Återuppstånden funkispärla vid Edsviken
Nära vattnet vid Edsviken i Danderyd har Kolman Boye Architects inte bara räddat en gammal funkisbyggnad, de har med Ollonborren även skapat en tillbyggnad som ansluter till trettiotalets formspråk men med ett helt eget uttryck. På insidan väntar precist utförda snickerier i en planlösning som skapar en sömlös övergång mellan nytt och gammalt.
Du kan läsa artikeln här: Återuppstånden funkispärla vid Edsviken
Du kan läsa artikeln här: Återuppstånden funkispärla vid Edsviken
Ett briljant undantag från alla anskrämliga "moderniseringar" av äldre hus som brukar visas upp här på BH.
Äntligen någon som fattar vad det handlar om, själen i huset har bevarats på ett briljant sätt, snyggt jobbat 👌👍❤️
Äntligen någon som fattar vad det handlar om, själen i huset har bevarats på ett briljant sätt, snyggt jobbat 👌👍❤️
Volymerna är väl bedömda. Gamla + nya volymer ser väldigt bra ut i fotona tagna med en vinkel.
Entrefasaden rakt på lite sämre men eftersom man i regel rör sig som människa är det en bra avvägning.
Är inte överförtjust i den otroligt starka materialkontrasten men det är helt ok.
Entrefasaden rakt på lite sämre men eftersom man i regel rör sig som människa är det en bra avvägning.
Är inte överförtjust i den otroligt starka materialkontrasten men det är helt ok.
Ser kontrasten som ett plus; den låter ursprungsbyggnaden träda fram som en egen byggnad.makhno_ skrev:
Det förhållningssättet är antikvarisk norm i hela Europa (kanske världen, antikvariska frågeställningar har inte dykt upp i byggnader jag ritat på utanför Europa)TRJBerg skrev:
Jag tycker kravet att tillbyggnader skall avvika är olyckligt och i många fall leder till disharmoni och sämre byggnader. Värdet i att övertydligt signalera en byggnads tidslager är tveksamt eftersom tidigare lager ofta inte gjort så. I det här fallet fungerar det helt ok även om den externa ytskillnaden var lite onödig.
I stort håller jag med dig, men i det här fallet tycker jag om resultatet.
Omsorgsfullt jobbat! Tillbyggnaden har formspråk som huvudbyggnaden. Dess fasad avviker på ett väl avvägt sätt. Man ser att den är annorlunda utan att det skär sig. Kul med referensen till min kurskamrat Åke von Matérn, men jag saknar uppgift om husets ursprungliga arkitekt.Redaktionen skrev:
Ett av de bättre exemplen ni lyft fram på ByggaHus, och faktiskt ett bra inlägg i den vilt krängande modernismdebatten. Såhär går det att bygga "modernt" om man får tid och råd att jobba med omsorg. Sen har jag väl inte något större behov av de skrivna resonemangen som efterrationaliserar proportionering m m. Tror här fanns gott om frihetsgrader utan att helhetsgreppet blivit lidande, konceptet bygger mer på annat.
Personligen ser jag väl inte heller behovet att så demonstrativt kontrastera fasadtexturerna, man kan vara tydlig med vad som är nytt resp. gammalt utan att ropa så högt. Man kan också göra tvärtom - håla ihop yttexturer och material, men visa tydliga "skarvar"/länkar, och/eller kontrastera själva formuttrycket. (Exempel: Stadshallen i Lund av Klas Anshelm, vars tegelfasader säckskurades ihop med det anslutande ursprungliga sekelskiftes-rådhusets.) Men den gör nog ingen skada heller och äger en härlig sinnlighet i sin egen rätt.
Jag skulle vilja veta om yttre nischdjupet på fönstren är det ursprungliga. I tunna reveterade fasader hamnade ju fönster av naturliga skäl i fasadliv, eller nästintill. Här sitter de i djupa hål, vilket tyder på att huset tilläggsisolerats, och detta ändrar ju fasaduttrycket radikalt. Tänk på den svävande lättheten i Gamla Stans putsade fasader, med fönster i liv.
De djupt sittande fönstren återkommer sen i tillbyggnaden, vilket får den att se (ännu) tyngre och mer materiell ut, men det finns inget att kontrastera med, när även den ursprungliga byggnadens fönster flyttats in. Med en del fullt synliga knepigheter och kompromisser i anslutningarna, i bägge delarna av huset.
Hade varit intressant att höra hur arkitekterna tänkte här.
...och så det viktigaste: VARFÖR visar ni inte planlösningarna? Troligen finns största delen av projektets kvalitet och omsorg just där.
Personligen ser jag väl inte heller behovet att så demonstrativt kontrastera fasadtexturerna, man kan vara tydlig med vad som är nytt resp. gammalt utan att ropa så högt. Man kan också göra tvärtom - håla ihop yttexturer och material, men visa tydliga "skarvar"/länkar, och/eller kontrastera själva formuttrycket. (Exempel: Stadshallen i Lund av Klas Anshelm, vars tegelfasader säckskurades ihop med det anslutande ursprungliga sekelskiftes-rådhusets.) Men den gör nog ingen skada heller och äger en härlig sinnlighet i sin egen rätt.
Jag skulle vilja veta om yttre nischdjupet på fönstren är det ursprungliga. I tunna reveterade fasader hamnade ju fönster av naturliga skäl i fasadliv, eller nästintill. Här sitter de i djupa hål, vilket tyder på att huset tilläggsisolerats, och detta ändrar ju fasaduttrycket radikalt. Tänk på den svävande lättheten i Gamla Stans putsade fasader, med fönster i liv.
De djupt sittande fönstren återkommer sen i tillbyggnaden, vilket får den att se (ännu) tyngre och mer materiell ut, men det finns inget att kontrastera med, när även den ursprungliga byggnadens fönster flyttats in. Med en del fullt synliga knepigheter och kompromisser i anslutningarna, i bägge delarna av huset.
Hade varit intressant att höra hur arkitekterna tänkte här.
...och så det viktigaste: VARFÖR visar ni inte planlösningarna? Troligen finns största delen av projektets kvalitet och omsorg just där.