Fast i livet och relation pga. husköp

[Gråabilen]

I början på året köpte vi ett hus som vi förälskade oss i. Det var budgivning mellan oss och en till. Huset slutade på utgångspriset och enligt säljaren var det ca 25% dyrare att bygga. Vi kände att vi gjort ett kap. Jag förstår att man köper ett hus för att trivas och inte i spekulativt syfte. Men, nu känner jag att hus inte är något för mig och att jag vill bo i stan, något min respektive inte alls vill. Jag är därför något inställd på att separera för att leva mitt liv på mina villkor. Problemet är bara att vi är högt belånade (inga problem att gå runt) och att huset enligt mäklaren inte kan förväntas dra in samma summa som vi betalade utan snarare någonstans 10-15% under. Det skulle innebära en stor ekonomisk förlust för oss utan någon som helst kapital kvar. Därav känner jag mig helt fast och olycklig i en situation som jag ångrar djupt.

Vad tycker ni att jag ska göra?

Enkelt sälj, du förlorar en slant? Men är lycklig och kan göra vad du vill.

 

[Pär Sköld]

Vi har varit ihop länge. Så vi har försökt. Men, vi är i grunden olika människor med olika värderingar, däribland hus eller lägenhet. Jag har insett att ”lika barn leka bäst” är min melodi, får inte ut något av att vara olika och där skaver det. Huset och ekonmin bakom det låser oss dock fast av fel anledningar.

Du agerar som ett barn. Och det är därför du sitter i situationen då gör. Kanske dags att växa upp?

 

[Lghperson]

Förstår hur du känner, vi känner också så (dock är vi båda ganska överens om att vi inte vill bo i hus). Vi har haft huset ute och det blir inte sålt för det priset vi gått ut med. Vi kommer nog också få lägga ut den för 15% lägre vilket är hela kontantinsatsen. Känns inte kul.
vet du förresten att man kan dra av när man gör en förlust? Har väl inget bra tips egentligen men jag känner med dig. Men ibland vet man ju inte heller hur det känns förän man testat och nu har du testat och vet att hus inte är nåt för dig!

I början på året köpte vi ett hus som vi förälskade oss i. Det var budgivning mellan oss och en till. Huset slutade på utgångspriset och enligt säljaren var det ca 25% dyrare att bygga. Vi kände att vi gjort ett kap. Jag förstår att man köper ett hus för att trivas och inte i spekulativt syfte. Men, nu känner jag att hus inte är något för mig och att jag vill bo i stan, något min respektive inte alls vill. Jag är därför något inställd på att separera för att leva mitt liv på mina villkor. Problemet är bara att vi är högt belånade (inga problem att gå runt) och att huset enligt mäklaren inte kan förväntas dra in samma summa som vi betalade utan snarare någonstans 10-15% under. Det skulle innebära en stor ekonomisk förlust för oss utan någon som helst kapital kvar. Därav känner jag mig helt fast och olycklig i en situation som jag ångrar djupt.

Vad tycker ni att jag ska göra?

 

[Pär Sköld]

Förstår hur du känner, vi känner också så (dock är vi båda ganska överens om att vi inte vill bo i hus). Vi har haft huset ute och det blir inte sålt för det priset vi gått ut med. Vi kommer nog också få lägga ut den för 15% lägre vilket är hela kontantinsatsen. Känns inte kul.
vet du förresten att man kan dra av när man gör en förlust? Har väl inget bra tips egentligen men jag känner med dig. Men ibland vet man ju inte heller hur det känns förän man testat och nu har du testat och vet att hus inte är nåt för dig!

TS kan lära sig något av detta nyktra resonemang.

 

[patriklarsson]

Relationstips på nätet är ungefär som sand i Sahara, det finns i överflöd och har noll värde.

Och med det sagt, problemet är inte huset utan ert förhållande. I ett stabilt förhållande gör man allt för att hålla ihop. Man fokuserar på vad som håller er samman, och gör allt för att släta över sånt som skulle kunna sära på er.

Problemet är inte huset, utan din (er?) inställning till ert förhållande.

När jag och frugan gifte oss var vi överens om att det var för evigt. Skilsmässa var och är helt enkelt inte ett alternativ. Vi måste hålla tag i varandra, även om det bara är för att få en bättre sving.

Jag vet folk som tagit livet av sig när partnern velat skiljas, med barn inblandade osv.
Det finns garanterat också par där bägge tycker att skilsmässa är det bästa som har hänt dem.
Det finns inga rätt eller fel eller råd, annat än vad gäller ekonomiska tips i denna fråga.
Jag skulle säga att rent ekonomiskt lär det vara bättre att vänta iaf 1-2år till.

 

[Visan i mitt liv]

Min första tanke när jag läste igenom ditt inlägg, och sedan dina svar på frågor, var att du är ett praktsvin. Detta utifrån att du skriver att den potentiella förlusten i pengar ger dig så mycket ångest att du kan tänka dig att lämna din partner (i en pissig ekonomisk situation). En egoist som bryr sig mer om pengar än en person som varje dag hittills valt dig.

Men, min andra tanke är att jag ju faktiskt inte har all relevant information och att du faktiskt kanske är en bra människa egentligen som bara uttryckt dig otroligt klantigt. Ibland är det svårt att uttrycka just känslor och vissa är helt enkelt dåliga på att skriva, så kan det ju vara. Ber isf om ursäkt för mina hårda ord.

Har jag något råd då? Självklart
Om du inte redan pratat med din partner så behöver du göra det. Saker som är bra att ta upp i samtalet är:
- Hur du faktiskt känner för din partner, ärligt, och utan att dra in boplats eller ekonomi.
- Ekonomisk ångest/oro, vad den beror på och om samsyn finns.
- Budget och femårsplan.
- Om det finns kompromisser som är möjliga och orsakar minsta möjliga skada både emotionellt och ekonomiskt. Exempelvis köp ett hus i/närmre stan om ett par år (du kan överleva ett par år på landet om du faktiskt älskar din partner), skaffa en bil till, byt villa mot sommarstuga/skaffa övernattningslägenhet i stan, bli särbo, osv. Alla idéer är värda att bolla även om de senare avfärdas, så brainstorma för jössenamn!
- Om du vill lämna din partner, var ärlig!

Något säger mig att din partner gick in i husköpet i tron om att ert förhållande var stabilt och att ni köpte ert drömhus (ni blev förälskade i huset skrev du). Att då lämna partnern mindre än fem månader efter köpet (och ännu kortare tid sedan ni flyttade in?) kommer antagligen uppfattas som ett oerhört svek och hen kommer troligtvis känna att du varit oärlig och medvetet lurat in hen i denna situation. Blir det då en ekonomisk förlust för partnern dessutom, som inte är självvald utan helt beror på ditt egoistiska beslut, bör du ställa upp och ta iaf den största ekonomiska förlusten själv. Detta eftersom det är du som sätter henne/er i skiten.

Jag hoppas att det inte finns barn med i bilden, isf har jag missat den informationen. Finns det barn med i bilden behöver du sätta dina plötsliga känslor åt sidan ett tag, boka tid hos en kurator/psykolog och reda ut vad känslan egentligen beror på. Men fortfarande prata med din partner.

Förlåt om jag uttryckt mig dåligt och klampat på ömma tår, det är inte min mening. Men jag har själv blivit otroligt sviken för att expartner inte öppnat sin förbannade mun och pratat utan istället grubblat ensam och slutligen tagit ett beslut utan att alls kommunicera först.
Gör inte det misstaget.

Jag vill dig faktiskt väl, tro det eller ej. Plötsliga känslor som leder till stora beslut ökar risken att du, och andra, kommer må dåligt under en lång tid framöver och det önskar jag dig inte. Faktiskt önskar jag dig inte det, inte ens om min första reaktion skulle stämma.

Ta hand om dig själv och nyttja ditt konsekvenstänk ordentligt.
Slutligen - den gyllene regeln - behandla andra så som du själv vill behandlad!

 

[Johabjur]

I början på året köpte vi ett hus som vi förälskade oss i. Det var budgivning mellan oss och en till. Huset slutade på utgångspriset och enligt säljaren var det ca 25% dyrare att bygga. Vi kände att vi gjort ett kap. Jag förstår att man köper ett hus för att trivas och inte i spekulativt syfte. Men, nu känner jag att hus inte är något för mig och att jag vill bo i stan, något min respektive inte alls vill. Jag är därför något inställd på att separera för att leva mitt liv på mina villkor. Problemet är bara att vi är högt belånade (inga problem att gå runt) och att huset enligt mäklaren inte kan förväntas dra in samma summa som vi betalade utan snarare någonstans 10-15% under. Det skulle innebära en stor ekonomisk förlust för oss utan någon som helst kapital kvar. Därav känner jag mig helt fast och olycklig i en situation som jag ångrar djupt.

Vad tycker ni att jag ska göra?

Många svar redan här kring relationer och hur du borde ha gjort. Jag ger mig inte in i det.
Men, finns det ekonomi för att ha kvar huset i gemensam ägo några år trots att ni är separerade och att du hyr en lägenhet i stan.
Ni betalar för ränta/ ev amortering tillsammans men din partner står för driftkostnad och du betalar din hyra i stan?
Sätt ett datum om tex två år då partnerns, senast, antingen ska köpa ut dig alt sälja. Då kanske ni går med vinst.
Se till att skriva ner alla villkor före bara vad som gäller så det inte blir konflikt senare.
Varmt lycka till!

