11 480 läst ·
51 svar
11k läst
51 svar
Vistelserätt i stuga efter arv?
Sida 1 av 4
Hej, min far har tillsammans med sina syskon ärvt en liten stuga, finns inget större monetärt värde men desto större emotionellt sådant. Han hjälpte till att bygga den som ung och vi har spenderat ett antal somrar där under min barndom.
Bara ett av syskonen bor i närheten och övriga syskon (inklusive min far) vill skriva över sina andelar på det syskonet, men samtidigt vill de ha "vistelserätt" till sig själva samt deras barn. Detta var en tydlig önskan från föräldrarna varifrån arvet kommer från.
Syskonet som ser ut att bli ensam ägare vill gärna upprätthålla sina föräldrars önskan om att alla barn och barnbarn får vistas i stugan, ser inga problem där. Men vad händer när den nya ägarens barn ärver stugan? Går det att juridiskt formulera sig så att vi barnbarn fortfarande har vistelserätt?
Om de ärvande barnbarnen vill sälja stugan, går det att formulera något om att andra barnbarn först skall tillfrågas?
Känns snårigt att söka på. Min främsta vilja är att hjälpa pappas önskan om att hans barn ska få vistas i stugan.
Bara ett av syskonen bor i närheten och övriga syskon (inklusive min far) vill skriva över sina andelar på det syskonet, men samtidigt vill de ha "vistelserätt" till sig själva samt deras barn. Detta var en tydlig önskan från föräldrarna varifrån arvet kommer från.
Syskonet som ser ut att bli ensam ägare vill gärna upprätthålla sina föräldrars önskan om att alla barn och barnbarn får vistas i stugan, ser inga problem där. Men vad händer när den nya ägarens barn ärver stugan? Går det att juridiskt formulera sig så att vi barnbarn fortfarande har vistelserätt?
Om de ärvande barnbarnen vill sälja stugan, går det att formulera något om att andra barnbarn först skall tillfrågas?
Känns snårigt att söka på. Min främsta vilja är att hjälpa pappas önskan om att hans barn ska få vistas i stugan.
Medlem
· Västernorrland
· 11 692 inlägg
Man kan såklart men det blir nog snårigt.......Sen får man ju tänka på att nostalgin i sånt här sitter i de äldre. Att de tänker som de gör är en sak men att planera framåt i generationer åt andra blir bara konstigt. Att en massa barnbarn får nåt papper framför sig som ger de rätt att vistas i någon annans hus blir ju bara konstigt.......
Om man säljer en fastighet så har man ju sålt den. Även om den som äger fastigheten kan tänka sig att upplåta vistelse där så är det nog inget som hindrar att denne kan ta ut skälig hyra. Det blir m.a.o ungefär som en Airbnb.C chrv skrev:Hej, min far har tillsammans med sina syskon ärvt en liten stuga, finns inget större monetärt värde men desto större emotionellt sådant. Han hjälpte till att bygga den som ung och vi har spenderat ett antal somrar där under min barndom.
Bara ett av syskonen bor i närheten och övriga syskon (inklusive min far) vill skriva över sina andelar på det syskonet, men samtidigt vill de ha "vistelserätt" till sig själva samt deras barn. Detta var en tydlig önskan från föräldrarna varifrån arvet kommer från.
Syskonet som ser ut att bli ensam ägare vill gärna upprätthålla sina föräldrars önskan om att alla barn och barnbarn får vistas i stugan, ser inga problem där. Men vad händer när den nya ägarens barn ärver stugan? Går det att juridiskt formulera sig så att vi barnbarn fortfarande har vistelserätt?
Om de ärvande barnbarnen vill sälja stugan, går det att formulera något om att andra barnbarn först skall tillfrågas?
Känns snårigt att söka på. Min främsta vilja är att hjälpa pappas önskan om att hans barn ska få vistas i stugan.
Det enda sättet att runda detta är nog att skriva ett arrende i samband med försäljning, men det är ju som att gå över ån efter vatten, då får ju inte köparen tillträde.
Äganderätten är stark. En ägare kan sälja eller göra vad man vill med en fastighet även om det finns avtal som säger annat.
