mig på ekonomi. Samtidigt har jag gått från att ha en bra ekonomi, till att bli helt pank (då menar jag 0 kr på kontot bokstavligen), för att några år senare vara mångmiljonär, förlora det mesta i samband med en skilsmässa och håller på att resa mig igen.
Mina råd till dig, återigen menar jag inget illa mot dig personligen, jag säger hur jag resonerar:
* Prata med din partner, att inte göra det är elakt. Mot er båda.
* Ta ansvar för dina val, många gör betydligt värre val i livet än vad du har gjort. Att göra misstag kan man antingen lära sig något av och bli klokare eller så ser man bara allt nattsvart.
* Om du till 100% är säker på att du verkligen inte vill leva i fastigheten, då är det så. I så fall, gör det du kan för att dels bättra på de ekonomiska förutsättningarna (vilket du ändå borde göra, för att låna mer pengar än man egentligen klarar är aldrig bra). Lägg även ut huset. Ta inte vad en mäklare säger som fakta, det är en uppskattning.
* Avslutningsvis, prata med din partner, ju förr desto bättre. Ge er båda en ärlig chans att komma ur det här så gott det går.
* Försök se alternativ och lösningar i stället för problem. Exempelvis behöver inte en fastighet säljas, det går exempelvis att hyra ut den (jag vet inte förutsättningarna i ditt fall, men på flera orter har det blivit lättare att hyra ut villor efter den normalisering av marknaden som skett).
* Du är låst för att du lånade mer än du borde ha gjort, att göra en förlust gör dig inte låst, även om du blir pank. Visst, det blir en uppförsbacke, men hinder / svårigheter är till för att övervinnas.
Hyr ut huset tills det går att sälja. På så sätt gör ni vinst redan nu.
För mig tog det flera år att förstå hur givande det var att bo i hus med "lagom" stor trädgård. Med persikor, aprikos, vinrankor och många andra träd och buskar, väl tilltagna trädgårdsmöbler i trä (avskyr plast) och hängmatta kan jag bara konstatera att det är otroligt givande. Men i början var det mest för att slippa höra grannar i flerfamiljshus. Inga planer på att flytta.L Lopil skrev:
I den sits du är i skulle jag passa på att lära dig om t.ex ovanstående växter.
Chocken av att smaka persika från trädgården har inte lagt sig.
Lycka till!!
Har inget klokt att komma med till Lopil (TS) vill bara hylla alla som försöker förstå, hjälpa & peppa Lopil.
Denna öppna ,ärliga, existentiella fråga hör inte till det vanligaste på Bygga Hus. Visar på stor mognad och stort mod att våga ställa den tänker jag. Önskar allt gott
Denna öppna ,ärliga, existentiella fråga hör inte till det vanligaste på Bygga Hus. Visar på stor mognad och stort mod att våga ställa den tänker jag. Önskar allt gott
L Lopil skrev:
Med reservation för att det kanske framgår redan.L Lopil skrev:
Vart ligger huset? Låter som ni köpt på landet eller utanför sthlm/gbg? Vill du ge mer detaljer om huset?
Bakrund till frågan: är själv mäklare och säljer hus idag för betydligt mer än vad dem gick för i början på året. Så tycker uttalandet om att ni skall göra förlust låter konstigt…