En bra börjanPontstone skrev:
Vad jag kunde se finns det bara två rättsfall som har angivit den aktuella paragrafen i ärvdabalken som formell hänvisning, varav bara ett är relevant i ett fall som nu är aktuellt.Odjuret skrev:En intressant fundering som faktiskt borde ge lite mer kött på benen är om det finns några rättsfall när det gäller dolt fel och dödsbon?
Jag litar på plåthusets kunskaper i det här fallet. (Fasiken, Plåthuset har nästan helt fått över mig på den ansra sidan
I målet T 1057-02 från Svea HovR fick en son återbetala hela arvet efter att skatt påförts sina föräldrars dödsbon efter arvskiftet. Sonen menade bland annat att dödsbona inte kunde beskattas eftersom de upphört att existera genom att bouppteckningarna registrerats, en invändning som dock inte accepterades av vare sig tingsrätt eller hovrätt. Hovrätten konstaterade bl.a. att om bodelning eller arvsskifte redan ägt rum och borgenärerna inte fått betalt ska bodelningen eller skiftet gå åter (21 kap. 4 § ärvdabalken).
I detta fall verkar det dock ha funnits skulder vid registreringen av bouppteckningen (latent fastighetsskatt). Hovrätten konstaterar "Sonen är ensam delägare i dödsbona. Vid registreringen av bouppteckningarna fanns skulder i båda. De skiften som skett ska därför gå åter utan något särskilt beslut om återgång. Det har ålegat dödsbona att redovisa underlag för bestämmande av fastighetsskatt samt också betala den. Sonen anses därmed skyldig att återlämna vad han tagit ur dödsbona efter sina föräldrar."
Det som blir intressant är ju hur man ska tolka fallet att det finns en eventuell skuld (det tioåriga felansvaret enligt jordabalken), men att något krav inte har riktats innan arvet skiftas. Jag har inte rotat runt i förarbeten, men min gissning är ändå att arvingarna får pynta tillbaka arvet om det bedöms finnas en reell fordran. Det är enligt min mening heller inte oskäligt eftersom arvingarna har fått mer pengar än de egentligen borde ha fått. Det är i vart fall, enligt min mening, mer oskäligt att en fastighetsköpare inte skulle kunna få ut pengar för fel i fastigheten endast p.g.a. att några släktingar inte har räknat med att det skulle dyka upp ett krav. Det kan ju släktingarna förutse när de tar emot arvet, d.v.s. det är ingen skillnad gentemot en fastighetssäljares situation.
Är inte noteringen ovan rent generellt lite vidlyftig "Det kan ju släktingarna förutse när de tar emot arvet".Plåthuset skrev:
Arvingar utan erfarenhet av fastighetsförsäljning eller om försäljningen gjorts för många år sedan, t.ex. närmare 10-årsgränsen kan knappast vara medvetna om dolda felgarantier.
Skulle vara intressant att se ett domslut och process med ett sådant scenario, dvs fordringar som inte fanns vid dödsboskiftet utan har uppstått betydligt senare.
Arvingarna kanske inte hade de faktiska kunskaperna, men de hade alla förutsättningar att ta reda på det (typ: uppfylla sin undersökningsplikt). Och vet man inte själv kan man ju alltid fråga någon som vet. Innan man sätter sprätt på ärvda pengar är det ju bra att först kontrollera vilka risker det finns att man inte får behålla dem. Men det var därför jag skrev "enligt min mening" eftersom andra kanske tycker annorlunda. Domstolar brukar dock ta väldigt liten hänsyn till att folk inte visste bättre, vilket talar för "min" sak rent juridiskt, men då är jag ute och spekulerar lite igen.AndersS skrev:
Absolut, men det är inte säkert att det finns några sådana fall. Jag har gjort en sökning i en rättsfallsdatabas över alla fall där detta lagrum har "taggats". Det går såklart att leta mer nogrannt än så, men det är tyvärr ingenting jag själv har tid med.AndersS skrev:
Fast iom. att en ev. återföring till dödsboet skall ske solidariskt, så står det ju en arvinge helt fritt att låta bli att betala sin del. En fordringsägare kommer att ställa kravet mot den av arvingarna som är lättast att få betalt från. Det placerar en arvinge i en sämre situation än fastighetssäljare i största allmänhet.
