Kan ju vara ett intresant projekt för den som vill.
Det verkar var en ganska stort magasin bakom på bilden och går man in på: KARTA-SATELITBILD ....ser man hur det ser ut ovanför och omgivning runtomkring bättre. Bara zomma lite.
Ett plus är närheten till Lund. Stor tomt är det ju med med fina skånska vidderna. Minus är att det alltid luktar dynga på våren och det muggiga magasinet som granne. kanske inte är den där klassika formen på en stationbyggnad som jag tycker är så charmig.
Det verkar var en ganska stort magasin bakom på bilden och går man in på: KARTA-SATELITBILD ....ser man hur det ser ut ovanför och omgivning runtomkring bättre. Bara zomma lite.
Ett plus är närheten till Lund. Stor tomt är det ju med med fina skånska vidderna. Minus är att det alltid luktar dynga på våren och det muggiga magasinet som granne. kanske inte är den där klassika formen på en stationbyggnad som jag tycker är så charmig.
Ja det verkar vara fina bostadshus brevid att döma av satelitbilden. Bor själv granne med ett tomt hus, det är så dystert på något vis. Blekta plastblommor i fönstret och OSB-skivor i uterummet. Ägaren som bor ett stenkast därifrån kommer aldrig till skott och släpper det för försäljning...suck.Tornhill 2 skrev:
Medlem
· Västerbotten
· 839 inlägg
Vår granne har lagt ut sitt till försäljning. Han hoppas dock på att sälja dyrt till tyskar och har tagit ett rejält överpris för ett litet ruckel utan rinnande vatten och avlopp, mer än dubbelt så mycket han själv köpte det för för några år sedan. Tyskarna är inte intresserade då det finns grannar för nära, och huset har legat ute i snart ett år... Säljaren själv säger att han vägrar gå lägre än 350 000. Lycka till...
http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/215416
http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/215416
Okey. Men för att återvända till stationshuset och fundera på liv efter jul: Vad säger detaljplanen om ställets markanvändning? "Järnvägsändamål"? "Annan handel"? 
Som sagt: Förbarmande kan kosta en slant, och 69.000 meter smalspårig järnvägsvall är väl inget undantag. Vem äger idag marken under banvallen?
För det första var denna järnväg normalspårig (spårvidd = 1435 mm) och inte smalspårig (spårvidd under 1435 mm).
Eftersom jag har viss erfarenhet av museijärnvägar skulle jag inte rekommendera att hålla 69 km järnväg i gott skick om man inte kan få kommersiell trafik igång och om du inte är väldig rik eller inte har något att göra alls. Många museibanor i Sverige är inte så långa ens...
För det första var denna järnväg normalspårig (spårvidd = 1435 mm) och inte smalspårig (spårvidd under 1435 mm).
Eftersom jag har viss erfarenhet av museijärnvägar skulle jag inte rekommendera att hålla 69 km järnväg i gott skick om man inte kan få kommersiell trafik igång och om du inte är väldig rik eller inte har något att göra alls. Många museibanor i Sverige är inte så långa ens...
OBS ironi ....
På fullt allvar skulle givetvis icke jag heller råda någon att hålla i stånd en enda meter järnväg utan vettiga syften.
Kul att veta att den här banstumpen var normalspårig. Lite udda för de privata, eller hur?
På fullt allvar skulle givetvis icke jag heller råda någon att hålla i stånd en enda meter järnväg utan vettiga syften.
Kul att veta att den här banstumpen var normalspårig. Lite udda för de privata, eller hur?
Nja... I Skåne byggdes nästan alla privata järnvägar normalspåriga (1435mm) redan från början, ofta med engelskt kapital, även om undantag fanns. Till de smalspåriga undantagen kan exempelvis nämnas HRRJ (Helsingborg-Råå-Ramlösa) som byggdes efter Decauvilles system med 600mm spårvidd och SCJ (Sölvesborg-Christianstad) som fick spårvidden 1067 mm. En del smalspåriga industribanor fanns också, till exempel vid stenkolsgruvorna i Höganäs. Men till allra största delen var de skånska järnvägarna normalspåriga.
Jaså i Skåne var undantaget regel? Längre norrut tycks iallafall majoriteten av privatspår ha varit smala, vilket verkar ha minimerat intäkterna onödigt tidigt.
Och elektrifieringen i Skåne? Landets första elektriska järnväg vill jag minnas var privat och låg i sydligaste Östergötland; Boxholm.
Och elektrifieringen i Skåne? Landets första elektriska järnväg vill jag minnas var privat och låg i sydligaste Östergötland; Boxholm.
Jo, det var ju en avvägning; lägre anläggningskostnader mot högre kostnader för omlastning av gods då samtrafik med exempelvis SJ ommöjliggjordes. (Jo, jag vet. Det fanns också överföringsvagnar där smalspåriga vagnar lastades på normalspåriga diton.) I början var omlastningskostnaderna inget större problem då arbetskraften var billig. Kostnaderna för breddning av spåren fick ju SJ ta vid förstatligandet.billy_baver skrev:
De elektriska järnvägar som fanns före 1915 var Djursholmsbanan (1895), Helsingborg-Råå-Ramlösa (1906), sträckan Klockrike-Borensberg på Mellersta Östergötlands Järnväg (1908) och Saltsjöbanan (1913)
På 1930-talet hade det mesta av det dåvarande SJ-nätet från södra Sverige upp till Gävle elektrifierats.
Malmbanan ! En sträcka var väl klar 1915, med en del test på försökssträckor innan.Bjarne Petersen skrev:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_järnvägshistoria
Jepp. Det var därför jag valde just året 1915 i uppräkningen ovan.
För att återknyta till stationshusen; jag har sett en del lyckade resultat där man inrett till privatbostad med bland annat väntsalen som vardagsrum. Personligen är jag inte så lite svag för de detaljer som är just specifikt järnvägsmässiga; biljettluckor, destinationsskyltar et cetera. Skulle jag komma över ett stationshus skulle jag inte tveka att inkorporera så många bibehållna järnvägsartefakter jag bara kunde i inredningen.
För att återknyta till stationshusen; jag har sett en del lyckade resultat där man inrett till privatbostad med bland annat väntsalen som vardagsrum. Personligen är jag inte så lite svag för de detaljer som är just specifikt järnvägsmässiga; biljettluckor, destinationsskyltar et cetera. Skulle jag komma över ett stationshus skulle jag inte tveka att inkorporera så många bibehållna järnvägsartefakter jag bara kunde i inredningen.
Tåg och järnvägar väcker känslor. Fast hos somliga är dessa känslor mer lättväckta än hos andra. Det skulle behövas många Bjarne Petersen i vårt land. Men det skulle räcka med ett enda samarbetsvilligt banverk. Stationshusen finns, men Banverket är ingen god förvaltare.
Eljärnvägar? Bortsett från ett utställningsjippo i Göteborg anlades Sverigs första elektriska järnväg i Östergötland. Den invigdes i juli 1890 av Boxholms Aktiebolag. Banan var bara 750 meter lång, och hade 89 cm spårvidd.
http://www.historiskt.nu/diverse/eldriften/el_forhistoria/el_forhistoria.html
Idag stannar knappt tågen i Boxholm. Otack är världens lön. Boxholm förutan skulle varken Nässjö, Tranås eller Mjölby överhuvudtaget ha existerat. Det var stålverkets förtjänst att Östra stambanan på 1870-talet hamnade där den hamnade.
Eljärnvägar? Bortsett från ett utställningsjippo i Göteborg anlades Sverigs första elektriska järnväg i Östergötland. Den invigdes i juli 1890 av Boxholms Aktiebolag. Banan var bara 750 meter lång, och hade 89 cm spårvidd.
http://www.historiskt.nu/diverse/eldriften/el_forhistoria/el_forhistoria.html
Idag stannar knappt tågen i Boxholm. Otack är världens lön. Boxholm förutan skulle varken Nässjö, Tranås eller Mjölby överhuvudtaget ha existerat. Det var stålverkets förtjänst att Östra stambanan på 1870-talet hamnade där den hamnade.
Inte för allmän trafik men... à la bonheur!
Kom förresten att tänka på att det ju faktiskt finns en byggnadsvårdsbutik i en järnvägsstation. http://www.stationnord.se/ Här har man gjort ett fint arbete med renoveringen av stationen i Norra Vram.
Man vill antagligen inte ha boende i de stationshus som ligger vid trafikerade sträckor då man fruktar framtida problem med krav på bullerskydd och så vidare.
Man måste inte bo i stationshus för att de ska bevaras. Man kan använda dem i exempelvis handel. Om Banverket hade haft lite fantasi, framsyn och flexibilitet.