Men jag måste få ställa en motfråga, är inte detta ur ett teoretiskt perspektiv som inte har någon praktisk förankring. Hur många för en dagbok över när en säkring löst ut och om man kan misstänka hög brytström. Jag skulle vilja säga att inga byten utförs förrän säkringen (dvärgbrytare) har ett märkbart funktionsfel. Rätt eller fel, men så fungerar väl det i praktiken.pefo skrev:
Jag tror att det är få personer som känner till att dvärgbrytare faktiskt slits ut i vissa lägen så ditt antagande är nog helt korrekt. Allmänt så betraktas den nog som en apparat som fungerar tills den går sönder, dvs den går inte längre att slå till.
Det som kan hända, som jag ser det, är att vid höga brytströmmar så kan kontaktytorna 'svetsas' så att de får sämmre kontaktförmåga. Rent teoretiskt skulle då brytaren kunna fungera som strömbegränsare så att den vid en kortslutning tex i änden på en lång gruppledning inte klarar av att ge ge den kortslutningsström som behövs för att lösa ut brytaren med varmgång och eventuell brand som följd. Kan tänka mej ett antal andra risker också.
Nu tror jag inte att problemet är speciellt allvarligt. Annars skulle det nog vara mer kännt.
Det som kan hända, som jag ser det, är att vid höga brytströmmar så kan kontaktytorna 'svetsas' så att de får sämmre kontaktförmåga. Rent teoretiskt skulle då brytaren kunna fungera som strömbegränsare så att den vid en kortslutning tex i änden på en lång gruppledning inte klarar av att ge ge den kortslutningsström som behövs för att lösa ut brytaren med varmgång och eventuell brand som följd. Kan tänka mej ett antal andra risker också.
Nu tror jag inte att problemet är speciellt allvarligt. Annars skulle det nog vara mer kännt.
