Ytterligare en intressant aspekt kan ju bli hur man då hanterar gåvoskatten som fanns vid den tiden då gåvan gavs? Idag är den ju borttagen vad jag förstår.Familjen_Bygg skrev:En intressant fråga är förstås i vilken utsträckning man kan jämka gåvoavtalets villkor och i vilken utsträckning man kan låta gåvan återgå.
I vart fall torde ett upplösande av samäganderätten kunna ske genom en försäljning om nyttjanderätten villkoras.
Utfallet skulle dock (med mamma i livet) bli betydligt lägre än om det inte längre fanns en upplåten nyttjanderätt.
Lycka till!
Kan det vara så att man då får tillbaka skatten man lagt ut en gång?
Som skulle kunna användas till renovering t ex.....Rätta mig om jag har fel, men jag läser detta som villkorad gåva av föräldrarna, och i detta fall kan det då finnas chans till "klander" av ändrandet i ägarförhållandet. Gjordes det en "kungörelse" om detta ? Informerades ni om det ändrade förutsättningarna i ägareförhållandet. Jag skulle nog investera några tusenlappar i en bra advokat inom arvsrätt/fastighetsrätt, och sen dra av kostnaden i deklarationen.syskon skrev:För en massa år sedan skänkte mina föräldrar bort familjens skärgårdsställe till mig och mina två syskon. Ett gåvobrev skrevs och för att egendomen skulle bevaras inom familjen gjordes gåvan till enskild egendom. Ett avtal om mina föräldrars rätt att bo kvar under hela sin livstid fogades till gåvobrevet och allt var frid och fröjd.
Efter ett antal år ville ett av syskonen bli avstyckad och en förrättning gjordes. Tomten delades då i två delar - en lite mindre till min ena bror och en större till mig och min andra bror. Det sades då att det inte gick att stycka i fler än två delar. OK
Åren har gått, min far har dött och min mor bor kvar i ett av husen på tomten. Jag bor i det andra. Min bror, som jag samäger med, är inte här så ofta och har inte velat bo här. Nåväl :-?
Nu har det visat sig att han har upphävt avtalet om enskild egendom genom ett äktenskapsförord. Han har inte talat om detta varken för mig eller för vår mor, utan det uppdagades i ett helt annat sammanhang. I praktiken innebär det att hans fru nu äger halva egendomen. Hon har klart deklarerat att hon inte är intresserad av att ha det kvar och det är hon som bestämmer. De har inga barn. Jag har två barn och ett barnbarn och vi är alla mycket engagerade i stället och vill ju förstås behålla det. Nu befarar jag att min bror hade tänkt "vänta ut" vår mamma och sedan tvinga fram en försäljning. Min enda möjlighet tycks vara att lösa ut honom. Taxeringsvärdet här är på 3,5 miljoner, så det här är ingen lätt sak. Och allt mina föräldrar ville var att det skulle bli rättvist!
:-[ :'( >
Dessutom brukar det vara så med äktenskapsförord, att det görs så just för att undvika denna typ av incidenter, alltså det man tar med sig till boet, tar man också med sig därifrån, och då har hon ju avsagt sig rätten till delen i huset. Be tingsrätten skicka en kopia på deras äktenskapsförord till dig så du ser vad som egentligen avtalades, sen kan du ev anföra "klander" mot detta.
Att genom gåva överlåta fast egendom ställer ibland till stora problem som varken givaren eller mottagaren kunat förutse vid gåvans uppkomst.
Mottagaren får visserligen en fastighet, men blir i vissa fall bunden av givarens villkor på ett för alla parter olyckligt sätt.
Givaren önskar kanske att mottagaren skall bo kvar på fastigheten, vilket kanske inte är fallet många år senare.
Särskilt den skenande prisutvecklingen på fastighetsmarknaden gör att att givarens motiv till att skänka bort en många gånger kanske lågt värderad fastighet koliderar med dagens verklighet där den skänkta fastigheten blivit en omsättningsbar förmögenhet.
Mina föräldrar skänkte mig och min syster en fastighet för några år sedan i all välmening. Ingen kunde anna att denna fastighets marknadsvärde skulle vara så stort som det var.
Min syster ville sälja och jag ville köpa..!
Så lång var vi överens, gåvohandlingen stipulerade att en av oss kunde köpa ut den andra för "marknadsvärdet"...
Nu blev det problem, för hur faställer man ett "marknadsvärde", fastigheten gick ju inte att sälja på den öppna marknaden eftersom föräldrarna som är i livet fortfarande bor kvar på fastigheten (finns flera byggnader).
