Fast att röra sig i mark där det finns en skylt "Jakt pågår" kan i normalfallet knappast räknas som att medvetet störa jakten. Skulle tro att det krävs lite mer pukor och trumpeter för att det ska bli tal om något sådant.D DW79 skrev:
Jag erkänner utan problem att jag som jägare i princip alltid blir irriterad när det dyker upp folk under jakt. Dock inser jag att de har rätt att vara där så det är bara något man får stå ut med. Och det är ju inte precis det värsta som kan hända, blir nog mycket mer störd ifall det börjar regna t.ex. Jag har aldrig upplevt att någon av de som rört sig i området under jakt har gjort det för att störa jakten, de är bara ute och går/cyklar eller plockar svamp. Sen är det ju ändå slumpen som styr, rådjuret som plötsligt dyker upp framför en kanske blev skrämd av en svampplockare och tack vare det kom till mig.
Att Skatteverket faktiskt ska känna till den praktiska verksamheten som bedrivs i företag låter förbannat dyrt och DDR. De kollar ju inte ens upp den årsredovisning som lämnas in som det är idag, det har ju Jens Nylander visat, du kan skriva in vilka siffror som helst utan att något händer. Så nej tack.L lbgu skrev:
Tänkte snarare att skatteverket får ta emot anmälan om olovlig kommersiell verksamhet och därefter avgöra straffet. De kan ju utdöma näringsförbud i en massa andra fall så varför inte i detta fall. Sen att de ändå i vissa svårutredda fall ändå får ta hjälp av polisen är en annan sak, men i vilket fall så innebär det en minskning av belastningen på polisen jämfört med om polisen skulle ta fallet direkt som väl var det som önskades. Men annars är nog polisen rätt instans för att hantera det.Claes Sörmland skrev:
Det har gjorts många yrkanden om detta men politiskt spel från Socialdemokrater, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har hela tiden sagt blankt nej, och vägrat att man ska se över detta.L lbgu skrev:
Samma sak med skogspolitiken och egendomsskyddet samt olika myndigheters vantolkningar som kräver politiska beslut och inte ska tas av myndigheter..
Nu senast i (SOU 2025:2) som behandlar egendomsskyddet och näringsfriheten mm liksom gängkriminellas dubbla medborgarskap mm.
Starta ett gäng som tar joggingtur över hans mark 2 gånger om dagenF Funker skrev:
Sätt ut notiser om tips på fina strövområden så allmänheten hittar ut dit
Tipsa om stigar, djurliv,
Jag tycker att allemansrätten är fantastisk och väl värd att försvara, jag skulle bli tokig om jag tvingades flytta till ett land där jag inte fick röra mig fritt i skog och mark. Samtidigt har jag en sommarstuga i ett område där en del tomter är helt förstörda av vildsvin. Under det gångna året har det lokala jaktlaget gjort en hjälteinsats och skjutit cirka hundra svin och jag är mycket tacksam för att de har ork och lust att sitta och vaka på nätterna, särskilt de som har heltidsjobb eller är 75+ år gamla. Om någon skulle få för sig att försvåra jakten bara för att "jag har faktiskt rätt att vara här med min hund i skymningen" så skulle den personen inte bli särskilt populär i området.
Till syvende och sist, är det ändå jägarens ansvar att inte skjuta annat än vilt. Med andra ord, kan jag gå ut och plocka svamp mitt under älgjakten. Skyltar ska dock tala om att jakt pågår. Om jag då vill utsätta mig för skelögda, triggerfyllda jägare och riskera att bli skjuten, så är det mitt val. Men så länge jag har varselkläder på mig och inte ålar i diken, så är det jägarnas ansvar att inte skjuta mig.H Hegge_ skrev:
Hu!D DW79 skrev:
Jag är markägare och naturligtvis jakträttsinnehavare, och inte sjutton låter jag s.k. jägare med den attityd som framförs här jaga på min mark.
