Får ADHD nämnas och är det kränkande?

[Sittställning]

En diagnos - en röst.

Inte som i diskussionen om schitzo-byggare, där man får ha många röster samtidigt…

Schizofreni är ju dock inte flera personligheter

 

[Claes Sörmland]

Om man pratar om en sjukdom/tillstånd kan man inte välja att bortse från vissa aspekter bara för att de är obekväma eller svåra. Man måste se till hela bilden.
Jag ser inte att det skulle vara fel på någon, eller att någon skulle vara ”dålig/sämre” för att denna har en diagnos av något slag. Då hade jag inte fungerat i mitt yrke.

Däremot reagerar jag starkt när folk bagatelliserar ADHD och menar att det inte är en riktig diagnos, det är bara att vara udda etc. Om man levt med eller i omedelbar närhet av någon med ADHD och till fullo förstår hur det är att leva i deras verklighet vet man precis hur utmanande och tuff deras liv är. Man förstår deras behov av hjälp och stöd, och har man sett skillnad med medicin förstår man också vilken skillnad denna gör.
Det som gör det extra tufft är att deras tillstånd/sjukdom/funktionshinder (vad man nu föredrar att kalla det) inte syns och många inte förstår. Föräldrar får höra att de är dåliga föräldrar och att deras barn behöver bara uppfostras. Skolkamrater uppmanas undvika barn m ADHD. Många m ADHD vågar inte berätta för kompisar eftersom de är rädda att få en ”stämpel”.

Tro mig, jag har detta i mitt liv dagligen och vet vilka utmaningar i livet det innebär att ha ADHD. Det är ingen lek eller något bagatellartat. Det är på liv och död, blodigt allvar.
När sedan ordet ADHD används för att nedsättande beskriva en dålig hantverkare, tja då reagerar jag. Jag tycker det är olämpligt.
Uppenbarligen tycker många det är kul.
Antar att de inte känner sig personligen berörda, då kanske det är roligt? jag tycker iaf inte det.

Ska vi bort stigma kring ADHD så är den upphåsade syn som du ger uttryck för helt fel väg att gå. Det du gör med ditt starka inlägg är att skapa osäkerhet och rädsla. Folk slutar läsa tråden, folk vill inte lära sig mer om det obehagliga, det tystnar och locket läggs på. De sociala riskerna blir för stora att ta i ämnet. Det blir tabu.

Tabu är metoden för att hindra förändring, att lägga något i frysboxen.

Vill du hjälpa ADHD-frågan så avdramatisera den. Gör det lätt att prata om ADHD utan sociala risker. Vi vet detta för det fungerade nyligen med homosexualitet. Det måste upp på bordet för förändring. Humor är en viktig väg.

 

[Hep]

Schizofreni är ju dock inte flera personligheter

Och adhd-byggare ställer väldigt sällan hus på andras tomter. Kom inte och sabba fördomstråden med en massa fakta.

 

[Ibruks]

Jag skulle vilja säga att uttrycket främst var osmakligt. Det var dock ämnat att trycka på en svaghet hos byggarna som lotsade godset och i den meningen blev det en kränkning.
Kränkningen är i första hand mot just dessa byggarna och inte ordet ADHD med det blir sedan en indirekt kränkning mot de med den faktiska diagnosen ADHAD eftersom man just använde diagnosen i nedsättande mening, det blir som en spegling.

Jag har aldrig pratat om den kliniska diagnosen ADHD. Diagnosen är irrelevant för sammanhanget, den delar bara ytligt ord med det talspråkliga uttrycket som jag använde.

Med detta argument skulle jag att säga att trådens syfte och rubriceringen inte har något med varandra att göra.

 

[SågspånPappspikEternit]

Tro mig, jag har detta i mitt liv dagligen och vet vilka utmaningar i livet det innebär att ha ADHD. Det är ingen lek eller något bagatellartat. Det är på liv och död, blodigt allvar.
När sedan ordet ADHD används för att nedsättande beskriva en dålig hantverkare, tja då reagerar jag. Jag tycker det är olämpligt.
Uppenbarligen tycker många det är kul.
Antar att de inte känner sig personligen berörda, då kanske det är roligt? jag tycker iaf inte det.

Det här var argumentation medelst skuldbeläggning på ett övertydligt sätt! Den som tycker "ADHD-byggare" var träffande och/eller kul har inte bara brutalt fel, hen bör skämmas också, å alla ADHD-diagnosticerades vägnar.
Din argumentationsteknik fungerar dock bäst på de forummedlemmar som inte uppfyller så många, eller något, av diagnoskriterierna för autism.

 

[AndersS]

Och i dagens samhälle har ordet "kränkt" blivit urvattnat.

