Nej, vi testade det i två separata tester. Det var alltså typ startkablar direkt till gängade bananstift som användes när jag "eldade multimetern".dan_norstedt skrev:
Nej, men det kan vara korta sträckor från kretskortets banor till utsidan av höljet (här man har handen).
Vem vill hålla handen 1 mm från 230 V?
Inom elsäkerhetsstandardiseringen så lindar man i princip in apparaten i metallfolie, folien simulerar då var du skulle kunna hålla din hand.
Jag har inga större problem med det faktiskt.Nerre skrev:
Brukar man inte, som en fingervisning säga 1mm per 1000 volt???
Besserwisser
· Västra Götalands
· 11 229 inlägg
Det gör jag ju ganska ofta när jag rotar i dosorna hemma. Isoleringen på FKn är väl inte tjockare än 1mm?Nerre skrev:
Det är ju trots allt skillnad på 1mm luftgap och 1mm (plast)isolering, eller vad missar jag?
Ja jag menade ju 1 mm luftgap, var kanske lite otydlig där.
Sen är det ju så att det förekommer transienter i elnätet. Det är därför det inte räcker med 0,23 mm luftavstånd för 230 V utan man måste upp i 4-5 mm för att vara någorlunda säker på att inte få en stöt.
Sen är det ju så att det förekommer transienter i elnätet. Det är därför det inte räcker med 0,23 mm luftavstånd för 230 V utan man måste upp i 4-5 mm för att vara någorlunda säker på att inte få en stöt.
En typ jag skulle kunna rekommendera för båda och som en hobbybrukare troligtvis kan ha nytta av lång tid och utan att riskera några av trådens både verkliga och mer fantasifulla faror kan vara Sagab DMM-90x. Den finns i några varianter och typ DMM-902 är lämplig både lite billigare och färre "onödiga" mätområden.gasto skrev:
Fördelar är att man inte har möjlighet att genom omkopplingar mätuttag eller felval på omkopplaren skada instrumentet. Det har också direkt på ett bra sätt fast ingjutna mätsladdar av bra kvalite och silicontyp. Dessutom en beröringsfri spänningsindikator som ersätter typ Phasenpennor och en ficklampsfunktion som kommer till pass i något trångt mörkt mätställe.
Tog ett par bilder på min som är av typ 904 men som sagt är 902 ett bra kanske bättre val här. Den ligger alltid med i bilen, väskan och är mycket smidig i formatet.
För att sen täcka upp för ström skulle tex en budget ren AC-tång komplettera fint så hempularen kan mäta säkert och rent utan diverse möjliga felgrepp. Som exempel en UNI-T från Kjell.
Det där testet var då alltså inte representativ för normal användning av multimeter skulle jag säga, de tunna labbsladdarna som skickas med de billiga Kina-multimetrarna kommer sannolikt att fungera som säkring. Vilket knappast är särskilt bra det heller, dock.Nerre skrev:
Om det är 1mm avstånd genom plast så uppfyller man troligen säkerhetskraven (beror lite på vilken plast, dock), är det kapton så räcker 0,1 mm-film väldigt långt
Risken för att det ska hoppa en ren gnista övr ett luftgap är begränsad då det krävs en transient eller överton som trycker spänningen över 327V.
Att vi gjorde testet som vi gjorde beror ju på att sladdarna och multimetern är två olika produkter. Man kan inte se sladdarna som en säkerhetsfunktion för multimetern eftersom de är löstagbara.dan_norstedt skrev:
De medföljande sladdarna har ju också en mätprob i ena änden, men när man mäter ström är det väldigt sannolikt att man använder en sladd som har bananstift i bägge ändar för att multimetern liksom ska sitta permanent inkopplad i kretsen.
Men inom elsäkerhetsprovning så pratar man också om begreppet "single fault condition" och där ingår t.ex. förväntade användarfel. En multimeter ska vara säker även vid "single fault condion".
För ett normalt vägguttag (230 V CAT II) räknar man med en transientnivå på 2500 V.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 11 229 inlägg
Jo, men spelar det så nödvändigtvis så stor roll för personsäkerheten. Det är väl få gånger man kör sin DMM nercabbad?Nerre skrev:
Dvs, jag har ju plastskalet mellan mig och kretskort m.m. som kanske har för litet isolationsavstånd. Visst skall man ha dubbla isolationsbarriärer, jag säger inte att det är bra med fuskbyggda multimetrar, men jag undrar ändå på vad sätt även en felanvändning nödvändigtvis skulle bli farlig vid mätningar i ett vanligt hushåll pga bristande krypavstånd. Skulle "explosionen" bli så kraftig att plastskalet skulle komprometeras så illa att isolationen skulle komprometeras? (Och har man i så fall inte andra, större, problem?)
