Samma med all skit som ska säljas. Vissa saker är ”frivilligt” men andra saker är tvång att sälja minst Xst. Vilket innebär att vi måste köpa det själva för jag vägrar tvinga på släkt o vänner skräpet.T tanaris skrev:
Vore betydligt smidigare / billigare om vi kunde betala de procent de nu får på produkterna, så föreningen får samma antal kronor i slutändan istället.
För att inte tala om de föräldrar med krävande arbetsliv, psykisk ohälsa, introvert personlighet, ensamstående förälder, sjukdom, ekonomiska problem, kriminalitet, drogmissbruk o s v.sir_erken skrev:
Jag har fyra barn. Jag stöttar mina barn om de vill vara med i någon förening och jag ställer gärna upp med att köra runt barnen och att hjälpa till någon gång ibland när det passar bra, men aldrig på något rullande schema, vårt hushåll skulle fullständigt haverera då. Jag måste se till min familjs bästa och det är orimligt att kräva att jag ska sätta någon ideell förening före min familjs välmående. Med det sagt så skulle jag aldrig smita unsan, jag skulle bara a säga som det är. Jag har inte kapacitet för mer uppgifter och uppdrag.
Det här är lite märkligt. Jag är född i början av 80-talet. Då var det aldrig tal om att bemanna kiosker eller sälja kalsonger. Mig veterligen började det hela med Bingo-Lotto/er på 90-talet, sedan har det blivit värre!
Jag tror att en del av problemet kommer av för hög ambitionsnivå vad gäller tävlingar och cuper för knattar. Den förening jag och sonen är aktiva i har som princip att tävlingar ska vara nära, resan ska inte ta längre tid än tävlingen. Och tävlingen ska inte ta mer än två timmar. Och tävling är det inte ofta för de små (under typ 12). Jag avskyr sälja saker eller stå i kiosk. Jag har valt att träna barnen, och ibland även vuxna. Delvis för att ingen annan räckte upp handen, och delvis för att det är roligt och utvecklande.
När det gäller lite äldre ungdomar som satsar så blir det förstås längre resor till tävlingar och fler träningspass, men de är ju lite mer självgående. När barnen är mindre tycker jag det är viktigast att de tycker det är roligt och att de rör på sig.
Som svar på frågan, vad skulle hända om ni inte tog med ”smitarna” på schemat?
När det gäller lite äldre ungdomar som satsar så blir det förstås längre resor till tävlingar och fler träningspass, men de är ju lite mer självgående. När barnen är mindre tycker jag det är viktigast att de tycker det är roligt och att de rör på sig.
Som svar på frågan, vad skulle hända om ni inte tog med ”smitarna” på schemat?
Jag hatar att stå i kiosken i sporthallen. Man gör det kanske två kvällar på ett år, så däremellan hinner man glömma hur kassaapparater och köksmaskiner funkar, och sortiment och priser och städrutiner hinner också ändras. Man får lära nytt vareviga gång! Då är det mycket effektivare att anställa någon som vill stå i kiosken, eller låta någon driva den i privat regi.
När jag var liten var det någon pensionär som skötte caféet och drygade ut sin pension lite.
När jag var liten var det någon pensionär som skötte caféet och drygade ut sin pension lite.
Nivån är nog lite hög många gånger. De yngsta klarar sig fint med att bara spela mot de närmaste lagen.P Pin skrev:
mycket är nog dåligt skött också. Pratade med en kompis för ett tag sen och på hans sons hockeymatch hade de tagit in domare som hade 10 mil enkel resa. Detta va för 16 åringar. Vad kostar inte det?
Inget skulle få mig att hjälpa till tror jag..P Parkeringsvakten skrev:
Jag kan istället betala mer så kan de som har intresset och vill engagera sig få en ersättning istället.
Någon körning då och då kan man göra men inte mer än så....
Dessutom är det på sommarhalvåret kan nog inte något få mig och resten av familjen från att hellre åka ut med båten och bada någonstans.
Hade ett tag att svågern tog med min son på fotbollsträning, i gengäld gav jag deras son gitarrlektioner här hemma.
Edit... Svågerns son spelade i samma lag
What? Jag är 71:a och har sålt hamburgare, lotter och stått i kiosk och allt möjligt. Till skillnad från idag gjorde vi det själva också. Nu är det ju mamma eller pappa som tjatar på respektive arbetsplats eller via lokala Facebook-gruppen.F Fluxor skrev:
Det räcker bara att jag tittar åt min systers håll.
