Hur gick det?
@Vargklo
Jag undrar också hur detta gick!? Hur gick diskussionen med kommunen? Var de medgörliga i era resonemang osv? Fick ni en rimlig tolkning av reglerna? Ibland kan jag tycka att dessa tolkningsutrymmena är märkliga och att kommunerna ibland har en viss förkärlek till vissa utformningar eller färgade av hur "de brukar göra" mer än vad som faktiskt gäller. Men nyfiken på detta så man kan dra lärdom från det.
Jag undrar också hur detta gick!? Hur gick diskussionen med kommunen? Var de medgörliga i era resonemang osv? Fick ni en rimlig tolkning av reglerna? Ibland kan jag tycka att dessa tolkningsutrymmena är märkliga och att kommunerna ibland har en viss förkärlek till vissa utformningar eller färgade av hur "de brukar göra" mer än vad som faktiskt gäller. Men nyfiken på detta så man kan dra lärdom från det.
Jodå, jag slutade skriva i tråden då min bygglovahandläggare också läste denna tråd och nämnde det för mig 
I vilket fall visade det sig att jag hade en granne som var bekymrad för utsikten, och hade hört av sig till kommunen i samband med mina schaktarbeten. Därav blev processen lite kinkig. Det visade sig att efter att jag byggt upp ett "skelett" av Attefallshusets konturer av tunn läkt, så kunde vi alla se att utsikten inte störas med en färdig byggnad. När vi väl rett ut detta missförstånd, dvs alla inblandade kunde titta på skelettet och vi pratade med varandra, så löste sig det hela. Jag fick mitt startbesked och byggde Attefallshuset utan problem.
Jag anar att i vissa kustkommuner är kommunerna inte helt pigga på att reglerna för Attefallshus är så generösa som det är, så man får vara beredd att vara lite smidig i processen också. Min sensmoral är att jag borde ha pratat med grannskapet innan schaktarbetena började.
I vilket fall visade det sig att jag hade en granne som var bekymrad för utsikten, och hade hört av sig till kommunen i samband med mina schaktarbeten. Därav blev processen lite kinkig. Det visade sig att efter att jag byggt upp ett "skelett" av Attefallshusets konturer av tunn läkt, så kunde vi alla se att utsikten inte störas med en färdig byggnad. När vi väl rett ut detta missförstånd, dvs alla inblandade kunde titta på skelettet och vi pratade med varandra, så löste sig det hela. Jag fick mitt startbesked och byggde Attefallshuset utan problem.
Jag anar att i vissa kustkommuner är kommunerna inte helt pigga på att reglerna för Attefallshus är så generösa som det är, så man får vara beredd att vara lite smidig i processen också. Min sensmoral är att jag borde ha pratat med grannskapet innan schaktarbetena började.
Kul med ett exempel där kommunikation mellan parter visade sig lösa problemet! …skelettet av läkt var dessutom riktigt lösningsorienterat