För mig som inte är jurist så tycker jag att rättsfallet här ovan med fastighetsskatten är en helt annan fråga än ett ev. dolt fel. Fastighetsskatten är ju en känd upparbetad kostnad i dödsboet, även om den kanske inte fanns på faktura när bouppteckningen gjordes.
Om man skall hävda att ev. dolda fel är en skuld som finns redan från dag ett efter en försäljning, så borde ju den skulden preskiberas efter 3 år (eller vad som nu gäller för skulder mellan privatpersoner), och på så sätt åsidosätta 10 års regeln om dolda fel. Det känns mer logiskt att skulden uppkommer när ett dolt fel upptäcks. Och att arvingarna då blir återbetalningsskyldiga bara om dödsboet fortfarande kan anses vara oavslutat den dagen.
För mig som inte är jurist så tycker jag att rättsfallet här ovan med fastighetsskatten är en helt annan fråga än ett ev. dolt fel. Fastighetsskatten är ju en känd upparbetad kostnad i dödsboet, även om den kanske inte fanns på faktura när bouppteckningen gjordes.
Om man skall hävda att ev. dolda fel är en skuld som finns redan från dag ett efter en försäljning, så borde ju den skulden preskiberas efter 3 år (eller vad som nu gäller för skulder mellan privatpersoner), och på så sätt åsidosätta 10 års regeln om dolda fel. Det känns mer logiskt att skulden uppkommer när ett dolt fel upptäcks. Och att arvingarna då blir återbetalningsskyldiga bara om dödsboet fortfarande kan anses vara oavslutat den dagen.
Redigerat:
Tack för att du tog dig tid att leta lite! Frågan är om vi vart så mycket klokarePlåthuset skrev:
Personligen så håller jag inte riktigt med dig i ditt resonemang om dolt fel och dödsbon... Men jag är ingen lagvrängare... Men jag kan inte alltid hålla med dig
Jag anser att skulden när det gäller dolda fel uppstår när felet upptäcks. Alltså när dödsboet redan är skiftat, men det är kanske mer en personlig åsikt än någon korrekt tolkning!Ja, men arvingen är inte skyldig att betala tillbaka mer än vad arvingen mottagit i arv + ränta och kan ju sen regressa mot övriga arvtagare så är det egentligen någon större skillnad mot en fastighet som säljs av flera säljare?hempularen skrev:
Fordringar mellan privatpersoner preskriberas efter tio år. Det är fordringar från näringsidkare till privatpersoner som har treårig preskriptionstid.hempularen skrev:
Sen undrar jag om det spelar någon roll när skulden mot dödsboet uppkommer? Framgår det någonstans? (Jag är långtifrån bra på arvsrätt.)
Tja... Det är egentligen lika bra å inse, det är inte den lättaste vägen att gå för att få ersättning för dolt fel...
Process om huruvida det är dolt fel, samt process om huruvida dödsboet ska väckas till liv igen....
Min kunskap om arvsrätt är garanterat ännu sämre än Plåthusets, så för min del så törs jag inte säga något
Process om huruvida det är dolt fel, samt process om huruvida dödsboet ska väckas till liv igen....
Min kunskap om arvsrätt är garanterat ännu sämre än Plåthusets, så för min del så törs jag inte säga något
Det där med NÄR skulden uppkommer inbillar jag mig är väldigt viktigt. Anledningen till att skatteskulden i ditt exempel tidigare kunde åtevinnas från arvingarna, var ju att det hade upprättats en felaktig boupteckning. Man hade inte tagit med en skuld som fanns. Skattskyldighet uppstår inte när skatten debiteras utan när man får inkomsten som man skall betala skatt på. även om det i det här fallet gällde fastighetsskatt.
Dvs. det handlade om en skuld som definitivt fanns vid dödsfallet/boupteckningen. även om den inte hade "fakturerats" då.