Om ni nu äger stugan tillsammans så kan vilken delägare som helst driva huset till försäljning om denne vill bli utlöst och ingen vill eller kan betala för delen. Man kan med andra ord inte tvinga någon att äga en del i en fastighet.
Att nedärvda en fastighet tillsammans med syskon är ofta en grogrund för konflikter och något som bör undvikas i mesta möjliga mån. Som det låter så är ni ju redan där att ni har olika viljor.
Redigerat:
Kanske formulerade mig dåligt, förstår att det inte är helt lätt att hänga med.
Någon konflikt existerar inte i dag, syskonet som ser ut att bli ensam ägare är noga med att den vill "hedra" sina föräldrars önskan att barn och barnbarn är välkomna att vistas i stugan.
Frågan är vad som händer när dennes barn ärver stugan, men jag tolkar era svar som att min magkänsla över att det blir snårigt stämmer.
Någon konflikt existerar inte i dag, syskonet som ser ut att bli ensam ägare är noga med att den vill "hedra" sina föräldrars önskan att barn och barnbarn är välkomna att vistas i stugan.
Frågan är vad som händer när dennes barn ärver stugan, men jag tolkar era svar som att min magkänsla över att det blir snårigt stämmer.
Om ni alla tänker vistas där är det enda rimliga att äga den tillsammans.
Vistelserätt brukar ofta leda till bråk efter något årtionde så om man skall skriva in sådant skall den vara antingen tidsbestämd eller bunden till en viss person som redan är på äldre sidan.
Vistelserätt brukar ofta leda till bråk efter något årtionde så om man skall skriva in sådant skall den vara antingen tidsbestämd eller bunden till en viss person som redan är på äldre sidan.
Du får nog tänka och inse att din dröm inte riktigt är rimlig. Det är ofta nog svårt när 3-4 syskon ärver, och ska dela på en stuga med emotionellt värde. Även om det inte föreligger någon konflikt nu, så har det ofta förmågan att bli. Ett syskon vill exempelvis lägga om taket, ett annat sätta in en luftvärmepump, och ett annat vill ta med en massa egna vänner och fira midsommar. Till råge på allt finns det ofta fruar och män med sina åsikter.
Dock finns det några exempel då det ändå har fungerat.
Men, att sedan låta det gå ytterligare en generation, då säkert dubbelt så många ska vara med och bestämma är inte realistiskt. Det finns för det första inte så mycket tid, så att alla kan få del av stugan. Likaså, så otroligt många viljor kommer inte fungera.
Så passa på att njuta av stugan så länge det går, och låt framtiden visa vad som händer. Har du tur, så komner inte så många barnbarn visa intresse för stugan, så det kanske löser sig självt.
Dock finns det några exempel då det ändå har fungerat.
Men, att sedan låta det gå ytterligare en generation, då säkert dubbelt så många ska vara med och bestämma är inte realistiskt. Det finns för det första inte så mycket tid, så att alla kan få del av stugan. Likaså, så otroligt många viljor kommer inte fungera.
Så passa på att njuta av stugan så länge det går, och låt framtiden visa vad som händer. Har du tur, så komner inte så många barnbarn visa intresse för stugan, så det kanske löser sig självt.
Hur långt går vistelserätten? Om ägaren och syskon vill vara i stugan samtidigt, vem har företräde? Hur ofta får vistelserätten utnyttjas? Ska ägaren stå för allt underhåll och alla kostnader för slitage?C chrv skrev:Kanske formulerade mig dåligt, förstår att det inte är helt lätt att hänga med.
Någon konflikt existerar inte i dag, syskonet som ser ut att bli ensam ägare är noga med att den vill "hedra" sina föräldrars önskan att barn och barnbarn är välkomna att vistas i stugan.
Frågan är vad som händer när dennes barn ärver stugan, men jag tolkar era svar som att min magkänsla över att det blir snårigt stämmer.
Jag ser rent praktiska svårigheter redan nu och tycker att det rimligaste är att de som ska ha rätt att vara i stugan också ska samäga den, och dela på underhållskostnader.
Om en äger men fyra har vistelserätt? Låter som upplagt för bråk när det är en som står för underhållet men fyra som ska njuta av stugan.
