Besserwisser
· Västra Götalands
· 11 264 inlägg
Jag måste erkänna att jag inte hunnit med att läsa hela den bakomliggande artikeln än. Den står på min lista, men det har varit för bra väder, och jag har haft för mycket annat, roligare och mera trängande, att göra.blackarrow skrev:
Men det kommer en sammanfattning när jag internaliserat den.
Om någon nu vill ha lite AI-dystopiläsning tills dess, så har det faktiskt skrivits en kort och insiktsfull dito, Manna, av den nyss bortgångne Marshall Brain (som skapade HowStuffWorks.com):
Manna – Two Views of Humanity’s Future
by Marshall Brain
(Fritt tillgänglig på nätet).
Intressant är att han skrev den här långt innan vi hade en susning om hur framgångsrika de stora språkmodellerna skulle bli. Jag är uppriktigt förvånad av att jag fått se den tid när den bakomliggande tekniken faktiskt blivit möjlig (vilket jag nog skulle säga att den är idag). Det var inte något jag trodde att jag skulle få se under min livstid, eller att det ens med nödvändighet någonsin skulle bli möjligt.
Men nu är vi här.
Och den fungerar som dystopi (bättre än den fungerar som utopi) just pga att den extrapolerar många företeelser som redan ligger vid handen och är väl inarbetade i det västerländska samhället. Det är inte "AI" som sådant som tar över, nej, den möjliggör bara en återgång till det historiskt mycket vanliga 1%-samhället (det räcker att läsa Jane Austen för att få det beskrivet), och det är en betydligt större risk än "super-intelligent AI förstör allt och alla" som, tyvärr, fortfarande är den förhärskande modellen. (Den konspiratoriskt lagde undrar naturligtvis om det inte bara är en rökridå utlagd för att flytta fokuset från de verkliga riskerna, a la Manna.)
Så vare sig det samhället inträder, eller kampen emot det tar över, så är det inget att se fram emot.
Redigerat:
Jag undrar ju dock hur dystopierna fungerar. Om vi säger att robotar tar över 50% av alla jobb. Ok, so what, skulle vi kolla tillbaka 100år så har effektiviseringen inom i sort sett alla områden blivit mer än 100%, i många fall flera 100 gånger så mycket.
Skillnaden är ju bara att det sker (framstår som att det sker) så fort och brett att folk inte riktigt hinner anpassa sig i samma tempo. Men det som gör att jag inte tror på dystopin ens på lång sikt är att om du slår ut 50% av all arbetskraft, för vem verkar då dessa robotar? Vem ska köpa något i alla de appar och tjänster som AI'n kan skrapa fram på några timmar om 50% av samhället inte får någon lön? AI kan göra mycket, snabbare än vi gör idag, men om efterfrågan på det som görs inte finns spelar det inte någon roll om vi kan producera det mycket effektivare för det finns inga pengar att tjäna på det.
Mat kommer alltid folk att behöva så att producera mat kommer alltid göras i konkurrens, för även om vi slutar lägga pengar på appar och tjänster så behöver vi alla äta. Får vi då robotar som kan göra detta än lite effektivare blir det billigare och även en fattig har nog råd med mat, den som varken har inkomst eller mat kommer ju göra vilket jobb till vilken lön som helst i princip vilket då antaget blir billigare än låta bygga robotar för det. Men som sagt i den värsta av världar är då allt en stor del av befolkningen har råd med, just mat. Men då finns det heller inte något behov längre av allt de robotarna skulle lösa. Jag tror att räddningen i ett sådant samhälle är den samma som välte det, dvs förändringen sker under en generation. Det betyder ju då också att det finns många som minns hur det var innan och antaget skulle göra uppror mot det man uppfattar som en orättvisa att 50% av befolkningen lever i någon form av teknokratiskt överflöd och den andra delen i princip bara överlever.
Färre kommer kanske lära sig C++ i skolan medans agentic programming står på schemat redan i grundskolan men precis som att det nog inte finns assembly kurser i många högskoleprogram idag betyder det ju inte att det inte är eftertraktad kunskap. Snarare tvärt om faktiskt, några av de absolut bästa programmerarna jag jobbat med stack ut just för att de kunde ner och debugga på assembly nivå. Motsvarande tror jag vi kommer se för C/C++ och liknande, de som fortsätter och kan det kommer så klart till vardags även de använda sig av AI men att se till att man behåller kunskapen kommer nog vara guld värt om 10år.
