Ris fungerar alldeles utmärkt om det alltid står under vatten, men man måste verkligen försäkra sig om att det alltid står under vatten.D Daniel 109 skrev:
Gamla delar av Göteborg är byggda på granrisbäddar och detta fungerade alldeles utmärkt fram till modern byggteknik med dränering började användas invid, då började helt plötsligt de gamla husen luta.
Jag uppfattar det inte som att vägkroppen ligger under grundvattennivå. Särskilt inte de ytskit som det tycks handla om här.
Dumheter det är väl ingen som lägger det på en väg som är till hus och sommarstugor där människor och husdjur går..pacman42 skrev:
Ja det har använts byggtekniskt men då ska det omslutas av lera eller vatten annars ruttnar det fort.. men det som framförallt har använts i Göteborg i dom delar där det är lera är träpålar…
Vill man snåla med material kan man ju alltid gräva upp två spår och fylla..
Jag brukar packa stenar i spåren när jag snålreparerar vägar. De binder gyttjan och ger litet bärighet och då räcker det med ett tunnare gruslager. Helst använder jag 0-65 grus för det är billigt och har bra bärighet. Men det är tungskyfflat som bara den. Bäst går det med "breidgräfto" som jag tror kallas flåhacka i stora delar av Sverige.
Skall man lägga ris under vägen så skall det ligga djupt nere under grundvattenytan. När man till exempel bygger en vägbank på lågbudget över en myr börjar man ofta med ris och massaved i botten. De trycks ned av vägbankens tyngd och konserveras under vatten. Fast en sådan vägbank slutar aldrig att sjunka så man får fylla på emellanåt. Efter ungefär 100-150 år minskar sjunkhastigheten märkbart men sjunkningen slutar först när bottnen är nådd och allt mjukt material undanpressat och det tar många århundraden.
Att snålreparera vägar med granris i hjulspåren är väldigt vanligt men resultatet är att riset ruttnar och blandas med gyttjan som blir värre än någonsin. Det kallas dumsnålhet.
Skall man lägga ris under vägen så skall det ligga djupt nere under grundvattenytan. När man till exempel bygger en vägbank på lågbudget över en myr börjar man ofta med ris och massaved i botten. De trycks ned av vägbankens tyngd och konserveras under vatten. Fast en sådan vägbank slutar aldrig att sjunka så man får fylla på emellanåt. Efter ungefär 100-150 år minskar sjunkhastigheten märkbart men sjunkningen slutar först när bottnen är nådd och allt mjukt material undanpressat och det tar många århundraden.
Att snålreparera vägar med granris i hjulspåren är väldigt vanligt men resultatet är att riset ruttnar och blandas med gyttjan som blir värre än någonsin. Det kallas dumsnålhet.
Redigerat:
Den typen av reparationer brukar utföras av skotarförare under avverkningar. Akutreparationer av vägar som utföraren inte bryt sig om det håller mer än en vecka.