 

[Sittställning]

Det här var argumentation medelst skuldbeläggning på ett övertydligt sätt! Den som tycker "ADHD-byggare" var träffande och/eller kul har inte bara brutalt fel, hen bör skämmas också, å alla ADHD-diagnosticerades vägnar.
Din argumentationsteknik fungerar dock bäst på de forummedlemmar som inte uppfyller så många, eller något, av diagnoskriterierna för autism.

Belägg för det ?

 

[b8q]

Kan vi inte bara hålla oss till det vanliga ”klantverkare”?

 

[Abies koreana]

Jag tycker det är en obehaglig tendens att använda kränkthet (eller ännu oftare proxy-kränkthet) som vapen i en diskussion, det gör samtalsklimatet fattigare, både på nätet och i verkligheten.

Språket är ett vapen, oavsett vad vi tycker om det. Att bli kränkt över något är en känslomässig reaktion och känslor värderas inte särskilt högt idag, tolkas ibland som en svaghet hos individen. Slutsatsen blir då att undvika att visa känslor genom långa intellektuella haranger eller helt enkelt en skrattande smiley som signalerar ja, vaddåå? Hånfullhet kanske?
Vi får nog acceptera att vi människor är känslomässiga individer och att känslor styr hur vi betraktar världen. Om inte känslor är viktiga skulle vi genom evolutionen förlorat dem på samma sätt som vi en gång blev av med vår svans.
Jag vet inte hur vanligt det är att någon låtsas bli kränkt för att få tyst på motståndaren, det händer säkert men jag ser nästan dagligen en skrattande smiley på något inlägg som irriterar. Det svaret är en känslomässig reaktion men istället för att visa sin ilska eller sin ledsamhet öppet eftersom det kan tolkas som svaghet blir svaret ett gapskratt.

Om jag däremot svarar med "det där är kränkande mot människor med xxx eftersom uttrycket yyy upplevs som nedsättande och stigmatiserande" finns en stor chans att meddebattören faktiskt blir tyst. Ett subtilt, men mycket effektivt sätt att skriva "håll käften".

Du utgår från att syftet är dolt och att det inte finns personer som tar illa vid sig, jag tror du har fel där. Det pågår ett språkkrig på nätet där mänskliga (känslomässiga) egenskaper såsom moral, empati, solidaritet görs till något klandervärt, du har säkert läst om "godhetsknarkare".

Och med det sagt skulle jag själv inte använda ordet ADHD byggare, vårt språk är hyfsat nyanserat så det finns alternativ - om man vill.

 

[Claes Sörmland]

Med detta argument skulle jag att säga att trådens syfte och rubriceringen inte har något med varandra att göra.

Tråden har olika syften för olika skribenter och läsare. Mitt syfte var nog (oklart egentligen, det var ett ögonblicksbeslut, en impuls) att ta en uppriktig diskussion med de enstaka läsare av originaltråden om varför de blev så upprörda över ett begrepp att de var beredda att bryta den etiketten och spåra ur tråden. Hur kan frågan vara så viktigt för dessa individer att de känner sig nödda att skriva passivt aggressiva kommentar utan relevans?

 

[Fairlane]

Jag har full respekt för svarta personer som själva säger att de inte vill bli kallade för n-ordet. Men det är svårare att fullt ut respektera de som oombedda gör sig till talesperson för människor med ADHD, rullstolsburna eller transpersoner, utan att själva ha ADHD, sitta i rullstol eller vara trans

Jag håller inte med. Jag har släkt och vänner med olika variantioner som används/använts som skällsord, exempelvis ADHD/ADD, mörkhyad, jude, personer med CP, personer med Downs Syndrom, homosexuella, transpersoner etc. Det gör ont i mig när jag hör någon säga "jävla CP". Ska jag då inte få reagera om jag själv inte har CP? Ska bara den som själv har en CP-skada få säga ifrån?

Jag tror de allra flesta som använder uttryck som mongo, CP, jävla neger, jävla jude etc, om andra människor, som är något av ovanstående gör det för att trycka ner personen. På samma sätt tror jag att de som använder uttryck som ovan mot andra, som inte har ovanstående, inte avser något illa om någon personer med Downs Syndrom eller liknande, men ett visst mått av förakt uttrycker de trots allt.

 

[lasse l1]

Jag råkade i ögonblickets hetta använda uttrycket "ADHD-byggare" i en annan tråd. De flesta förstår andemeningen med uttrycket och hur dessa byggare som väckte min irritation fullständigt misslyckades med logistikplaneringen. Men uttrycket är utom på ett väldigt ytligt plan naturligtvis skiljt från den kliniska diagnosen ADHD.

Några skribenter irriterade sig över att detta uttryck alls användes och jag erbjuder denna tråd för möjlighet att vädra dessa känslor.

