Bli med sambo.....

[SueCia]

Min sambo betalar 5000, så jag tänkte att i början av förhållandet får man vara lite snäll. Å andra sidan betalar jag bra mycket mer än det.

hur går det till? Bor du i ett slott?

 

[Krux]

Misstänker att vissa av de som fällt syrliga kommentarer om att TS snart kommer stå ensam om han inte blir mer generös hör till kategorin som själva kamperar med en gold-digger. Deras inlägg i tråden är ett sätt att undvika kognitiv dissonans.



Det om något är sorgligt, tecken på dåligt självförtroende och desperation. Man tror inte det går att hitta en partner om man inte på något sätt betalar för det, så man vill att alla andra ska ha det lika.

Måste väl kännas mycket bättre att hitta kärleken hos någon som uppskattar en för den man är och inte efter vilken levnadsstandard man kan erbjuda?

Det är däremot möjligt att lösa samboskapet på massor av olika sätt och inget behöver vara fel bara de involverade är nöjda. Men kommentarerna om att TS är en snål jävel som mer eller mindre förtjänar ett liv i ensamhet, hör inte hemma här.

den analysen känns inte rätt någon stanns . det viktigaste är väl ändå att man är lyckligt tillsammans kan köpa mat och ha tak över huvudet.
vårat mål hemma är givetvis att dela allt så lika det går ekonomiskt men när olika saker händer i livet så det inte går så skulle ingen av oss ens blinka för att ta mer än den andra i ekonomin. min fru är mammaledig nu då betalar jag mycket mer än henne vilket är helt naturligt jag har även tidigare i vårat liv gjort det pga sjukskrivning . Jag skulle aldrig neka henne ekonomiskt stöd och detsamma skulle hon göra för mig. Om man verkligen älskar någon gör man så! Så visst tyck illa om mina kommentarer men försök inte tro att du förstår något om folk och deras ekonomi.



låter ju på många hör att jag borde kräva mer pengar av henne för jag ska ju inte behöva slösa bort mina pengar på att hon inte kan jobba. Borde kanske separera för att ekonomin inte är rättvis? Är ju ändå inte jag som går hemma med barnen.?

i nöd och lust heter det många som behöver tänka på det här

 

[Ville_Vessla]

hur går det till? Bor du i ett slott?

Ingår lite mer än just huskostnader, typ bilkostnader och mesta av maten så inte riktigt rättvisande, men vi kör så, hon betalar 5000 och jag resten.
Däremot 8000 totalt för ett hus i 2,7 miljoners klassen låter väl helt rimligt?

 

[engs]

den analysen känns inte rätt någon stanns . det viktigaste är väl ändå att man är lyckligt tillsammans kan köpa mat och ha tak över huvudet.
vårat mål hemma är givetvis att dela allt så lika det går ekonomiskt men när olika saker händer i livet så det inte går så skulle ingen av oss ens blinka för att ta mer än den andra i ekonomin. min fru är mammaledig nu då betalar jag mycket mer än henne vilket är helt naturligt jag har även tidigare i vårat liv gjort det pga sjukskrivning . Jag skulle aldrig neka henne ekonomiskt stöd och detsamma skulle hon göra för mig. Om man verkligen älskar någon gör man så! Så visst tyck illa om mina kommentarer men försök inte tro att du förstår något om folk och deras ekonomi.



låter ju på många hör att jag borde kräva mer pengar av henne för jag ska ju inte behöva slösa bort mina pengar på att hon inte kan jobba. Borde kanske separera för att ekonomin inte är rättvis? Är ju ändå inte jag som går hemma med barnen.?

i nöd och lust heter det många som behöver tänka på det här

Åter igen, det är kommentarena mot TS jag kommenterar, de som kallar denna snål etc. Inte hur något annat sambopar fördelar ekonomin. Många av dessa kommentarer om TS kommer bli ensam är säkert med glimten i ögat medan andra verkar vara gravallvarliga. Därav att jag gissar vissa av dessa själva blir utnyttjade men inte vill erkänna det för sig själv av rädsla att bli lämnade och projicerar på TS. Även kombinerat med någon ”white knight” personlighet. https://www.urbandictionary.com/define.php?term=White Knight
Vi har inte alls samma ekonomiska fördelning som TS önskar, bl.a. av anledningar du radar upp.
Men det är fullt möjligt att inte se vårat sätt som det enda alternativet.

