Nu skulle jag aldrig få för mig att bosätta mig i hufvudstaden, men om jag gjorde det så hoppas jag att jag inte hamnar i ditt barndomsområde. Jag har iofs inga tatueringar och kommer troligtvis aldrig skaffa några heller, men jag tycker att det låter helt vidrigt att man fortfarande dömer folk baserat på utseende och personliga preferenser.AndersMalmgren skrev:
Nej på den punkten håller jag med dig. Det var det här som jag reagerade mot. " Löjligaste jag läst här på länge, vuxna människor som helt utan skam dömer folk efter hur dom ser ut. " Med andra ord tycker du att de som inte gillar tatueringar är löjliga och skamlösa?P Psan skrev:Ganska fantastiskt. Du tycker alltså på fullt allvar att jag är nedlåtande för att jag inte tycker man ska döma efter utseendet?
Tror poängen som menas är att dem som dömer folk på utseendet är löjliga . Inget specifikt tatueringar . Men du verkar missuppfattat detMarike skrev:
Jag kan ha tolkat texten annorlunda än vad skribenten avsåg då jag saknar kännedom om vad som avsågs.K Krux skrev:
I min värld betyder den vad jag skrev. Hade skribenten klargjort att det inte var så hen menade hade det inte varit mer att orda om det.
Jag har själv aldrig lockats av tatueringar. Kanske är en generationsfråga? Jag är född tidigt 70-tal, och inte många i min bekantskapskrets har tatueringar. De som har det är i många fall aktiva inom hotell-, restaurang- eller nöjesbranschen.
Däremot har jag märkt att många jag arbetat med, både inom teknik-, projekt- och säljdrivna yrken, oftare har tatueringar nu än under 90-talet. Jag hoppas bara att de som tatuerar sig gör det på grund av ett genuint intresse för konsten, inte som en sorts modenyck eller ett utslag av en missriktad rebellisk ådra. Jag har förstått att det kan göra mer ont att ta bort tatueringar än att få dit dem.
Huruvida jag dömer folk efter om de har tatueringar eller inte vet jag faktiskt inte. Inte medvetet i alla fall. Jag dömer nog människor med synliga religiösa förtecken mer i så fall.
Däremot har jag märkt att många jag arbetat med, både inom teknik-, projekt- och säljdrivna yrken, oftare har tatueringar nu än under 90-talet. Jag hoppas bara att de som tatuerar sig gör det på grund av ett genuint intresse för konsten, inte som en sorts modenyck eller ett utslag av en missriktad rebellisk ådra. Jag har förstått att det kan göra mer ont att ta bort tatueringar än att få dit dem.
Huruvida jag dömer folk efter om de har tatueringar eller inte vet jag faktiskt inte. Inte medvetet i alla fall. Jag dömer nog människor med synliga religiösa förtecken mer i så fall.
Jag känner som så att jag börjar närma mig 50, tatuerar jag mig nu så lär jag ju inte ta bort dom om jag ångrar mig... då får jag stå mitt kast.
Men visst en 20åring som ångrar sig då kanske man får börja tänka på att ta bort
Men visst en 20åring som ångrar sig då kanske man får börja tänka på att ta bort
Hela den här tråden ligger ju 35 år efter sin tid. Den hör hemma i moralpanikens -80 tal då man inte skulle lyssna på Kiss eller Wasp, enär dessa var satanister mm.
Medlem
· Blekinge
· 12 227 inlägg
Det har inget med moral eller diskriminering att göra. Frågan är om tatueringar är snygga eller fula. Jag tycker det senare. En smaksak. Sedan jag alla bestämma själva om dom vill vara fula eller snygga.
Där har du det! Alla som är tatuerade måste vara satanister!mowatom skrev:
Sievert hade nog kunnat delat ut den smockan också i Svar direkt -85, frid över hans minne.C cpalm skrev:
Frågan var väl om man är för eller emot tatueringar? Att de inte var socialt accepterade i ngt villaområde förtäljer inte huruvida de var snygga eller fula.T Thomas_Blekinge skrev:
Svinbra faktiskt. Vet inte hur många konserter jag varit på, dock så hoppar jag dem nuförtiden. Lite för mkt förinspelad sång.nino skrev: