ska jag vara rädd för att äga ett 60-tals suterränghus?

Nyligen tittade vi på ett hus byggt på sextiotalet. Även om huset inte visar några kritiska problem finns det två huvudproblem för oss . Vi har för att avgöra om det är värt eller inte är värt för oss och vår livsstil.
Husets bottenplan har en kall kryppgrund och som är omöjlig att använda som förvaring. Bergen (eller stor sten) sticker ut och tar över golvet och gjör att man kan inte gå men kryppa nästan. Den relativa luftfuktigheten är över 60% och nu när det snart är vinter rinner det vatten i stenen.

Vinden i taket är ok, men mäter man i, t.e. takstol, är den relativa luftfuktigheten ca 15% och risken för mögel är nästan på kanten. Även om huset verkar vara dränerat på 90-talet känns det som att om det krävs en dränering snart för att hålla luftfuktigheten låg, så känns det för oss som ett stort projekt just nu.
Problemet också med utrymme för förvaring verkar störa oss. Krypgrund rekommenderas inte att använda då fukten är konstant och fukten gör utrymmet nästan som man behöver krypa under.

Vad skulle du ha för insikter om en krypgrund? Avfuktaren är något vanligt i nuvarande suterränghus?
Kan man blosa upp berget? Eller snigeldynamit? Vad kan vare risk om man vill endå använda kryppgrund?

Och fukten? hur man kan resonerat runt om det?
 
Klicka här för att svara
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.