13 754 läst ·
39 svar
14k läst
39 svar
En faktura med orimlig tidsåtgång (snickeriarbete) - vad göra?
Finns sådana till mobilen men tydligen rätt häftiga procent med.Thomas Lundquist skrev:
/Kent
Är det inte väldigt besvärligt att hantera kontanter? Annars så skulle jag inte ha något emot att hantverkaren när jobbet är klart och godkänt står där med en kortläsare så jag bara kan dra kortet och betala och slippa pappersfaktura och internetbank. Det skulle vara bra serviceThomas Lundquist skrev:
Skicka enbart rekommenderat. Dra en kopia och spara den. Betala vad du finner skäligt - arbetet har ju utförts till belåtenhet vad jag förstår. Du har inte rätt att hålla inne med mer än vad som är tvistigt.hockey1976 skrev:
Skriv något i stil med:
Det som händer sedan är:Knöshög, den 25 februari i nådens år 2012
Hej!
Önskar härmed bestrida Er faktura 1234 daterad 2012-02-15 med förfallodatum 2012-02-25 avseende montering av Elfa-garderob. Anledningen härtill är att jag anser att den tid som debiterats mig för det nämnda arbetet är oskälig.
Jag anser att tre timmar á XXX kronor plus moms är skäligt varför detta belopp har betalats å ert bankgiro 4444-5555 dag som ovan.
Vänligen kontakta mig för en vidare dialog så att vi om möjligt kan komma överens utan att behöva föra ärendet vidare.
Tack på förhand, med vänlig hälsning
Jobby Kundberg
Bestridargatan 12
118 55 Knöshult
a) Entreprenören och du kommer till en förlikning. Det finns många anledningar till att entreprenören kommer att föredra detta. Men håll god ton. Jag har tagit en sak till tinget enbart för att kunden var dryg trots att vi förberett ett förmånligt förlikningsförslag till kunden men ännu ej hunnit presentera det. Skriv dom inte på näsan - var trevlig - försök att se saker och ting ur deras perspektiv.
b) Entreprenören vänder sig till tingsrätten för att få skulden fastslagen genom lagakraftvunnen dom. Han lämnar in en stämningsansökan där han tydligt anger sin målsättning med stämningen (att Jobby Kundberg skall betala för montering av Elfagarderob, ränta på förfallen fordran, avgift för stämningsansökan et cetera - troligtvis skriver han också att han vill ha betalt för sina övriga omkostnader men det kan du bortse från då var och en normalt bär sina egna kostnader i mål där summan man tvistar om är lägre en ett halvt basbelopp). Tingsrätten skickar ut en skrivelse till dig (svaranden) där det framgår att du blivit stämt och där du anmodas att inom ett visst datum yttra dig beträffande stämningen. Du skall skicka in dubbla kopior på eventuell bevisning och ange vilka eventuella vittnen rätten bör höra. Här är det viktigt att du håller dig till saken - svamla inte. Kort och koncist. Därefter anmodas entreprenören (käranden) att yttra sig beträffande ditt yttrande. Därefter kallas ni till förberedande förhandling inför en domare och en rådman (tror jag - osäker på titeln på den sistnämnda). Här försöker man jämka och komma överens. Går inte det får ni ta det till huvudförhandling ("rättegång"). I vissa fall kan tingsrätten döma enbart på handlingar, summarisk process, men knappast i det här fallet då ni vad jag förstår saknar skriftligt avtal (offert / accept).
Det är ganska spännande med tvistemål men det tar mycket tid och energi! Lycka till!
Lysande!
Jag kan inte säga det bättre än Locke skrev.
Jag såg inte till skymten av något fel, har inte heller något att tillföra.
Ja, jag kan ju bara påpeka det en gång extra. Håll det hela just så där enkelt.
Börja inte med några mer invecklade resonemang om sakfrågor eller annat tjafs. Det får du spara till ev förhandling. Och precis som Locke skriver. Var korrekt och trevlig hela vägen, håll huvudet kallt.