Vi lät en oberoende auktoriserad besiktningsman värdera fastigheten och fick ett pris att förhandla om.
Mitt syskon krävde hälften av det faktiska "marknadsvärdet", jag ville pruta eftersom fastigheten inte kunde säljas på den öppna markanden, samt att jag själv hade bidragit till ett högre värde på fastigheten genom renoveringsarbeten genom åren, vilket den andra parten vägrade acceptera.
Jag betalade då det pris mitt syskon begärde, trots att jag ansåg det vara för högt.
Trots allt fick jag en fin fastighet till halva marknadsvärdet och blev på detta sätt ensam ägare till fastigheten.
Det kan ha ett värde i sig att ensam få rådigheten över en fastighet som man tidigare bara varit delägare i för att slippa framtida problem.
Mitt råd till trådskaparen är att lösa ut dittt syskon, även om det svider att behöva betala mer än du anser vara rätt.
Det som stör mig mest är att vi syskon fick en gåva av våra föräldrar, vilket ledde till ett konflikt mellan oss, vilket nog inte var tanken då våra föräldrar bara vill vara omtänksamma.
Mottagaren får visserligen en fastighet, men blir i vissa fall bunden av givarens villkor på ett för alla parter olyckligt sätt.
Givaren önskar kanske att mottagaren skall bo kvar på fastigheten, vilket kanske inte är fallet många år senare.
Särskilt den skenande prisutvecklingen på fastighetsmarknaden gör att att givarens motiv till att skänka bort en många gånger kanske lågt värderad fastighet koliderar med dagens verklighet där den skänkta fastigheten blivit en omsättningsbar förmögenhet.
Mina föräldrar skänkte mig och min syster en fastighet för några år sedan i all välmening. Ingen kunde anna att denna fastighets marknadsvärde skulle vara så stort som det var.
Min syster ville sälja och jag ville köpa..!
Så lång var vi överens, gåvohandlingen stipulerade att en av oss kunde köpa ut den andra för "marknadsvärdet"...
Nu blev det problem, för hur faställer man ett "marknadsvärde", fastigheten gick ju inte att sälja på den öppna marknaden eftersom föräldrarna som är i livet fortfarande bor kvar på fastigheten (finns flera byggnader).
Vi lät en oberoende auktoriserad besiktningsman värdera fastigheten och fick ett pris att förhandla om.
Mitt syskon krävde hälften av det faktiska "marknadsvärdet", jag ville pruta eftersom fastigheten inte kunde säljas på den öppna markanden, samt att jag själv hade bidragit till ett högre värde på fastigheten genom renoveringsarbeten genom åren, vilket den andra parten vägrade acceptera.
Jag betalade då det pris mitt syskon begärde, trots att jag ansåg det vara för högt.
Trots allt fick jag en fin fastighet till halva marknadsvärdet och blev på detta sätt ensam ägare till fastigheten.
Det kan ha ett värde i sig att ensam få rådigheten över en fastighet som man tidigare bara varit delägare i för att slippa framtida problem.
Mitt råd till trådskaparen är att lösa ut dittt syskon, även om det svider att behöva betala mer än du anser vara rätt.
Det som stör mig mest är att vi syskon fick en gåva av våra föräldrar, vilket ledde till ett konflikt mellan oss, vilket nog inte var tanken då våra föräldrar bara vill vara omtänksamma.
Håller med föregående talare.. Satt i exakt samma sits.. Fast vi e 6 syskon.. Jag fick köpa ut de andra fem syskonen.. Nu iof beräknat på taxeringsvärdet.. Men de blev en slant ändå när de gäller en fastighet på 4000 kvm sjötomt i Sthlms skärgård.. Nu några år senare har jag dock sålt pga av tidsbrist och att jag flyttat ifrån Sthlm till sydligare breddgrader (skåne).
"Oj, oj, det här blir bara mer och mer komplicerat. Alltså: min bror äger hälften. han är helt i händerna på sin fru, som inte är intresserad av att behålla stället. De har inga barn och dessvärre tror jag att de hellre vältrar sig i pengar än testamenterar till ex. mina barn. "
Snacka om girig!
Låt din bror leva upp sina pengar - varför spekulerar du ens i vad som händer med hans eventuella arv när han dör? Osmakligt.
Jag tycker att din bror och hans fru gör helt rätt om de vältrar sig i sina pengar och lever livets glada dagar - vilket kanske inte är att dela en tomt med dig!
Snacka om girig!
