Jag tror inte att det finns någon möjlighet att driva in kostnaden. Det skulle varit knepigt även om vägen var privat. Nu har ni krav att hålla den öppen för allmänheten, den grannen är "allmänheten".Claes Sörmland skrev:
Om ni tar smällen med en förrättning nu, så kan ni troligen passa på att göra en allmän översyn. Jag har fått för mig att man kan koppla ett helt område till vägföreningen, men där föreningen på egen hand kan lägga till flera tomter från området i framtiden. Och där man även kan ha differentierade andelstal efter typ av fastighet fritidsboende/permanent/verksamhet osv. Där föreningen inom ramarna fritt kan ändra andelstal för fastigheter beroende på hur de utnyttjas. Men det gäller att ha rätt skrivning i beslutet från LM.
Redigerat:
Vid den förra förrättningen så var nog tanken att ge styrelsen möjlighet att växla mellan 0,5 andel för fritidsboende och 1 andel för permanentboende. Det står i ett av protokollen som är del av förrättningshandlingarna att det är ett av önskemålen från se sökande. Men I själva beslutet så är denna möjlighet inte medtagen. Det finns ingen förklaring så det kan vara så enkelt att lantmätaren glömde bort detta i den långa processen.H hempularen skrev:
Det finns tre sätt att lösa problemet på.
1. Kom överens med fastighetsägaren och skriv ett eget avtal om vad som gäller.
2. Överenskommelse enligt 43 paragrafen i anlägggningslagen. Måste godkännas av LM.
3. Föreningen får ansöka hos LM om en omprövning av gemensamhetsanläggningen. LM belsutar om hur förrättnkngskostnaden ska fördelas. Kostnaderna delas efter vad som är skäligt med hänsyn till vilken nytta varje delägare har av förrättningen. Vanligtvis betalar de fastigheter som ansluts förrättningskostnaderna.
1. Kom överens med fastighetsägaren och skriv ett eget avtal om vad som gäller.
2. Överenskommelse enligt 43 paragrafen i anlägggningslagen. Måste godkännas av LM.
3. Föreningen får ansöka hos LM om en omprövning av gemensamhetsanläggningen. LM belsutar om hur förrättnkngskostnaden ska fördelas. Kostnaderna delas efter vad som är skäligt med hänsyn till vilken nytta varje delägare har av förrättningen. Vanligtvis betalar de fastigheter som ansluts förrättningskostnaderna.
Kan vi ta det här med överenskommelse om ändrat andelstal enligt 43 § anläggningslagen? Enligt Lantmäteriet ligger 36-39 § anläggningslagen som grund för deras prövning:
https://www.lantmateriet.se/sv/Fast...amhetsanlaggning-enligt-43--anlaggningslagen/
Enligt den så ska man vid ökat andelstal betala till föreningen för anläggningens värde och vid minskat andelstal får man ekonomisk ersättning av föreningen. Detta ger upphov till några problem:
a) Det första jag inte begriper är att 2014 så minskade ett antal fastigheter sitt andelstal i föreningen. Lantmäteriet gjorde ingen prövning av ersättning och inget betalades ut. 2010 anslöts ett gäng nybildade fastigheter och inte heller så togs beslut om att de skulle betala något av Lantmäteriet. Har praxis ändrats, för lagen har väl inte ändrats?
b) Detta ställer till det. Först ska alltså föreningen övertyga en fastighetsägare att ansluta sin fastighet till gemensamhetsanläggningen och plötsligt börja betala den vanliga årsavgiften efter andelstal. Ovanpå detta ska fastighetsägaren acceptera att betala tusentals kronor extra, summor som andra fastigheter som nyligen anslöts inte har betalat.
c) Det skapar en massa merjobb för föreningen att sitta och bygga ekonomiska modeller för anläggningen värde vid olika tidpunkter. Vi har svårt att få någon att göra ens ut- och inbetalningar och ordna med upphandlingen av vägunderhållet. Redovisningen köpte vi oss fria från. Det finns ingen sprudlande energi för sånt här om man säger så.