Skillnaden är ju bara att det sker (framstår som att det sker) så fort och brett att folk inte riktigt hinner anpassa sig i samma tempo. Men det som gör att jag inte tror på dystopin ens på lång sikt är att om du slår ut 50% av all arbetskraft, för vem verkar då dessa robotar? Vem ska köpa något i alla de appar och tjänster som AI'n kan skrapa fram på några timmar om 50% av samhället inte får någon lön? AI kan göra mycket, snabbare än vi gör idag, men om efterfrågan på det som görs inte finns spelar det inte någon roll om vi kan producera det mycket effektivare för det finns inga pengar att tjäna på det.
Mat kommer alltid folk att behöva så att producera mat kommer alltid göras i konkurrens, för även om vi slutar lägga pengar på appar och tjänster så behöver vi alla äta. Får vi då robotar som kan göra detta än lite effektivare blir det billigare och även en fattig har nog råd med mat, den som varken har inkomst eller mat kommer ju göra vilket jobb till vilken lön som helst i princip vilket då antaget blir billigare än låta bygga robotar för det. Men som sagt i den värsta av världar är då allt en stor del av befolkningen har råd med, just mat. Men då finns det heller inte något behov längre av allt de robotarna skulle lösa. Jag tror att räddningen i ett sådant samhälle är den samma som välte det, dvs förändringen sker under en generation. Det betyder ju då också att det finns många som minns hur det var innan och antaget skulle göra uppror mot det man uppfattar som en orättvisa att 50% av befolkningen lever i någon form av teknokratiskt överflöd och den andra delen i princip bara överlever.
Färre kommer kanske lära sig C++ i skolan medans agentic programming står på schemat redan i grundskolan men precis som att det nog inte finns assembly kurser i många högskoleprogram idag betyder det ju inte att det inte är eftertraktad kunskap. Snarare tvärt om faktiskt, några av de absolut bästa programmerarna jag jobbat med stack ut just för att de kunde ner och debugga på assembly nivå. Motsvarande tror jag vi kommer se för C/C++ och liknande, de som fortsätter och kan det kommer så klart till vardags även de använda sig av AI men att se till att man behåller kunskapen kommer nog vara guld värt om 10år.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 11 264 inlägg
Ja, det är rimliga invändningar. Men det finns en del smolk även i den bägaren. I (mycket) stora drag: När vi mekaniserade jordbruket så gick vi från 80% av befolkningen upptagen med jordbruk (till stor del självhushållning) till idag 2%.
I Sverige så blev så stor det av befolkningen överflödig att, som bekant, 20% emigrerade till USA. (Det går dock inte igen; jag har varit där och det är fullt...)
Så att industrialiseringen till slut blev en positiv företeelse (sett till arbetstillfällen) är ingen naturlag. Vi hade bara tur där, dvs att de relativt välbetalda arbetarna i industrin fick så stort kapital över att detta kunde driva och expandera ekonomin. Det blev totalt fler jobb.
Men även det är en historia med smolk i glädjebägaren. Utslagningen av lågpresterande har alltjämt fortsatt och tröskeln har bara höjts och höjts. Det är inte för inte som ungarna inte kan få några sommarjobb längre (själv spenderade jag varenda sommar i tonåren och tidiga tjugoåren i bilindustrin), de kostar helt enkelt alldeles för mycket i förhållande till vad de smakar. Vi har idag i västvärlden, en mycket stor, och växande, andel av människor i arbetsför ålder som inte deltar i arbetsmarknaden längre. De är helt enkelt inte lönsamma nog för att någon skall vara beredd att släppa in dem.
Jag är gammal nog att komma ihåg larmrapporterna i slutet av nittotalet om hur sjukskrivningarna gick upp, och att detta naturligtvis måste bero på lättja. Men se, när man såg på statistiken så visade det sig att det var långtidssjukskrivningarna som ökade. Detta var människor som tidigare hade placerats på en reträttpost av något slag när de blev utslitna eller inte orkade längre, men dessa reträttposter försvann. (Regeringen Person, lite i tysthet, löste detta problem genom att sjukpensionera historiskt stora grupper). Jag kommer själv ihåg när städarna försvann i verkstadsindustrin. Detta var en av dessa typer av reträttposter som alltid befolkats av de som inte hängde med längre. Men de jobben försvann (ihop med en massa andra industrijobb skall sägas) för trettio-fyrtio år sedan.