Du kan du glömma att besöka så värst mycket natur alls i så fall.S Supermyra skrev:
Vilka råvaror och produkter tänker du på?S Supermyra skrev:
Alla blåbären som ruttnar bort i skogen därför ingen plockar dom?
För någon färdig sylt går väl ändå inte att hämta i skogen?
Jag anmäler det här inlägget som förtal och spridande av lögner.S Supermyra skrev:
https://www.atl.nu/aktivisterna-far...cVvNjhovfarP2FnqJw_aem_PKW7fSNUE46loYbXSHGOnA
Ingen ska behöva acceptera att aktivister slår upp läger, demonstrerar eller förstör på ens arbetsplats.
Årets licensjakt på varg är inne på sin andra dag när en ökänd aktivistgrupp lägger ut ett inlägg på sin Facebook-sida.
I inlägget berättar vargjaktsmotståndarna hur jägarna verkar vara ”lite blyga då de har bråttom att lämna platsen när vi dyker upp”. De visar upp ett jakttorn som välts efter att dess ben sågats av. De skryter också om hur jaktledaren, tillika Svenska jägareförbundets regionordförande, Anders Olsson ”förärade med ett besök” och på en bild kan man se hur en aktivist står utanför Anders Olssons bostad med en flagga med organisationens emblem i högsta hugg. I lokalmedia rapporterar lokaltidningen Arvika Nyheter om hur maskerade personer åkt runt i bilar och förföljer jägare samt filmar dem.
Om det saboterade jakttornet säger en uppgiven jägare till Arvika Nyheter ”Vi har våra aningar om vilka det är, men det går inte att bevisa”.
Om bilarna med maskerade aktivister säger Lars Hedelin, polisens presstalesperson i polisregion Bergslagen: ”Vi har kontrollerat två stycken bilar med några personer i varje. Och det finns ingen anmärkning där. Ingen är avvisad på något sätt och det finns inga brottsmisstankar. Allt som skett har skett inom ramen för allemansrätten.”
Ungefär samtidigt i tid meddelas en dom från tingsrätten i Jönköping som gäller åtalet av 22 aktivister som mellan den 17 och 19 juni genomförde en aktion mot Flymossen i Värnamo kommun. Bland annat skapade de ett stort antal ”proppar” i de diken som avvattnar torven på torvtäkten. På täkten reste de också tält. Åklagaren ville se aktivisterna dömda för grovt olaga intrång och skadegörelse alternativt egenmäktigt förfarande. Men precis som i en tidigare dom från Eksjö tingsrätt väljer även Jönköpings tingsrätt att fria aktivisterna.
Någon skadegörelse har inte skett och inte heller något egenmäktigt förfarande, menar rätten. Detta trots att tingsrätten alltså håller med åklagaren om att diken har grävts igen. Inte heller är det fråga om något olaga intrång: ”ett så vidsträckt område som Flymossen inte kan anses utgöra en sådan plats som inte är tillgänglig för allmänheten och som därigenom skulle omfattas av straffbestämmelsen avseende olaga intrång”, skriver rätten. Aktivisterna slipper alltså straff och kan skratta hela vägen till nästa dikesaktion.
Det är två händelser i närtid som kan läggas till den numera långa listan över hur markägares rättigheter successivt har gröpts ur – och hur allemansrätten har blivit ett vapen och ett beskydd för aktivister att driva igenom sin agenda. En gång i tiden hette det att allemansrätten byggde på principen om att inte störa markägaren och inte förstöra markägarens egendom – ”inte störa - inte förstöra”. Det är ett förhållningssätt som blivit frånåkt av verkligheten. Nu är principen allt oftare att det är allmänheten som inte ska störas av markägaren och dennes pågående markanvändning.
Nu behöver politikerna sätta ner foten. Allemansrätten är en fin svensk sedvänja men dess legitimitet är på god väg att urgröpas.
Myndigheter informerar gärna om de förmåner som allemansrätten innebär. Desto mindre informerar myndigheterna om de skyldigheter som allemansrätten påbjuder, att nyttjande av annans mark inte får ”ske så att det medför nämnvärd skada eller olägenhet” för markägaren.