En sista reflektion: Lagen verkar vara skriven för att fastighetsägarna vill bli medlemmar i gemensamhetsanläggningen. Så är det knappast här. Vägen är ju öppen för allmän trafik i alla fall, att inte ha en andel är en vinstlott.
https://www.lantmateriet.se/sv/Fast...amhetsanlaggning-enligt-43--anlaggningslagen/
Enligt den så ska man vid ökat andelstal betala till föreningen för anläggningens värde och vid minskat andelstal får man ekonomisk ersättning av föreningen. Detta ger upphov till några problem:
a) Det första jag inte begriper är att 2014 så minskade ett antal fastigheter sitt andelstal i föreningen. Lantmäteriet gjorde ingen prövning av ersättning och inget betalades ut. 2010 anslöts ett gäng nybildade fastigheter och inte heller så togs beslut om att de skulle betala något av Lantmäteriet. Har praxis ändrats, för lagen har väl inte ändrats?
b) Detta ställer till det. Först ska alltså föreningen övertyga en fastighetsägare att ansluta sin fastighet till gemensamhetsanläggningen och plötsligt börja betala den vanliga årsavgiften efter andelstal. Ovanpå detta ska fastighetsägaren acceptera att betala tusentals kronor extra, summor som andra fastigheter som nyligen anslöts inte har betalat.
c) Det skapar en massa merjobb för föreningen att sitta och bygga ekonomiska modeller för anläggningen värde vid olika tidpunkter. Vi har svårt att få någon att göra ens ut- och inbetalningar och ordna med upphandlingen av vägunderhållet. Redovisningen köpte vi oss fria från. Det finns ingen sprudlande energi för sånt här om man säger så.
En sista reflektion: Lagen verkar vara skriven för att fastighetsägarna vill bli medlemmar i gemensamhetsanläggningen. Så är det knappast här. Vägen är ju öppen för allmän trafik i alla fall, att inte ha en andel är en vinstlott.
Jag gissar att om föreningen inte framhåller att det finns ett värde man vill ha ersättning för, så ger lantmäteriet bara ett nytt andelstal utan att föreskriva någon inträdessumma.
Det handlar i grunden inte om att föreningen skall övertyga den här blivande medlemmen, det räcker att begära att lantmäteriet tar in fastigheten i samfälligheten. Det blir en fråga mellan LM och den fastighetsägaren. Ni samfälligheten kan "skylla" på LM.
Det handlar i grunden inte om att föreningen skall övertyga den här blivande medlemmen, det räcker att begära att lantmäteriet tar in fastigheten i samfälligheten. Det blir en fråga mellan LM och den fastighetsägaren. Ni samfälligheten kan "skylla" på LM.
Men lagen kräver en överenskommelse mellan fastighetsägaren och vägföreningen för anslutning. Annars är det en förrättning. Rent praktiskt ska både vägföreningen och fastighetsägaren skriva under blanketten. Där krävs ju samtycke från fastighetsägaren.H hempularen skrev:
Och det tycks inte som att man kommer undan ersättningen. Lantmäteriet vill pröva den saken också (deras hemsida):
"För att Lantmäteriet ska kunna handlägga ärendet behöver överenskommelsen innehålla tydliga uppgifter om bland annat nya andelstal och ersättningsbelopp. Uppgifter om hur exempelvis ersättningsbelopp har räknats fram behöver också lämnas in. Ersättningsreglerna som finns i 36-39 §§ AL kommer att ligga till grund för vår prövning. Läs gärna vår förklarande sammanfattning nedan."
Aj då.
a) Ja (Lagen inte ändrad, tolkningen av regeln har historiskt varit felaktig. Det har korrigerats på senare år)
b) Ja (Annars får man gå fram med tvångsvis anslutning genom omprövning av gemensamhetsanläggningen)
c) Nej. Föreningen behöver inte ha någon modell. Ersättningen behöver inte vara exakt rätt, det ska vara en skälig ersättning. Alltså kan det räcka att en lagom grov uppskattning av anläggningens värde görs. Vid tillfällen då Lantmäteriet värderar väg finns en förenklad modell framtagen för ändamålet, vilken ofta används.
b) Ja (Annars får man gå fram med tvångsvis anslutning genom omprövning av gemensamhetsanläggningen)
c) Nej. Föreningen behöver inte ha någon modell. Ersättningen behöver inte vara exakt rätt, det ska vara en skälig ersättning. Alltså kan det räcka att en lagom grov uppskattning av anläggningens värde görs. Vid tillfällen då Lantmäteriet värderar väg finns en förenklad modell framtagen för ändamålet, vilken ofta används.
Jag har ett annat förslag. Formulera ett brev som du ger till NN och säg att det kommer att texten kommer inkluderas i nästa utskick till vägföreningens medlemmar. (Alltså fakturan, kallelse till årsmöte eller liknande.)
Brev:
Tyvärr har vi en fastighetsägare NN boende på VV-vägen ZZ som vägrar gå med i vägföreningen och solidariskt betala för våra gemensamma vägar. Det enda sättet för oss att tvinga honom att gå med är genom en förrättning av Lantmäteriet som kommer kosta ungefär XX kr. Kostnaden består dels i Lantmäteriets avgifter men också upprättande av den omfattande dokumentation vägföreningen måste ta fram vilket vi sannolikt behöver använda en konsult för. Som ni förstår kommer det ta decennier innan hans medlemsavgift går jämt upp med kostnaden men styrelsen har ändå beslutat att genomdriva detta. Dels för att det är moraliskt fel att vissa skall få åka gratis och andra betala för det, men också för att det på riktigt lång sikt blir lönsamt. På kort sikt är det dock en kostnad vi tar och därför rekommenderar styrelsen en höjning av föreningens avgifter med 50kr/år.
Styrelsens förhandlingar med NN har strandat, men finns det någon i föreningen med bättre kontakt med honom så får ni gärna försöka övertala honom. NN har redan utnyttjat vägen gratis i YY år och kan förmodligen få ut ett eller två år till innan Lantmäteriets beslut vinner laga kraft, men denna snålhet kommer som sagt kosta oss XXkr.
Min idé bygger alltså på att hota med att placera honom på grannarnas skampåle. Ingen bryr sig egentligen om 50kr, men alla som ser honom kommer i första hand tänka på honom som snåljåpen som snodde 50-lappen av dem. Är det en liten förening kan det ju faktiskt bli mer än 50 kr.
--------------------------------------
En helt annan lösning, som kan kombineras med den ovan, är ju att skicka en räkning för slitage motsvarande en normal villas andel i vägföreningen. När han bestridit den går ni till tingsrätten och tar upp det som småmål. En bild på hans bil stående på tomten eller körande på vägen tillsammans med utdrag ur bilregistret är nog tillräckliga bevis. Helst en serie bilder som visar att han åker till jobbet varje morgon. Alternativt bara påvisa att han har ett jobb dit han måste åka. Ytterligare bilder med bekantas bilar som hälsar på är också bra. Påpeka att hans fastighet besöks av sophämtning mm i samma utsträckning som alla andra. Det kan ju också kombineras med skampåle att påpeka i brev och på årsmöten hur jobbig han är. Jag kan nästan lova att han tycker det är enklare att betala än att faktiskt formulera svar och sedan åka till tingsrätten.
Brev:
Tyvärr har vi en fastighetsägare NN boende på VV-vägen ZZ som vägrar gå med i vägföreningen och solidariskt betala för våra gemensamma vägar. Det enda sättet för oss att tvinga honom att gå med är genom en förrättning av Lantmäteriet som kommer kosta ungefär XX kr. Kostnaden består dels i Lantmäteriets avgifter men också upprättande av den omfattande dokumentation vägföreningen måste ta fram vilket vi sannolikt behöver använda en konsult för. Som ni förstår kommer det ta decennier innan hans medlemsavgift går jämt upp med kostnaden men styrelsen har ändå beslutat att genomdriva detta. Dels för att det är moraliskt fel att vissa skall få åka gratis och andra betala för det, men också för att det på riktigt lång sikt blir lönsamt. På kort sikt är det dock en kostnad vi tar och därför rekommenderar styrelsen en höjning av föreningens avgifter med 50kr/år.
Styrelsens förhandlingar med NN har strandat, men finns det någon i föreningen med bättre kontakt med honom så får ni gärna försöka övertala honom. NN har redan utnyttjat vägen gratis i YY år och kan förmodligen få ut ett eller två år till innan Lantmäteriets beslut vinner laga kraft, men denna snålhet kommer som sagt kosta oss XXkr.
Min idé bygger alltså på att hota med att placera honom på grannarnas skampåle. Ingen bryr sig egentligen om 50kr, men alla som ser honom kommer i första hand tänka på honom som snåljåpen som snodde 50-lappen av dem. Är det en liten förening kan det ju faktiskt bli mer än 50 kr.