Jag kan inte säga det bättre än Locke skrev.
Jag såg inte till skymten av något fel, har inte heller något att tillföra.
Ja, jag kan ju bara påpeka det en gång extra. Håll det hela just så där enkelt.
Börja inte med några mer invecklade resonemang om sakfrågor eller annat tjafs. Det får du spara till ev förhandling. Och precis som Locke skriver. Var korrekt och trevlig hela vägen, håll huvudet kallt.
Småkul formulering...
Jag _anser_ att x timmar á x kr är skäligt.
Lycka till med den typ. det funkar liksom inte så utan man får ta i beaktande vad andra aktörer tar för samma arbete och sen jämkas det. Sen undrar jag med vad de gjorde under 18,5 timmar för det är ofattbart men idiotformuleringar är dumt i ett juridikforum.
Något typ, ert belopp om x kronor bestrides eftersom andra aktörer debiterar x kr för samma arbete och därmed anser jag er debitering vara oskälig, torde vara mer korrekt.
Hoppas alla förstod kommateringarna?
/Kent
Jag _anser_ att x timmar á x kr är skäligt.
Lycka till med den typ. det funkar liksom inte så utan man får ta i beaktande vad andra aktörer tar för samma arbete och sen jämkas det. Sen undrar jag med vad de gjorde under 18,5 timmar för det är ofattbart men idiotformuleringar är dumt i ett juridikforum.
Något typ, ert belopp om x kronor bestrides eftersom andra aktörer debiterar x kr för samma arbete och därmed anser jag er debitering vara oskälig, torde vara mer korrekt.
Hoppas alla förstod kommateringarna?
/Kent
Jag vidhåller att det är en helt korrekt formulering. Timdebiteringen är de rimligtvis överens om. Vad som tvistas om är ju antalet timmar. Där finns ju inte mycket mer att gå på än kundens egen bedömning just nu.
Idiotformuleringar? Nu var du plump. Tomma burkar skramlar mest.
Idiotformuleringar? Nu var du plump. Tomma burkar skramlar mest.
Locke>Ber om ursäkt för den formuleringen, det var lite dumt.
Men det går oftast inte att som lekman försöka tycka vad som kan anses vara rätt debitering utan bättre då att ha olika referenser för sådana kan fungera sedan.
Annars kan nån ju ta in elektriker t ex, anlita denne och sen bara säga att "ähh, jag tycker en timme är mer rimligt än dina fyra för att sätta de två uttagen"
Så jag tror och anser att man skall vara mycket försiktig med att i bestridandet säga att si och så skall det vara om man inte har extremt mycket på fötterna.
Nu då?
/Kent
Men det går oftast inte att som lekman försöka tycka vad som kan anses vara rätt debitering utan bättre då att ha olika referenser för sådana kan fungera sedan.
Annars kan nån ju ta in elektriker t ex, anlita denne och sen bara säga att "ähh, jag tycker en timme är mer rimligt än dina fyra för att sätta de två uttagen"
Så jag tror och anser att man skall vara mycket försiktig med att i bestridandet säga att si och så skall det vara om man inte har extremt mycket på fötterna.
Nu då?
/Kent
Jag håller ändå inte med. Jag har själv aldrig bestridit en faktura, däremot suttit på andra sidan bordet. Min åsikt är att det bästa är att hålla det kort. I det här fallet gäller enbart att signalera att man inte är överens med motparten. Förhoppningsvis sätter man sig ned och diskuterar vad som är skäligt tillsammans och når en överenskommelse någonstans på mitten.
Att man överhuvudtaget anger vad som är skäligt är ju för att kunna betala något överhuvudtaget - man kan ju inte hålla in hela summan - det är nämligen oskäligt.
