Jag håller med om allt, men jag letade efter en öppning för att poströstning skulle kunna vara tillåtet, och hittade inget som direkt förbjuder ett system med poströstning utifrån hur ärenden ska hanteras, det vill säga att jag hittade inget som direkt motsäger att stämman kan välja att anta eller förkasta ett ärende, vilket krävs vid poströstning. Men som jag också har skrivit tidigare är ju det normala att man diskuterar saker på stämman. Jag har själv suttit som ordförande på en stämma som har ändrat i Utgifts- och inkomststaten och där styrelsen då behövt uppdatera debiteringslängden.Urbota skrev:
Och som vi har konstaterat tidigare i denna tråd; Nacka tingsrätt, Mark- och miljödomstolen, i mål F 5101-20, ansåg att innebörden av 49 § SFL är att medlem måste närvara personligen eller genom ombud för att kunna utöva rösträtt, vilket utesluter poströstning. Däremot kan man förstås utnyttja möjligheterna för att utvidga omröstning med ombud.
Tack! Nu mår jag MYCKET bättre.M martin.sveg skrev:
Domen från Nacka Tingsrätt är verkligen välbehövlig eftersom som amatör inte riktigt har "rätta blicken" för lagtexter. Det är synd att domar från lägre rätter inte är sökbara. En hel del "självklarheter" (för en rådman vid en MMD) är redan utredda, men inte lättillgängliga. /Urbota
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 808 inlägg
It’s a feature, not a bug.
I svensk rättstradition är inte domar från underrätter vägledande. Vad Nacka tingsrätt kommer fram till binder inte en annan tingsrätt, eller ens andra domare i Nacka, att döma likadant.
Ja, på den grunden kan de förstås vara intressanta, men det är ju också oerhört svårt att avgöra om det finns risker med att ta de ”självklarheter” som nämnde rådman kommer fram till för faktiskt självklara.
Underrättsdomar finns tillgängliga i rättsdatabaser som Juno, så de går att få tag på enkelt om man betalar för det, men bygger man sina resonemang på dem så bygger man på lösan sand.
Konstigt resonemang. Vad har det med rättvisa att göra vilka arbetstider mötesdeltagarna har? Menar du i förlängningen att det är orättvist att alla inte har samma jobb? Man kan ju tycka vad man vill om den saken.C cpalm skrev:
Samma sak här. Vad har det med rättvisa att göra vilka språkkunskaper mötesdeltagarna har? Är det orättvist att inte kunna svenska?C cpalm skrev:
Naturligtvis är det så. Men vad har det med rättvisa att göra att mötesdeltagarna inte har exakt samma kunskaper inom alla områden?C cpalm skrev:
Alla människor måste inte vara lika på millimetern för att det skall vara rättvist.
Nu närmar du dig problemet. Naturligtvis har alla medlemmar samma möjlighet att delta oavsett om det är ett digitalt eller fysiskt möte. Där finns inget problem med likabehandling.C cpalm skrev:
Det som däremot inte är likabehandling är att medlemmar som deltar digitalt inte har samma möjlighet att interagera och påverka mötet som de som deltar fysiskt. Samt att de som deltar fysiskt inte har samma möjligheter som de som deltar digitalt. Det är anledningen att inte ha sk hybridmöten.
Du menar alltså att det ur ett demokratiskt perspektiv är bättre att den som t.ex. befinner sig på annan ort och inte har möjlighet att delta fysiskt får avstå från att delta i mötet, snarare än att delta digitalt?O skrev:
Det där är ju bara ett demokratiskt problem och bristande likabehandling ifall man skulle tvinga vissa medlemmar att delta digitalt respektive fysiskt. Så länge det är fritt val för var och en på vilket sätt man vill delta ser jag inga problem med att erbjuda olika möjligheter.
Jag har svarat "interfolierat". Det förstör förvisso lite av "flödet" från tidigare citat, men nu blev det så...
väl insatt i juridiken man tror att man är. En del domar från underrätterna är ju välskrivna och har utförliga resonemang med hänvisningar till lag och vägledande domar. Samtidigt så rivs ju en viss del MMD-domar upp av MÖD, så visst finns det en risk.
/Urbota
Ett välbehövligt förtydligande. Jag är medveten om detta och skälen förfaller mig uppenbara om man betraktar hur det svenska rättssystemet fungerar. Men som sagt, det är värt att påpekas "på allmän plats".
Jag vet inte om jag tycker det är "oerhört" svårt, men den bedömningen varierar ju beroende på hur
väl insatt i juridiken man tror att man är.