--------------------------------------
En helt annan lösning, som kan kombineras med den ovan, är ju att skicka en räkning för slitage motsvarande en normal villas andel i vägföreningen. När han bestridit den går ni till tingsrätten och tar upp det som småmål. En bild på hans bil stående på tomten eller körande på vägen tillsammans med utdrag ur bilregistret är nog tillräckliga bevis. Helst en serie bilder som visar att han åker till jobbet varje morgon. Alternativt bara påvisa att han har ett jobb dit han måste åka. Ytterligare bilder med bekantas bilar som hälsar på är också bra. Påpeka att hans fastighet besöks av sophämtning mm i samma utsträckning som alla andra. Det kan ju också kombineras med skampåle att påpeka i brev och på årsmöten hur jobbig han är. Jag kan nästan lova att han tycker det är enklare att betala än att faktiskt formulera svar och sedan åka till tingsrätten.
Vi var med i en GA (gemensamhetsanläggning) som förvaltades av en samfällighetsförening. Alla fastigheter oavsett om de var bebyggda eller inte omfattades. Det var uppåt 300 fastigheter, ett 10-tal obebyggda,ca 170 permanentboende och ca 120 fritidshus. Ca 10 km grusvägar att sköta om.
Andelstalen var lika för alla var man än bodde i området. 1 andel för permanentboende, 0,7 andelar för fritidshusboende och 0,2 för obebyggda tomter. Alla, oberoende var man bodde i området, betalade lika mycket.
Andelsavtalet belopp förändrades (höjdes) ca varannat, vartredje år på årsstämman. Vägsträckan var ca 10 km att underhålla men den som bodde närmast landsvägen, och körde endast 10m på vägen betalade lika mycket som den som bodde ett par kilometer bort. Ingen hade något emot det. GAn hade även två små sjöar och del av en tredje större sjö med nätfiske.
Själva storleken på de olika andelarna ändrade styrelsen. T.ex. när en fritidshusboende flyttade ut permanent, då höjdes avgiften från 0,7 till 1 och vice versa. Det hände även att någon styckade sin stora fastighet till ytterligare 3 fastigheter. Då bara meddelade styrelsen detta till Lantmäteriet och föreningen fick ytterligare 3 andelar mer. Mycket enkelt förfarande.
Varje år beslöt stämman om avgiften och noterade vilka som flyttat in permanent, la till de 3 avstyckade och tomterna osv. Fastighetsägarnas namn och adresser fick styrelsen i januari från Lantmäteriet.
Allt detta sköttes enkelt och smidigt med ett brev från styrelsen till Lantmäteriet. De tre avstyckade fastigheterna blev snabbt uppskrivna på andelslistan eller debiteringslängden som den egentligen heter.
Just detta var alla överens, menade att det var ett enkelt och fungerande system. Sen att föreningen hade sina duster hör inte hit.
Något liknande system borde TS förening ha.
Andelstalen var lika för alla var man än bodde i området. 1 andel för permanentboende, 0,7 andelar för fritidshusboende och 0,2 för obebyggda tomter. Alla, oberoende var man bodde i området, betalade lika mycket.
Andelsavtalet belopp förändrades (höjdes) ca varannat, vartredje år på årsstämman. Vägsträckan var ca 10 km att underhålla men den som bodde närmast landsvägen, och körde endast 10m på vägen betalade lika mycket som den som bodde ett par kilometer bort. Ingen hade något emot det. GAn hade även två små sjöar och del av en tredje större sjö med nätfiske.
Själva storleken på de olika andelarna ändrade styrelsen. T.ex. när en fritidshusboende flyttade ut permanent, då höjdes avgiften från 0,7 till 1 och vice versa. Det hände även att någon styckade sin stora fastighet till ytterligare 3 fastigheter. Då bara meddelade styrelsen detta till Lantmäteriet och föreningen fick ytterligare 3 andelar mer. Mycket enkelt förfarande.
Varje år beslöt stämman om avgiften och noterade vilka som flyttat in permanent, la till de 3 avstyckade och tomterna osv. Fastighetsägarnas namn och adresser fick styrelsen i januari från Lantmäteriet.