Jag tycker att det är rimligt att alla äger lika mycket och att man har ett konto för underhåll alla betalar in en summa pengar varje månad eller att man bara låter en ärva som får köpa ut dom andra men inte bryr sig om detta med nyttjanderätt.
Det blir bara rörigt när det gäller kostnader för stugan.
Jag tycker att det är rimligt att alla äger lika mycket och att man har ett konto för underhåll alla betalar in en summa pengar varje månad eller att man bara låter en ärva som får köpa ut dom andra men inte bryr sig om detta med nyttjanderätt.
Det blir bara rörigt när det gäller kostnader för stugan.
Moderator
· Stockholm
· 56 240 inlägg
Jag tror det blir svårt att formulera något sådant som skall gälla även framtida generationer. Även "hembudsklausul" vid en försäljning får inte finnas om ni "säljer" till släktingen. Men sådana klausuler kan tydligen skrivas in i testamente eller gåvobrev. har för mig att det då ändå bara blir giltigt gentemot gåvomottagaren, inte dennes arvingar.
Men man måste vara försiktig med sådana "inlåsande" klausuler. Det finns exempel på gemensamt arv till ett antal syskon, med regel om att ingen annan än en annan arvtagare får köpa en andel. Med resultat att syskon som av olika anledning "måste" sälja, tvingas sälja för en bråkdel av marknadsvärdet, men den sist överlevande arvingen kan realisera det fulla värdet. Kan bli fel på en miljon olika sätt.
Jag tror att var tid måste få ha sin tid. Nu är ni i nuvarande ägargeneration uppenbarligen överens om nyttjande, om det ändrar sig i nästa genertation, så kanske man inte ens vill nyttja en nyttjanderätt om kusinerna som äger är ovilliga? Eller ta det ytterligare en generation, osv.
Vi har på min frus sida en gemensamt ägd fastighet fjällnära. Perfekt för skidresor, trevligt med kortare vistelse på sommaren osv. Ursprungligen 4 syskon. En av hennes bröder skrev över sin andel strax innan han gick bort häromåret. Men alla även hans barn, barnbarn och barbarnsbarn är välkomna. att nyttja huset. Men åtminstonde i våra barns generation måste det bli någon form av ägarkoncentration. Om vi antar att vi och några ytterligare i släkten går bort inom 20 år, så kommer vi att ha minst 20 ägare/intressenter. Det blir helt ohållbart. Men i vår generation fungerar det, det får bli nästa generation som bestämmer hur/om de vill fortsätta.
Men man måste vara försiktig med sådana "inlåsande" klausuler. Det finns exempel på gemensamt arv till ett antal syskon, med regel om att ingen annan än en annan arvtagare får köpa en andel. Med resultat att syskon som av olika anledning "måste" sälja, tvingas sälja för en bråkdel av marknadsvärdet, men den sist överlevande arvingen kan realisera det fulla värdet. Kan bli fel på en miljon olika sätt.
Jag tror att var tid måste få ha sin tid. Nu är ni i nuvarande ägargeneration uppenbarligen överens om nyttjande, om det ändrar sig i nästa genertation, så kanske man inte ens vill nyttja en nyttjanderätt om kusinerna som äger är ovilliga? Eller ta det ytterligare en generation, osv.
Vi har på min frus sida en gemensamt ägd fastighet fjällnära. Perfekt för skidresor, trevligt med kortare vistelse på sommaren osv. Ursprungligen 4 syskon. En av hennes bröder skrev över sin andel strax innan han gick bort häromåret. Men alla även hans barn, barnbarn och barbarnsbarn är välkomna. att nyttja huset. Men åtminstonde i våra barns generation måste det bli någon form av ägarkoncentration. Om vi antar att vi och några ytterligare i släkten går bort inom 20 år, så kommer vi att ha minst 20 ägare/intressenter. Det blir helt ohållbart. Men i vår generation fungerar det, det får bli nästa generation som bestämmer hur/om de vill fortsätta.
Redigerat:
Jag har aldrig sett ett samägande som inte slutar i någon form av konflikt. Den behöver inte vara stor, men den finns där. Alltid.Farstatjej90 skrev:
Om en äger men fyra har vistelserätt? Låter som upplagt för bråk när det är en som står för underhållet men fyra som ska njuta av stugan.