 

[Dan_Johansson]

Åter igen, det är kommentarena mot TS jag kommenterar, de som kallar denna snål etc. Inte hur något annat sambopar fördelar ekonomin. Många av dessa kommentarer om TS kommer bli ensam är säkert med glimten i ögat medan andra verkar vara gravallvarliga. Därav att jag gissar vissa av dessa själva blir utnyttjade men inte vill erkänna det för sig själv av rädsla att bli lämnade och projicerar på TS. Även kombinerat med någon ”white knight” personlighet. [länk] Knight
Vi har inte alls samma ekonomiska fördelning som TS önskar, bl.a. av anledningar du radar upp.
Men det är fullt möjligt att inte se vårat sätt som det enda alternativet.

Låt mig gissa, du sökte jobb på Mindler men fick nobben?

 

[engs]

Mindler?

Edit: googlade - nej. Men jag verkar inte vara den enda, eller första, amatörpsykologen i tråden...

 

[Snigla]

Självklart har vi pratat och är överens om detta, som det mesta annat.
Vad är det som säger att hon åker ut? Hon är som jag; vill inte lägga last på den andre. En relation är inte, enligt oss, för att man skall vara beroende av varandra, utan för att man väljer att och vill vara tillsammans.

Där försvann lite av poängen med äktenskapets ”i nöd och lust”.. tryggheten, försäkran och stöd.

Jag tycker det verkar sorgligt jag.. ständigt leva med vetskapen att om man råkar ut för en olycka, får cancer eller inte kan jobba mer (något man inte kan påverka själv).. så ska man inte bara ta hand om sig själv och kämpa med det, man måste också tänka på att man ska skilja sig vilken enorm press.. jag har starkt psyke, men hade inte klarat många år!

Man ska alltid kämpa för livet och kärleken.. och ditt (ert) resonemang är att inte kämpa när det blir svårt.. utan ta lätta vägen ut.

Dvs.. ingen är tillräckligt mycket värd att kämpa för som en utbytbar lampa

Det gör mig lite ledsen för er skull - att ni bägge anser att er kärlek (Relation) inte är värd att kämpa för när det väl kommer till kritan.

(Att leva ihop när man är frisk och kry och har pengar är betydligt lättare än att leva ihop och inte ha pengar el hälsa)

Jag vet att detta var OT, ska vara tyst nu (sorry TS)

..och Cancerman_777 - menar inget illa med min kommentar, jag önskar er faktiskt genuint lycka till i livet!

 

[Cancerman_777]

Där försvann lite av poängen med äktenskapets ”i nöd och lust”.. tryggheten, försäkran och stöd.

Jag tycker det verkar sorgligt jag.. ständigt leva med vetskapen att om man råkar ut för en olycka, får cancer eller inte kan jobba mer (något man inte kan påverka själv).. så ska man inte bara ta hand om sig själv och kämpa med det, man måste också tänka på att man ska skilja sig vilken enorm press.. jag har starkt psyke, men hade inte klarat många år!

Man ska alltid kämpa för livet och kärleken.. och ditt (ert) resonemang är att inte kämpa när det blir svårt.. utan ta lätta vägen ut.

Dvs.. ingen är tillräckligt mycket värd att kämpa för som en utbytbar lampa

Det gör mig lite ledsen för er skull - att ni bägge anser att er kärlek (Relation) inte är värd att kämpa för när det väl kommer till kritan.

(Att leva ihop när man är frisk och kry och har pengar är betydligt lättare än att leva ihop och inte ha pengar el hälsa)

Jag vet att detta var OT, ska vara tyst nu (sorry TS)

..och Cancerman_777 - menar inget illa med min kommentar, jag önskar er faktiskt genuint lycka till i livet!

Se det såhär; låt oss säga att alzheimers sätter in. Har du eller någon av dem som protesterar/hånar/förkastar det jag förespråkar minsta lilla aning om vad det innebär att ta hand om en person med den sjukdomen? Har någon av alla er utbildning inom det?
Googla, läs, titta på inslag om hur detta fullkomligt bryter ner den friska personen. Tiden som återstår tillsammans blir inte glädjande eller värdefull. Den blir ett stort jävla jobb. Det vill jag under inga som helst former ge min partner. Inte en chans. Då är det bästa att skiljas/separera, så att vården får ta över omhändertagandet, och så fortsätter den emotionella relationen men utanför just äktenskapet.
Löftena som utbytes mellan brudparet är några gamla gubbar som inte levt på flera hundra år tyckt till och förmanat. Därefter har det romantiserats utan att förstå varifrån det kommer och varför det kommit. Tack men nej tack. Vi stiftar våra egna löften till varandra och vill varandras absolut bästa. Jag är så pass mycket äldre än min tjej att det med största sannolikhet blir jag som blir sjuk. Jag tänker inte bli eller vara en last för henne.

Tack och tack detsamma.