Allt detta sköttes enkelt och smidigt med ett brev från styrelsen till Lantmäteriet. De tre avstyckade fastigheterna blev snabbt uppskrivna på andelslistan eller debiteringslängden som den egentligen heter.
Just detta var alla överens, menade att det var ett enkelt och fungerande system. Sen att föreningen hade sina duster hör inte hit.
Något liknande system borde TS förening ha.
Redigerat:
Ja, självkart är det så att TS och stryelsen glömt "förklara läget" för fastighetsägaren under flera år. Bra att du tänkte på det!M -MH- skrev:
Jag tror inte att TS kan undvika en omförrättning i det här fallet. En VSFF som förvaltar en GA gällande väg kan ges möjlighet att justera andelstal på ingående fastigheter baserat på hur fastigheten används men inte ta bort fastigheter eller ansluta nya fastigheter till GA. VSFF får ansöka om att den aktuella fastigheten skall anslutas till GA.
Som andra påpekat är det kanske bra att "städa upp" alla andra oklara frågor samtidigt så att det inte behövs ytterligare en omförrättning om några år. LM lämnar inga garantier att det blir rätt. Om några "drivande" sakägare förespråkar lösningar som inte har stöd i anläggningslagen släpper LM oftast igenom detta så länge ingen annan sakägare opponerar sig. Efter några år upptäcker de "passiva" sakägarna att någon förhandlat till sig fördelar på deras bekostnad. De blir upprörda och det blir en ny förrättning. LM tar betalt varje gång. Det verkliga bekymret är kanske inte kostnaderna utan den osämja det skapar.
Som andra påpekat är det kanske bra att "städa upp" alla andra oklara frågor samtidigt så att det inte behövs ytterligare en omförrättning om några år. LM lämnar inga garantier att det blir rätt. Om några "drivande" sakägare förespråkar lösningar som inte har stöd i anläggningslagen släpper LM oftast igenom detta så länge ingen annan sakägare opponerar sig. Efter några år upptäcker de "passiva" sakägarna att någon förhandlat till sig fördelar på deras bekostnad. De blir upprörda och det blir en ny förrättning. LM tar betalt varje gång. Det verkliga bekymret är kanske inte kostnaderna utan den osämja det skapar.
Det beskrivna upplägget är inte helt ovanligt i GA gällande väg men det finns risker med att använda lika andelstal för samtliga fastigheter. Det vanligaste fallet när man bör göra den bedömningen är om vägnätet har en sådan struktur att avstånd till allmän väg är beroende i vilken riktning man skall färdas, d.v.s. man nyttjar olika vägar till sin fastighet beroende på vart man skall åka. Det är också vanligt när avståndet mellan de ingående fastigheterna är kort så det inte blir någon skillnad i vägutnyttjande mellan de olika fastigheterna.Hemmakatten skrev:
Om flera fastigheter ligger längs en gemensam enskild väg med signifikant skillnad i avstånd mellan fastigheterna ger anläggningslagen inget stöd för den beskrivna lösningen. I anläggningslagen har man definierat "rättvisa" som hur mycket man utnyttjar vägen. I det beskrivna fallet verkar "rättvisa" innebära att alla betalar lika?
Skillnaden i andelstal mellan permanentboende och fritidsboende verkar även lite besynerlig. LMs riktlinjer gör gällande att en fritidsbostad med högt utnyttjande skall ha ett andelstal som är 2/3 av det för en permanentbostad. Var alla fritidfastigheter högt utnyttjande?
Jag är ingen stor förespråkare av VSFF, GA och anläggningslagen. Jag har dock lärt mig att om man följer vilkoren i anläggningslagen undviker man riskerna med att få göra om förrätningen och skapa osämja mellan fastighetsägarna. Folk brukar rent allmänt acceptera vad som står i lagen.
Har bara skummat tråden. Men såg att det var lite funderingar kring det här med ekonomisk reglering vid ändrade andelstal i en gemensamhetsanläggning. Vill man läsa på lite om detta kan jag rekommendera bifogat exjobb. Som för övrigt vann pris för bästa examensarbete inom fastighetsrätt det året.
http://www.lantm.lth.se/fileadmin/f...3_5291_Karin_Gustafsson__Malin_Soedergren.pdf
http://www.lantm.lth.se/fileadmin/f...3_5291_Karin_Gustafsson__Malin_Soedergren.pdf