Vilken story!! Som i gamla Ding Ding värld...achilleas71 skrev:
Mall: Du har en poäng i det du skriver iom att du bor i ett nybyggt hus, men som jag nämnde tidigare alla är vi olika.
Och ja det stämmer du är "rökt" om du inte tänker lite på ev. nedgångar och inte kan ta en tillfällig nedgång, för det är precis vad det är.
En tillfällig nedgång!!
Värsta knipan man kan hamna i som dom 1993 (då hade vi en flytande krona iof, som aldrig mer kommer upprepas då man garderat sig i det avseendet) då dom tvingas sälja med förlust och flytta ut i en förort med 1Mkr i lån i bagaget,
Värst tänkbara scenario, men amortering har inte den lösningen anser jag fortfarande.
Bor man i ett nybyggt hus har man som oftast högre lån och jag förstår din oro då med
hur framtiden kan se ut, speciellt i mindre samhällen.
Stringfellow: Det är jättekul att du anser dig göra det rätta i att amortera av dina 2Mkr och skippa semestern och SOVA sängen som gör att du får mindre ont i ryggen, all heder till dig.
Här ser vi hur annorlunda tänk vi har alla människor, hoppas ni tycker ni gör det rätta och det känns bra för Er.
Här har ni en med 60% belåningsgrad som aldrig tänker betala en endaste krona i amortering, hellre till renovering för att höja standarden,livskvalitet etc. eller även investeringar i sånt som kan inbringa pengar.
Rätt eller fel det får stå för er, men jag tycker jag gör det enda rätta.
Även om jag skulle kunna betala av en stor del av lånet varje år, så kommer det aldrig ske.
Mvh
Achilleas
Och ja det stämmer du är "rökt" om du inte tänker lite på ev. nedgångar och inte kan ta en tillfällig nedgång, för det är precis vad det är.
En tillfällig nedgång!!
Värsta knipan man kan hamna i som dom 1993 (då hade vi en flytande krona iof, som aldrig mer kommer upprepas då man garderat sig i det avseendet) då dom tvingas sälja med förlust och flytta ut i en förort med 1Mkr i lån i bagaget,
Värst tänkbara scenario, men amortering har inte den lösningen anser jag fortfarande.
Bor man i ett nybyggt hus har man som oftast högre lån och jag förstår din oro då med
hur framtiden kan se ut, speciellt i mindre samhällen.
Stringfellow: Det är jättekul att du anser dig göra det rätta i att amortera av dina 2Mkr och skippa semestern och SOVA sängen som gör att du får mindre ont i ryggen, all heder till dig.
Här ser vi hur annorlunda tänk vi har alla människor, hoppas ni tycker ni gör det rätta och det känns bra för Er.
Här har ni en med 60% belåningsgrad som aldrig tänker betala en endaste krona i amortering, hellre till renovering för att höja standarden,livskvalitet etc. eller även investeringar i sånt som kan inbringa pengar.
Rätt eller fel det får stå för er, men jag tycker jag gör det enda rätta.
Även om jag skulle kunna betala av en stor del av lånet varje år, så kommer det aldrig ske.
Mvh
Achilleas
bumpaberra: Storyn är en fin ding ding värld enligt mitt tycke.
Vill inte gå in riktigt på vilket typ av företag och så, för att bekräfta någonting till någon härinne.
Som sagt alla gör vi olika saker här i livet som du "berra" har säkert dina framgångar i det du gör med
.
Hur som heltst är förnekelse ett roligt drag i vissa människor.
Mvh
Achilleas
Vill inte gå in riktigt på vilket typ av företag och så, för att bekräfta någonting till någon härinne.
Som sagt alla gör vi olika saker här i livet som du "berra" har säkert dina framgångar i det du gör med
.Hur som heltst är förnekelse ett roligt drag i vissa människor.
