Vi brukade använda en mindre fiskehåv med förlängt skaft brukade gå bra men gäller få tag på drottningen så följer resten med och vi använde en vanlig flyttkartong.Tycker nästan det är bökigare när dom svärmat uppe på en vind med isolering och varmt trångt.Vi får förfrågningar än idag om vi kan hjälpa till med svärmning från våran orförande.Är inte bina argsinta brukar dom inte göra mycket väsen av sig men aggresiva kan vara jobbigt om man tar bort drottnigceller i kupan.Min fru blev stucken 7 gånger när hon tog bort drottningceller ur en kupa trots hon hade bioverallen på sig.C cpalm skrev:
Redigerat:
Min fru gick 2-årig YH utbildning i biodling 2010-2012 och vi har fram till förra våren haft uppemot ett 90-tal kupor som vi skött tillsammans.
Vid några tillfällen har vi plockat andras svärmar, men det är egentligen ingenting vi ville, utan gjorde mest för att vara snäll och undanröja olägenheten.
Orsaken är att man inte vet binas hälsotillstånd samt att det kan vara riktigt riskabelt. Och har dom hunnit etablera sig i en skorsten så är det nästan omöjligt att få ut dom i levande skick. Det är lättare att göra egna avläggare eller skaksvärmar om man vill utöka.
Det är hursomhelst viktigt att ta bort bisamhällen ur hus så fort som möjligt. Levande eller avlivade.
Men! när det gäller solitärbin är det annorlunda. Dom kan bygga i sprickor i en tegelfasad, eller i marken om den är sandig och lättbearbetad. Solitärbin ställer inte till med någon permanent skada och är viktiga för mångfalden. Många arter är specialiserade på vissa växter, t ex blåklocksbin som, precis som namnet antyder, pollinerar och lever i symbios med blåklockor. Det är sällan tambin från kupor ens bryr sig om dessa enstaka blommor.
Vid några tillfällen har vi plockat andras svärmar, men det är egentligen ingenting vi ville, utan gjorde mest för att vara snäll och undanröja olägenheten.
Orsaken är att man inte vet binas hälsotillstånd samt att det kan vara riktigt riskabelt. Och har dom hunnit etablera sig i en skorsten så är det nästan omöjligt att få ut dom i levande skick. Det är lättare att göra egna avläggare eller skaksvärmar om man vill utöka.
Det är hursomhelst viktigt att ta bort bisamhällen ur hus så fort som möjligt. Levande eller avlivade.
Men! när det gäller solitärbin är det annorlunda. Dom kan bygga i sprickor i en tegelfasad, eller i marken om den är sandig och lättbearbetad. Solitärbin ställer inte till med någon permanent skada och är viktiga för mångfalden. Många arter är specialiserade på vissa växter, t ex blåklocksbin som, precis som namnet antyder, pollinerar och lever i symbios med blåklockor. Det är sällan tambin från kupor ens bryr sig om dessa enstaka blommor.
Har du varit upp och tittat i skorstenen?Om dom återkommer har du säkert kvar bivax.Å Åsbag skrev:
Åh tack för jättebra info!M MagHam skrev:Min fru gick 2-årig YH utbildning i biodling 2010-2012 och vi har fram till förra våren haft uppemot ett 90-tal kupor som vi skött tillsammans.
Vid några tillfällen har vi plockat andras svärmar, men det är egentligen ingenting vi ville, utan gjorde mest för att vara snäll och undanröja olägenheten.
Orsaken är att man inte vet binas hälsotillstånd samt att det kan vara riktigt riskabelt. Och har dom hunnit etablera sig i en skorsten så är det nästan omöjligt att få ut dom i levande skick. Det är lättare att göra egna avläggare eller skaksvärmar om man vill utöka.
Det är hursomhelst viktigt att ta bort bisamhällen ur hus så fort som möjligt. Levande eller avlivade.
Men! när det gäller solitärbin är det annorlunda. Dom kan bygga i sprickor i en tegelfasad, eller i marken om den är sandig och lättbearbetad. Solitärbin ställer inte till med någon permanent skada och är viktiga för mångfalden. Många arter är specialiserade på vissa växter, t ex blåklocksbin som, precis som namnet antyder, pollinerar och lever i symbios med blåklockor. Det är sällan tambin från kupor ens bryr sig om dessa enstaka blommor.
Har förstått att biodlarna (som grupp) har ett informellt, men ändå ganska väl etablerat "ansvar" för att hantera tambin som hamnat på "villovägar"? Inte minst genom dessa regionala samordnare som har kopplingar till länsstyrelsen. Har iallafall hört en del "men vad f---n"-reaktioner från insatta när jag berättat om att jag fått beskedet att de inte kan vara behjälpliga.M MagHam skrev:
Svärmtelefonen är en frivillig-organisation som Biodlarna (SBR) organiserat och den har egentligen ingen skyldighet att hjälpa till.C cpalm skrev:Har förstått att biodlarna (som grupp) har ett informellt, men ändå ganska väl etablerat "ansvar" för att hantera tambin som hamnat på "villovägar"? Inte minst genom dessa regionala samordnare som har kopplingar till länsstyrelsen. Har iallafall hört en del "men vad f---n"-reaktioner från insatta när jag berättat om att jag fått beskedet att de inte kan vara behjälpliga.
Man ska ha i åtanke att många hobbybiodlare (som denna organisation organiserar) är äldre och man kanske inte ska förvänta sig atlet-insatser om svärmar sitter i höga träd eller etablerat sig i skorstenar på höga hustak.
Sen har ju bin en magisk förmåga att svärma vid de mest opassande tillfällen och de som anmält sig som svärmfångare kanske är bortresta eller upptagna.
De större odlarna är sällan medlemmar i SBR utan i Biodlingsföretagarna. Med många 100-tals kupor kan schemat vara så fullspäckat att de har nog av sitt eget.
Nu är ju inte svärmar i sig något farligt utan det är olägenheten när dom sätter sig oåtkomligt i hus som är problematisk.
Innan dom hittar en ny bostad så sitter dom i en klase ofta rätt nära kupan dom kom ifrån. Därifrån skickar bina ut spejare som letar efter ett nytt hem.
Det är mycket lättare att ta dom då, så ser man en svärm som hänger i en trädgren är det bråttom. Dusch med vatten kan fördröja.
Klicka här för att svara
