Även tuberna utan individuell kartong kommer till butiken i fyrkantiga kartonger med ett plasttråg där tuberna är nedtryckta.Claes Sörmland skrev:
Är övertygad om att det är en marknadsföringsgrej, det är de dyrare "lyxigare" märkena som är individuellt förpackade.
Allt med tandkräm i ju en marknadsföringsgrej och geschäft. En produkt som i allt väsentligt på det tekniska planet är helt färdigutvecklad sedan länge.
Att en liten fråga som dubbelförpackningen av tandkräm blev en viktig symbolfråga på 90-talet i debatten får nog ses som ett gott exempel på en "politisk symbolgrej" tänker jag. Med politisk menar jag inte partipolitisk.BirgitS skrev:
I det här fallet har jag faktiskt sett det med egna ögon. Jag har besökt sorteringsanläggningen för plastförpackningar i Motala både i början för ett antal år sedan och nyligen och sett vilken förändring som skett så i detta fall kan jag intyga att det faktiskt stämmer. Sen finns det ju så klart mycket myter om återvinning (från båda lägren) varav många inte stämmer.
Om man tittar på mängderna så återvinns ca 42% av alla plastförpackningar idag mot 20% för 10 år sedan. Så ja, en bra bit kvar men uppenbarligen har ju någonting hänt.
Frågan är om det drivs av denna byråkrati eller om det skulle ha skett med ett annat mindre byråkratiskt system, t ex om kommunerna ansvarat för att få till återvinningen.M Maledictus skrev:
En annan fråga är ju om den skenbara återvinningen är en vinst i förhållande till att t ex bränna det hela för energi som restsopor. Även Northvolts batterifabrik såg imponerande ut trots att den inte producerade några batterier och skapade något värde s a s. Var säkert svårt att förstå för de som besökte den imponerande anläggningen tänker jag.
En sopsäck som var i papper, ofta gick sönder, ofta hade vassa saker i sig...L lbgu skrev:
Fast har du inte sett reklamen? 9 av 10 tandläkare rekommenderar just den krämen, och för att gör det ännu trovärdigare så har man en bild på en modell med vit rock och stetoskop (vad en tandläkare nu ska med det till...). Då måste det väl vara sant???
Nej, det stämmer inte.J Jonas Gerdle skrev:
Det är något vanligare att hantera insamlingen i nämnd eller kommunalförbund än i bolag.
Även för kommunala bolag gäller självkostnadsprincip för insamling av kommunalt avfall, så det går inte att överföra pengar därifrån till annan verksamhet.
I det här fallet så hanteras ju hela Sveriges alla plastförpackningar i en stor anläggning vilket ger stordriftsfördelar. Hade varje kommun hanterat det själva hade det nog blivit mer ineffektivt.
Just plast och metall är värt att återvinna. Pappersförpackningar kan nog diskuteras.
Ja alltså, bara för att ansvaret läggs på kommunerna så finns inget som hindrar att det samordnas nationellt i samarbete mellan kommunerna. Kommunerna har t o m en egen ideell förening, SKR, där sådana saker kan luftas och koordineras. Det går ju också att lagstifta om att kommunerna måste genomföra detta gemensamt i ett förbund eller t ex i ett bolag.M Maledictus skrev:
Nåja, strunt i samma. Detta är bara hypotetiskt och kommer inte att genomföras. Nu har vi byggt upp de stora byråkratiska strukturerna och dessa försörjer troligen tiotusentals familjer på olika nivåer. Vi har valt väg, detta ska löses med komplex byråkrati och massor av administratörer. Och det är väl inte ens en nationell fråga, EU är inne och petar i det också.
Har du några kunskaper i metodik, resultat och vad det blir för kvalité på resultatet när man återvinner plastförpackningar?M Maledictus skrev:
Tyvärr normalt men ändå fel.H HenrikHuslöse skrev:
Samtliga tandkrämssorter jag använder kommer fortfarande i kartong, både vid köp inom Sverige och från utlandet. Jag använder främst Oral-B Sensitive och Colgate Sensitive pro-relief.
Inte någon tandkräm jag köpt bortsett från billigaste på Lidl har kommit utan kartong.
Många märkliga påstående från alla håll i den här sopiga tråden.
Jag var med då. Det var otroligt populärt primärt bland alla vänstermänniskor (inräknat dåtidens socialdemokrater), så om du inte uppfattade det så beror det nog på att du själv och din omgivning med umgänge låg väldigt långt till vänster.
Varorna var dessutom inte av särskilt bra kvalitet. Jag hade många vänner med familjer som köpte varorna och på slutet (när det politiska ruset från känslan av världsförbättrare och innehavare av titeln duktigaste medborgare lagt sig) erkände de själva att det exempelvis var betydligt billigare att köpa rena havregryn istället för blåvita "müslin" eftersom mängden övriga ingredienser ofta var under den detekterbara. Jag kan inte minnas en enda av de produkterna som överlevde det längre testet i verkligheten hos dessa familjer, men kan ju ha missat någon fullträff.
Änglamark som kom senare var däremot betydligt bättre upplagd kampanj och hade betydligt bättre kvalitet, där jag minns att jag frekvent köpte bl a deras knäckebröd och tvålar. Slutade med det enbart när produkterna utgick.
Edit: Minnena börjar återvända och en särskilt spännande diskussion hade jag med en familjefar från S som samtidigt med hyllandet av det enkla livet med blåvitt, varvade med vilken förebild Sovjet och särskilt DDR var som var fritt från "onödiga" varor eftersom staten bestämde vad folket behövde. Varför skulle man kunna välja på mer än någon enstaka sort av schampo, tvål eller tandkräm? Det var bara onödigt eftersom allt, enligt denna expert, ändå gjorde samma sak och så länge man blev ren skulle man nöja sig med det.
Redigerat: