Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 209 inlägg
Jo, självfallet ska man kunna (och kan) det. Allmänheten har tillgång till naturen när det inte stör markägarens legitima intressen, som viss odling.K kortis skrev:
Det är inte så att man börjar med allmänheten och sen tillerkänner markägaren rättigheter om det inte stör den förra. Så galen är lagstiftningen bara när det gäller strandskydd.
Det är väl ändå helt självklart att man i normalfallet får göra om hela sin fastighet till exempelvis ett potatisland om man så önskar.Anna_H skrev:
Med normalfallet syftar jag på att inga fornminnen, skyddade träd eller andra liknande omständigheter föreligger.
Jag har skrivit sedan tidigare att jag har förstått och att om jag nu skulle plantera hallon i skogen så skulle det vara för att bjuda allmänheten på dem.
Det där kan väl ändå inte stämma...
Mitt tidigare boende var mitt i naturen, utan grannar och med en egen liten väg ner till huset. Fastigheten var på ca 50 hektar med skog och lite åkermark. Under dessa år anlade jag en stor trädgård i skogen och pga av vildsvin tvingades vi inhägna ett stort område, kanske omkring 4 000 kvm där även vägen till huset stängdes av med elstängsel varje kväll.
Menar du att detta stred mot allemansrätten?
Moderator
· Stockholm
· 57 791 inlägg
4000 kvm börjar väl kanske bli i gränslandet. Men tomt på 2 - 3 000 kvm är väl inget ovanligt. men du får väl iofs sätta vildsvinsstängsel runt hur många ha du vill, så länge du har grindar eller liknande där allmänheten kan komma in.
Det fanns två ingångar genom elstängslet som var öppna hela dagarna men till natten stängdes öppningarna med eltrådar och elen slogs på så det hindrade förstås alla att ta sig in, även grisarna.H hempularen skrev:
Om nu detta var olagligt, vem skulle komma och mäta upp och bestämma vilken del av trädgården som skulle lämnas oskyddad i så fall?
Man får väl stängsla in hur stort man vill.H hempularen skrev:
Det betyder ju dock inte att hela området blir hemfridszon, tomplats, och att allemansrätten upphör ...
Sen skulle jag nog vilja påstå att man inte generellt måste ha grindar eller annan hjälp för att allmänheten ska kunna ta sig in.
Främst är det väl förbjudet att anlägga omotiverat svåra hinder vars syfte uppenbarligen är för att hindra allmänt friluftsliv - tror jag.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 209 inlägg
Det blir dock dålig avkastning på odlingen om man har kreatur där.
Givetvis får jag odla gran, julgran, potatis hallon eller nått annat var jag vill på min egen fastighet, ofta odlar jag skog (och skogshallon) långt från boningshuset men jag är inte heller främmande för att sätta en rad potatis några hundra meter från kåken. Allmänheten dvs du @Anna_H får givetvis gå och plocka vilda bär och svamp samt övernatta nån natt i princip vart som helst så länge du inte stör eller förstör. Kommer du in på tomten och frågar du snällt kan du dessutom få köpa lite potatis, klappa katten eller hyra en båt eller bastun vid strandkanten men hävdar du att jag inte får odla på min mark tänker jag vänligt men bestämt be dej försvinna ur min åsyn och aldrig mer visa dig här.
Våra lagar har som regel kristallklara syften till både bokstav och anda då det gäller grundlagen och egendomsskyddet, som statuerar att ”vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen”.
Äganderätten är ett av det demokratiska samhällets viktigaste grundfundament. Det enskilda ägandet möjliggör frihet och självbestämmande som är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle.
En markägare som inte känner trygghet i att han kommer att få behålla rätten att fritt eller inom väl kända och varaktiga ramar bruka sin mark kan inte förväntas göra långsiktiga investeringar. Liksom äganderätten är helt central för att ett samhälle ska utvecklas positivt är markägarens tilltro till att han fritt kan bruka sin mark nödvändig för utvecklingen inom jord- och skogsbruk. Kanske är detta speciellt viktigt beträffande skogsbruk, där flera generationers arbete och investeringar kan behövas för att till slut åstadkomma avkastning i samband med slutavverkning efter upp till hundra år av skötsel. Samma sak gäller även jordbruk, där dikning, vägbyggnationer och investeringar i byggnader är exempel på investeringar som är viktiga för hela samhället, men som görs av den enskilde näringsidkaren i trygg visshet om att han ska få avkastning genom fortsatt nyttjande av och avkastning från sin mark.
Dessvärre tenderar Sverige idag att utvecklas till ett land där lagarna inte ger den enskilde klar vägledning utan är relativt allmänt hållna. Som en följd av detta blir allt fler beslut som rör privata näringsidkare en följd av enskilda tjänstemäns agerande. Lagar och regler behöver därför bli tydligare och ha som ett grundläggande mål att markägare ska känna trygghet i att kunna satsa tid och pengar på att utveckla sina näringar.
Expropriation och begränsningar av ägande eller brukanderätt
Expropriation och inskränkningar av brukanderätt för privata ägare skall i det längsta undvikas, eftersom de negativt påverkar markägares tilltro till långsiktiga egna satsningar. Staten är en stor markägare och i första hand bör allmänt ägd mark användas för offentliga syften, exempelvis för naturskydd av olika slag. Det kan dock inte undvikas att privat mark ibland måste tas i anspråk. Den som genom expropriation eller liknande förfarande tvingas avstå sin egendom eller brukandet av den måste vara tillförsäkrad full ersättning för förlusten.
Under senare år har en lång rad fall blivit omskrivna där myndigheters begränsande av skogsavverkningar närmast har uppfattats som rena övergrepp av de berörda markägarna och där det förefaller som om godtyckliga motiv tillgripits för att hindra avverkningar. Varje sådant fall riskerar att leda till minskad motivation hos skogsägare inför investeringar i skogsskötsel. Det är viktigt att inse att negativa erfarenheter sprids snabbt via media och personliga kontakter. Därför påverkas inte bara investeringsviljan hos dem som drabbats själva utan sannolikt hos en mycket stor andel av Sveriges enskilda skogsägare.
Berörda myndigheter måste ges direktiv som understryker att skogsägarnas brukanderätt i möjligaste mån skall skyddas mot enskilda myndighetsbeslut. Istället ska myndigheter verka för att mångbruket av våra skogar utvecklas, med såväl virkesproduktion som naturvårdshänsyn. Myndigheterna och deras personal har därvid att bistå med objektiv, professionell och positiv rådgivning för att hjälpa skogsägare att utveckla sin verksamhet med lönsamhet och bevarad initiativkraft som grund.
I framtida tolkningar och uppföljningar av internationella konventioner och EU-direktiv behöver Sveriges och dess skogsägares självbestämmande över skogsbruket värnas bättre än hittills.
I regeringsformens kapitel om grundläggande fri- och rättigheter står sedan 1994 att ”alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten”. Dock grundar sig lagligt sett reglerna till största delen på sedvanerätt och tolkning av vissa lagregler som anger vad som är förbjudet; motsatt tolkning innebär då att det som inte är förbjudet är tillåtet. Innehållet i allemansrätten utformas även genom prejudicerande domar, av vilka det finns förhållandevis få. Som en följd av detta grundar sig många konflikter mellan markägare och nyttjare i oklarheter om vad allemansrätten exakt omfattar och vad som faller utanför.
Beträffande bland annat bärplockning har under senare år närmast varje år något eller några fall nått tidningarna, där regelrätta läger byggts upp på privat eller allmän mark utan överenskommelse med markägaren och med avsevärda problem för denne som följd.
Jag tycker att det inte bör vara möjligt att mot markägarens vilja utnyttja dennes fastighet för kommersiella ändamål
Jag tycker även att man bör begränsa miljöorganisationers/aktivisters möjligheter att begära rättslig prövning av normala skogsbruksåtgärder
Jag tycker även att strandskyddets regler inte skall innebära onödiga inskränkningar i utvecklingen av glesbefolkade områden eller markägarens besittning eller rättigheter att anlägga brygga
Äganderätten är ett av det demokratiska samhällets viktigaste grundfundament. Det enskilda ägandet möjliggör frihet och självbestämmande som är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle.
En markägare som inte känner trygghet i att han kommer att få behålla rätten att fritt eller inom väl kända och varaktiga ramar bruka sin mark kan inte förväntas göra långsiktiga investeringar. Liksom äganderätten är helt central för att ett samhälle ska utvecklas positivt är markägarens tilltro till att han fritt kan bruka sin mark nödvändig för utvecklingen inom jord- och skogsbruk. Kanske är detta speciellt viktigt beträffande skogsbruk, där flera generationers arbete och investeringar kan behövas för att till slut åstadkomma avkastning i samband med slutavverkning efter upp till hundra år av skötsel. Samma sak gäller även jordbruk, där dikning, vägbyggnationer och investeringar i byggnader är exempel på investeringar som är viktiga för hela samhället, men som görs av den enskilde näringsidkaren i trygg visshet om att han ska få avkastning genom fortsatt nyttjande av och avkastning från sin mark.
Dessvärre tenderar Sverige idag att utvecklas till ett land där lagarna inte ger den enskilde klar vägledning utan är relativt allmänt hållna. Som en följd av detta blir allt fler beslut som rör privata näringsidkare en följd av enskilda tjänstemäns agerande. Lagar och regler behöver därför bli tydligare och ha som ett grundläggande mål att markägare ska känna trygghet i att kunna satsa tid och pengar på att utveckla sina näringar.
Expropriation och begränsningar av ägande eller brukanderätt
Expropriation och inskränkningar av brukanderätt för privata ägare skall i det längsta undvikas, eftersom de negativt påverkar markägares tilltro till långsiktiga egna satsningar. Staten är en stor markägare och i första hand bör allmänt ägd mark användas för offentliga syften, exempelvis för naturskydd av olika slag. Det kan dock inte undvikas att privat mark ibland måste tas i anspråk. Den som genom expropriation eller liknande förfarande tvingas avstå sin egendom eller brukandet av den måste vara tillförsäkrad full ersättning för förlusten.
Under senare år har en lång rad fall blivit omskrivna där myndigheters begränsande av skogsavverkningar närmast har uppfattats som rena övergrepp av de berörda markägarna och där det förefaller som om godtyckliga motiv tillgripits för att hindra avverkningar. Varje sådant fall riskerar att leda till minskad motivation hos skogsägare inför investeringar i skogsskötsel. Det är viktigt att inse att negativa erfarenheter sprids snabbt via media och personliga kontakter. Därför påverkas inte bara investeringsviljan hos dem som drabbats själva utan sannolikt hos en mycket stor andel av Sveriges enskilda skogsägare.
Berörda myndigheter måste ges direktiv som understryker att skogsägarnas brukanderätt i möjligaste mån skall skyddas mot enskilda myndighetsbeslut. Istället ska myndigheter verka för att mångbruket av våra skogar utvecklas, med såväl virkesproduktion som naturvårdshänsyn. Myndigheterna och deras personal har därvid att bistå med objektiv, professionell och positiv rådgivning för att hjälpa skogsägare att utveckla sin verksamhet med lönsamhet och bevarad initiativkraft som grund.
I framtida tolkningar och uppföljningar av internationella konventioner och EU-direktiv behöver Sveriges och dess skogsägares självbestämmande över skogsbruket värnas bättre än hittills.
I regeringsformens kapitel om grundläggande fri- och rättigheter står sedan 1994 att ”alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten”. Dock grundar sig lagligt sett reglerna till största delen på sedvanerätt och tolkning av vissa lagregler som anger vad som är förbjudet; motsatt tolkning innebär då att det som inte är förbjudet är tillåtet. Innehållet i allemansrätten utformas även genom prejudicerande domar, av vilka det finns förhållandevis få. Som en följd av detta grundar sig många konflikter mellan markägare och nyttjare i oklarheter om vad allemansrätten exakt omfattar och vad som faller utanför.
Beträffande bland annat bärplockning har under senare år närmast varje år något eller några fall nått tidningarna, där regelrätta läger byggts upp på privat eller allmän mark utan överenskommelse med markägaren och med avsevärda problem för denne som följd.
Jag tycker att det inte bör vara möjligt att mot markägarens vilja utnyttja dennes fastighet för kommersiella ändamål
Jag tycker även att man bör begränsa miljöorganisationers/aktivisters möjligheter att begära rättslig prövning av normala skogsbruksåtgärder
Jag tycker även att strandskyddets regler inte skall innebära onödiga inskränkningar i utvecklingen av glesbefolkade områden eller markägarens besittning eller rättigheter att anlägga brygga
skillnaden med olika odlingar är ju också stor..
Att inte gå i bondens haveåker för du gör skador på det som odlas mot att gå igenom nån odling med äpplen där man med lätthet kan gå utan att skada några grödor vilket ju egentligen är syftet att inte skada grödan.
bondens åker med stubb efter tröskning skiter nog bonden fullständigt i om du vill gå över
Du får inte vara i nåns hemfridszon men om du odlar en rad potatis 3 km från hemmet så kommer det inte att förändra marken status till "privat" utan det är bara att man inte får stå/gå mitt i potatislandet. odlandet gör bara att man inte får skada det som odlas.. marken blir inte förbjuden att vistas på..
man får inte skada det som odlas men kan du passera och är helt säker att du inte gör nån skada så kommer det bli svårt att straffa nån för att gå genom tex äppelodlingen. sen behöver man såklart förstå lite mer för att avgöra att man verkligen inte gör skada på nåt vis..
men odlingen utökar inte hemfridszonen egentligen utan det är liksom olika bestämmelser
Att inte gå i bondens haveåker för du gör skador på det som odlas mot att gå igenom nån odling med äpplen där man med lätthet kan gå utan att skada några grödor vilket ju egentligen är syftet att inte skada grödan.
bondens åker med stubb efter tröskning skiter nog bonden fullständigt i om du vill gå över
Du får inte vara i nåns hemfridszon men om du odlar en rad potatis 3 km från hemmet så kommer det inte att förändra marken status till "privat" utan det är bara att man inte får stå/gå mitt i potatislandet. odlandet gör bara att man inte får skada det som odlas.. marken blir inte förbjuden att vistas på..
man får inte skada det som odlas men kan du passera och är helt säker att du inte gör nån skada så kommer det bli svårt att straffa nån för att gå genom tex äppelodlingen. sen behöver man såklart förstå lite mer för att avgöra att man verkligen inte gör skada på nåt vis..
men odlingen utökar inte hemfridszonen egentligen utan det är liksom olika bestämmelser
Eller nja. Det finns inget sådant förbud och heller inget straff, i t ex miljöbalken eller brottsbalken att ordna med stängsel. Det är mer att om tillsynen finner att ditt stängsel hindrar allmänhetens tillgång till mark av betydelse för friluftslivet så kan du föreläggas att ordna med stängselgenombrott för den.Mikael_L skrev:
Att tillsynen skulle finna att ens stora tomt med anlagd trädgård skulle vara mark av betydelse för för friluftslivet kan vi nog glömma. Det som de här ärendena med myndigheter inblandade i brukar handla om är strandskyddet där det verkligen finns förbud i miljöbalken att breda ut anläggningar på strandskyddad mark.
Tack Claes!
Vår trädgård hade ingen betydelse för friluftslivet, det var en hårt tuktad natur och där fanns inget av den ursprungliga naturen kvar annat än stenarna.
Förövrigt så är jag en vän av Allemansrätten och allmänheten hade visst tillgång till trädgården ett par ggr varje säsong då vi ordnade med "Öppen trädgård" 😃
Väldigt populärt och busslaster från hela Sverige besökte oss, även från våra grannländer kom bussar med trädgårdsfantaster, många kontakter knöts med likasinnade.
Odlade varken potatis eller frukt, det var en samlarträdgård.
Såhär såg naturen ut innan jag började gräva, inte så intressant för någon, dessutom fullt med fästingar och ormar.
Vår trädgård hade ingen betydelse för friluftslivet, det var en hårt tuktad natur och där fanns inget av den ursprungliga naturen kvar annat än stenarna.
Förövrigt så är jag en vän av Allemansrätten och allmänheten hade visst tillgång till trädgården ett par ggr varje säsong då vi ordnade med "Öppen trädgård" 😃
Väldigt populärt och busslaster från hela Sverige besökte oss, även från våra grannländer kom bussar med trädgårdsfantaster, många kontakter knöts med likasinnade.
Odlade varken potatis eller frukt, det var en samlarträdgård.
Såhär såg naturen ut innan jag började gräva, inte så intressant för någon, dessutom fullt med fästingar och ormar.
