Man lär sig något nytt varje dag. Platina anses väl till och med ädlare än guld.Och dyrt, men inte så dyrt trots att det bara finns 1/30-del av det i tillgång i världen som guld och betydligt svårare att få fram än guld¹, speciellt nu när de olika platinametallerna används till väldig många saker inom vetenskap (elektroder, sensorer) snurrdiskars plattor (extremt tunt lager) inom industrin och en av de stora förbrukaren är just katalysatorer inom fordonsindustrin. Inget enkelt att ersätta med något annat - precis som många av jordartsmetallerna där det är själva atomernas reaktion till omgivningen som gör jobbet och ersätta med något annat fungerar inte.
¹ ofta utvinns ur anodslammet i samband med elektrolysrening av råkoppar eller råzink då de är följemetall till dessa malmer - även i väldigt låga halter.
¹ ofta utvinns ur anodslammet i samband med elektrolysrening av råkoppar eller råzink då de är följemetall till dessa malmer - även i väldigt låga halter.
Bra förklarat och det kan säkert stämma. Det gör dock inte att den håller i längden. Om jag killgissar så är det sur PH och otillräcklig luftgenomströmning som orsakar att den fallerar. Jag var såpass missnöjd med min att jag skickade bilder och skisser på installationen till tillverkaren. De kunde inte se något fel. Nu ska jag sluta klaga och får hoppas att Cinderella fixat till designen så att de håller. Min var rätt tidig, typ 2012-13.X xxargs skrev:
Tänkte inte på det..😉 låter i och för sig rimlig att katalysatorn är dyrare än avrage rör med honeycomb (givet att den innehåller platinum såklart..) Sen är jag övertygad om att Cinderella har rejäla marginaler på såväl toaletten som reservdelar. Grundkonstruktionen är tämligen enkel när man väl öppnar upp luckorna.X xxargs skrev:
Får väl lyssna med gänget på jobbet som utvecklar avgasefterbehandling om dom har någon burk över som jag kan jacka på min toa😀.
Hur som haver, den som vill köpa, alt redan äger, en Cinderella, bör veta att dom kostar på över tid. Funkar dock som sagt utmärkt när allt är som det ska.
Att förgasa urin ger troligen NOx i olika former, fekalierna ger också svaveloxider och på det olika former av klorider
Med andra ord med fukt och lite av ovanstående indiffunderat i keramiken i mellantider när det inte används och är kall, kan det bli jätteaggressiva miljöer och på det stora temperaturväxlingar som får det hela att börja vittra i keramiken - förmodligen är miljön i en bilkatalysator snällare än denna.
klor-joner har en viktig process (även om den bara finns i små mängder) i många reaktioner när det gäller att börja korrodera/lösa upp halvädla metaller (så som koppar) och ädla metaller.
blandar man in väteperoxid i blandningen så närmar man sig olika former av piraya-lösningar, som kan vara så starka att det destruerar allt organiskt och tom. oxiderar upp sådana saker som sot till koldioxid och kolmonoxid... och används flitigt inom semiconductor-industrin
---
En blandning för just avseende korrosionstester av olika metallegeringar kallas 'green death' och så upphetsande är det inte till innehållsförteckning sett och består av svavelsyra, saltsyra, järn(III)klorid och koppar(II)klorid i olika proportioner där både, koppar och järnklorid står för den oxiderande delen i blandningen (av att de själva reduceras)
jag vet var järn (både (II) och (III)-version) och kopplarklorid kan göra med diskbänkar, och det ganska fort och polera man inte bort fläcken med slipning och polering i tid tills metallrent igen utan minsta antydan till gravrost inom närmaste dygnet, så kan det vara hål rakt igenom efter ~2 års tid - oavsett hur mycket man sedan skrubbar och har sig - det är som metallen under fläcken blivit sjuk...
