Renoveringsnovis
· Nacka
· 114 inlägg
Jag hade en liknande situation och det fungerade bra till att börja med men sen när upprustning av stugan blev aktuell fanns bara viljan att vistas där kvar, att ställa upp och dela den ekonomiska biten på något sätt var inte aktuellt, "det är ju ditt hus, du tog ju över" var det vanliga svaret så upprustningen fick gå på lågfart. Jag hade räknat ut ungefär hur mycket tid var och en spenderade på stugan och hade inga höga krav på bidrag, men nej, ingen ställde upp. Istället spenderade de mindre tid i stugan men hade krav på städning, gräsklippning, och allt annat normalt underhåll och till slut frågade jag en av släktingarna om hon ville ta över, hon spenderade mest tid där av alla (mig inräknad) och det kunde hon tänka sig om priset inte var för högt.C chrv skrev:
Jag sålde till henne men av olika anledningar kunde hon inte spendera tid där de kommande tre åren och när hon till slut tog sin egendom i besittning kom klagomålen. Jag hade (naturligtvis) inte underhållit stugan eller tomten, det behövdes målning av vindskivor, varför hade jag inte gjort det innan överlämning (det stod befintligt skick i köpehandlingarna) och varför fanns det spruckna tegelpannor och hur kunde det finnas en liten björk i en av sprickorna? Och fy vad rabatterna såg ut. Det fanns ingen ände på eländet.
Jag har sedan försäljningen inte spenderat någon tid alls där, vet inte hur det ser ut nu, men fick veta av hennes barn att det kostat en hel del att ställa stugan och tomten i ordning och idag är det ingen i släkten som spenderar någon tid i stugan utan den hyrs ut till sommargäster maj - september. Resten av tiden står den oanvänd.
Jag tror att man antingen äger stugan tillsammans, har något system för gemensam betalning av driftskostnader. Eller låter en delägare ta över helt, om denne vill ha den som sin helt egna stuga. Jag skulle om jag tog över på det viset också ta HELA kostnadsansvaret, eller inte ta över alls. Jag skulle bjuda in de övriga delägarna att använda stugan mer eller mindre fritt. Men kräva att vistelsen synkas med mig.
Jag skulle inte vilja ta ut någon avgift för användningen, för då riskerar man att det även kommer ett kvailitetskrav på mig. Synpunkter på underhåll, gräsklippning osv.
Alternativet som jag ser det nödvändigt att få in bidrag till underhållet, är i så fall att helt hyra ut den via föremedling de tider jag inte själv nyttjar den, och övriga släktingar får hyra på samma villkor som andra (eller möjligen minus förmedlingsavgiften).
Jag skulle inte vilja ta ut någon avgift för användningen, för då riskerar man att det även kommer ett kvailitetskrav på mig. Synpunkter på underhåll, gräsklippning osv.
Alternativet som jag ser det nödvändigt att få in bidrag till underhållet, är i så fall att helt hyra ut den via föremedling de tider jag inte själv nyttjar den, och övriga släktingar får hyra på samma villkor som andra (eller möjligen minus förmedlingsavgiften).
Renoveringsnovis
· Nacka
· 114 inlägg
Ja, jag växte upp där och tänker ofta på stället och minns, lite grand med vemod, den gamla tiden, men sen minns jag också allt krångel och bråk (bland annat en infekterad bodelning) och kommer fram till att det ju är trist men jag längtar inte tillbaka. Till TS vill jag bara säga att tänka igenom noga, värdera allt och alla inblandade. Jag tyckte jag hade allt klart för mig men så snart som ekonomi kom på tal så havererade hela upplägget. Pengar har en förmåga att plocka fram det värsta hos folk.C chrv skrev:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 915 inlägg
Jag kommer som många andra från bondesläkt ett par generationer bakåt. Att man skulle ha råd att ha kvar hus eller gårdar bara av nostalgiska skäl, eller att de som inte ärvt fast egendom skulle ha tillgång till den över tid och generationer var uteslutet.
Min morfar var arrendebonde på min mormors föräldrahem, men när mormors bror (en konstnärssjäl) fick för sig att leka bonde åkte mormor och morfar ut, ganska ceremonilöst och inte utan bitterhet som jag förstår det, men gården var mormors brors.
Det här skriver jag mest för att påminna om att när man säger att något gått i släkten i många generationer så är det nästan alltid bara sant för en viss gren. Andra har längs vägen blivit utan eller blivit utköpta och därefter fått skapa sig egna traditioner.
Att tro att man kan eller bör ha någon slags öppen släktgård där kusiner, sysslingar och allt vad det blir har legitima intressen är en väldigt ny idé bland några få semesternostalgiker. Det är svårt nog för syskon att äga ihop, att förvänta sig (och rigga arv för) att det ska funka längre än så är naivt.
***
Jag hoppas förstås att TS och hans släktingar ska hitta en ordning som funkar för dem så länge som möjligt, men jag håller fast vid att man bör hålla juridiken borta från det hela. När det inte längre funkar är det bäst att ha så få luddiga rättigheter som möjligt inblandade.
Min morfar var arrendebonde på min mormors föräldrahem, men när mormors bror (en konstnärssjäl) fick för sig att leka bonde åkte mormor och morfar ut, ganska ceremonilöst och inte utan bitterhet som jag förstår det, men gården var mormors brors.
Det här skriver jag mest för att påminna om att när man säger att något gått i släkten i många generationer så är det nästan alltid bara sant för en viss gren. Andra har längs vägen blivit utan eller blivit utköpta och därefter fått skapa sig egna traditioner.
Att tro att man kan eller bör ha någon slags öppen släktgård där kusiner, sysslingar och allt vad det blir har legitima intressen är en väldigt ny idé bland några få semesternostalgiker. Det är svårt nog för syskon att äga ihop, att förvänta sig (och rigga arv för) att det ska funka längre än så är naivt.
***
Jag hoppas förstås att TS och hans släktingar ska hitta en ordning som funkar för dem så länge som möjligt, men jag håller fast vid att man bör hålla juridiken borta från det hela. När det inte längre funkar är det bäst att ha så få luddiga rättigheter som möjligt inblandade.