Jag tycker att det är rimligt att alla äger lika mycket och att man har ett konto för underhåll alla betalar in en summa pengar varje månad eller att man bara låter en ärva som får köpa ut dom andra men inte bryr sig om detta med nyttjanderätt.
Det blir bara rörigt när det gäller kostnader för stugan.
Håller med om det sista du skriver. En äger, i övrigt inga papper om vistelserätt och annat. Låt det ske naturligt med muntlig överenskommelse bara.
OM jag har fattat det rätt så ja, det räcker om en delägare vill att fastigheten säljs. Men då kan andra delägarna som motdrag ansöka om att den säljs via offentlig auktion och därefter förhala hela affären genom att begära anstånd av olika anledningar. Fantasin är friCheesen skrev:
Försäljning via offentlig auktion bör ju undvikas eftersom SAMTLIGA då riskerar att få avsevärt mindre betalt än vid en vanlig försäljning. Bättre för den eller de som vill bli utlösta att acceptera att bli det på normalt sätt (efter en skälig marknadsmässig värdering såklart)
Nä jag håller med det är klart det blir konflikter för man är ju olika, alla kan inte alltid vara samma. Men vissa kan hantera sånt och lider inte av det och andra kan inte. Jag bara menar att det är bättre än detta förslaget med nyttjanderätt.tensiden skrev:
Jag hade sagt:
En äger
Alla äger
En äger och dom andra har nyttjanderätt
Om jag ska säga från bäst till sämst lösning
Någon generell bästa metod finns knappast. Men att en person äger något många andra skall nyttja är nog den allra sämsta.C chrv skrev:Hej, min far har tillsammans med sina syskon ärvt en liten stuga, finns inget större monetärt värde men desto större emotionellt sådant. Han hjälpte till att bygga den som ung och vi har spenderat ett antal somrar där under min barndom.
Bara ett av syskonen bor i närheten och övriga syskon (inklusive min far) vill skriva över sina andelar på det syskonet, men samtidigt vill de ha "vistelserätt" till sig själva samt deras barn. Detta var en tydlig önskan från föräldrarna varifrån arvet kommer från.
Syskonet som ser ut att bli ensam ägare vill gärna upprätthålla sina föräldrars önskan om att alla barn och barnbarn får vistas i stugan, ser inga problem där. Men vad händer när den nya ägarens barn ärver stugan? Går det att juridiskt formulera sig så att vi barnbarn fortfarande har vistelserätt?
Om de ärvande barnbarnen vill sälja stugan, går det att formulera något om att andra barnbarn först skall tillfrågas?
Känns snårigt att söka på. Min främsta vilja är att hjälpa pappas önskan om att hans barn ska få vistas i stugan.
En variant är att överlåta fastigheten till en association, en juridisk person. Alltså ett aktiebolag, en stiftelse eller kanske en bostadsrättsförening. Så att det är associationen som äger fastigheten och arvingarna som äger associationen.
Ex 1 ett AB, där aktierna ägs av arvingarna. Det betyder att en enstaka arvinge inte kan tvinga fram en försäljning, men inte heller kostsamma investeringar. Eftersom det är majoriteten som bestämmer i ett AB.
Ex 2. En BRF som äger fastigheten och där arvingarna är medlemmar med "bostadsrätt". Föreningens stadgar kan skrivas med specifika villkor för att godkänna nya medlemmar. Släktskap kanske? Det ger samma skydd mot att en enstaka arvinge kan tvinga fram en försäljning eller kostsamma investeringar. Dessutom ger BRF möjligheten att tvinga alla att betala för drift och underhåll. För normalt i en BRF kan man uteslutas om man inte betalar.
En BRF syftar till att ge personer rätt att bo utan att de skall behöva äga fastigheten. Se det som en idé.
De 2 alternativen kan verka krångliga. Det kanske är overkill. Men det finns olika möjligheter att hantera samägande av en fastighet om man istället äger fastigheten via ett bolag, stiftelse eller förening.
Det enklaste är naturligtvis att de intresserade arvingarna samäger. Många ägare ger en form av skydd/försäkring mot enstaka personers nycker. Folk kan bli tokiga eller dö. Imorgon...
