Väldigt off topic nu.
Fritidsboende med för högt taxeringsvärde är ett lyxproblem.
Lättnaderna i skatten gäller så att folk ska råd att bo, dvs permanent bostad. Att bo någonstans OCH ha en sommarstuga värd massor med pesetas är som sagt ett lyxproblem.
Fritidsboende med för högt taxeringsvärde är ett lyxproblem.
Lättnaderna i skatten gäller så att folk ska råd att bo, dvs permanent bostad. Att bo någonstans OCH ha en sommarstuga värd massor med pesetas är som sagt ett lyxproblem.
Redigerat:
Vi har ~65 lök brutto och köpte oss en kåk för 1,7 för ett år sen, det tyckte vi kändes lagom. Det var inga problem för oss att låna 100%, även om det var lite svettigt när räntan låg på 6,42. Banken tar naturligtvis det säkra före det osäkra idag. Har man ordentliga marginaler så är det inga problem att låna rubbet, men har dom minsta misstanke om att nåt kan gå snett så drar dom öronen åt sej.
Mycket handlar om personkemi oxå. Vi träffade en del surkärringar som nästan skrattade åt oss när vi ville göra kalkyler på husköp. Vår nuvarande banktjej är oxå 70-talist och var på samma våglängd. Det gjorde valet lätt, även om andra banker kunde ge lite lägre räntor.
Mycket handlar om personkemi oxå. Vi träffade en del surkärringar som nästan skrattade åt oss när vi ville göra kalkyler på husköp. Vår nuvarande banktjej är oxå 70-talist och var på samma våglängd. Det gjorde valet lätt, även om andra banker kunde ge lite lägre räntor.
Problemet skedde ju när lånemarknaden avreglerades och det blev amorteringsfria lån.. detta ledde ju till att priserna trissats upp! Hade samma amorteringskrav funnits kvar låt oss säga 50 år så hade priserna aldrig stigit så, och jo, det är en generationsfråga, då de som ägt ett boende under denna strukturförändring av bolånemarknaden gjort vinster som egentligen till mycket är en effekt av den avreglering och uppluckring av amorteringskravet som varit..
tidigare var det ju vanligt med hög inflation, och hög ränta, vilket höll nere priserna, men samtidigt gjorde att skulden minskade med hjälp av inflationen, idag är låginflation prioriterat i samhället vilket leder till att skulden inte minskas i den takt som skedde för 30 år sedan....
hoppas någon mer här inne är med på mitt resonemang....
tidigare var det ju vanligt med hög inflation, och hög ränta, vilket höll nere priserna, men samtidigt gjorde att skulden minskade med hjälp av inflationen, idag är låginflation prioriterat i samhället vilket leder till att skulden inte minskas i den takt som skedde för 30 år sedan....
hoppas någon mer här inne är med på mitt resonemang....
Redigerat:
Men köper man ett redan befintligt hus är det oftast enklare i kontakten med banken. Det TS ville göra var att bygga ett nytt med byggkreditiv från banken och då har banken egentligen ingen säkerhet alls. Förutom tomten såklart men det är ju inte mycket till säkerhet om byggkreditivet inkluderar tomten från början.benox skrev:
Visst, det handlar om att träffa rätt person, men samtidigt måste man också vara en duktig säljare av sig själv och sin affärsmöjlighet.
Ja det är ju sant förstås, men innan vi köpte huset gick vi oxå i nybyggarplaner och fick ett lånelöfte på 3 Mkr av samma tjej. Detta var dock nästan ett år innan finanskrisen kulminerade, så det är ju inte säkert att det blivit samma utfall idag.JBa skrev:
Utvecklingen på kreditmarknaden är EN förklaring till prisuppgången de senaste 20 åren.
men vi måste komma ihåg att priserna har drivits upp även under perioder med höga och stigande räntor.
Jag köpte mitt första boeende 1984, då tyckte jag att det var för dyrt med lägenhet i Vasastaden, en kollega hade köpt en lägenhet där 1982 för 125 000. När jag tittade kunde jag inte hitta något lägre än 400 000, vilket var för mycket för mig.
Jag handlade en liten 2a för 220 000, lite längre ut, men fortfarande centralt (i mitt tycke).
Då låg räntan på 15,25% vilket var normalt och lite högre än när kollegan köpte. Så priserna steg trots hög stigande ränta.
Tittar man sedan bakåt ännu mer så ser man att priserna har stigit ganska oavbrutet åtminstonde sedan 50-talet. Mina föräldrars villa köptes för 50 000 1950. Jag vet att den var värd ca 450 000 1976 (mormors liknande hus såldes då). Så vi hade haft en ganska stor prisuppgång redan på den tiden, visserligen över en period på 25 år.