 

[jsl]

Tja, du kanske ska prata med din partner?

I början på året köpte vi ett hus som vi förälskade oss i. Det var budgivning mellan oss och en till. Huset slutade på utgångspriset och enligt säljaren var det ca 25% dyrare att bygga. Vi kände att vi gjort ett kap. Jag förstår att man köper ett hus för att trivas och inte i spekulativt syfte. Men, nu känner jag att hus inte är något för mig och att jag vill bo i stan, något min respektive inte alls vill. Jag är därför något inställd på att separera för att leva mitt liv på mina villkor. Problemet är bara att vi är högt belånade (inga problem att gå runt) och att huset enligt mäklaren inte kan förväntas dra in samma summa som vi betalade utan snarare någonstans 10-15% under. Det skulle innebära en stor ekonomisk förlust för oss utan någon som helst kapital kvar. Därav känner jag mig helt fast och olycklig i en situation som jag ångrar djupt.

Vad tycker ni att jag ska göra?

 

[Slangfil]

Jag befinner mig i en tvärtom situation, vi ska separera och min fru vill helt sonika skriva över huset på mig rakt uppochner för barnens skull. Ekonomin rör till det för mig med, jag kommer se över vad jag borde vara skyldig henne för huset och påtvingar henne mina pengar till en början.

Vill du separera enkom för att ni vill bo olika förtjänar du en spark i röven, men jag misstänker mer utan att ha läst hela tråden. För vad som får er båda att må bäst i långa loppet!

 

[2massjodin]

Det är väl knappast en husfråga. Ni borde besöka någon som kan ge er råd med det verkliga problemet.
Man får ta konsekvenserna av sitt handlande, oavsett hus eller inte.

 

[martinsioland]

I början på året köpte vi ett hus som vi förälskade oss i. Det var budgivning mellan oss och en till. Huset slutade på utgångspriset och enligt säljaren var det ca 25% dyrare att bygga. Vi kände att vi gjort ett kap. Jag förstår att man köper ett hus för att trivas och inte i spekulativt syfte. Men, nu känner jag att hus inte är något för mig och att jag vill bo i stan, något min respektive inte alls vill. Jag är därför något inställd på att separera för att leva mitt liv på mina villkor. Problemet är bara att vi är högt belånade (inga problem att gå runt) och att huset enligt mäklaren inte kan förväntas dra in samma summa som vi betalade utan snarare någonstans 10-15% under. Det skulle innebära en stor ekonomisk förlust för oss utan någon som helst kapital kvar. Därav känner jag mig helt fast och olycklig i en situation som jag ångrar djupt.

Vad tycker ni att jag ska göra?

Antingen ta hela ekonomiska smällen själv, om försäljning blir nödvändig eller göra om relationen till en triangelrelation, där ni kan turas om att vara en i stan. Eller så får ni så himla mysigt ihop så ni alltid vill vara alla tre tillsammans i huset. Bör nämnas dock att trio fungerar ej för narcissister. Därför som det är så sällsynt, tyvärr. Men en lösning som skulle rädda många människor, både socialt och ekonomiskt. Äktenskapsbalken behöver anpassas dock.

 

[Carlf81]

Tycker ni att jag borde ge huset en längre chans och för det fallet det inte funkar eller känns bra förhoppningsvis ta ställning på nytt?

Jag tycker du ska visa din partner denna tråden och hur du uttrycker dig. Sen kommer det lösa sig självt.

 

[elpaco]

De flesta är så jäkla präktiga. Lyssna ordentligt på ditt hjärta och handla därefter. Om kärleken till staden är avsevärt större än till din partner så gör du er bägge en tjänst om du bryter upp. Vem vill vara instängd ute på landet med en konstant olycklig partner som tjatar om storstaden?

 

[at.teknik]

Finns ingen möjlighet att lägga ut till försäljning men ha ett lägsta accept bud då?
Eller vill partnern bo kvar?

Separera och hyr ut!
Finns många som inte kan/vill/vågar löpa hus nu. Men ända vill bo i ett "eget" hus. Skattereglerna har blivit mer resonabla senaste åren. Ha bara koll på besittningsrätten.
Lycka till!

 

[enoch85]

Fattar inte, trollar du eller är detta sant? Kan inte begripa att man resonerar som du. Pengar är inte allt, och vad är felet med att bo i hus egentligen?

Bor själv i hus, men har också bott i lägenhet samt brf. Alla funkar. Det låter snarare som att din relation är dålig och att huset blir en ursäkt. Men vad vet jag...