Varje helg är de ute å ränner runt på diverse fotbollsmatcher grabben ska sparka boll vid, hästgrejer dottern ska vagga runt på en häst.
Upp skittidigt och hem sent nästan varje helg.
Fyller nån år, så kanske de kan komma 2 timmar, om nån av ungarna har match i närheten, och då i stort sett bara inhalera lite fika och så är det nästan dags att åka igen osv osv.
Varje helg är de ute å ränner runt på diverse fotbollsmatcher grabben ska sparka boll vid, hästgrejer dottern ska vagga runt på en häst.
Upp skittidigt och hem sent nästan varje helg.
Fyller nån år, så kanske de kan komma 2 timmar, om nån av ungarna har match i närheten, och då i stort sett bara inhalera lite fika och så är det nästan dags att åka igen osv osv.
Fokusera på de föräldrar som ställer upp och hjälper till. Det är de som tillsammans med er ledare som är ryggraden i vår ideella ungdomsverksamhet. De skall vi vara rädda om. Jag har själv jobbat ideellt i över 20 år bl a i grabbens fotbollsklubb som ledare och känner väl igen typen. Vi skickade ofta med de smutsiga matchkläderna för tvätt till de föräldrar som aldrig hade tid att stå i kiosk eller köra till matcher. Vi fick aldrig några klagomål på det.
Skilj på de som inte vill och de som inte kan. "Våra" ensamstående flerbarnsföräldrar dök sällan eller aldrig upp och ingen klandrade dom för det.
Skilj på de som inte vill och de som inte kan. "Våra" ensamstående flerbarnsföräldrar dök sällan eller aldrig upp och ingen klandrade dom för det.
Och någonstans i Sverige på en fotbollsplan så står det en liten kille/tjej som undrar varför deras föräldrar aldrig kommer på matcher m.m
äckligt att vara så självupptagen som förälder.
och nej, det är inte så jävla roligt att stå i 5grader med blåst, regn och ett gäng barn som alla springer efter bollen samtidigt.
Det tycker nog inte många.
Men jag är väl för fan inte där för att kolla högklassig fotboll, jag är ju där för mitt barns skull oavsett om jag gillar sporten.
Likadant när ena dottern frågar om jag kan skjutsa och hänga med till stallet
Stallet är verkligen ingen favorit om man säger så, men jag är inte där för hästarnas skull utanför dotterns skull.
Så medans vi står där och ryktar hästen tillsammans ( jag livrädd
) så pratar vi utan telefoner o skit.
Och de stunderna är guld värda, händer inte för ofta med en tonårsdotter.
Så vad gör egentligen lite häst o skit doft i klädern och lite ”missad” garagetid/mektid när barnen tycker man är världens coolaste pappa som hänger med oavsett.
Till TS: ett tips är att försöka sätta ihop ”rätt” personer på aktiviteterna.
Ingen vill bli ihopparad med tjöt-Annika eller tjöt-Karin. Sätt de tillsammans istället.
Försök snoka lite om föräldrarna som brukar smita undan om de verkar snacka med några andra föräldrar i laget.
Sätt de tillsammans isåfall. Svårare att smita undan mot nån man känner
Jag står hellre med nån jag kan snacka lite skit med under tiden för att fördriva tiden än att stå med nån helt random människa.
äckligt att vara så självupptagen som förälder.
och nej, det är inte så jävla roligt att stå i 5grader med blåst, regn och ett gäng barn som alla springer efter bollen samtidigt.
Det tycker nog inte många.
Men jag är väl för fan inte där för att kolla högklassig fotboll, jag är ju där för mitt barns skull oavsett om jag gillar sporten.
Likadant när ena dottern frågar om jag kan skjutsa och hänga med till stallet
Stallet är verkligen ingen favorit om man säger så, men jag är inte där för hästarnas skull utanför dotterns skull.
Så medans vi står där och ryktar hästen tillsammans ( jag livrädd
) så pratar vi utan telefoner o skit.Och de stunderna är guld värda, händer inte för ofta med en tonårsdotter.
Så vad gör egentligen lite häst o skit doft i klädern och lite ”missad” garagetid/mektid när barnen tycker man är världens coolaste pappa som hänger med oavsett.
Till TS: ett tips är att försöka sätta ihop ”rätt” personer på aktiviteterna.