Med andra ord med fukt och lite av ovanstående indiffunderat i keramiken i mellantider när det inte används och är kall, kan det bli jätteaggressiva miljöer och på det stora temperaturväxlingar som får det hela att börja vittra i keramiken - förmodligen är miljön i en bilkatalysator snällare än denna.
klor-joner har en viktig process (även om den bara finns i små mängder) i många reaktioner när det gäller att börja korrodera/lösa upp halvädla metaller (så som koppar) och ädla metaller.
blandar man in väteperoxid i blandningen så närmar man sig olika former av piraya-lösningar, som kan vara så starka att det destruerar allt organiskt och tom. oxiderar upp sådana saker som sot till koldioxid och kolmonoxid... och används flitigt inom semiconductor-industrin
---
En blandning för just avseende korrosionstester av olika metallegeringar kallas 'green death' och så upphetsande är det inte till innehållsförteckning sett och består av svavelsyra, saltsyra, järn(III)klorid och koppar(II)klorid i olika proportioner där både, koppar och järnklorid står för den oxiderande delen i blandningen (av att de själva reduceras)
jag vet var järn (både (II) och (III)-version) och kopplarklorid kan göra med diskbänkar, och det ganska fort och polera man inte bort fläcken med slipning och polering i tid tills metallrent igen utan minsta antydan till gravrost inom närmaste dygnet, så kan det vara hål rakt igenom efter ~2 års tid - oavsett hur mycket man sedan skrubbar och har sig - det är som metallen under fläcken blivit sjuk...
Många kommuner hanterar latrin hinkar andra inte. Men det finns två principer: bor du i detaljplanerat då gäller visa regler, är du på egen tomt med plats att gräva då är torrdass med separerad urin och mull för att täcka bajset det bästa.Redaktionen skrev:
Att ha ekologisk toalett betyder att du är beredd att ta hand om din avföring.
Urin spädes med vatten och går till ängen som gödselmedel. Bajs komposteras enligt kommunens regler.
Nu ventilation; har du FTX växlare så kolla vad som fungerar bäst pga lukten inomhus, bränn eller mulltoa behöver avluft installation därför inluft ska inkluderas.
Frystoa ingen speciell ventilation.
Allt påverkar energideklaration.
Utedass om sommarstuga är lösning om kroppen är beredd på det ( gå ut dag eller natt). 🫱🏻🫲🏼 lila till
Jag tycker också det var anmärkningsvärt att artikeln inte tog upp den traditionella torrtoaletten (även om det kanske gömde sig lite bakom separettlösningen). Torrtoaletten. Lösningen i hundratals år. I städer (med tveksam hygienisk standard), herresäten, byar, torp, fjällstugor, skärgårdshemman, fälttåg. Lösningen som kan också kan hålla i hundratals år. En plats för avskilda samtal. En del av kulturarvet. En institution och en del av sinnebilden i sammanhanget sommarstugor och landsbygd.
Fortfarande har torrdasset fördelar i sin tekniska enkelhet och klarar strömavbrott utmärkt. För ett fritidshus i ett område där boendetrycket inte är för hårt är det också en variant som tar begränsade resurser i anspråk om man jämför med allt som krävs för att anlägga och driva en vanlig vattentoalettlösning.
Det går också att lägga till, på en del ställen, närheten till naturen, som aldrig infinner sig på samma sätt i en modern toalett inomhus. Kanske vindens sus, fågelsång eller utsikten.
En del väljer i stället att rysa och tänka på det publika torrdasset: Illaluktande, smutsigt, där man undviker att ta i något, fyllt av klotter, spindlar som plötsligt klättrar ner för en tråd framför ansiktet när en satt sig. Även denna form av dass har ju sin plats i historien men ska inte jämföras med fritidshusets. Med lite tanke går det att hålla rent och fint och välluktande. Med lite ventilation mellan panelspringorna och separering av latrinet kommer man långt. Även komposteringen går att göra begränsad och acceptabel. Finns möjlighet till hantering i tunnor och hämtning av kommunen så är det inte värre en övrig sophantering.
Kanske får nu bilden en lite romantisk ton. Visst passar inte utedasset in överallt och alla sammanhang. Dels är det för min del mest en lösning för fritidshus sommartid (och artikeln handlar ju om fritidshus). Alltså när det finns mer tid och inte krav på att skynda till jobb och skola. Det passar också bäst för ett mindre antal personer, i alla fall över tid. Redan en stor midsommarfest med gäster med varierande utedasserfarenheter kan äventyra den ursprungliga dasstrivseln. För dessa tillfällen kan ett dass med dubbel- eller trippelhål annars rekommenderas.