När man för sin egen del avgör vad som är skäligt att betala är det ju viktigt att man verkligen tar hänsyn till vad som ÄR skäligt. Går det så långt som till huvudförhandling i tingsrätten kommer ju rätten att bestämma vad som är skäligt och då vill man ju helst att detta belopp skall rimma med vad man själv kommit fram till. När rätten beslutar om vad som skall anses skäligt tar man hänsyn till de faktorer som jag tror att du är ute efter nämligen; tjänstens art, omfattning och utförande, gängse pris eller prisberäkningssätt för motsvarande tjänster vid avtalstillfället samt omständigheterna i övrigt. (jfr. Konsumenttjänstlagen, pris etc.)
I det här fallet är det ju bara Jobby Kundberg och Långsamma Snickaren AB som kan bedöma vad som för egen del är skäligt. Når de inte en överenskommelse om ett gemensamt antal timmar på egen hand så får de ta hjälp av rätten - först då tycker jag att man (skriftligen) skall komma med sina anföranden.
I ditt exempel med elektrikern så går det alldeles utmärkt att göra på det viset. Man kan göra en egen bedömning av vilket tid det bör ta och framföra detta till tilltänkta entreprenörer. Den entreprenör (om någon) som känner att det går att räkna hem jobbet tar det.
Om man som i det här fallet gör denna bedömning i efterhand (vilket såklart inte är att rekommendera) så gör man ju ändå helt rätt i att bestrida fakturan om det visar sig att den egna bedömningen skiljer sig markant från vad entreprenören satt upp.
Utan att veta mer än vad trådskaparen berättat här tycker jag att han gör helt rätt i att bestrida fakturan. Om jag inte missminner mig hade de satt upp 18,5 timmar för att få ihop den här garderoben. Jag hade bestridit detta och möjligen angivit 4 timmar som skäligt (antingen 4h på en man eller 2h på två man). Vill man vara tillmötesgående och känner att man kanske missat hur bökigt det kan vara för en utbildad snickare att montera en garderob kan man ju lägga till ett par timmar till detta men i det här fallet känns ju 4h mer än nog.
Sammanfattningsvis: Lekmannens (din formulering) åsikt är i detta fall fullt relevant. Det är han som anser att antalet timmar är oskäligt. Han sitter lika lite på sanningen som entreprenören i det här fallet. Lekmannens bedömning är dock viktigt i bestridandet efter som det utgör grund för vad som tills vidare kommer att betalas och senare tvistas om.
Hade jag fått bestridandet ovan i min hand hade jag bemött det med exempelvis snickarnas tidrapporter samt argument för varför det tog så lång tid - kanske är det något som Jobby Kundberg glömt att ta hänsyn till? Om nu entreprenören väljer att dra detta hela vägen till tinget med enbart snickarnas tidrapport till grund så får man väl låta höra snickarna under sanningsförsäkran. Om det nu tog 18,5 timmar att skruva ihop Jobby´s garderob och rätten finner detta styrkt så kan vi bara konstatera att Jobby gjort en felbedömning. Han får då helt sonika betala fakturan plus ränta och annat. Ingen har begått något fel i den bemärkelsen att man brutit mot någon lag - man har helt enkelt bara inte kunna komma överens utan hjälp.
Så tänker jag. Var och en gör som dom själva finner är bäst. Själv har jag aldrig förlorat i domstol.
Att man överhuvudtaget anger vad som är skäligt är ju för att kunna betala något överhuvudtaget - man kan ju inte hålla in hela summan - det är nämligen oskäligt.
När man för sin egen del avgör vad som är skäligt att betala är det ju viktigt att man verkligen tar hänsyn till vad som ÄR skäligt. Går det så långt som till huvudförhandling i tingsrätten kommer ju rätten att bestämma vad som är skäligt och då vill man ju helst att detta belopp skall rimma med vad man själv kommit fram till. När rätten beslutar om vad som skall anses skäligt tar man hänsyn till de faktorer som jag tror att du är ute efter nämligen; tjänstens art, omfattning och utförande, gängse pris eller prisberäkningssätt för motsvarande tjänster vid avtalstillfället samt omständigheterna i övrigt. (jfr. Konsumenttjänstlagen, pris etc.)