Under den tiden, 60 och 70 talet så var den unga generationens problem inte höga räntor, utan att få låna överhuvudtaget. Det hade inte så mycket med kreditbedömmningar att göra. Det rådde kreditreglering och det var en förmån att överhuvudtaget få bli lånekund. Det var mer regel än undantag att säljaren tvingades låna ut pengar till köparen, efterssom köparen inte fick låna i bank. Bankerna lånade ut till köparen som en tjänst åt en säljare om han var bra kund i banken. Så i en affär handlade det mer om att säljaren skulle vara god kund i banken.
Jag kommer ihåg exakt samma ord, min syster är 9 år äldre än mig, så när jag var i tonåren 1974 så satt hon och hennes man hemma och yttrade just precis samma ord, "vi är en diskriminerad generation".
men vi måste komma ihåg att priserna har drivits upp även under perioder med höga och stigande räntor.
Jag köpte mitt första boeende 1984, då tyckte jag att det var för dyrt med lägenhet i Vasastaden, en kollega hade köpt en lägenhet där 1982 för 125 000. När jag tittade kunde jag inte hitta något lägre än 400 000, vilket var för mycket för mig.
Jag handlade en liten 2a för 220 000, lite längre ut, men fortfarande centralt (i mitt tycke).
Då låg räntan på 15,25% vilket var normalt och lite högre än när kollegan köpte. Så priserna steg trots hög stigande ränta.
Tittar man sedan bakåt ännu mer så ser man att priserna har stigit ganska oavbrutet åtminstonde sedan 50-talet. Mina föräldrars villa köptes för 50 000 1950. Jag vet att den var värd ca 450 000 1976 (mormors liknande hus såldes då). Så vi hade haft en ganska stor prisuppgång redan på den tiden, visserligen över en period på 25 år.
Under den tiden, 60 och 70 talet så var den unga generationens problem inte höga räntor, utan att få låna överhuvudtaget. Det hade inte så mycket med kreditbedömmningar att göra. Det rådde kreditreglering och det var en förmån att överhuvudtaget få bli lånekund. Det var mer regel än undantag att säljaren tvingades låna ut pengar till köparen, efterssom köparen inte fick låna i bank. Bankerna lånade ut till köparen som en tjänst åt en säljare om han var bra kund i banken. Så i en affär handlade det mer om att säljaren skulle vara god kund i banken.
Jag kommer ihåg exakt samma ord, min syster är 9 år äldre än mig, så när jag var i tonåren 1974 så satt hon och hennes man hemma och yttrade just precis samma ord, "vi är en diskriminerad generation".
Om ni är en "diskriminerad generation". så kan man ju undra vad vi var som föddes på 50-talet. När vi skulle köpa hus på 80-talet (efter sparande) så var räntorna 15-20 % !! i Stockholm. Håller fullständigt med ett flertal av insändarna att man måste spara innan man kan handla och inte bara låna och låna. Vissa generationer vill tydligen ha allt på en gång och samtidigt få göra allt man vill som tex spela golf. Och visst vem vill inte det men det kanske inte fungerar så i den verkliga världen.
Problemet är alltså att ni inte får låna 100% när ni inte har byggt hus tidigare, har inga kontanter att lägga in och tror att 100' räcker till fyllnadsmassor och marginal mot fördyringar.
Dessutom så tror ni att bostadspriser kommer att öka med 20% på tre år, vilket är rätt intressant med tanke på att räntorna kan inte bli lägre än vad de är idag och tidigare prisuppgångar har främst byggt på lägre räntor, se statistik på http://www.reporanta.se/statistik t.ex.
Hur tror ni banken resonerar? Säg att byggandet drar över budget med 20-30%, någon av er förlorar jobbet eller blir rejält sjuk eller att bostadspriserna sjunker med 10-15%, vem skall då ta smällen om ni inte har någon kontantinsats eller eget kapital? En tvingad försäljning kostar ganska mycket pengar, mäklararvode, lagfartsavgifter, eventuell juridisk process och det kan handla om hundratusentals kronor. Banker är ingen välgörenhetsinrättning, de lånar ut pengar för att tjäna pengar på det och vill inte ta stora risker.
Och bara för att inte vara kritisk, prova t.ex. Bluestep eller andra banker och se om de är villiga att låna ut, men räkna med stora topplån med hög ränta för att kompensera för risken.
Lycka till!
Dessutom så tror ni att bostadspriser kommer att öka med 20% på tre år, vilket är rätt intressant med tanke på att räntorna kan inte bli lägre än vad de är idag och tidigare prisuppgångar har främst byggt på lägre räntor, se statistik på http://www.reporanta.se/statistik t.ex.
Hur tror ni banken resonerar? Säg att byggandet drar över budget med 20-30%, någon av er förlorar jobbet eller blir rejält sjuk eller att bostadspriserna sjunker med 10-15%, vem skall då ta smällen om ni inte har någon kontantinsats eller eget kapital? En tvingad försäljning kostar ganska mycket pengar, mäklararvode, lagfartsavgifter, eventuell juridisk process och det kan handla om hundratusentals kronor. Banker är ingen välgörenhetsinrättning, de lånar ut pengar för att tjäna pengar på det och vill inte ta stora risker.