En del domar från underrätterna är ju välskrivna och har utförliga resonemang med hänvisningar till lag och vägledande domar. Samtidigt så rivs ju en viss del MMD-domar upp av MÖD, så visst finns det en risk.Jag ska titta i Juno, men tror inte att allt finns med. Vad som dock brukar finnas med vid vägledande domar är hela linjen av domar från underrätt till lagakraftvunnen dom, inklusive skiljaktiga åsikter. Det är oftast ganska bildande och intressant. I fallet med dom F 5101-20 ser jag andra saker som jag tycker är mer grundläggande än poströstningen (som inte ledde till klander eftersom den de facto inte påverkade besluten), nämligen att en samfällighetsförenings stadgarna inte kan ändras så att styrelsens underhållsplan får en status av "take it or leave it", eftersom det skulle innebära en inskränkning av medlemmarnas lagstadgade rätt att fatta beslut på stämman. Detta beslut klandrades och ändringen av stadgarna revs upp. Att domen inte överklagades tror jag beror på att MMD:s resonemang "sjönk in" hos föreningens styrelse. Hade den överklagats är min bedömning att de fått samma svar från högre rätt. Men det får stå för mig.
/Urbota
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 808 inlägg
Det är nog en rimligare syn. Nog så ofta är ju rättsfrågan ganska enkel eller redan avgjord i högre instans. Det jag ville varna för var att överrätten kan komma till en annan slutsats än underrätten – även om denna fört ett stringent resonemang utifrån de saker den bedömt. Ofta är det ”någonting annat” som exempelvis HD tar med i sin bedömning när de ändrar en dom snarare än att de värderar exakt samma parametrar annorlunda.
Tack. Just det där med ”något annat” tycker jag ofta är väldigt intressant att läsa i största allmänhet och det ger en viss förståelse för varför vissa domare sitter i högre rätter och andra gör det inte. Dessutom är juridik en bedömningssport. Det är ju bara högre rätter som kan skapa vägledande domar om hur saker och ting bör vara, och det vet de om. I fall där en ledamot anmäler avvikande åsikt och utvecklar den, så framgår det ofta att det skulle gå att resonera annorlunda om man ville.
/Urbota
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 808 inlägg
Ja, de högsta instanserna har ju också lyxen att få välja vilka mål de ska ta upp. Ibland är det närmast övertydligt att de väntat på ett ”bra” mål för att få ge sig i kast med en specifik fråga.
Medan underinstanser får de mål de får, även om det iofs. krävs prövningstillstånd även till hovrätt under vissa förutsättningar.
Sen ska det ju inte vara någon magisk skillnad, utan även lägre instanser har ju samma lagar att tillämpa.
Det i svensk modern rättshistoria intressantaste sådana här målet är ett skattemål om dubbelbestraffning där HD:s minoritet tolkade internationell rätt bättre än majoriteten, NJA 2010 s. 168.
Dör stod svensk rätt mot rättighetsstadgan i Europakonventionen, så det var ingen busenkel fråga, men för första och mig veterligen enda gången underinstanser med stöd i en minoritetsposition i HD (bestående av Torgny Håstad och fyra andra justitieråd) valt att sätta internationella konventioner framför svensk lag. Tre–fyra år senare fick de en HD-majoritet med sig.
Så det kan som sagt stå och väga ibland, och även dömas fel i högsta instans. Det normals om det döms på ett tveksamt sätt är dock att det står sig, eller att man ändrar lagen för att ta sig ur en icke önskvärd situation.
Medan underinstanser får de mål de får, även om det iofs. krävs prövningstillstånd även till hovrätt under vissa förutsättningar.
Sen ska det ju inte vara någon magisk skillnad, utan även lägre instanser har ju samma lagar att tillämpa.
Det i svensk modern rättshistoria intressantaste sådana här målet är ett skattemål om dubbelbestraffning där HD:s minoritet tolkade internationell rätt bättre än majoriteten, NJA 2010 s. 168.
Dör stod svensk rätt mot rättighetsstadgan i Europakonventionen, så det var ingen busenkel fråga, men för första och mig veterligen enda gången underinstanser med stöd i en minoritetsposition i HD (bestående av Torgny Håstad och fyra andra justitieråd) valt att sätta internationella konventioner framför svensk lag. Tre–fyra år senare fick de en HD-majoritet med sig.
Så det kan som sagt stå och väga ibland, och även dömas fel i högsta instans. Det normals om det döms på ett tveksamt sätt är dock att det står sig, eller att man ändrar lagen för att ta sig ur en icke önskvärd situation.