Ingen vill bli ihopparad med tjöt-Annika eller tjöt-Karin. Sätt de tillsammans istället.
Försök snoka lite om föräldrarna som brukar smita undan om de verkar snacka med några andra föräldrar i laget.
Sätt de tillsammans isåfall. Svårare att smita undan mot nån man känner
Jag står hellre med nån jag kan snacka lite skit med under tiden för att fördriva tiden än att stå med nån helt random människa.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 214 inlägg
Jag blir bedrövad av den här tråden, inte främst för att alla inte vill/anser sig kunna ställa upp på frivilligarbete, utan på inställningen att den ideella sektorn egentligen bara är en del av den kommunala sektorn. Offentliga bidrag är inte grunden för föreningssverige, utan det är de människor som är med i och verkar i föreningarna.
Med det sagt är det förstås fullt begripligt att man inte är djupt engagerad i allt ens barn gör, och därtill är kanske sällan markservicen det roligaste, särskilt inte när man känner att man gör den för andras ungar. Och ändå är det ett arbete som måste göras för att de små gemenskaperna ska fungera.
Jag har inget bra svar på vad man ska göra mer än att försöka hålla så god organisation man kan på saker och ge människor så god framförhållning som man kan för när de måste hjälpa till. För alla är inte lika engagerade, och bördorna kommer inte bäras lika.
Samtidigt tror jag att de som tycker att man borde kunna köpa sig fri är snett ute. Att kunna köpa sig fri från försäljning av kakor och sportkläder är en sak, men att tro att andra bidrar med sin tid och sitt engagemang på någon form av marknadsmässig grund är fel. Det är möjligt att många vill kunna köpa sig fria, men ärligt, det de vill köpa finns det ingen som vill sälja. Inte för pengar.
Med det sagt är det förstås fullt begripligt att man inte är djupt engagerad i allt ens barn gör, och därtill är kanske sällan markservicen det roligaste, särskilt inte när man känner att man gör den för andras ungar. Och ändå är det ett arbete som måste göras för att de små gemenskaperna ska fungera.
Jag har inget bra svar på vad man ska göra mer än att försöka hålla så god organisation man kan på saker och ge människor så god framförhållning som man kan för när de måste hjälpa till. För alla är inte lika engagerade, och bördorna kommer inte bäras lika.
Samtidigt tror jag att de som tycker att man borde kunna köpa sig fri är snett ute. Att kunna köpa sig fri från försäljning av kakor och sportkläder är en sak, men att tro att andra bidrar med sin tid och sitt engagemang på någon form av marknadsmässig grund är fel. Det är möjligt att många vill kunna köpa sig fria, men ärligt, det de vill köpa finns det ingen som vill sälja. Inte för pengar.
Som ledare dör man lite inombords när man ser barnen spana efter sina föräldrar på läktaren och besvikelsen när de inte hittar dom!R RalleB skrev:Och någonstans i Sverige på en fotbollsplan så står det en liten kille/tjej som undrar varför deras föräldrar aldrig kommer på matcher m.m
äckligt att vara så självupptagen som förälder.
och nej, det är inte så jävla roligt att stå i 5grader med blåst, regn och ett gäng barn som alla springer efter bollen samtidigt.
Det tycker nog inte många.
Men jag är väl för fan inte där för att kolla högklassig fotboll, jag är ju där för mitt barns skull oavsett om jag gillar sporten.
Likadant när ena dottern frågar om jag kan skjutsa och hänga med till stallet
Stallet är verkligen ingen favorit om man säger så, men jag är inte där för hästarnas skull utanför dotterns skull.
Så medans vi står där och ryktar hästen tillsammans ( jag livrädd
Och de stunderna är guld värda, händer inte för ofta med en tonårsdotter.
Så vad gör egentligen lite häst o skit doft i klädern och lite ”missad” garagetid/mektid när barnen tycker man är världens coolaste pappa som hänger med oavsett.
Till TS: ett tips är att försöka sätta ihop ”rätt” personer på aktiviteterna.
Ingen vill bli ihopparad med tjöt-Annika eller tjöt-Karin. Sätt de tillsammans istället.
Försök snoka lite om föräldrarna som brukar smita undan om de verkar snacka med några andra föräldrar i laget.
Sätt de tillsammans isåfall. Svårare att smita undan mot nån man känner
Jag står hellre med nån jag kan snacka lite skit med under tiden för att fördriva tiden än att stå med nån helt random människa.