Och bara för att inte vara kritisk, prova t.ex. Bluestep eller andra banker och se om de är villiga att låna ut, men räkna med stora topplån med hög ränta för att kompensera för risken.
Lycka till!
Men det var väl typ 8-10% inflation och 50-80% av räntorna eller så var väl avdragsgilla? De som bara hade tillräckligt med kassaflöde in för att betala räntorna fick väl i slutändan betalt för att låna pengar? Så är det inte riktigt idag med låg inflation och sämre ränteavdrag.legul skrev:
Redigerat av moderator:
Ja, kära nån, detta tidiga åttital...
Inte nog med att inflation och räntor skrevs med tvåsiffriga tal. Dessutom reglerades lånemarknaden av kraftfulla kreditrestriktioner. Den som köpte hus blev grundligt synad i sömmarna. Och om man dög kunde man få överta (!!) befintliga lån. Behövde man låna ännu mer blev det nobben. Folk löste problemet genom att villaköparna ställde sig i skuld direkt till säljarna.
Inte nog med att inflation och räntor skrevs med tvåsiffriga tal. Dessutom reglerades lånemarknaden av kraftfulla kreditrestriktioner. Den som köpte hus blev grundligt synad i sömmarna. Och om man dög kunde man få överta (!!) befintliga lån. Behövde man låna ännu mer blev det nobben. Folk löste problemet genom att villaköparna ställde sig i skuld direkt till säljarna.
Intressant att du hävdar att priserna bara går upp för att räntorna stiger. På 5 år har priserna fördubblats, under 4 av dessa 5 år har räntorna legat ganska långt ifrån dagens nivåer men det har inte spelat nån roll.Visst bidrar ränteläget, men inte alls i den nivån du tror.Dr Fozz skrev:
Sen att du pratar om att dra över budget och sånt, vi kommer att få ett fastpris på ett NF-hus, det är vad huset kommer att kosta punkt slut. Enda som tillkommer som jag idag inte vet kostnaden på är förberedelse för schakt (dvs uppfyllnad).
Som jag har sagt tidigare...husvärderingen är nyckelpunkten, jag kommer troligen bara att behöva låna 80-85% av husets värde när huset väl står där, men får inte kreditivet för att jag saknar kontanterna. Jag tror inte att husvärderingarna här kommer att sjunka den närmaste tiden, att bo i Varberg är oerhört attraktivt. Som exempel har jag redan tidigare givit ett tänkt nybygge av ett älvsbyhus som är värderat ca 500 000 över produktionskostnad i förhandsvärdering, och det i ett sämre läge än den tomt jag vill bygga på.
Jag kan även ta ett bolån där jag får låna 95% av summan (den kontantinsatsen kan jag lösa), men jag kan inte få ett kreditiv, köpa begagnat är alltså okej, men inte bygga nytt....
Att du får låna med mindre kontantinstats till ett begagnat hus beror ju på att risken är lägre. Huset står där och går att värdera just nu, inte om 18 månader.
Husprojekt blir väldigt ofta dyrare än avtalat, oavsett hur fast priset är.
Även om du har koll, och vet helt säkert att entrepenören du väljer kommer att hålla sig inom ramarna, så har banken varit med om massor med projekt som dragit iväg.
Husprojekt blir väldigt ofta dyrare än avtalat, oavsett hur fast priset är.
Även om du har koll, och vet helt säkert att entrepenören du väljer kommer att hålla sig inom ramarna, så har banken varit med om massor med projekt som dragit iväg.
Oooh vad bra...hela tre miljoner...så att överhuvud taget äga en villa i Stockholmsområdet, vilken som helst, är lyxkonsumtion enligt sossarna...somelvis skrev:
Nu skulle väl i och för sig brytpunkten i deras nya förslag ligga över fyra miljoner eller var det fyra och en halv? Fast det täcker en rätt stor del av beståndet här, det också.
Det känns fortfarande som du fokuserar på fel sak. Banken är säkert villiga att låna ut pengarna till er när huset väl är byggt och det finns en säkerhet för lånet som väger upp lånebeloppet. Men nu pratar ni om ett byggnadskreditiv med banken även om varken de eller ni pratat om det i de termerna. För BK finns inte mycket att pantsätta eller ha som säkerhet mer än tomten och den är inte värderat till det belopp som den totala fastigheten kommer bli i slutändan.jhenrikj skrev:
För banken är BK en i deras ögon riskfylld produkt därför ställer de nu större krav.
Om man inte gillar vad en aktör på marknaden gör går man till nästa. Funkar inte det får man söka alternativa vägar.