Till detta så distribuerades, i västvärlden skall påpekas, dessa tillgångar relativt jämt och det (om man skall tro Piketty och andra) pga att två världskrig slog sönder många av de gamla, etablerade, förmögenheterna.
Men inte heller detta är någon naturlag. Det normala ekonomiska tillståndet, om man ser historiskt, är att en försvinnanden liten del av befolkningen äger (eller åtminstone styr över) en extremt stor del av tillgångarna. Dvs snarare ett 1%-samhälle, eller 0,01%-samhälle, än det relativt ekonomiskt jämlika vi har idag. (Som ändå är betydligt skevare än vad de flesta tror.)
Ett belysande exempel därvidlag är den amerikanska södern innan och under inbördeskriget; 1% av befolkningen, den rika plantageägarklassen ägde åtminstone 50% av tillgångarna. Det var, ur ekonomisk synvinkel (och endast den skall vi vara tydliga med att påpeka) ingen större skillnad mellan att vara slav på en av de mera välskötta plantagerna och att vara fattig "fri" man.
Trots att man var i desperat behov av krigsmateriel och därtill likställd utrustning som man inte kunde producera själva, och trots att nordsidan framgångsrikt blockerade all sjöfart så beräknar man att 50% av den import som tog sig förbi blockaden bestod av onödvändiga lyxvaror (franskt vin, silke, osv. osv.) Det fanns helt enkelt för mycket pengar att tjäna för smugglarna av att sälja vin till plantageägare än material som stöttade kriget. Ett krig man förstod att man behövde vinna för att överleva. (Ja, ekonomin, slaveriet, och det amerikanska inbördeskriget är en stor fråga, som vi inte kan göra rättvisa här. Jag har sett en siffra som säger att det publicerats 50000 böcker om det, så vi skall inte börja sammanfatta dessa.)
Vad vill jag ha sagt med det här? Jo, det går alldeles utmärkt att driva en ekonomi, av, för, och med, de stormrika, och så får vi andra slåss om smulorna. Stormrika människor har inte, historiskt sett, sett något större värde i att lyfta resten av befolkningen för att göra ekonomin större (Henry Ford undantagen då, och han drevs av att tjäna mer pengar själv.) Det räcker gott att vara stormrik själv. Se gärna presentationen jag länkade tidigare om miljardären som varnar sina likar att han ser högafflar i deras framtid. Det är nämligen där det slutar om det får gå för långt.
Och även om det inte skulle gå så långt så finns det inte någon segrande makt i den upplysta, liberala, och demokratiska västliga samhällsordningen heller. Kina fungerar alldeles utmärkt ekonomiskt (jaja, det börjar så sakta att knaka i fogarna dådå) utan allt det "bagaget", och Putin kan driva en ekonomi han med. Ja, han börjar få svårt för det, men hans samhällsordning fungerar ändå förvånansvärt väl.
Så summa summarum. AI kan mycket väl vara det som puttar oss över kanten, rent ekonomiskt sett. Det är första gången som vi inte kan förlita oss på att vi är de enda som kan tänka. Och utan att människor är nödvändiga för att utföra vissa uppgifter, komplicerade uppgifter, så fungerar vår ekonomiska fördelningsmodell inte alls. Den bygger helt på detta faktum; dvs att man måste betala någon för att utföra en viss uppgift för att man inte kan själv, eller rättare, man kan tjäna mer pengar på att inte göra den själv.
Och utan behov av arbetskraft; Ingen ersättning från de med kapitalet. Och det var det.
I Sverige så blev så stor det av befolkningen överflödig att, som bekant, 20% emigrerade till USA. (Det går dock inte igen; jag har varit där och det är fullt...)
Så att industrialiseringen till slut blev en positiv företeelse (sett till arbetstillfällen) är ingen naturlag. Vi hade bara tur där, dvs att de relativt välbetalda arbetarna i industrin fick så stort kapital över att detta kunde driva och expandera ekonomin. Det blev totalt fler jobb.
Men även det är en historia med smolk i glädjebägaren. Utslagningen av lågpresterande har alltjämt fortsatt och tröskeln har bara höjts och höjts. Det är inte för inte som ungarna inte kan få några sommarjobb längre (själv spenderade jag varenda sommar i tonåren och tidiga tjugoåren i bilindustrin), de kostar helt enkelt alldeles för mycket i förhållande till vad de smakar. Vi har idag i västvärlden, en mycket stor, och växande, andel av människor i arbetsför ålder som inte deltar i arbetsmarknaden längre. De är helt enkelt inte lönsamma nog för att någon skall vara beredd att släppa in dem.