I det här fallet är det ju bara Jobby Kundberg och Långsamma Snickaren AB som kan bedöma vad som för egen del är skäligt. Når de inte en överenskommelse om ett gemensamt antal timmar på egen hand så får de ta hjälp av rätten - först då tycker jag att man (skriftligen) skall komma med sina anföranden.
I ditt exempel med elektrikern så går det alldeles utmärkt att göra på det viset. Man kan göra en egen bedömning av vilket tid det bör ta och framföra detta till tilltänkta entreprenörer. Den entreprenör (om någon) som känner att det går att räkna hem jobbet tar det.
Om man som i det här fallet gör denna bedömning i efterhand (vilket såklart inte är att rekommendera) så gör man ju ändå helt rätt i att bestrida fakturan om det visar sig att den egna bedömningen skiljer sig markant från vad entreprenören satt upp.
Utan att veta mer än vad trådskaparen berättat här tycker jag att han gör helt rätt i att bestrida fakturan. Om jag inte missminner mig hade de satt upp 18,5 timmar för att få ihop den här garderoben. Jag hade bestridit detta och möjligen angivit 4 timmar som skäligt (antingen 4h på en man eller 2h på två man). Vill man vara tillmötesgående och känner att man kanske missat hur bökigt det kan vara för en utbildad snickare att montera en garderob kan man ju lägga till ett par timmar till detta men i det här fallet känns ju 4h mer än nog.
Sammanfattningsvis: Lekmannens (din formulering) åsikt är i detta fall fullt relevant. Det är han som anser att antalet timmar är oskäligt. Han sitter lika lite på sanningen som entreprenören i det här fallet. Lekmannens bedömning är dock viktigt i bestridandet efter som det utgör grund för vad som tills vidare kommer att betalas och senare tvistas om.
Hade jag fått bestridandet ovan i min hand hade jag bemött det med exempelvis snickarnas tidrapporter samt argument för varför det tog så lång tid - kanske är det något som Jobby Kundberg glömt att ta hänsyn till? Om nu entreprenören väljer att dra detta hela vägen till tinget med enbart snickarnas tidrapport till grund så får man väl låta höra snickarna under sanningsförsäkran. Om det nu tog 18,5 timmar att skruva ihop Jobby´s garderob och rätten finner detta styrkt så kan vi bara konstatera att Jobby gjort en felbedömning. Han får då helt sonika betala fakturan plus ränta och annat. Ingen har begått något fel i den bemärkelsen att man brutit mot någon lag - man har helt enkelt bara inte kunna komma överens utan hjälp.
Så tänker jag. Var och en gör som dom själva finner är bäst. Själv har jag aldrig förlorat i domstol.
Istället för "Jag anser X kr för X timmar är skäligt", så borde formuleringen vara "Jag vitsordar att arbetet kan ha tagit X timmar. Debiteringen per timme är ostridig".
Det bör ju förstås finnas någon slags grund för antagandet om hur många timmar som skäligen kunnat gå åt och detta bör anges. T.ex. prata med butiken som sålt grejerna. Visa kvittot på vad som köpts och be dem uppskatta hur lång tid som fackmän borde klara monteringsarbetet på.
Även om var och en begriper att det inte ska ta 18,5 timmar att montera ihop nya standardskåp, så måste det ju finnas någon slags grund mer än ett allmänt tyckande för att hitta vilken nivå som istället är skälig och ska gälla.
Det bör ju förstås finnas någon slags grund för antagandet om hur många timmar som skäligen kunnat gå åt och detta bör anges. T.ex. prata med butiken som sålt grejerna. Visa kvittot på vad som köpts och be dem uppskatta hur lång tid som fackmän borde klara monteringsarbetet på.
Även om var och en begriper att det inte ska ta 18,5 timmar att montera ihop nya standardskåp, så måste det ju finnas någon slags grund mer än ett allmänt tyckande för att hitta vilken nivå som istället är skälig och ska gälla.
Klicka här för att svara