Ur testsynpunkt är jag helt med dig. Men det behövs också information om hur det andra testet, med testsladdarna gick.Nerre skrev:
Däremot så skulle jag säga att om man pratar om en permanent mätuppkoppling (då man absolut måste ta hänsyn till transienter) och en med bananstift preparererad uppkoppling så pratar vi inte längre om en handhållen multimeter, speciellt inte med startkablar inblandade (som dessutom verkar rätt långsökt om man ska mäta med ett instument märkt "10A"). Kort sagt, jag skulle säga att det är högst tveksamt om vi pratar om "predictable misuse" här, och om multimetern skulle bli farligt i verkligheten. (En testuppställning med startkablar och nätspänning har ju uppenbart helt andra säkerhetsproblem, och man är långt utanför lagens råmärken om detta sker på ett annat ställe än i ett labb .) Men visst är det ett relevant testfall ur produktsynpunkt hur den slutligen hanterar överbelastning, om inte annat för att se om den verkligen är självslocknande.
Det jag pratar om är avståndet mellan spänningsförande kretskortsbanor och din hand, t.ex. via skarven i höljet, vid displayen eller en omkopplare eller transistortestsockel.lars_stefan_axelsson skrev:Jo, men spelar det så nödvändigtvis så stor roll för personsäkerheten. Det är väl få gånger man kör sin DMM nercabbad?
På själva kretskortet finns det sällan något isolationssnitt alls, hela kortet måste räknas som att det uppbär den spänning som multimetern är ansluten till.
Beroende på ström så smälte isoleringen eller så började det i princip koka inne i proben så sladden sköts ut med en smäll.dan_norstedt skrev:
Du verkar inte inse varför testet gjordes som det gjordes: Det var för att testa multimeterns inbyggda skydd. Då måste matande sladdar och sånt vara överdimensionerar för att man inte ska riskera att de påverkar tester till multimeterns favör.
Det handlar alltså om att man ser till att man verkligen testar det som ska testas och inte testutrustningens begränsningar.
Det gäller också att skyddsfunktioner är tydliga. Om en vanlig kretskortsbana brinner av vid ett test så löder man dit en sladd och gör om testet. För att en kretskortsbana ska kunna räknas som "säkring" så måste det vara en avsmalnande midja som är tydligt definierad, sen ska man dessutom testa 10-20 exemplar för att se att den brinner av konsekvent. Samma sak skulle gälla om man skulle se mätsladdarna som en "säkring", brinner de verkligen av på ett konsekvent sätt som alltid ger ett säkert slutresultat? Ingen risk för brand? Ingen risk för elchock?
Det finns fall med skador där multimetern brunnit, men vi pratar inte hushållsel då, utan sådant som med marginal kräver elbehörighet (eller ett riktigt labb där någon har säkerhetsansvar).Jehu skrev:
Så det är i sig högst relevant att testa multimetrar enligt norm som Nerre beskriver, om man t.ex. mäter på ett 690V-system så kan det bli rysk roulette om man kopplar fel och inte har avsäkrat på rätt sätt, för i det fallet kan man mycket väl få det resultat som visades i Flukes video. Det gäller bara att förstå vad det man tittar på betyder.
Jodå, som test är det högst relevant. Frågan är hur man ska tolka resultaten.Nerre skrev:
Vi är väl rörande överens om att något skydd i egentlig meningen inte finns i den där 25:- multimetern? (Och den har, som de flesta riktigt billiga multimetrar, inte ens ett mätområde för AC ström - men visst kan man plugga i sladden fel, men då är avsikten och uppställningen inte för att mäta ström).
Det jag menar är att om man mäter hushållel kommer det som pallar minst att bryta först, och det kommer att ske innan det flyger saker eller exponerar ledare i multimetern. Om man lyckas smälta ledarna så är det rimligen ögonblickligen, samtidigt som högst sannolikt husets (25A-) säkring eller motsvarande går. Bilel är ett betydligt mer problematiskt fall när det gäller att smälta ner saker, men å andra sidan är risken för elchock obefintlig. Eftersom risken för ljusbåge inne i instrumentet i båda fallen är nära obefintlig skulle jag säga risken för brand som inte är självslocknande när inkommande el kopplas bort är minimal.
Jag skulle dessutom vilja påstå att felkoppling så att man drar våldsam överström genom instrumentet nästan förutsätter att man kopplar först och slår på strömmen sedan, eftersom man kommer att få ett gnistregn så fort man får inledande kontakt om man kopplar in det genom att sätta ner mätpinnen på terminalen. Det ger dels en dålig kontakt (och en våldsam uppvärming vid spetsen) samt en naturlig reaktion att dra bort testpinnen eftersom det är fel med gnistregn, framför allt vid spänningsmätning.
Redigerat:
Och nu blir det reklam! För CNY108 kan du på den här länken bli lycklig ägare till en Elecall EM33A som gör ungefär samma sak som instrumentet ovan. Idiotsäkert med auto allting. Och fasta testsladdar som den där Amerikanska rapporten rekommenderade. Till och med NCV-funktion som dock får aktiveras med knapp.
https://detail.tmall.com/item.htm?s...776.64485.100200300000000&skuId=3141404026975
Instrumentet är CAT III vilket innebär att det inte KAN finnas några risker.... Så härmed har jag bevisat att Fluke är onödigt. Undrar bara vem som säljer dessa eller liknande i Sverige.
https://detail.tmall.com/item.htm?s...776.64485.100200300000000&skuId=3141404026975
Instrumentet är CAT III vilket innebär att det inte KAN finnas några risker...
. Så härmed har jag bevisat att Fluke är onödigt. Undrar bara vem som säljer dessa eller liknande i Sverige.