Jag är gammal nog att komma ihåg larmrapporterna i slutet av nittotalet om hur sjukskrivningarna gick upp, och att detta naturligtvis måste bero på lättja. Men se, när man såg på statistiken så visade det sig att det var långtidssjukskrivningarna som ökade. Detta var människor som tidigare hade placerats på en reträttpost av något slag när de blev utslitna eller inte orkade längre, men dessa reträttposter försvann. (Regeringen Person, lite i tysthet, löste detta problem genom att sjukpensionera historiskt stora grupper). Jag kommer själv ihåg när städarna försvann i verkstadsindustrin. Detta var en av dessa typer av reträttposter som alltid befolkats av de som inte hängde med längre. Men de jobben försvann (ihop med en massa andra industrijobb skall sägas) för trettio-fyrtio år sedan.
Till detta så distribuerades, i västvärlden skall påpekas, dessa tillgångar relativt jämt och det (om man skall tro Piketty och andra) pga att två världskrig slog sönder många av de gamla, etablerade, förmögenheterna.
Men inte heller detta är någon naturlag. Det normala ekonomiska tillståndet, om man ser historiskt, är att en försvinnanden liten del av befolkningen äger (eller åtminstone styr över) en extremt stor del av tillgångarna. Dvs snarare ett 1%-samhälle, eller 0,01%-samhälle, än det relativt ekonomiskt jämlika vi har idag. (Som ändå är betydligt skevare än vad de flesta tror.)
Ett belysande exempel därvidlag är den amerikanska södern innan och under inbördeskriget; 1% av befolkningen, den rika plantageägarklassen ägde åtminstone 50% av tillgångarna. Det var, ur ekonomisk synvinkel (och endast den skall vi vara tydliga med att påpeka) ingen större skillnad mellan att vara slav på en av de mera välskötta plantagerna och att vara fattig "fri" man.
Trots att man var i desperat behov av krigsmateriel och därtill likställd utrustning som man inte kunde producera själva, och trots att nordsidan framgångsrikt blockerade all sjöfart så beräknar man att 50% av den import som tog sig förbi blockaden bestod av onödvändiga lyxvaror (franskt vin, silke, osv. osv.) Det fanns helt enkelt för mycket pengar att tjäna för smugglarna av att sälja vin till plantageägare än material som stöttade kriget. Ett krig man förstod att man behövde vinna för att överleva. (Ja, ekonomin, slaveriet, och det amerikanska inbördeskriget är en stor fråga, som vi inte kan göra rättvisa här. Jag har sett en siffra som säger att det publicerats 50000 böcker om det, så vi skall inte börja sammanfatta dessa.)
Vad vill jag ha sagt med det här? Jo, det går alldeles utmärkt att driva en ekonomi, av, för, och med, de stormrika, och så får vi andra slåss om smulorna. Stormrika människor har inte, historiskt sett, sett något större värde i att lyfta resten av befolkningen för att göra ekonomin större (Henry Ford undantagen då, och han drevs av att tjäna mer pengar själv.) Det räcker gott att vara stormrik själv. Se gärna presentationen jag länkade tidigare om miljardären som varnar sina likar att han ser högafflar i deras framtid. Det är nämligen där det slutar om det får gå för långt.
Och även om det inte skulle gå så långt så finns det inte någon segrande makt i den upplysta, liberala, och demokratiska västliga samhällsordningen heller. Kina fungerar alldeles utmärkt ekonomiskt (jaja, det börjar så sakta att knaka i fogarna dådå) utan allt det "bagaget", och Putin kan driva en ekonomi han med. Ja, han börjar få svårt för det, men hans samhällsordning fungerar ändå förvånansvärt väl.
Så summa summarum. AI kan mycket väl vara det som puttar oss över kanten, rent ekonomiskt sett. Det är första gången som vi inte kan förlita oss på att vi är de enda som kan tänka. Och utan att människor är nödvändiga för att utföra vissa uppgifter, komplicerade uppgifter, så fungerar vår ekonomiska fördelningsmodell inte alls. Den bygger helt på detta faktum; dvs att man måste betala någon för att utföra en viss uppgift för att man inte kan själv, eller rättare, man kan tjäna mer pengar på att inte göra den själv.
Och utan behov av arbetskraft; Ingen ersättning från de med kapitalet. Och det var det.
Redigerat: