Måste fråga om råd. Vår katt Sigge, cirka ett år gammal, har flera gånger fått följa med oss ut för att vänja sig vid att vara ute. Han är nyligen kastrerad och vaccinerad, och idag var det första gången vi lät honom prova att gå ut på egen hand.
Till en början höll han sig mest runt tomten, men efter ett tag började han utforska lite längre bort. Plötsligt kom grannen hem, och Sigge, som är väldigt social, sprang fram för att hälsa. De stod först bara och tittade på honom och verkade inte ha något emot att han var där. Men när de öppnade ytterdörren och Sigge började gå mot den, lyfte mannen snabbt upp honom i nackskinnet och bar honom en bit bort; tjejen reagerade direkt, rusade ut och skällde på honom.
Han satte ner Sigge direkt, och Sigge sprang iväg och gömde sig under en bil. Han blev så rädd att han inte ens ville komma fram när vi försökte locka på honom, men efter en stund vågade han sig ut igen. Vet inte om de gjorde ont eller om det bara var att bli fasthållen av en främling som skrämde honom så.
Grannarna kom precis över för att be om ursäkt. De berättade att de inte visste hur man ska bära en katt och bad oss visa hur man kan göra istället, vilket jag verkligen uppskattar.
Men nu till min fråga. Först, ör det lämpligt att bära vuxna katter i nacken? Kan han ha fått ont?
Och fråga nummer två. Han kommer säkert att göra saker som irriterar folk – ligga i deras utemöbler, vilja gå in och hälsa, säga ifrån om barn drar honom i svansen och så vidare. Det är nog oundvikligt att folk ibland skrämmer bort honom, lyfter honom på fel sätt, matar honom med sådant han inte ska äta eller råkar släppa in honom. Kommer han med tiden att förstå var gränserna går, lära sig att inte alla vill klappa honom och inse att han inte får gå in i andras hus?
Hur brukar ni hantera allt som kan hända när era katter är ute? Eller får man bara leva med att det kommer att hända en del när de är ute själva?
Till en början höll han sig mest runt tomten, men efter ett tag började han utforska lite längre bort. Plötsligt kom grannen hem, och Sigge, som är väldigt social, sprang fram för att hälsa. De stod först bara och tittade på honom och verkade inte ha något emot att han var där. Men när de öppnade ytterdörren och Sigge började gå mot den, lyfte mannen snabbt upp honom i nackskinnet och bar honom en bit bort; tjejen reagerade direkt, rusade ut och skällde på honom.
Han satte ner Sigge direkt, och Sigge sprang iväg och gömde sig under en bil. Han blev så rädd att han inte ens ville komma fram när vi försökte locka på honom, men efter en stund vågade han sig ut igen. Vet inte om de gjorde ont eller om det bara var att bli fasthållen av en främling som skrämde honom så.
Grannarna kom precis över för att be om ursäkt. De berättade att de inte visste hur man ska bära en katt och bad oss visa hur man kan göra istället, vilket jag verkligen uppskattar.
Men nu till min fråga. Först, ör det lämpligt att bära vuxna katter i nacken? Kan han ha fått ont?
Och fråga nummer två. Han kommer säkert att göra saker som irriterar folk – ligga i deras utemöbler, vilja gå in och hälsa, säga ifrån om barn drar honom i svansen och så vidare. Det är nog oundvikligt att folk ibland skrämmer bort honom, lyfter honom på fel sätt, matar honom med sådant han inte ska äta eller råkar släppa in honom. Kommer han med tiden att förstå var gränserna går, lära sig att inte alla vill klappa honom och inse att han inte får gå in i andras hus?
Hur brukar ni hantera allt som kan hända när era katter är ute? Eller får man bara leva med att det kommer att hända en del när de är ute själva?
Jag skulle inte säga att det är lämpligt men eventuell smärta är nog rätt lindrig och ganska snabbt övergående.S0MMER skrev:
Det tror jag tiden får utvisa. Ingen kan nog ge ett säkert svar på det.
Ta problemen om eller när de kommer.