 

[Krux]

Se det såhär; låt oss säga att alzheimers sätter in. Har du eller någon av dem som protesterar/hånar/förkastar det jag förespråkar minsta lilla aning om vad det innebär att ta hand om en person med den sjukdomen? Har någon av alla er utbildning inom det?
Googla, läs, titta på inslag om hur detta fullkomligt bryter ner den friska personen. Tiden som återstår tillsammans blir inte glädjande eller värdefull. Den blir ett stort jävla jobb. Det vill jag under inga som helst former ge min partner. Inte en chans. Då är det bästa att skiljas/separera, så att vården får ta över omhändertagandet, och så fortsätter den emotionella relationen men utanför just äktenskapet.
Löftena som utbytes mellan brudparet är några gamla gubbar som inte levt på flera hundra år tyckt till och förmanat. Därefter har det romantiserats utan att förstå varifrån det kommer och varför det kommit. Tack men nej tack. Vi stiftar våra egna löften till varandra och vill varandras absolut bästa. Jag är så pass mycket äldre än min tjej att det med största sannolikhet blir jag som blir sjuk. Jag tänker inte bli eller vara en last för henne.

Tack och tack detsamma.

Finns ju vård att få utan att man måste separera. Jag har sett både sjukdom och olyckor på nära håll när det tar personer och lämnar sjuka personer ensamma kvar så jag vet verkligen hur illa det kan gå men skulle aldrig följa ditt exempel ( inget illa menat alla är vi olika)
Jag tror på att hålla ihop i vått och torrt. Känns det inte oroligt och ledsamt att veta om man blir sjuk blir man ensam separerad och ingen direkt trygghet kvar?

 

[Cancerman_777]

Finns ju vård att få utan att man måste separera. Jag har sett både sjukdom och olyckor på nära håll när det tar personer och lämnar sjuka personer ensamma kvar så jag vet verkligen hur illa det kan gå men skulle aldrig följa ditt exempel ( inget illa menat alla är vi olika)
Jag tror på att hålla ihop i vått och torrt. Känns det inte oroligt och ledsamt att veta om man blir sjuk blir man ensam separerad och ingen direkt trygghet kvar?

Varför skulle man bli ensam? Läs vad jag skrivit; relationen kan bestå. Den hänger inte på varken ringar på fingrar eller sammanboende.
Men nej, jag är inte orolig för att vara/bli ensam.

 

[Fairlane]

Den som blir vårdtagare lämnar den juridiska relationen. Den personliga/emotionella relationen behöver inte förändras.

Ja som sagt vi tänker helt olika och det är givetvis ok.
Jag förstår inte hur brytandet av det juridiska men behållande av det emotionella skulle underlätta så att ena parten inte går under om den andra får Alzheimers. Jag trodde det var den emotionella delen som tod stryk i det läget, inte den juridiska.

För mig låter det snarare som ett sätt att skydda sin egna ekonomi, exempelvis genom att man vill att samhället ska bekosta de eventuella anpassningar som behövs, men som sagt, jag tror att jag missförstår dig, eller så tänker vi bara helt olika.

 

[Krux]

Varför skulle man bli ensam? Läs vad jag skrivit; relationen kan bestå. Den hänger inte på varken ringar på fingrar eller sammanboende.
Men nej, jag är inte orolig för att vara/bli ensam.

har läst det.
Förstår bara inte vadför man ska separera när man ändå ska fortsätta ha kontakt/ vara tillsammans. Det är väl lika illa? Du får ändå stå bredvid och se på sjukdom och säkerligen får ta beslut och hjälps till ändå

 

[Cancerman_777]

har läst det.
Förstår bara inte vadför man ska separera när man ändå ska fortsätta ha kontakt/ vara tillsammans. Det är väl lika illa? Du får ändå stå bredvid och se på sjukdom och säkerligen får ta beslut och hjälps till ändå

För att det emotionella lever kvar. Det är en enorm skillnad på att hjälpa till kontra att ha fulla ansvaret.

 

[Krux]

För att det emotionella lever kvar. Det är en enorm skillnad på att hjälpa till kontra att ha fulla ansvaret.

men måste man ha fulla ansvaret även om man inte separerar? Går ju att få hjälp och vård utan att separera? tror inte man kan släppa ansvaret för den man älskar ändå man vill ju att ens kära ska ha det så bra det går

 

[Cancerman_777]

men måste man ha fulla ansvaret även om man inte separerar? Går ju att få hjälp och vård utan att separera? tror inte man kan släppa ansvaret för den man älskar ändå man vill ju att ens kära ska ha det så bra det går

Det jag sett har inneburit en enorm arbetsbörda.