Påföljderna vid missbruk av allemansrätten – som nedskräpning, skadegörelse, störning av jakt eller eldning i strid med eldningsförbud – behöver skärpas. I andra fall behöver påföljder införas, som att i strid med förbudsskyltar köra på enskilda vägar. Självklart måste det vara ett brott att lägga igenom någons dike - det är obegripligt att domstolarna inte kommit fram till detta och uppenbarligen måste lagstiftningen ses över. Det är också orimligt att allemansrätten ska gälla täkter.
Det är inte heller rimligt att allemansrätten används som rättslig grund för att bedriva kommersiell verksamhet på någon annans mark. Svamp- och bärplockning för självhushållning är något helt annat än att bedriva storskalig kommersiell bärplockning liksom att ett tältläger inte kan jämställas med att någon enstaka övernattar något enstaka dygn i tält på annans mark.
Allemansrätten har också, i samspel med rättsutvecklingen inom andra lagrum, blivit ett vapen för aktivister att effektivt förhindra pågående markanvändning som de ogillar, så som modernt skogsbruk. I kombination med att avverkningsanmälningar sedan en tid tillbaka publiceras publikt på internet av Skogsstyrelsen har aktivistgrupper utrustats med karta och kompass till var de ska genomföra inventeringar. Det är helt orimligt, att beröva markägaren på hennes egendom var knappast tanken med allemansrätten.
Aktivisterna tänjer på allemansrättens gränser och gör allemansrätten till ett hot för markägarna. Men ingen ska behöva acceptera att aktivister slår upp läger, demonstrerar eller förstör på ens arbetsplats.. Det är hög tid för politikerna att agera när allemansrätten håller på att spåra ur fullständigt.
Ingen ska behöva acceptera att aktivister slår upp läger, demonstrerar eller förstör på ens arbetsplats.
Årets licensjakt på varg är inne på sin andra dag när en ökänd aktivistgrupp lägger ut ett inlägg på sin Facebook-sida.
I inlägget berättar vargjaktsmotståndarna hur jägarna verkar vara ”lite blyga då de har bråttom att lämna platsen när vi dyker upp”. De visar upp ett jakttorn som välts efter att dess ben sågats av. De skryter också om hur jaktledaren, tillika Svenska jägareförbundets regionordförande, Anders Olsson ”förärade med ett besök” och på en bild kan man se hur en aktivist står utanför Anders Olssons bostad med en flagga med organisationens emblem i högsta hugg. I lokalmedia rapporterar lokaltidningen Arvika Nyheter om hur maskerade personer åkt runt i bilar och förföljer jägare samt filmar dem.
Om det saboterade jakttornet säger en uppgiven jägare till Arvika Nyheter ”Vi har våra aningar om vilka det är, men det går inte att bevisa”.
Om bilarna med maskerade aktivister säger Lars Hedelin, polisens presstalesperson i polisregion Bergslagen: ”Vi har kontrollerat två stycken bilar med några personer i varje. Och det finns ingen anmärkning där. Ingen är avvisad på något sätt och det finns inga brottsmisstankar. Allt som skett har skett inom ramen för allemansrätten.”
Ungefär samtidigt i tid meddelas en dom från tingsrätten i Jönköping som gäller åtalet av 22 aktivister som mellan den 17 och 19 juni genomförde en aktion mot Flymossen i Värnamo kommun. Bland annat skapade de ett stort antal ”proppar” i de diken som avvattnar torven på torvtäkten. På täkten reste de också tält. Åklagaren ville se aktivisterna dömda för grovt olaga intrång och skadegörelse alternativt egenmäktigt förfarande. Men precis som i en tidigare dom från Eksjö tingsrätt väljer även Jönköpings tingsrätt att fria aktivisterna.
Någon skadegörelse har inte skett och inte heller något egenmäktigt förfarande, menar rätten. Detta trots att tingsrätten alltså håller med åklagaren om att diken har grävts igen. Inte heller är det fråga om något olaga intrång: ”ett så vidsträckt område som Flymossen inte kan anses utgöra en sådan plats som inte är tillgänglig för allmänheten och som därigenom skulle omfattas av straffbestämmelsen avseende olaga intrång”, skriver rätten. Aktivisterna slipper alltså straff och kan skratta hela vägen till nästa dikesaktion.
Det är två händelser i närtid som kan läggas till den numera långa listan över hur markägares rättigheter successivt har gröpts ur – och hur allemansrätten har blivit ett vapen och ett beskydd för aktivister att driva igenom sin agenda. En gång i tiden hette det att allemansrätten byggde på principen om att inte störa markägaren och inte förstöra markägarens egendom – ”inte störa - inte förstöra”. Det är ett förhållningssätt som blivit frånåkt av verkligheten. Nu är principen allt oftare att det är allmänheten som inte ska störas av markägaren och dennes pågående markanvändning.
Nu behöver politikerna sätta ner foten. Allemansrätten är en fin svensk sedvänja men dess legitimitet är på god väg att urgröpas.
Myndigheter informerar gärna om de förmåner som allemansrätten innebär. Desto mindre informerar myndigheterna om de skyldigheter som allemansrätten påbjuder, att nyttjande av annans mark inte får ”ske så att det medför nämnvärd skada eller olägenhet” för markägaren.
Påföljderna vid missbruk av allemansrätten – som nedskräpning, skadegörelse, störning av jakt eller eldning i strid med eldningsförbud – behöver skärpas. I andra fall behöver påföljder införas, som att i strid med förbudsskyltar köra på enskilda vägar. Självklart måste det vara ett brott att lägga igenom någons dike - det är obegripligt att domstolarna inte kommit fram till detta och uppenbarligen måste lagstiftningen ses över. Det är också orimligt att allemansrätten ska gälla täkter.
Det är inte heller rimligt att allemansrätten används som rättslig grund för att bedriva kommersiell verksamhet på någon annans mark. Svamp- och bärplockning för självhushållning är något helt annat än att bedriva storskalig kommersiell bärplockning liksom att ett tältläger inte kan jämställas med att någon enstaka övernattar något enstaka dygn i tält på annans mark.
Allemansrätten har också, i samspel med rättsutvecklingen inom andra lagrum, blivit ett vapen för aktivister att effektivt förhindra pågående markanvändning som de ogillar, så som modernt skogsbruk. I kombination med att avverkningsanmälningar sedan en tid tillbaka publiceras publikt på internet av Skogsstyrelsen har aktivistgrupper utrustats med karta och kompass till var de ska genomföra inventeringar. Det är helt orimligt, att beröva markägaren på hennes egendom var knappast tanken med allemansrätten.
Aktivisterna tänjer på allemansrättens gränser och gör allemansrätten till ett hot för markägarna. Men ingen ska behöva acceptera att aktivister slår upp läger, demonstrerar eller förstör på ens arbetsplats.. Det är hög tid för politikerna att agera när allemansrätten håller på att spåra ur fullständigt.
Jag har varit med på jakter där det förekommit jägare som varit i sådant skick att jag inte skulle lita till 100% på att inte några konstigheter kunde ske. Har varit med om en berusad jägare som stått på pass kanske 80 meter från mig. Jag kan ju säga att jag såg till att ha ett grovt träd åt hans håll. Hade aldrig träffat honom förr, men han var någon släkting till nån annan jägare. Slutade med att han tillbringade dagen sovande i baksätet på en bil och aldrig sett honom efteråt, han som bjudit med honom tyckte det var lite pinsamt. Ibland kan det också förekomma folk som nog av ålders/hälsoskäl inte borde vara med. Så ser jag t.ex. en jägare i ett jakttorn så går jag inte frivilligt i skjutriktningen. Lite självbevarelsedrift bör man ha.U Utasja skrev:
Du resonerar lite som att det är bara att gå över vägen eftersom man vet att bilar ska hålla sådan hastighet att de kan stanna vid oväntade hinder på vägen. Visst de flesta hinner stanna, men känns dumt att chansa.