Låt din bror leva upp sina pengar - varför spekulerar du ens i vad som händer med hans eventuella arv när han dör? Osmakligt.
Jag tycker att din bror och hans fru gör helt rätt om de vältrar sig i sina pengar och lever livets glada dagar - vilket kanske inte är att dela en tomt med dig!
Ojoj. Detta är väll bara ett gott exempel på hur pengar och girighet kan splittra familjer. Detta hör inte till ngn ovanlighet när arv ska fördelas och hus ska säljas.
Varför inte förenkla hela konceptet. Ni ärver en lika stor del var dvs 50/50.
Vad du gör med din del är upp till dig, vad din bror gör med sin halva (om det nu går till sportbilar, eller om han använder det som toapapper) Om du då vill behålla Skärgårdsstället i sin helhet får du ju helt enkelt köpa ut din bror, (kanske för taxeringsvärdet?, annars efter en värdering av egendomen) inte konstigare än så. Sen att din Mor har en önskning om att stället ska finnas kvar i "familjens regi". Är ju just det. En "ÖNSKNING". på samma sätt som hon säkert önskar att familjen skulle komma överens och ha det trevligt ihop?.
Sånt här förstör bara i en familj. Ibland känns det nästan som om man ska bränna alla pengar innan man dör så att det slipper bli bråk mellan syskon pga avundsjuka och girighet.
Lycka till med allt. Förstår både din och din brors resonemang. Ingen har "rätt" eller "fel" i denna frågan.
//Joakim
Varför inte förenkla hela konceptet. Ni ärver en lika stor del var dvs 50/50.
Vad du gör med din del är upp till dig, vad din bror gör med sin halva (om det nu går till sportbilar, eller om han använder det som toapapper) Om du då vill behålla Skärgårdsstället i sin helhet får du ju helt enkelt köpa ut din bror, (kanske för taxeringsvärdet?, annars efter en värdering av egendomen) inte konstigare än så. Sen att din Mor har en önskning om att stället ska finnas kvar i "familjens regi". Är ju just det. En "ÖNSKNING". på samma sätt som hon säkert önskar att familjen skulle komma överens och ha det trevligt ihop?.
Sånt här förstör bara i en familj. Ibland känns det nästan som om man ska bränna alla pengar innan man dör så att det slipper bli bråk mellan syskon pga avundsjuka och girighet.
Lycka till med allt. Förstår både din och din brors resonemang. Ingen har "rätt" eller "fel" i denna frågan.
//Joakim
En kommentar till att en gåva ofta förbinds med att fastigheten skall bli mottagarens "enskilda egendom" är nog i första hand inta att gåvan skall förbli i familjen, utan handlar nog mer om gåvan inte med automatik skall bli annan persons
(make/makas) egendom genom giftorätt.
Detta förhindrar ju inte mottagaren av gåvan vill göra vad denne vill med gåvan,
om däremot givaren i gåvobrevet skriver in att fastigheten ej får överlåtas, så blir det en annan sak (normalt under givarens livstid).
Att en gåva skall vara mottagarens enskilda egendom, samt att gåvan ej få överlåtas är i flertal gåvoavtal rena standarformuleringar.
En givare som är i livet vill ju kanske försäkra sig om att kunna bo kvar på fastigheten livet ut, samt skydda mottagarna från utmätning av fastigheten ifall mottagaren skulle få en skuld hos kronofogden.
Att givaren vill förhindra en framtida försäljning kan ju ha sina fördelar och vara en förutsättning för själva gåvan, samtidigt som det kan få oönskade effekter.
Gåvor som är förenade med allför långtgående krav på motprestation är sällan bra.
(make/makas) egendom genom giftorätt.
Detta förhindrar ju inte mottagaren av gåvan vill göra vad denne vill med gåvan,
om däremot givaren i gåvobrevet skriver in att fastigheten ej får överlåtas, så blir det en annan sak (normalt under givarens livstid).
Att en gåva skall vara mottagarens enskilda egendom, samt att gåvan ej få överlåtas är i flertal gåvoavtal rena standarformuleringar.
En givare som är i livet vill ju kanske försäkra sig om att kunna bo kvar på fastigheten livet ut, samt skydda mottagarna från utmätning av fastigheten ifall mottagaren skulle få en skuld hos kronofogden.
Att givaren vill förhindra en framtida försäljning kan ju ha sina fördelar och vara en förutsättning för själva gåvan, samtidigt som det kan få oönskade effekter.
Gåvor som är förenade med allför långtgående krav på motprestation är sällan bra.