Komforten kan naturligtvis påverkas också av många småbarn eller om återkommande nattbesök behövs. Och så ska det väl sägas att det är skillnad på att gå ut en lugn junimorgon bland vårfåglarna, sätta sig och låta dörren stå öppen ner mot sjön, jämfört med ett oplanerat nattbesök i november. Tre på natten, snöblandat regn. Trots att besöket brådskar så ska flera lager kläder på. Trots att flera lager kläder satts på så är den råa vinden tydlig när den drar mellan springorna. Utanför den lilla lampan på dasset är mörkret kompakt. Vägen till bostadshuset (av hygieniska skäl ligger ju dasset lite avsides) är svår att hitta i mörkret och hal av is. En sådan natt kan vem som helst önska sig en lättstädad vattenklosett i ett uppvärmt badrum, strax intill sovrummet i samma hus.
Poängen är främst att torrdasset är en så etablerad och självklar del av fritidshuskulturen att den bör nämnas och få ta plats. Jag hoppas att det också får leva vidare i praktiken för trots sin ålder så har den ett gäng unika och positiva egenskaper. Att det inte är bästa lösningen för alla fritidshus står samtidigt också klart.
Fortfarande har torrdasset fördelar i sin tekniska enkelhet och klarar strömavbrott utmärkt. För ett fritidshus i ett område där boendetrycket inte är för hårt är det också en variant som tar begränsade resurser i anspråk om man jämför med allt som krävs för att anlägga och driva en vanlig vattentoalettlösning.
Det går också att lägga till, på en del ställen, närheten till naturen, som aldrig infinner sig på samma sätt i en modern toalett inomhus. Kanske vindens sus, fågelsång eller utsikten.
En del väljer i stället att rysa och tänka på det publika torrdasset: Illaluktande, smutsigt, där man undviker att ta i något, fyllt av klotter, spindlar som plötsligt klättrar ner för en tråd framför ansiktet när en satt sig. Även denna form av dass har ju sin plats i historien men ska inte jämföras med fritidshusets. Med lite tanke går det att hålla rent och fint och välluktande. Med lite ventilation mellan panelspringorna och separering av latrinet kommer man långt. Även komposteringen går att göra begränsad och acceptabel. Finns möjlighet till hantering i tunnor och hämtning av kommunen så är det inte värre en övrig sophantering.
Kanske får nu bilden en lite romantisk ton. Visst passar inte utedasset in överallt och alla sammanhang. Dels är det för min del mest en lösning för fritidshus sommartid (och artikeln handlar ju om fritidshus). Alltså när det finns mer tid och inte krav på att skynda till jobb och skola. Det passar också bäst för ett mindre antal personer, i alla fall över tid. Redan en stor midsommarfest med gäster med varierande utedasserfarenheter kan äventyra den ursprungliga dasstrivseln. För dessa tillfällen kan ett dass med dubbel- eller trippelhål annars rekommenderas.
Komforten kan naturligtvis påverkas också av många småbarn eller om återkommande nattbesök behövs. Och så ska det väl sägas att det är skillnad på att gå ut en lugn junimorgon bland vårfåglarna, sätta sig och låta dörren stå öppen ner mot sjön, jämfört med ett oplanerat nattbesök i november. Tre på natten, snöblandat regn. Trots att besöket brådskar så ska flera lager kläder på. Trots att flera lager kläder satts på så är den råa vinden tydlig när den drar mellan springorna. Utanför den lilla lampan på dasset är mörkret kompakt. Vägen till bostadshuset (av hygieniska skäl ligger ju dasset lite avsides) är svår att hitta i mörkret och hal av is. En sådan natt kan vem som helst önska sig en lättstädad vattenklosett i ett uppvärmt badrum, strax intill sovrummet i samma hus.
Poängen är främst att torrdasset är en så etablerad och självklar del av fritidshuskulturen att den bör nämnas och få ta plats. Jag hoppas att det också får leva vidare i praktiken för trots sin ålder så har den ett gäng unika och positiva egenskaper. Att det inte är bästa lösningen för alla fritidshus står samtidigt också klart.