Mvh
Achilleas
Jag skulle vilja att du förtydligar lite hur du tänker. Om du amorterar 30 000kr om året eller om du sparar/investerar 30 000kr om året kan väl inte spela någon roll för ditt välbefinnande. Vilket man än väljer har man tagit bort 30 000kr om året om man inte kan spendera eller hur. Om du amorterat 1 000 000 eller lyckats spara ihop 1 000 000kr är egentligen inte någon större skillnad, har du amorterat och känner för att bränna en miljon är det bara att låna upp miljonen igen och sen sätta igång och bränna eller hur? Det som kan påverka är alternativavkastningen, möjligheten att få låna igen och låneräntan, det andra är ganska lika oavsett vilket alternativ man väljer så vad är det som är så korkat med att amortera jämfört med att spara/investera?achilleas71 skrev:
För mig är nackdelen med amortering risken att man nekas låna när pengarna behövs. Den nackdelen är tillräcklig för mig att välja bort amortering, även om jag nog amorterar en symbolisk summa pga att den andra husägaren har en annan syn på saken.bra-byggare skrev:
Iofs är jag delägare i en fåmansfirma med tidigare ibland osäkra löneutbetalningar så jag uppskattar likviditet bra mycket mer än skuldfrihet.
Nu var det ju inte affärsidéer, businessupplägg eller satsningar i företag som vi diskuterade i denna tråden. Att din vän hade 500.000 kr liggandes och satte dessa pengar i något sorts riskprojekt istället för att göra en stor amortering har ju inte med tråden att göra.achilleas71 skrev:bumpaberra: Storyn är en fin ding ding värld enligt mitt tycke.
Vill inte gå in riktigt på vilket typ av företag och så, för att bekräfta någonting till någon härinne.
Som sagt alla gör vi olika saker här i livet som du "berra" har säkert dina framgångar i det du gör med
Hur som heltst är förnekelse ett roligt drag i vissa människor.
Mvh
Achilleas
Tråden handlar snarare om vad man gör med det kapital som blir över varje månad.
Att man som entreprenör kan tjäna pengar på en bra affärsidé är det nog ingen som ifrågasätter, om du nu trodde detta...
brabyggare:
Alt. 1 .
Flera miljoner Lån= amortera säg 30.000:-/år = droppe i havet = förlorade pengar
Alt.2.
30.000:-/år i sparande7fonder etc vad du anser är ett bra val = avkastning = mer pengar= vinst
Väldigt enkelt alternativ, jag vill arbeta med överskottet av pengar för att göra mer, inte för att tro att jag kommer bli av med ett lån på flera Mkr och kommer få det bättre iom att jag skulle äga mitt hus (om jag nu skulle bo kvar där ens).
Jag är delägare i ett företag där vi är c:a 70 medarbetare i dagsläget, även jag uppskattar likviditet.
Men fortfarande har vi alla ett val här i livet, därav att jag önskar er all lycka att allt ni får över ge det till banken i hopp om att bli av med mångmiljonlånen.
Och ta det minuset som finns i form av kvalitèn ni skulle kunna unna er och Er familj.
Fortfarande är jag 100% bestämd med att jag aldrig någonsin kommer amortera på mitt bolån,
som tidigare sagt ligger vi för närvarande på 60% belåning så det är långt ifrån aktuellt.
Mvh
Achilleas
Alt. 1 .
Flera miljoner Lån= amortera säg 30.000:-/år = droppe i havet = förlorade pengar
Alt.2.
30.000:-/år i sparande7fonder etc vad du anser är ett bra val = avkastning = mer pengar= vinst
Väldigt enkelt alternativ, jag vill arbeta med överskottet av pengar för att göra mer, inte för att tro att jag kommer bli av med ett lån på flera Mkr och kommer få det bättre iom att jag skulle äga mitt hus (om jag nu skulle bo kvar där ens).
Jag är delägare i ett företag där vi är c:a 70 medarbetare i dagsläget, även jag uppskattar likviditet.
Men fortfarande har vi alla ett val här i livet, därav att jag önskar er all lycka att allt ni får över ge det till banken i hopp om att bli av med mångmiljonlånen.
Och ta det minuset som finns i form av kvalitèn ni skulle kunna unna er och Er familj.
Fortfarande är jag 100% bestämd med att jag aldrig någonsin kommer amortera på mitt bolån,
som tidigare sagt ligger vi för närvarande på 60% belåning så det är långt ifrån aktuellt.
Mvh
Achilleas
brabyggare: Vet inte om jag orkar definiera ordet INVESTERING till dig, en investering ska ge en avkastning dvs du ska "tjäna" pengar på den.
I ditt alternativ så får du en form av kapitalsäkring då du amorterar och får ner ditt lån, med följder såsom sämre livskvalite och allt det andra som tillkommer därtill.