Inser att jag ger rätt meningslösa "svar" men det är svårt att veta något om hur en katt kommer att bete sig i framtiden.
Edit: Vilken snygging för övrigt!
Tack för svaret. Jag fattar, det är svårt att svara på kanske. Har haft hund hela livet och är så van vid att alltid vara närvarande när man är ute med sitt djur.Alfredo skrev:
Tänker om det finns något man som ägare kan göra men jag börja inse att det är lite roulette. Det är kanske inte kattens beteende utan främst mina grannar och deras ungar som avgör hur upplevelsen blir för honom när han är ute.
Det du kan göra är att prata med dina grannar så att de vet att det är din katt. Be dem att inte mata eller släppa in kissen. Säg till de som hatar katter att det är helt OK att de kör iväg katten på ett ofarligt sätt, exempelvis med vattenslangen. Bättre en tillfälligt blöt katt än en som gör sig hemmastadd hos en katthatare.
Sen finns det alltid ett alternativ, släpp inte ut katten, varesig för dens eller andras skull. Risken att någon ska skada eller döda den finns alltid, antingen medvetet eller av misstag. En kattgård där den kan gå ut men ändå vara säker går alltid att bygga om man har en egen tomt. Jag har tyvärr sett att även de som bor i lägenhet låter sina katter springa fritt och en fd lärling jag haft hittade sin katt slaktad i hissen med blod över väggar, golv och i taket. 😢
Men stackars sötnos 🥰. Hoppas att han snart blir bra och att såret läker fort. Vad trodde veterinären att det berodde på?Marlen Eskilsson skrev:
Fy f...n för sådana människor. Jag hoppas att det polisanmäldes då djurplågeri är olagligt i Sverige. Däremot anser jag att sådana människor har förverkat rätten att leva. Blir direkt illamående när jag läser eller hör om ett oskyldigt offer som plågats ihjäl av en eller flera människor.E Elektra skrev:
Egentligen är det nog ett samspel mellan alla delar här.
Dvs hur det går och vad som händer kommer både bero på katten, grannarna och andra saker.
Men som sagt, försök gärna få fram till grannarna information om att denna nya katt är er, att man gärna ser att folk inte matar och släpper in katten (det är bättre att den vet var den bor, var den ska gå för mat osv). Gillar man inte katter (eller denna katt) så är det helt OK att skrämma den ordentligt och jaga bort med burdusa och våldsamma metoder som inte skadar katten, t.ex. spruta vatten på den, kasta kottar, jaga bort den osv.
Och att alla är välkomna med alla slags samtal, funderingar önskemål att vara kattvakt osv osv.
Jag vet inte om någon granne här har väldigt emot katter, majoriteten tror jag har katt, eller har haft katt.
Men vill de inte ha vår katt hos sig, på sin altan, i deras barns sandlåda osv så får de hemskt gärna jaga bort han med ganska tuffa metoder, så det sen sitter i skallen att det där är ett otrevligt ställe som man ska undvika.
Vår katt är en klenis, mild och timid, han är nog inte så svår att jaga bort och få att hålla sig borta.
Men sen finns det förstås katter av helt annat virke, som är mycket svåra att få att ändra sig.
ps, du fick ett gilla för bilden på snyggingen, inte för berättelsen om grannen och katten.
Även om jag inte tror att det var till någon skada, mer än rena förskräckelsen (för katten).
Jag tror det anmäldes men att det lades ner direkt, fanns inga viitnen.4774 skrev:
Som vanligt då.. Polisen är bra på mycket men sk småbrott har de väl knappast tid med. Tyvärr.E Elektra skrev:
Om det är någon som hatar att se vår Frasse på sin tomt, eller altan osv, så får de gärna kasta kottar eller t.om smågrus på han, det kommer inte att skada kattrackarn.
Fast visst ser jag helst att de börjar med hojta, skrika och stampa i marken och spruta vatten, och ifall inte detta hjälper så får kottarna och smågruset komma fram.
Det är mycket bättre att det blir en effekt på detta vis än att det ska sluta mer tragiskt.