Om ett alternativ som jämfört med de andra är nästan gratis och ingen i branschen kommer att tjäna pengar på så kan man ju misstänka att grunden i artikeln kommer från t.ex. en branschorganisation vilket väl inte är direkt ovanligt. Just för ett fritidshus som kanske används 4-5 veckor om året på sommaren borde torrdass vara ett givet alternativ för den som inte badar i pengar. De flesta andra lösningar ger nog rätt hög användningskostnad ifall man skulle lägga ut kostnaden på varje gång någon gör #2.V Vinkelkaka skrev:
Ifall man hade ett val att betala 100 kr per gång för att skita i en vanlig toalett jämfört med att göra det gratis på ett utedass vet åtminstone jag vad jag hade valt.
Problemet med sophanteringen är att det är inget val - har du (råd med) fastighet med bostad på denna så blir det att betala för sophanteringen, då det också inkluderar rätten att kunna åka till ÅVC och lämna grovsopor, trädgårdsavfall etc där. därav att man måste betala för sophämtningen även om man inte lägger en pinal i soptunnorna vid stugan under hela året.F fribygg skrev:
Man kan tycka vad man vill om det - men utan ÅVC så skulle det se ganska snart eländigt ut i mark och skog med olika illegala dumpningar... (förekommer iofs. idag också men utan ÅVC skulle det bli många gånger värre).
Hemma i permanentboendet så är sophanteringsavgiften inbakad in i hyran eller BRF-avgiften - något man inte ser om man inte är med i BRF-styrelsens arbete och ser fakturorna från kommunen - och det är inte så små summor...
OT: Jag tänker att jag precis som många andra på detta forum bor i villa och betalar dryga 100kr för varje vanlig soppåse vi slänger i soptunnorna som är fastighetsnära placerade.X xxargs skrev:
OM man bor i lägenhet är det säkert som du skriver att man ofta(st) har sämre koll på kostnaderna för sophanteringen.
Det tråkiga med "torrdasset är ju att det inte är så " torrt" utan urinen blandar sig med fekalierna och bildar en illaluktande sörja. Enkel åtgärd är då att införa "urinseparering" i torrdasset och få en bra lösning .V Vinkelkaka skrev:
Redigerat:
Och vi som har minireningsverk vid högre krav får jobba järnet med stora kostnader i att fånga fosforn och reducera nitraterna (som bildas av urinens urea) - som båda kommer till över 75% från just urin medans fekalierna är den enkla biten - och det vid urinseparering bara häller ut det på gräsmattan... det som är det riktiga 'miljögiftet' och får sjöar att algblomma av för mycket utläckt fosfor och nitrater i vattnet ett antal år senare... - detta med urinseparering är en 'slapp' i ansiktet på oss med minireningsverk och man undrar över nyttan med minireningsverk när andra bara helt skiter i det (se det med lite humor över hur läget är med våra bestämmelse och konsten att sila mygg och svälja kameler hos myndigheter - och då i betydligt vidare syn som en enskild avlopp mot vad ett kalhygge ger i fosforläckage för 30 år framöver för att staten med ekonomisk tryck tvingar skogsägaren att avverka för att staten behöver pengar)
Men samtidig skall sägas att vid minireningsverk behövs både fekalierna, urinen och toapappret (sistnämnda främst som energikälla) för att få ned utsläppen på fosfor och kvävet då bakterierna som binder fosfor och och reducera kvävet måste ha något att leva på och kunna växa till i antal.
Men samtidig skall sägas att vid minireningsverk behövs både fekalierna, urinen och toapappret (sistnämnda främst som energikälla) för att få ned utsläppen på fosfor och kvävet då bakterierna som binder fosfor och och reducera kvävet måste ha något att leva på och kunna växa till i antal.
Redigerat:
Har ett sommarhus efter Norrbottens kusten med sommarvatten, används från Mars till Oktober. Vi har Cinderella Classic och utedass med urinseparering, tunnan tömmer jag på löv/grästippen en bit in i skogen. BDT avlopp. Har funkat sedan 1988, Cinderella i 10 år.