Här är vid dags datum reaktionerna från tråden som alla tycks visa irritation som uttrycket kan orsaka:







(Jag inser nu att det också i brinnande valrörelse kanske finns en politisk dimension i detta som jag nog inte tänkte på när jag oreflekterat skrev det raljanta uttrycket. M har gått till val på ökad ADHD-screening av barn i utsatta områden eftersom diagnosen är underrepresenterad där: [länk] )

undrar var tanken att koppla samman ADHD med oseröst utfört arbete kommer från.....
moderaternas koppling mellan bostadsområden och ADHD behöver inte kommenteras.

 

[SågspånPappspikEternit]

Språket är ett vapen, oavsett vad vi tycker om det. Att bli kränkt över något är en känslomässig reaktion och känslor värderas inte särskilt högt idag, tolkas ibland som en svaghet hos individen. Slutsatsen blir då att undvika att visa känslor genom långa intellektuella haranger eller helt enkelt en skrattande smiley som signalerar ja, vaddåå? Hånfullhet kanske?
Vi får nog acceptera att vi människor är känslomässiga individer och att känslor styr hur vi betraktar världen. Om inte känslor är viktiga skulle vi genom evolutionen förlorat dem på samma sätt som vi en gång blev av med vår svans.
Jag vet inte hur vanligt det är att någon låtsas bli kränkt för att få tyst på motståndaren, det händer säkert men jag ser nästan dagligen en skrattande smiley på något inlägg som irriterar. Det svaret är en känslomässig reaktion men istället för att visa sin ilska eller sin ledsamhet öppet eftersom det kan tolkas som svaghet blir svaret ett gapskratt.

Du utgår från att syftet är dolt och att det inte finns personer som tar illa vid sig, jag tror du har fel där. Det pågår ett språkkrig på nätet där mänskliga (känslomässiga) egenskaper såsom moral, empati, solidaritet görs till något klandervärt, du har säkert läst om "godhetsknarkare".

Och med det sagt skulle jag själv inte använda ordet ADHD byggare, vårt språk är hyfsat nyanserat så det finns alternativ - om man vill.

Jag skulle vilja påstå att vi lever i ett mycket känslostyrt samhälle, och vår kultur håller känslor högt. Den egna upplevelsen, känslan och definitionen av jaget är högt värderad. Det gör också att den egna känslan blir ett oantastligt argument.

Det är säkert inte alltid avsiktligt att använda den egna känslan av kränkthet för att få någon annan att vara tyst, men det blir resultatet.

 

[Claes Sörmland]

Språket är ett vapen, oavsett vad vi tycker om det. Att bli kränkt över något är en känslomässig reaktion och känslor värderas inte särskilt högt idag, tolkas ibland som en svaghet hos individen. Slutsatsen blir då att undvika att visa känslor genom långa intellektuella haranger eller helt enkelt en skrattande smiley som signalerar ja, vaddåå? Hånfullhet kanske?
Vi får nog acceptera att vi människor är känslomässiga individer och att känslor styr hur vi betraktar världen. Om inte känslor är viktiga skulle vi genom evolutionen förlorat dem på samma sätt som vi en gång blev av med vår svans.
Jag vet inte hur vanligt det är att någon låtsas bli kränkt för att få tyst på motståndaren, det händer säkert men jag ser nästan dagligen en skrattande smiley på något inlägg som irriterar. Det svaret är en känslomässig reaktion men istället för att visa sin ilska eller sin ledsamhet öppet eftersom det kan tolkas som svaghet blir svaret ett gapskratt.



Du utgår från att syftet är dolt och att det inte finns personer som tar illa vid sig, jag tror du har fel där. Det pågår ett språkkrig på nätet där mänskliga (känslomässiga) egenskaper såsom moral, empati, solidaritet görs till något klandervärt, du har säkert läst om "godhetsknarkare".

Och med det sagt skulle jag själv inte använda ordet ADHD byggare, vårt språk är hyfsat nyanserat så det finns alternativ - om man vill.

Och tur är väl det att känslor inte värderas högt, samhället hade snabbt brutit ihop om vi inte kan lägga band på våra känslor och kontrollera dem. Vi ser när känslorna tar över särskilt, just nu gängvåldet, Putins invasion av Ukraina, USA som går mot ett totalt sammanbrott och i närhistorien nazismen, kommunismen o s v. Nej det mörkret ska inte höjas upp. Känslor ska läggas band på.

 

[Claes Sörmland]

undrar var tanken att koppla samman ADHD med oseröst utfört arbete kommer från.....

Den kommer från den spridda uppfattningen att ADHD är länkad till impulsivitet och dålig planering. Och den idén kommer alltså inte från att befolkningen generellt har studerat den kliniska litteraturen. Idén är en fördom.