Det är där jag inbillar mig att stötestenen finns. Kan arvingar verkligen bli återbetalningssskyldiga för en skuld som uppkommer flera år efter ett arvsskifte?
Det borde kunna uppkomma samma frågeställning vid konkurser i AB. Om jag kommer in med en reklammation typ 2 år efter avslutad konkurs, så skulle ju förvaltarens fördelningsbeslut då rivas upp och pengar återkrävas från de som fått utdelning i konkursen.
Det är ju i princip samma ska som att återvinna pengar från arvingar för en reklammation på ett husköp.
Och jag vill nog inte höra asgarvet från en konkursförvaltare om jag hade provat att kräva att fördelningsbeslutet skall rivas upp efter 2 år.
Dvs. det handlade om en skuld som definitivt fanns vid dödsfallet/boupteckningen. även om den inte hade "fakturerats" då.
Det är där jag inbillar mig att stötestenen finns. Kan arvingar verkligen bli återbetalningssskyldiga för en skuld som uppkommer flera år efter ett arvsskifte?
Det borde kunna uppkomma samma frågeställning vid konkurser i AB. Om jag kommer in med en reklammation typ 2 år efter avslutad konkurs, så skulle ju förvaltarens fördelningsbeslut då rivas upp och pengar återkrävas från de som fått utdelning i konkursen.
Det är ju i princip samma ska som att återvinna pengar från arvingar för en reklammation på ett husköp.
Och jag vill nog inte höra asgarvet från en konkursförvaltare om jag hade provat att kräva att fördelningsbeslutet skall rivas upp efter 2 år.
Samtidigt kan man se det såhär, två varianter:
1. Arvingarna säljer huset inom dödsboet, skiftar ut pengarna som arv.
2. Arvingarna ärver huset, såsom delägare var och en, men bestämmer sig sen för att sälja.
Varför skulle 1 befria arvingarna från alla anspråk från köparen, men inte 2?
Det går ju att på detta sätt resonera att det vore mest rättvist att dödsboet ska kunna väckas upp.
1. Arvingarna säljer huset inom dödsboet, skiftar ut pengarna som arv.
2. Arvingarna ärver huset, såsom delägare var och en, men bestämmer sig sen för att sälja.
Varför skulle 1 befria arvingarna från alla anspråk från köparen, men inte 2?
Det går ju att på detta sätt resonera att det vore mest rättvist att dödsboet ska kunna väckas upp.
Konkursfallet är ju dock lite annorlunda eftersom det där finns formalia för att ta hand om villkorade fordringar. Om det blir aktuellt med utdelning till oprioriterade borgenärer (dit köparen av fastigheten kommer hamna) finns det regler för bevakningsförfarande med kallelse på okända borgenärer där det gäller för samtliga borgenärer att bevaka sina intressen. Dock finns det ju en väldigt stor skillnad mot arvsfallet. I konkursfallet handlar det om att fördela bristande tillgångar till intressenter som faktiskt har en fordran mot kk-boet. I arvsfallet är det ju "gratispengar" för arvtagarna vilket jag anser har betydelse för liknelsen.hempularen skrev:
Mer relevant liknelse är i så fall då bolag försätts i likvidation, d.v.s. där det handlar om att fördela ett överskott till ägarna. Om en likvidation har avslutats och det därefter väcks en talan mot det upplösta bolaget ska likvidationen fortsätta och likvidatorn ska genast anmäla den fortsatta likvidationen för registrering i aktiebolagsregistret. Likvidatorn lär alltså inte garva dig i ansiktet om du riktar ett krav mot det upplösta bolaget.
.
Nja, det som jag tolkar vi diskuterar är att den avlidne tidigare sålt en fastighet under sin levnad, det skulle teoretiskt kunna vara 9 år innan personen avlider och ett dödsbo upprättas, samt avslutas med arvsdelning. Efter det gör fastighetsköparen för 9 år sedan anspråk på att det finns ett dolt fel och vill få ersättning.Mikael_L skrev:
Kan man då åter öppna dödsboet. Och min fundering är också vem tar beslut om att åter öppna ett dödsbo, hur långt har man kommit i en rättsprocess för att det ska kunna göras?