Därav att vi är olika som människor och handlar därefter, har själv en ekonomisk bakgrund från Påhlmans Handelsinstitut. Och säkert tänker många av er, vilken misslyckande kanske.
Men som jag klargjorde tidigare, alla är vi olika med olika typer av tänk på saker och ting i livet.
Men Lycka till önskar jag er Alla!!
Mvh
Achilleas
I ditt alternativ så får du en form av kapitalsäkring då du amorterar och får ner ditt lån, med följder såsom sämre livskvalite och allt det andra som tillkommer därtill.
Därav att vi är olika som människor och handlar därefter, har själv en ekonomisk bakgrund från Påhlmans Handelsinstitut. Och säkert tänker många av er, vilken misslyckande kanske.
Men som jag klargjorde tidigare, alla är vi olika med olika typer av tänk på saker och ting i livet.
Men Lycka till önskar jag er Alla!!
Mvh
Achilleas
Jag vet inte om du försöker rättfärdiga ditt tankesätt genom att berätta vart du studerat, du vinner nog mer på att använda sakliga argument samt att korrekturläsa dina inlägg. (No offense)achilleas71 skrev:
Det går faktiskt att BÅDE amortera OCH samtidigt ha hög livskvalitet. För att förklara lite enkelt för dig så menar jag alltså att man i praktiken BÅDE kan amortera OCH samtidigt åka till Thailand, byta bil etc. Det ena utesluter inte det andra.
Klarar man bara av det ena, men inte det andra så har man förköpt sig anser jag. Då bor man i ett hus som man egentligen inte klarar av ekonomiskt.
Gällande ditt snack om investeringar o dylikt, läs mitt förra inlägg. Det hör inte hemma i denna tråden...
Måste man ha råd med lyxkonsumtion utöver hus och amortering för att klara av det ekonomiskt?maal skrev:
1. Om du får en avkastning på din investering på 3% och din låneränta är på 5% har du gjort en dålig investering. Har du fått en avkastning på din investering på 6% och din låneränta är på 5% men du tagit stor risk kan man också hävda att du gjort en dålig investering.achilleas71 skrev:
2. Jag skulle vilja att du förklarar för mig (jag vet att jag är trög) varför livskvaliteten är högre om jag har 1 milj i en investering som ger säg 5% (låt oss strunta i skatter och ränteavdrag och sådana detaljer) jämfört med att ha 5% låneränta och amortera av 1 milj? (Låt oss bortse från likviditetsaspekten genom att anta att jag är så låst i min investering att det är lika svårt(lätt) att få loss pengar från investeringen som det är att öka lånet)
Nej, det var väl lite galet formulerat av mig. Så menade jag inte, sorry om det uppfattades så...Ville_Vessla skrev:
Det jag egentligen menade var att man bör ha marginaler i sin privatekonomi och att många säkerligen faktiskt har möjlighet att åka till Thailand varje år TROTS att de av olika skäl inte gör det. Ett skäl kan ju vara att man istället amorterar lite extra...
Redigerat:
Eftersom vi för tillfället har förmånen att bo på landsort där snitthuset kostar en bra bit under 1msek så är inte tanken på att bli skuldfri utan allt för stora avkall på livskvalité så främmande. Vi använder vår räntemarginal (dvs utrymmet i räntekostnaden mellan vår budgeterade maxränta på 7% och vad vi faktiskt betalar i ränta) till att amortera. Med nuvarande amortering så är vi skuldfria senast om 22 år. Anledningen till att vi gör det? Vi gillar helt enkelt tanken på att vara skuldfria. Kan inte påstå att jag saknar (ekonomiska möjligheter) att göra något i livet, känner vi för att göra något så gör vi det. Hade vi däremot bott kvar i Göteborg så hade förmodligen resonemanget sett helt annorlunda ut. Kombinationen av (den historiska) värdeökningen och inflation är ju ganska stora argument för att inte amortera så länge som man tror på fortsatt värdeökning.
Gillar att spara, det har jag alltid gjort. Jag gillar i och för sig att handla också, men jag finner att när man passerat 30-strecket så finns det inte lika mycket som lockar längre.
Gillar att spara, det har jag alltid gjort. Jag gillar i och för sig att handla också, men jag finner att när man passerat 30-strecket så finns det inte lika mycket som lockar längre.